Mijailovic talar ut: Det är dags att sanningen kommer fram

Onsdagen den 10 september 2003 högg Mijailo Mijailovic ihjäl Sveriges utrikesminister Anna Lindh.
Det brutala knivmordet förändrade på några sekunder Sveriges politiska historia. Socialdemokraterna berövades den unga lysande stjärna som allmänt pekades ut som ny partiledare och tänkbar statsminister. Två unga pojkar förlorade sin mamma.
Det har skrivits tusentals artiklar och ett flertal böcker om honom, men Mijailo Mijailovic har i alla år valt att tiga. Tills nu.
I en exklusiv intervju i dagens Expressen ger han för första gången sin egen berättelse - med helt nya uppgifter - om vad som egentligen hände den 10 september, för snart åtta år sedan, när han dödade Sveriges utrikesminister.

I två webbexklusiva texter berättar Mijailo Mijailovic nu om:

 Hur mordet på Anna Lindh egentligen gick till.
Det okända motivet: Hans hat mot alla politiker.

 

 Hur han försökte och nästan lyckades lura till sig vård i stället för fängelse.
Varför han nu valt att berätta allt i Expressen.

 

 Hur han levde på väg fram till gripandet.
Hur livet ser ut bakom murarna.

 

 Att han aldrig ska söka nåd eller förlåtelse.
Hur han ser på sig själv.

 

Mijailo Mijailovic såg Anna Lindh och hennes väninna utanför NK, han var på väg ut från varuhuset och de var på väg in. Där och då bestämde han sig för att attackera henne. Han säger att han stod kvar utanför och laddade.
- Sedan gick jag efter dem in på NK. Och började leta, säger Mijailo Mijailovic.
Vid två separata tillfällen - med 14 minuters mellanrum - fångades Mijailo Mijailovic av en övervakningskamera på NK:s sportavdelning. Det var då han systematiskt sökte igenom varuhuset.
- Jag gick från våning till våning och letade. Jag tog rulltrappan högst upp och såg att de inte var där, sedan åkte jag längre ner. Jag gick där: Var är dom, var är dom?
- Sedan fick jag syn på dem vid Filippa K, säger han.
- Jag gick bara fram, tog fram kniven och så hände det där inne. Det gick så fort. Jag kommer ihåg att det var traumatisk stämning, mycket folk, och någon skrek ta fast honom. Jag kommer ihåg att det var mycket skrik.
Varför slutade du när du hade börjat?
- Nä, jag vet inte. Det blev så. Så vände jag mig om och på väg ut slängde jag kniven i rulltrappan. Så att folk inte skulle se att jag hade en kniv i handen. Jag trodde inte att jag skulle klara mig, utan att folk skulle försöka hålla fast mig tills polisen kom. De hade försökt brotta fast mig, hålla fast mig.
Hade du skadat någon annan om de hade försökt hålla fast dig?
- Nä, det fanns ju flera tusen där, och jag hade hat mot politiker, inte någon annan.
Han vill fortfarande ogärna prata om själva överfallet.
- Det är liksom, det känns obehagligt att prata öppet om det. Man har ju...  jag är medveten om att jag har orsakat mycket sorg.
Tänkte du att du skulle döda Anna Lindh?
- Nej, jag tänkte inte så, jag hade inga sådana tankar: Du ska dö. Det var attack. Jag tänkte: "Jag hugger" och inte så mycket på utgången.
Sprang du, eller gick du långsamt?
- När jag letade gick jag långsamt, sen när jag skulle ut genom sidoingången, samma som jag gick in, började jag kuta.  Jag var inne i Salénhuset, skulle gå till någon frisör. Sen slängde jag den där knivslidan i en papperskorg.
Hade du kniven i en slida?
- Ja, jag slängde kniven i rulltrappan, sen hade jag slidan kvar i fickan. Den slängde jag den i en papperskorg, inte samma som kepsen, en annan papperskorg.
- Jag drack en mineralvatten på ett litet kafé nära Dramaten, jag var så törstig. Sen började jag springa igen. Jag tog en taxi vid Dramaten. Jag såg polisbilar, så det var lite konstigt att de inte tog mig inne i stan. De hade väl inget signalement då kanske, det gick så fort.
Förstod du vad du hade gjort?
- Jo, jag förstod direkt, men jag var fortfarande hög. Jag nyktrade till i skogen i Södertälje, när jag slängde kläder. Jag satt där i skogen och tänkte: Det här är min sista tid i frihet. Det blir 99 års fängelse.

