Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Domarna sviker människohandelns offer

Här är domarna som prioriterade bort offren för människohandeln.
Expressen kan i dag avslöja att 722 av Sveriges 788 ordinarie domare struntade i regeringens specialutbildning som kostat skattebetalarna 213 miljoner kronor.
De "hann inte", "minns inte varför", "kände inte till den" och är "osäkra på" om de sett inbjudan.
Resultatet: De åtalade människohandlarna går fria. Deras offer får aldrig någon upprättelse.
I timmar satt 15-åriga Maria i regn och tiggde på Stockholms gator.
Trots att hon frös så att hon skakade lämnade hon inte sin plats.
För att stilla sin hunger tvingades hon äta sopor från McDonald’s.
Marias föräldrar, som förmått henne att tigga, åtalades för människohandel, men både tingsrätten och hovrätten friade dem.
”Något hot eller tvång tycks inte ha förekommit” bedömer tingsrätten och skriver vidare:
”X har delat sina föräldrars miserabla villkor, hon har varken haft det bättre eller sämre än de.”
Expressen har granskat en rad hårt kritiserade domar – och de rådmän som skrev dem.
Nu riktar både domare och åklagare skarp kritik mot domarkåren.
- Det är helt oacceptabelt att vi kan tillåta att man behandlar barn på det här sättet i Sverige bara för att de kommer från ett annat land, säger Lise Tamm, vice chefsåklagare vid Stockholms internationella åklagarkammare.
Hon hade några av de första människohandelsfallen i början på 2000-talet och har varit en av föreläsarna på brottsoffermyndighetens internationella utbildningsdag. I sin roll som vice chefsåklagare på Internationella åklagarkammaren, som drivit flera människohandelsmål, har Lise Tamm reagerat på brister i flera människohandelsdomar, fallet med Maria är en av dem.
Den friande domen mot Marias föräldrar är bara en av flera i Expressens egen granskning. Trots att lagen för människohandel har ändrats gång på gång för att rättvisan ska komma åt människohandlarna går många av förövarna fortfarande fria.
De utsatta och utnyttjade barnen sviks inte bara av dem som står dem närmast – deras föräldrar – utan även av det svenska samhället.
- Vi lever inte upp till de krav som ställs för att skydda barn och funktionshindrade eftersom gärningsmännen inte lagförs för de här brotten oavsett hur bra bevis vi har, säger Lise Tamm.
Hon menar att domarnas bevisbedömning är oerhört ojämn. I vissa fall har domstolen gjort en mycket grundlig och genomtänkt analys.
- Det finns bra domar, som till exempel fallet med flickan från Bulgarien som tvingades stjäla i Sverige, säger Lise Tamm.
Men de bevis som håller i en domstol räcker inte i en annan.
Lise Tamm räknar upp fall efter fall där hon menar att domstolens bedömning är helt hårresande.
- När man läser vissa domares argumentation, det är då man ser att dessa domare inte har förstått lagstiftningen och att de inte har satt sig in tillräckligt i alla förarbetena. Att de inte förstår mekanismerna bakom människohandel och att de inte skaffat sig de kunskaperna heller, säger Lise Tamm.
Orsaken till de nu kritiserade domarna blev tydlig i regeringens utredning 2008: Domarna förstår inte lagen.

Fick uppdrag av regeringen

Brottsoffermyndigheten fick därför i uppdrag av regeringen att utforma en utbildning för bland annat åklagare, polis och domare. Utbildningen var en del av den enorma satsning på 213 miljoner kronor som regeringen 2008 beslutade att lägga på bekämpningen av prostitution och människohandel. Men utbildningen prioriterades bort av många domare.
I en rapport skriver Brottsoffermyndigheten:
”Antalet anmälda och deltagande domare i föreläsningsdagen respektive internaten blev dock väsentligt färre än planerat, 22 av de 54 reserverade platserna fylldes.”
För att nå ut till fler domare tillsattes ytterligare sju föreläsningsdagar fördelade på olika platser i landet. Allt för att det skulle bli så enkelt som möjligt för domarna att ta sig till utbildningen.
Men det hjälpte ändå inte, skriver brottsoffermyndigheten i sin rapport, och konstaterar att ”färre domare än önskvärt deltog.”
Av Sveriges 788 ordinarie domare vid tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen var det bara 66 som deltog i den omfattande utbildningssatsningen.
Tomas Ahlstrand, vice chefsåklagare vid Göteborgs internationella åklagarkammare, blir inte förvånad över domarnas ovilja att ta till sig nya kunskaper:
- Det är generellt för domstolsväsendet att man har en ovilja att ta till sig utbildning och influenser från olika håll, säger han.
Och han får medhåll av Monica Nebelius som själv arbetar som domare, tidigare vid Malmö tingsrätt och nu vid Lunds tingsrätt.
Hon har varit föreläsare vid utbildningen och även tidigare hållit i föreläsningar i människohandel.
- Vid föreläsningen i Malmö kom ingen domare, säger hon.
Men hon blev inte förvånad.
- Nu är det ett tag sedan jag undervisade, men jag upplevde ett tag att jag nästan undervisade gratis var som helst för att jag kände att kunskapen måste föras ut.
Flera gånger ställde hon sig frågan varför hennes kollegor uteblev.
- Jag har stött på inställningarna att det inte är någon idé att åka på de här kurserna om människohandel för det är så få mål, säger Monica Nebelius.

