Den 19 januari meddelade den svenska regeringen att Ukraina får artillerisystemet Archer, 50 stycken stridsfordon 90 och pansarvärnsroboten NLAW.
Samtidigt kommer stridsvagnar från bland annat USA och Tyskland.
– De är viktiga, men de hundratals bepansrade fordonen och nytt artilleri är nog minst lika viktiga, konstaterar Jan Hallenberg, forskningsledare vid Utrikespolitiska institutet.
– Det ger möjlighet att under året bygga upp kanske två brigader för mer offensiva operationer. Här kommer de stridsfordon 90 som Sverige levererar att bli minst så viktiga för att dessa förband skall bli slagkraftiga, säger tidigare utrikesministern Carl Bildt.
Kristian Gerner, författare och professor i historia vid Lunds universitet, specialiserad på Öst- och Centraleuropa:
– Leveranserna är avgörande för krigets fortsättning: nu är ju USA och Tyskland, och även Storbritannien, direkt inblandade och kan inte tåla något nederlag, vi kan se konturerna till ett utmattningskrig á la första världskriget. Det slutade med att det ryska imperiet kollapsade. Men kärnvapnen är en ny faktor.
Arash Heydarian Pashakhanlou, docent och universitetslektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, konstaterar också att de nya vapenleveranserna till Ukraina är betydelsefulla.
– Såtillvida att de kan hjälpa Ukraina att gå på offensiven och bryta igenom de ryska linjerna för att återta territorium eller användas vid försvar av ukrainska linjer när Ryssland angriper.
Patrik Oksanen, säkerhetspolitisk expert vid tankesmedjan Frivärld och medlem i Kungliga Krigsvetenskapsakademien:
– I tillräcklig volym och med utbildning, så skaffar sig Ukraina en förmåga till motoffensiv. Dock är det kritiskt att ammunitionsförsörjningen till Ukraina fungerar, och här behöver väst snabbt öka sin produktion för att säkerställa Ukrainas behov och sina egna.
Inga Näslund, Rysslandsexpert på Palmecentret, säger också att de nya vapnen är ”mycket viktiga”.
– Både för moralen men också rent praktiskt. Bara de kommer i tid.
