Ex-polisen som avslöjade rasismen och brutaliteten

Michael Wood jobbade vid Baltimorepolisen i 13 år. Men till slut fick han nog
Foto: Anna-Karin Nilsson

Frågorna kring våld, vapen och säkerhet är avgörande i det amerikanska presidentvalet.

Det är också valfrågorna där presidentkandidaterna står längst ifrån varandra.

”Jag kommer att ta mig an vapenlobbyn och slåss för reformer”, säger Hillary Clinton.

”Jag vill ge mer makt åt laglydiga medborgare att kunna försvara sig själva”, säger Donald Trump.

När Hillary Clinton pratar om sänkta straff för ringa våldsbrott svarar Donald Trump med att vara ”tuffare mot kriminalitet” och när Clinton hyllar framsteg i brottsbekämpningen kontrar Donald Trump med att ”du blir skjuten när du promenerar till affären i det här landet.”

I tre reportage berättar vi om människorna som utgör statistiken: brottsoffren, fångarna och poliserna.

I dag:  Michael Wood var polis i Baltimore – och vill nu förändra polisen.

BALTIMORE. Michael Wood vet allt om polisbrutalitet och rasism.

I tretton år var han en del av den.

– Vi åkte runt i områden med många svarta bara för att få upp statistiken, säger han.

I dag vill han förändra polismyndigheten från grunden.


Minns ni Freddie Gray?

Den 25-åriga afroamerikanen som dog i en polisbuss förra våren efter att han blivit gripen på en gata i Baltimore, Maryland. När polisbilen kom fram till stationen var Gray medvetslös. Hans nacke var bruten och han dog några dagar senare. Poliserna kunde inte förklara hur det gått till men alla sex friades och Freddie Gray blev ännu en symbol för polisens brutalitet och rasismen inom kåren.

Hemma i den fina förortsvillan med plats för höns på baksidan satt Michael Woods och visste, precis som alla inom Baltimorepolisen, att den högst uppsatta polisen i bilen hade ett rykte om sig att vara ett ”complete asshole”.

Han kunde se framför sig scenen som måste ha utspelat sig i polisbussen och det värsta var att han inte ens var förvånad.


LÄS OCKSÅ, Del 1: Hennes tre bröder mördades i tre olika skjutningar


När 25-årige Freddie Gray dog i en polisbuss förra våren utbröt våldsamma protester mot polisvåldet i Baltimore.
Foto: EPA

Vi har bestämt träff i villan och åker tillsammans till gatorna där Michael Wood brukade arbeta. Han var en stjärna. En ung, hungrig polis, tidigare marinsoldat. En som drömt om biljakter och att få sparka in dörrar sedan han var barn.

BALTIMORE

 Staden Baltimore i delstaten Maryland har 622 000 invånare och är enligt FBI:s statistik USA:s näst farligaste stad (bara St. Louis har mer grova våldsbrott).
Förra året blev den blodigaste i Baltimore sedan 1993 sett till antalet mord per capita, skriver New York Times. 2014 hade Baltimore 211 mord. Förra året var siffran 344. Även antalet skottlossningar ökade kraftigt från 370 till 637.
Efter att 25-åriga Freddie Gray dog under oklara omständigheter i april 2015 efter att ha gripits i Baltimore blossade våldsamma protester upp i staden. Andra kända fall är Michal Brown i Ferguson, St Louis, och Eric Garner på Staten Island, New York, som också dödades av polisen. Även de fallen ledde till stora protester och upplopp runtom i USA.
Flera amerikanska tidningar har granskat polisvåldet, däribland Washington Post som kommit fram till att det är 2,5 gånger vanligare att svarta blir dödade av poliser än att vita blir det.
Dessutom är det fem gånger så stor risk att en svart obeväpnad person dödas av polisen som att en vit obeväpnad person blir det.
Samtidigt beskriver många poliser en skräck för att bli utsatta för hämndattacker. I juli sköts fem poliser ihjäl i Dallas under en protestmarsch mot polisbrutalitet. Under förhandlingarna med polisen sa skytten Micah Johnson att han ville hämnas dödsskjutningarna och uttryckte en vilja att döda vita människor ”särskilt vita poliser”.
 

Och han gjorde det bra. Han befordrades  och befordrades igen. Snart var han en sergeant på väg att bli lieutenant (kapten). Titlar som betydde allt. En 26-åring med tungt chefsansvar på några av USA:s mest kriminella gator kända från serien ”The Wire”. Eller som han själv säger:

– Jag blev belönad för mitt adrenalinsökande alfahannebeteende.