LÄS MER/LYSSNA: Anna Lindh – mordet på en kronprinsessa

Det okända motivet: Hans hat mot alla politiker:

Under polisförhören och under rättegångarna i Stockholms tingsrätt, Svea hovrätt och i Högsta domstolen, höll Mijailo Mijailovic hela tiden fast vid att mordet på Anna Lindh skedde på ett ögonblicks ingivelse.
Han hävdade att han råkade få syn på utrikesministern vid Filippa K-butiken inne på NK där hon shoppade med sin väninna och att röster i hans huvud sa till honom att anfalla.
Varken polisens utredare eller domstolarna trodde på honom, men ingen lyckades heller fastställa något motiv.
I Högsta domstolen vädjade Anna Lindhs två barn och maken Bo Holmberg, via sin advokat Kerstin Wennersten, till Mijailovic att berätta.
Men Mijailo Mijailovic förblev tyst.
Varför attackerade du Anna Lindh?
- För att jag kände hat mot politiker, både svenska och serbiska. Jag skyllde alla mina egna misslyckanden på politiker, säger Mijailo Mijailovic.
På frågan om han hade tänk anfalla någon den dagen, säger han:
- Nej, men sen fick jag syn på henne. Om jag hade tänkt så där, då hade jag kunnat ta vem som helst, före eller efter. Det var ingen slump att det blev hon. Folk ställer så dumma frågor: Kände du igen eller visste du vem hon var? Hur kan man tro att någon inte visste vem hon var?
Det har spekulerats i ett politiskt motiv, att Mijailo Mijailovic ville hämnas för att Anna Lindh offentligt hade tagit ställning för Natos bombningar av Serbien.
Men enligt Mijailovic kände han inte ens till att utrikesministern uttalat sig om bombningarna.
- Det har ingenting med det att göra.
Han säger en annan toppolitiker lika gärna hade kunnat bli hans offer:
- Grejen är den att jag tittade också på Lars Leijonborg, på ett torgmöte. Men då hade jag ingen kniv på mig. Om jag hade haft det så hade jag kanske angripit honom.
Nästan exakt ett dygn senare stötte han av en slump på utrikesministern. Då låg kniven som han tagit med sig hemifrån i hans ficka, säger Mijailovic.
- Jag var förvånad att det inte fanns livvakter. Jag tycker att det är märkligt än i dag att det inte fanns livvakter.
När du stod och laddade, som du säger, vad tänkte du då?
Jag tänkte: Nu fick jag syn på en politiker. De ska liksom, de ska få se nu. Jag levde på a-kassa, sjukbidrag, hade låg ersättning och ingen utbildning. Ingen framtid. Jag var är en människa utan jobb, utan bil, utan vänner, utan chans.
- Det är sådana som mig man rekryterar som terrorister, förstår du.
Mijailovic säger att han tog tre milligram Flunitrazepam - ett receptbelagt lugnande och sövande medel, samma aktiva substans som används i Rohypnol - innan han åkte in till stan den 10 september. Att han var i sin egen värld.
- Det gjorde det lättare att gå över tröskeln. I vanliga fall kanske man tänker på konsekvenser, men med Flunitrazepam tas spärren bort. Då går man ett steg längre.
Men det var inte drogernas fel, säger han.
- Jag ansåg att politiker var roten till allt ont. Att de skulle bestämma över ens liv, och man skulle dansa efter deras pipa.
Mijailo Mijailovic fortsätter:
- I efterhand inser jag att det var svagt att skylla sina egna misslyckanden på politiker.  Det är inte politikerns fel att det har gått snett för en, att man inte hittat sig själv i tillvaron.

Hur han försökte  och nästan lyckades lura till sig vård i stället för fängelse:

