Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En månad vid fronten – så levde jag dag för dag

"Jag har sett människor dödas under min tid här. Jag har pratat med människor som torterats, våldtagits, förlorat allt."

Här är Expressens utrikeskorrespondent Magda Gads dagbok, skriven under en månad, från fronten i slaget om Mosul, norra Irak.

Söndag, 16 oktober

Många fler väpnade trupper är på plats än tidigare, ibland kan man inte identifiera vilka de väpnade männen är eller vilken styrka de ingår i.

Just nu har flygbombningar mot Mosul intensifierats. Både USA-koalitionen och irakiska armén har flygvapen inklusive helikoptrar. Och USA har även omkring 400 mannar på marken som kommer ge understöd i form av artilleri.

Jag vill varna er alla nu för en sak som har blivit väldigt tydlig: Detta kommer också bli ett krig om information. Var extra noga och kritisk till allt du ser och läser om Mosuloffensiven. Det är skillnad nu jämfört med innan offensiven drog i gång.

Nu är det en helt annan kontroll.

Måndag, 17 oktober

Min födelsedag.

Iraks premiärminister Haider al-Abadi offentliggjorde i morse att slaget om Mosul har börjat. Runt en halv miljon barn finns i staden. Redan för flera månader sedan satte de upp lappar i staden om att varje familj måste lämna en son till IS, för att de behövde fler barnsoldater. De som vägrade dödades eller fick betala straffavgift. Hur väljer man vilket barn man ska ge till IS?

IS har satt upp vägspärrar överallt och skjuter alla som försöker fly. Lyckas man ta sig genom deras kontroller riskerar man att sprängas i minfält. Stannar man kvar riskerar man att dö i luftbombningar eller markstrider.

Har firat min födelsedag mitt under offensiven mot Mosul och slutade dagen i sanddimma, oljerök och svampmoln från luftbombningar. Har haft IS framför mig, till vänster om mig och till höger om mig. En snäll soldat kom och gav mig kyckling med ris.

Jag går runt i blod, ser en benbit, en del av en tumme. Kropparna är unga. De har ännu inte börjat lukta lik. När man står här är det som att ha kommit till helvetet.

Foto: Google Maps

 

Tisdag, 18 oktober

IS sände in självmordsbombare, granater och tunga kulsprutor och gjorde stort motstånd i går.

De försöker smälta in bland de civila. Det är det som gör det så svårt att bekämpa IS, de är beredda att spränga sig själva och det gör inte de andra. Jag kan bara tänka mig vilket helvete och vilken rädsla de civila måste känna just nu.

Jag har aldrig sett en sådan total röra av vapen, män, olja, får, ammunition, patronhylsor, förvridet stål, kampmusik och chockade människor. Jag har sagt tidigare att krig efter ett tag blir en normal verklighet när man vistas i det, men det jag såg i dag var även för mig overkligt.

 

Onsdag, 19 oktober

– Den största överraskningen var att IS flydde direkt. Två IS-män sprängde sig, resten flydde direkt och lämnade vapen efter sig.

Major Mohammad Hadi för befälet över 3:e brigaden, 1:a divisionen i irakiska armén som klockan sju i morse erövrade byn Ibrahim Khalil. Jag träffade honom för en stund sen i byn där det varit hårda strider sedan i måndags.

Kommer IS slå tillbaka igen, eller ska irakiska armén lyckas hålla de återerövrade byarna? Soldaterna sa att de nu väntar på att peshmerga, shiamilis, irakisk polis – vilka som helst – ska komma och ge dem understöd.

Torsdag, 20 oktober

I natt samlades ungefär 2 000 Peshmergasoldater på en väg i närheten av Nawaran 14 km nordost om Mosul. När anhöriga ringde svarade de saker som: "Var inte orolig, jag är på en säker plats." Sedan knäböjde de på asfalten och bad. Vid femtiden när det började ljusna sköt de in det första artilleriet.

När klockan slog sex tändes stridsfordonens lyktor, mannar hoppade in i dem medan andra sprang till fots. Plötsligt vändes allas blickar uppåt - två IS-drönare flög över de attackerande styrkorna.

Nu är det full strid med tunga kulsprutor, automatvapen, granater, luftbombningar. IS har i dag slagit tillbaka och gett extremt hårt motstånd. En lokal journalist som jag talade med sa att det är de värsta striderna sedan kriget började.

 

Foto: Magda Gad

Fredag, 21 oktober

Kirkukfronten attackerades före gryningen i morse av IS med fyra bilbomber. Rapporter om antal döda eller skadade har fortfarande inte kommit ut. Det har varit strider fram till nu och många IS har dött.

Vi befinner oss i utkanten av Kirkuk där terrorsekten Islamiska staten slog till klockan tre i morse. IS-terrorister började då skjuta och döda människor. Något senare exploderade bilbomber. Även fyra självmordsbombare ingick i attacken.

Vi har sett en dödad kurdisk polis. När vi besöker sjukhuset i Kirkuk uppger personalen att 49 personer dött och 145 skadats sedan tidigt i morse.