"En tydlig fara"

Det finns en tydlig fara med domarnas ovilja till kompetensutveckling, enligt kritikerna.
Få fällande domar kan leda till att polis och åklagare väljer att inte satsa på den här sortens brott – att de inte tycker att det är någon idé.
Den risken ser både Monica Nebelius och Gudrun Nordborg, projektledare för brottsoffermyndighetens utbildning.
- Om åklagare och polis går fram i domstolen med starkt material och inte får igenom det så riskerar de att förlora tron på att de kan driva de här målen och färre fall når domstolen, det hänger ihop, säger Gudrun Nordborg.
- Det är ju ändå domarna som ska tolka och förstå bevisningen och det som sker i rättssalen och därför ser vi ju domarna som en oerhört viktig grupp och det tror jag regeringen också gjorde när de gav myndigheten uppdraget, säger hon.
Men det viktiga, menar de, är inte statistiken, eller hur många gärningsmän som hamnar bakom galler. Det handlar om offren, traffickingbarnen, som utsätts för hot genom att vittna i rättegångar och som sedan förs tillbaka till sitt hemland, till gärningsmännen där människohandeln riskerar att fortsätta.
- Jag tycker det är väldigt viktigt att ta fram att det är barnen som sviks, de hamnar i kläm genom att inte bli riktigt behandlade, det känns inte alltid helt ok när man läser de här målen, säger Monica Nebelius.
Det är barn som kommer från världens alla hörn – men de har en sak gemensamt – de har förts till Sverige som handelsvaror. Här har de tvingats stjäla eller sälja sina kroppar.
En av dem var 15-åriga Maria.
Som 12-åring gifte Marias mamma bort henne till en 22-årig rumänsk man. Det gav familjen motsvarande 70 000 svenska kronor. Men maken misshandlade henne och Maria vägrade leva med honom. Hemgiften, som hennes föräldrar gjort slut på, måste betalas tillbaka. Det förde Maria och hennes föräldrar till Sverige och Stockholms gator. Här satt hon ensam på gatan och vädjade till förbipasserande:
- Please, please.
- Tant, jag är hungrig.
Hon hade hunnit fylla 15 år och satt ute i septemberkylan flera timmar varje dag för att få ihop pengar.
Många gånger var det så kallt att Maria frös så att hon skakade. För att frysa lite mindre, berättade hon i polisförhör, valde hon ibland att sätta sig i Gamla stan.
- Om jag är ute någonstans under bar himmel då kan det vara kallt, då fryser jag om händer och fötter, men där i Gamla stan där är det varmare.
Maria satt ensam nästan hela dagarna, hennes mamma letade reda på henne bara för att tömma hennes mugg på pengar. Och när hon blev hungrig har de spanande poliserna sett hur hon gått fram till matrester som gäster lämnat kvar – halvätna hamburgare och pommes frites inne på McDonald’s.
Som dotter i familjen var det också hennes sak att fixa maten till kvällen – mat som hon många gånger stulit.

Stal mat

En övervakningskamera registrerade bland annat hur hon stal mat tillsammans med en äldre man. På fotografier går det att se hur han stoppade kött i en ryggsäck som Maria bar. Ensam fick hon sedan lämna butiken med varorna på ryggen.
Marias föräldrar greps, åtalades och friades av både tingsrätt och hovrätt.
- Som jämförelse kan man nämna att även om det skulle vara tillåtet i ett annat land att som förälder ge en örfil som ett led i uppfostran, så bryter man mot svensk lag om man gör det i Sverige. På samma sätt anser jag att man ska se om ett barn utnyttjas på detta sätt. Sverige har anslutit sig till barnkonventionen och bör följa den, säger Christina Voigt, kammaråklagare som väckte åtal motföräldrarna.
Fredrik Wersäll, president för Svea hovrätt, om att så få domare gick utbildningen:
- Det var inte så konstigt för det fanns rätt mycket kritik av uppläggningen av kursen, bland annat att det material som låg till grund inte hade den objektivitet som man kan kräva, och det är viktigt för vårt förtroende.
Han förklarar att de har egna utbildningar inom Domstolsakademien som domarna i stället går på.
Men när Expressen kontrollerar akademiens utbildningar så finns det inga i människohandel, men enligt Fredrik Wersäll är det inte så viktigt.
- Detta är i grunden åklagarens uppgift att presentera materialet i domstolen, det är inte domstolens uppgift.
Har du själv gått regeringens utbildningssatsning?
- Nej.