Läkarna bryter mot reglerna

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
KRITISK. Hjärtläkaren och forskaren Anders Ågård är kritisk till hur behandlingsbegränsningar hanteras i vården. Läkarna tar alltför ofta beslut utan att prata med patienterna först. Det finns också risk för en smittoeffekt - att beslutet tolkas som att vårdpersonalen ska avstå också från annan aktiv behandling.
Foto: Anders Ylander

Vårdforskare är skarpt kritiska till hur behandlingsbegränsningar används i vården. 

- Det finns risk för att patienter utsätts för både över- och underbehandling, säger hjärtläkaren och forskaren Anders Ågård. 

Hjärtläkarna Anders Ågård och Rurik Löfmark har båda forskat om behandlingsbegränsningar och etik. Deras studier och långa erfarenhet visar att vårdens hantering av behandlingsbegränsningar brister.

 Här är den viktigaste kritiken:

Besluten tas över patienternas huvud.

 Även i de fall där patienten är vaken och klar händer det ofta att läkarna låter bli att prata med patienten själv.

 Detta trots att patienten enligt lag har rätt att vara delaktig i sin egen vård. En studie publicerad i Lancet 2003 visar exempelvis att hälften av alla beslut i livets slutskede varken diskuterades med patienten själv eller dennes anhöriga.

"Läkare tycker det är jobbigt

 - Patienten får inte alltid göra sin mening hörd. Många läkare tycker att det är jobbigt att prata med patienterna, de är rädda för att göra dem oroliga och ledsna. Men mina studier har visat att de flesta svårt sjuka både vill och förväntar sig att läkaren ska tala med dem om deras situation, säger Rurik Löfmark.

 - Forskningen visar att även svårt sjuka människor kan vara beredda att utstå mycket behandling för att få leva ett tag till. Det kan handla om att man vill hinna vara med om att ett barnbarn döps eller att sonen gifter sig, säger Anders Ågård.

Dokumentationen brister. Om och hur besluten dokumenteras varierar kraftigt.

 När läkaren tar beslut om behandlingsbegränsning ska det dokumenteras tydligt i patientens journal. Det ska stå vem som fattat beslutet, när, varför och hur patienten och de an-höriga involverats.

Besluten omprövas inte alltid. Ibland kan de ligga kvar i åratal. Detta trots att beslut ska omprövas löpande.

 - Om patientens hälsotillstånd förändras ska en ny bedömning göras. Patientens egen åsikt kan också ändras och det ska respekteras, säger forskarna.

Smittoeffekt.

 Ett beslut om en behandlingsbegränsning tolkas alltför ofta som att vården också ska avstå från andra aktiva insatser.

 - Många tolkar ett beslut om ej hjärt- och lungräddning som att man också ska avstå från annan behandling, som dropp eller antibiotika. Det är naturligtvis fel.

 - Då kan man överväga all annan behandling, utom just hjärt- och lungräddning, säger Anders Ågård.

Besluten tas för hela kollektiv.

 Ett exempel är att ingen på ett äldreboende får hjärt- och lungräddning. I en studie där sex europieska länder jämfördes hade Sverige högst andel kollektiva beslut, 22 procent.

"Individuella beslut"

 - Den här typen av beslut ska alltid vara individuella och får inte baseras på ålder eller att man exempelvis bor på sjukhem eller äldreboende, framhåller de båda.

Besluten tas ibland på fel nivå.

 Det förekommer att sjuk- sköterskor tar beslut om behandlingsbegränsningar. En svensk studie visar att 8 procent av hjärt- sjuksköterskorna har tagit beslut om att avstå från att återuppliva patienter.

 - Bara läkaren och patienten får fatta sådana här beslut, säger Rurik Löfmark.

FAKTA

NY ARTIKELSERIE: DE BLEV DÖDSKODERNAS OFFER

Allt fler sjuka svenskar får behandlingsbegränsningar. Det är ett beslut som gäller liv och död. 

Det kallas ofta för ”0-HLR” eller ”hjärtnollning”. Den innebär att läkare beslutat att personalen inte ska ge hjärt- och lungräddning.
Syftet är ofta gott: att den sjuke ska inte ska plågas av onödig vård och få en fridfull död.

Expressens avslöjar faror och brister i systemet. Besluten är vanligare än läkarna själva tror och patienterna får ofta inte vara med och tycka till. Ofta känner patienten eller de anhöriga inte ens till läkarens beslut.

I dag berättar vi om Magnus Ljustell, 40, som lever tack vare att hans föräldrar vägrade acceptera läkarens dödsdom.
De kommande dagarna berättar vi om
Samuel, 7, Bernhard, 38, och Rickard, 77.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.