Samtidigt – alla incidenter som fick honom att tvivla.



Men det är först långt senare, strax efter att Freddie Grays familj tagit farväl av sin son, som världen får ta del av incidenterna – när Michael Wood bestämmer sig för att twittra.

Han berättar om kollegan som slog en svart kvinna i ansikten när hon råkade gå in i honom på snabbmatsrestaurangen. Om poliserna som sparkade en handbojad man i ansiktet när han låg på marken. Om statistiken som konstruerades för att kriminalisera svarta. Om falska polisrapporter, falska vittnesmål, falska allt.

Baltimore är enligt FBI:s statistik USA:s näst farligaste stad. Förra året var det 211 mord i staden med 622 000 invånare.
Foto: Anna-Karin Nilsson

Och om insatsgruppen som brukade jävlas genom att bajsa i sängen hos langarna de gjorde husrannsakan hos.

Den sista blev hans mest omtalade.

Och med den Michael Wood. Alla ville läsa om ”the ex-cop who tells it all”. Baltimorepolisen inledde en utredning och bad Michael Wood samarbeta, men Wood ville inte namnge några kolleger och sen hände inte så mycket mer.

– Alla såg mig som en förrädare. De sa inte ens ”det är inte sant”, men jag hade förrått klubben. Eller gänget. Jag brukade säga så till langarna när vi stoppade dem på grund av gängfärger: ”Det finns bara ett gäng i Baltimore och vi bär blått”. Det var så jargongen var och det satte sig i huvudet.

Michael Wood har kritiserats för det där med att inte vilja namnge. Är inte det att fortsätta hålla dem om ryggen, undrar kritikerna.



Litar du på polisen i Baltimore?''Nej jag litar inte på polisen här. De har gett oss upprepade anledning att inte lita på dem. Människor dör till höger och vänster. Polisen kan mörda folk och inte ens bli straffade. Man får ingen anledning att känna sig trygg.Kendall Parham, 25 år, lagerarbetare
Foto: Anna-Karin Nilsson / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN
'' Ja, jag har inte haft så mycket att göra med dem. Det beror vart du bor såklart. Farligare områden träffar ju på dem mer. Jag antar att folk där inte litar på dem eftersom polisen måste vara mer på sin vakt i de områdena.Yannick Hagley, 28 år, skräddare
Foto: Anna-Karin Nilsson / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN
''Ja. Jag har bott här i hela mitt liv och de har hjälpt mig så fort jag behövt det. Jag har blivit rånad flera gånger och då har de funnits där. Jag tror att alla institutioner har sina fallgropar men överlag tycker jag de gör ett bra jobb"Summer Michelle, 33 år, Event-ansvarig
Foto: Anna-Karin Nilsson / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN
'' Nej! Vissa av dem kan man kanske lita på men precis som överallt så kan man hitta dåliga exempel. De hjälper inte till, det känns som om de inte gillar att hjälpa till. De är alltid redo att skjuta men aldrig redo att hjälpa."Arnicka Berkley, 23 år, lagerarbetare
Foto: Anna-Karin Nilsson / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN

Men han ser det inte så.

– Jag har dedikerat hela min karriär och intelligens åt att lösa problemet. Det kan jag inte göra om jag är helt ute ur bilden. Som läget är nu har jag inte skadat något och skulle kunna komma tillbaka.

Den officiella anledningen att han slutade som polis är en skadad axel. Sedan dess har han pluggat för att ta sin doktorsexamen och samtidigt tagit fram en modell för hur han vill förändra polisorganisationen baserad på Stakeholder theory, en teori om etik och moral inom organisationer och hur värderingar kan skapa engagerade medarbetare.

– Men egentligen kan man säga att jag ägnat 1,5 år åt att bevisa att den afroamerikanska befolkningen inte har ljugit under hela sin existens, säger han.


LÄS OCKSÅ Del 2: Angola-fängelset – ett eko från slavtiden


Vi har precis passerat området där Freddie Grey greps.

– Efter mordet gick det inte längre att blunda för rasismen, säger Grey.

Det är så han kallar det. Mordet.

– Jag kunde inte längre distansera mig. Det var mina poliser. I min stad. Plötsligt kunde jag inte säga att det var något som bara händer i andra städer.