Efter att polisen spanat på Mijailovic i några dagar, och under tiden knutit hans DNA till den keps som hittats i en papperskorg längs med flyktvägen, slog de till.
- Jag är Tom Cruise. sa han i det första förhöret, och krävde även Tom Cruise som sin försvarare.
Hans beteende orsakade stor oenighet bland de undersökande läkarna om huruvida han var frisk nog att dömas till fängelse, eller om han led av en svår psykisk störning vid brottstillfället.
Tingsrätten skrev i sin dom: Tingsrätten finner sammantaget att Mijailo Mijailovic brister i trovärdighet och att hans uppgifter om att en inre röst styrde honom därför inte förtjänar avseende och dömde honom till fängelse.
Hovrätten ändrade påföljden till rättspsykiatrisk vård efter att professorn Anders Forsman gjort bedömningen att Mijailovic led av psykotiskt syndrom.
Högsta domstolen blev sista instans. Då hävdade överläkaren Göran Fransson från rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall, där Mijailovic suttit tiden innan den sista rättegången, att Mijailovic agerat medvetet för att få rättpsykiatrisk vård.  HD gick på tingsrättens linje och dömde Mijailo Mijailovic till livstids fängelse. Något han själv nu säger var riktigt.
- Jag svamlade för att få rättspsykiatrisk vård. Allt var påhittat. Jag hörde inte röster. Det var bara ruffel och båg.
- Jag vet inte vad det är för domstol och läkare att du i Sverige 2004 kan säga Jag hörde röster när jag begick brottet och de går på det. En läkare som tror på tomtar och troll, som ska lära upp studenter, men själv inte vet vad som är rätt och fel.
I dina första förhör sa du att du är Tom Cruise?
- Ju mer du svamlar, desto mer lyssnar läkarna på dig. Men det finns läkare som är svåra att lura, sedan finns det dem som är lätta att lura. Jag grundlurade Anders Forsman och kan man lura en professor i psykiatri, då kan vad som helst hända. Man hittar på röster vid brottstillfället och så köper han det och gör en diagnos  utifrån påhittade symptom. Vissa psykiatriker så entusiastiska och snälla att de köper allt.
- Har du en patient som vet vilka knappar han ska trycka på så är det inte så svårt att lura en läkare. De gör helt å hållet godtyckliga och subjektiva bedömningar.
Varför ville du ha rättspsykiatrisk vård?
- Jag tänkte att jag skulle kunna beställa hamburgare, pizza utifrån, ha bättre standard. Det är bättre standard på rättspsyk än i fängelset.
Vad tror du är den största missuppfattningen om dig?
- Att jag är sjuk, allvarligt psykiskt störd. Människor skapar sig en bild genom media och det är inte alltid det är sant.
- Att må dåligt är inte samma som att vara sjuk.

Varför han nu valt att berätta allt för polisen och i Expressen:

I våras begärde Mijailo Mijailovic att få träffa två kriminalpoliser som jobbade med utredningen av mordet på Anna Lindh.
Kort därefter besökte de honom.
- Jag hade inte berättat hela sanningen för dem.
Har du berättat sanningen för dem nu?
Nu, ja. Jag är en man utan något att förlora, säger Mijailo Mijailovic.
Mijailovic säger att poliserna som hörde honom sa att de skulle informera Anna Lindhs familj om vad han nu berättat.
Själv har han inget han vill säga till dem.
- Nä, nej. Det känns osmakligt att säga någonting. Det är två grabbar som blivit föräldralösa i en väldigt ung ålder. Du kan inte begå ett mord och sen säga förlåt. Man kan inte bli förlåten för vad som helst.
Mijailovic upprepar flera gånger att han inte valt att tala ut för att ursäkta det han gjorde den 10 september 2003.
- Jag vill ge en förklaring.
- Man kan inte bli förlåten för allting. Jag kommer att hamna i helvetet, när det är dags. Alla hamnar inte i paradiset, du vet, säger han.

Hur han levde dygnen före gripandet:

Vad gjorde du?
- Vad skulle jag göra? Jag satt hemma, åt pizza, tittade på tv och filmer. Jag trodde att de skulle komma tidigare. De kunde ha tagit mig tidigare, men de ville samla mer bevis. De hade hyrt en lokal mitt emot för att spana på mig. Jag såg dem.
Kunde du sova?
- Ja, jag sov. Jag satt hemma och väntade. Jag tänkte på att det var mina sista veckor i frihet eftersom jag visste att jag skulle få hundra års fängelse.
Följde du rapporteringen?
- Ja, jag tittade på tv. Jag såg att det var ett stort trauma.
När polisen grep 35-åringen, Vad tänkte du?
- Jag förstod inte varför de grep honom, han liknade inte ens. Inte kroppsmässigt. Det var konstigt tyckte jag.
Trodde du att de inte skulle komma efter dig då?  
- Nej, nej, jag visste ju att de inte skulle hitta hans DNA och att han skulle släppas. De skulle inte hitta fingeravtryck, inte DNA, inte något.
- Jag väntade bara på ögonblicket polisen skulle slå in dörren.