Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Erika, 24, kände sig för ful för att gå ut: ”Jag var väldigt isolerad”

Foto: Privat / Privat
Foto: Privat / Privat

I timmar kunde Erika, 24, göra sig i ordning inför att åka till skolan. 

Men när hon var klar ville hon inte åka. Hon kände sig för ful.

– Jag kom inte ut på dagarna. Jag var väldigt ensam, säger Erika, som har dysmorfofobi, inbillad fulhet.

Redan som 11-åring började tankarna om att hon var ful komma.

Erika, som i dag är 24 år och inte vill framträda med efternamn, började få akne när hon var i tidig ålder vilket bidrog till att hon inte kände sig fin. Förutom det påpekade personer i skolan att hon hade stora tänder.

– Vissa kan komma över sådana kommentarer, men jag har fortfarande svårt att släppa dem, säger Erika.

I samband med det började hon jämföra sig med en kompis. Något som eskalerade med åren och till slut förstörde deras vänskap.

I gymnasiet blev de negativa tankarna om sig allt värre och Erika började skolka en hel del.

Hon kunde tillbringa timmar för att göra sig i ordning innan skolan för att sedan inte åka dit. Hon kände sig för ful för att gå utanför dörren.

– Jag började även plocka och dra mycket i min hy, eftersom mina problem var kopplade till den. Vilket gjorde att jag fick sår i ansiktet, berättar Erika.

”Kände mig otroligt ensam”

När problemen eskalerade började hennes föräldrar bli allt mer oroliga och till slut tog de kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin. Där fick Erika diagnosen dysmorfofobi, även kallat BDD, alltså inbillad fulhet.

Att få diagnosen beskriver Erika som en bekräftelse.

– Jag hade läst om det innan och kände att det var de här problemen jag hade, jag kände igen mig så mycket i allt och då hoppades jag att jag kunde få hjälp.

DET HÄR ÄR DYSMORFOFOBI

Dysmorfofobi, eller mer känt som BDD (body dysmophic disorder) är en psykisk sjukdom.

 

Omkring 150 000 personer i Sverige lider av dysmorfofobi.

 

Dysmorfofobi har ingenting med ytlighet att göra, även om det handlar om utseendet. Diagnosen har mycket gemensamt med OCD, tvångssyndrom.

 

BDD:n är ofta kopplad till ansikte, hud eller hår, men man kan vara tvångsmässigt upptagen av vilken kroppsdel som helst.

 

Oftast debuterar dysmorfofobin i 16-17 årsåldern, men en del får symtom redan i början av tonåren.

 

Sjukdomen behandlas med kognitiv beteende terapi. Om symtomen är svåra och medför allvarligt lidande kan medicinering bli aktuell. Det kan även bli aktuellt med medicinering om personen är deprimerad.

 

Källa: 1177.se, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Internetpsykiatri 

På grund av de svåra problemen hade Erika 80 procent frånvaro andra året i gymnasiet. Något som ledde till att hon blev tvungen att gå om ett år. 

Men på grund av dysmorfofobin fick hon börja plugga på distans.

– Jag kände mig otroligt ensam. Jag var väldigt isolerad och sov på dagarna och var vaken på nätterna för att plugga. Jag tog mig igenom det, men det var jobbigt, säger Erika.

Samtidigt började hon gå i gruppterapi för att få bot med sina problem.

– En gång i veckan skulle vi gå ut och göra någonting ”obehagligt”. Som att till exempel gå in i ett provrum med stark belysning eller sminka av sig framför spegeln, det var mycket exponering, berättar Erika.

Har skaffat pojkvän

I dag går hon inte längre i gruppterapi. Samtidigt menar hon att hon fortfarande kämpar med dysmorfofobin och att vissa dagar är sämre än andra.

– Jag ser alltid något som är ”fel” och jag vet inte om folk är snälla på mig eller om de ser de felen som jag ser, säger Erika.

Men Erika har gjort stora framsteg. I dag har hon en pojkvän som hon känner sig trygg med, något hon aldrig tidigare hade kunnat föreställa sig då de negativa tankarna om sig själv även gått ut över relationer.

– Även om man känner att man behöver närhet och kärlek var det svårt för mig när någon annan rörde mig. Jag var rädd att personen skulle tycka att jag var ful, jag kunde inte ha ett förhållande.

Till andra som befinner sig i samma situation vill Erika uppmana till att våga berätta om sina problem och be om stöd.

– Jag vågade inte göra det förut, för man vill inte uppfattas som ytlig. Men det handlar inte om det, jag tänker aldrig så om andra människor utan det handlar bara om mig själv, säger Erika och fortsätter:

– Men det viktigaste är att man inte ska känna sig ensam i det här.

MÅR DU ELLER NÅGON I DIN NÄRHET DÅLIGT? HÄR KAN DU SÖKA HJÄLP

Kontakta en vårdcentral eller psykiatrisk öppenvårdsmottagning om du tror att du eller någon annan har dysmorfofobi. 

 

Behöver du hjälp med att var du kan söka vård eller om du vill ha sjukvårdsrådgivning kan du ringa 1177.

 

Hit kan du vända dig om du mår dåligt och vill prata med någon:

Bup.se – hit kan du skicka in frågor och få stöd om psykisk ohälsa.

Tjejjouren.se – här finns tjej-, trans-, och ungdomsjourer som kan svara på frågor.

Killfrågor.se – stöd via chatt.

Tilia – stöd via chatt eller mejl om psykisk ohälsa.

Tjejzonen – stöd via chatt.

Jaira Rickard om sin öppenhet kring psykisk ohälsa

Vill uppmärksamma frågan: ”Varit mycket kaos i mitt psyke”.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.