Egentligen hade han börjat fundera redan under åren som narkotikapolis.

Siffror

785

Antal personer som, enligt Washington Post, har skjutits till döds av polis i USA hittills i år.

24 procent

Andelen av dem som dödats av polis i år som var svarta. 16 procent var av latinamerikanskt ursprung – en kraftig överrepresentation. Vita amerikaner utgör 62 procent av befolkningen men bara 49 procent av dem som dödats av polis.

24 procent

Andel av de svarta som dödades av polis som var obeväpnade, enligt Washington Post.

41

Antal poliser som dödades i tjänsten i fjol, enligt FBI. En minskning med 20 procent jämfört med året innan då 51 poliser dog.

14

Antal yrken i USA är farligare än att jobba som polis. De farligaste: timmerhuggare, fiskare, taxichaufför och stålarbetare.

– Samhället lär dig att langarna är dåliga, säger han. Att de gör saker för att skada samhället, att de kommer att mörda och behöver låsas in. Alltså satte de mig, en duktig polis med gott rykte, att utreda de killarna. Men det som hände var att jag började lära känna dem.

Och efter ett tag var det uppenbart, säger han:

– Oh man, det enda som skiljer oss åt är det faktum att jag kommit så här långt utan att hamna i trubbel. Om jag hamnat i samma situationer som dem hade jag förmodligen hanterat det ännu värre och gjort ännu mer motstånd. Så jag började fundera över vem som egentligen var ”the good guy” och vem som var ”the bad guy”.


I Baltimore finns ungefär 16 000 övergivna hus. Ironiskt nog lika många som antalet hemlösa i staden.
Foto: Anna-Karin Nilsson

Han pekar på ett av Baltimores alla övergivna hus. Ironiskt nog finns det ungefär 16 000, lika många som antalet hemlösa. Han berättar hur han gömde sig på övervåningen och kunde ha span på langare i flera dygn.

– De ville inte skada någon, de ville bara överleva i ett samhälle som var fullständigt emot dem.

Han berättar om den unga mannen som varje morgon tog sin lillebror till skolbussen.

– Jag kunde få honom inlåst men visste att det skulle orsaka en farligare situation för hans lillebror. Skulle jag ta ifrån pojkens hans enda skydd? Sätta langaren i en cell för ett brott som inte skadade någon?

Så vad gjorde du?

– Jag grep honom.

I dag är Michael Woods övertygad om att en avkriminalisering av droger skulle lösa mycket.


Polisvåldet har gett upphov till rörelsen Black Lives Matter och blottat djup misstro mellan den svarta befolkningen och polisen
Foto: EPA

Det är fortfarande en sak jag inte förstår. Exakt vad Michael Wood menar när han säger att de konstruerade statistiken och kriminaliserade svarta.

Enkelt, säger han.

Vissa arbetsuppgifter ville ingen ha, som trafikkontroller. Och så länge hans grupp levererade statistik slapp de. Särskilt om de i stället kom med narkotikabrott och våldsbrott.

– Vi kunde inte skapa våldsbrott, däremot narkotikabrott, säger han.

Polisens interna siffror visade att vita som visiterades oftare hade illegala droger på sig än svarta. Men det var aldrig vita som stoppas, inte utan anledning.

Poliskritiken i USA

Amerikansk polis har under de senaste åren blivit föremål för hård kritik. Anledningen är en rad uppmärksammade dödsskjutningar av civila, som i många fall fångats på film av enskilda medborgare och gjort problematiken tydlig på ett helt nytt sätt. 

Framför allt afroamerikanska män är kraftigt överrepresenterade i statistiken över dem som dött av polisvåld. Frågan om polisbrutalitet har fött aktiviströrelsen Black Lives Matter, som också den gjort avtryck i årets valkampanjer. 

Samtidigt har poliskårer i en rad amerikanska städer protesterat högljudd mot kritiken. I somras nådde frågan kokpunkten när demonstranter tog till gatorna i bland annat Baton Rouge, Louisiana och Minneapolis, Minnesota – samtidigt som fem poliser sköts till döds av en ensam gärningsman i Dallas.

Wood beskriver en självuppfyllande ond cirkel.

– De enda vi stoppade var 16 till 24-åriga svarta män. Och då började statistiken visa att det var de som begick flest brott. Så vi fortsatte.

Vad hade hänt om ni gjort samma sak i ”vita” områden?

– Ha! Jag hade inte hunnit skriva klart polisrapport innan jag blivit tillsagd att sluta.

Vi har stannat utanför ett av husen med en stor grafittimålning. Michael Woods vän JC Faulk kommer ut med en kaffemugg i handen. Det är hans namn som står under målningen. Han kallar sig som aktivist inom Black Community-rörelsen och grundare av organisationen Circle of voices. Även hans liv förändrades efter att Gray dog. Innan försökte han hålla sig borta från polisen. Nu är han i stället på plats när något händer.

Valfrågorna – det säger kandidaterna

Kamerautrustning

• Clinton: Vill förse fler poliser med kamerautrustning i tjänsten för ökad transparens

• Trump: Har ingen uttalad åsikt i frågan.

Utbildning

• Clinton: Utlovar 9 miljarder kronor till förbättrad polisutbildning och forskning kring hur minoriteter särbehandlas av lagen.

• Trump: Har ingen uttalad åsikt i frågan.


Arbetsmetoder

• Clinton: Förespråkar fler kvarterspoliser som arbetar nära medborgarna med ambitionen att återuppbygga förtroende mellan båda parter.

• Trump: Vill bland annat göra ”stop and frisk”-metoden till nationell policy, som går ut på att poliser har rätt att stoppa och visitera civila på allmän plats utan konkret brottsmisstanke.

Diskriminering

• Clinton: Beskriver systematisk särbehandling av minoriteter som ett faktum och anser att polisens arbete måste förändras.

•Trump: Anser att polisen visas bristande respekt. Upprepar sitt mantra om ”lag och ordning” och att polisen måste få större utrymme att ”göra sitt jobb”.


Brottslighet

• Clinton: Förespråkar åtgärder för att få ner den amerikanska fängelsepopulationen. Stödjer dödsstraff i enstaka fall. Vill sänka strafflängden för bland annat drogrelaterade brott.

• Trump: Hävdar att mängden våldsbrott i USA ökat markant och vill bekämpa dessa med bland annat utökat handlingsutrymme för polis, hårdare fängelsestraff, automatiskt dödsstraff för polismord och deportering av illegala invandrare.

– Om fel polis stoppar dig är risken att du dör, så tänkte jag förr. Men efter Freddie Gray gjorde jag ett val. Jag riskerar hellre att dö för våra rättigheter än att gömma mig bakom soffan.

Men att bli vän med Michael Wood tog tid, berättar han.

– Om du visste hur många gånger vi bråkat. Om du visste hur många gånger jag skrek ”FUCK YOU”.

De skrattar båda två. JC Faulk säger att han är full av beundran för Michael Woods arbete och mod – men önskar förändringen kommit tidigare. Innan människor behövt dö för att få hans beskydd.

– Du grep människor för anledningar som var betydligt mindre än vad dina killar gjorde mot dem ni grep, säger JC Faulk.

Michael Wood beskriver en självuppfyllande ond cirkel.
Foto: Anna-Karin Nilsson

Michael Wood säger att han inte kan argumentera emot, men försöker ändå.

– Om du var på en bar med din bror och han slog till någon – skulle du ringa polisen? Nej, det skulle du inte och det var samma för oss. Brödraskap.

Är det någon händelse du ångrar mer?

– Jag kan inte ångra saker, mer än på ett moraliskt plan. Om det aldrig hänt så hade jag inte stått här. Då hade jag inte haft erfarenheten att förändra något.

En stund senare berättar han ändå om Daniel. En av de 458 han grep. Den enda han inte vill tänka på, eftersom det är för jobbigt att ana hur det gick.

Daniel sålde marijuana.

– Bokstavligt talat för att kunna köpa blöjor till sitt barn. Han ville gifta sig med barnets mamma, behövde pengar men kom ingenstans i livet. Sista gången vi grep honom lyckades han fly och sprang hem för att se sin dotter en sista gång.

Daniel var en bra kille, säger Michael Wood. En sån man borde ha hjälpt, men att fly räknas som ett våldsbrott och plötsligt skulle han dömas till ett långt fängelsestraff.

– Vi hade gripit honom även om han varit vit, skillnaden är bara att vårt samhälle inte ställer vita killar i de där hörnen.

Anne-Sofie Näslund och Anna-Karin Nilsson i Baltimore
Foto: Anna-Karin Nilsson / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.