 

Lördag, 22 oktober

Människor dör på löpande band och det håller på att utvecklas till ett blodbad.

Offensiven mot Mosul är inne på sin sjätte dag och IS har visat tydligt att de både är villiga att dö för sin sak och att de besitter hög militär kompetens.

En lokal journalist sa att han såg att det vinkades med vit flagga vid ett hus. Det betyder "hej, vi är civila, rädda oss!". Då slutar alla skjuta och skickar in ett pansarfordon för att hämta ut de civila. Men denna gång var det IS som vinkade vitt. Och när Peshmerga kom körandes blev två av dem skjutna.

Soldater som strider mot dem vittnar om att de ofta är drogade, ibland händer det till och med att de somnar innan de hinner spränga sig.
 Andra är unga pojkar som hjärntvättats eller tvingats.

Civila plockade även upp vapen och deltog i striderna. En del av dem tog blodshämnd på IS – och skändade lik. En IS-terrorist tillfångatogs och dödades genom hängning mitt på en gata. Två andra IS-terrorister släpades bakom en bil.

 

Söndag, 23 oktober

Det finns en hel stad byggd under staden Bashiqa. Tunnelingångar till rum med mat, madrasser, allt. De har till och med bilar där. Troligen bilbomber också. Det måste vara Saddam Husseins gamla mannar eller liknande lika militärt kompetenta mannar som styr detta.

Vi befinner oss just nu på Bashiqaberget. Brittiskt artilleri skjuter in 155 millimeters granater mot Bashiqa och koalitionens flygvapen bombar i området.

Från berget har vi sett två självmordsbombare som åkt för att attackera Peshmergastyrkorna. IS har skyttar som skjuter upp mot Bashiqaberget eftersom det är härifrån som man beskjuter dem med artilleri. I närheten av där vi befinner oss just nu blev Dagens Nyheters fotograf Paul Hansen skjuten. Han befinner sig just nu på sjukhus i Erbil och ska opereras då en kula sitter kvar i ryggen.

Onsdag, 26 oktober

Jag har sett människor dödats under min tid här. Jag har pratat med människor som torterats, våldtagits, förlorat allt.

I dag var det inte arbete. I dag blev det personligt.

Ibrahim serverar mig frukost, han har blivit en väldigt kär vän här. Han har sin fru och sin dotter kvar i Syrien. Han har inte sett sin dotter på ett år.

Han visade bild och sa: "Hon säger på telefon: Pappa, pappa, jag älskar dig".

Smärtan i det ansiktet när han sa det. Den smärtan skar rakt genom mitt hjärta.

 

Lördag, 29 oktober

Många av de värsta historierna från de överlevare jag har intervjuat – de flickor och kvinnor som varit sexslavar eller de unga pojkar som har tvingats lära sig tortera och döda – har ofta nämnt staden Tal Afar – ett viktigt fäste för IS.

I går, fredag, nådde shiamiliser utkanten av Tal Afar och de försöker nu återta staden från IS.

Säkerhetsarbetare försöker släcka elden från ett brinnande oljefält i södra Mosul på torsdagen den 3 november Foto: Felipe Dana / AP TT NYHETSBYRÅN

 

Söndag, 30 oktober

Varför försöker shiamiliser sedan i fredags avancera ensamma mot Tal Afar väster om Mosul, trots order om två dagars paus i offensiven från dem som samordnar den?

1) Miliserna (som ingår i irakiska folkfronten PMU) har förflyttat sig från väster om Tigris, söder om Mosul, i närheten av den plats där IS sprängde svavelfabriken (Mishraq som jag rapporterat från) och tar sig nu vidare i en cirkel sydväst om Mosul för att nå Tal Afar, ett IS-fäste väst om Mosul.

2) Den mark de nu avancerar mot är öppen öken och inga andra styrkor är där, förutom IS, som alltså kommer vara öster om dem i Tal Afar och in till Mosul. Det kan bli blodbad.

3) En anledning till att de gör detta kan vara att de vill ta Tal Afar innan någon annan av styrkorna gör det.

4) Många av shiamiliserna är iranstödda, de stridande kan kan ha dubbla nationaliteter – irakiska och iranska – och prata farsi. Några av ledarna har en förälder från Iran och en från Irak. Iran och Irak är i majoritet shia och Turkiet sunni. Iran och Irak står alltså emot Erdogans eventuella drömmar om ett nytt "kalifat" - Ottomanska riket 2.0.

5) Det här är en av många konflikter om mark som vi kommer få se ännu mera av ju längre den här offensiven fortsätter.

6) Lyckas shiamiliserna ta Tal Afar blir Mosul närmast omringat. Bra, för att då kan de inte fly in i Syrien, men också risk då det i sin tur kan öka striderna inne i Mosul och därmed även öka de civila förlusterna.

 

Måndag, 31 oktober

3 000 irakiska elitsoldater går in i Mosul i dag.

Nu attackerar elitsoldaterna från tre positioner: Bazwaya, Al-Hamndanyia och Tel Kaif.

Att irakiska elitsoldater går in redan i dag är en överraskning, eftersom miljonstaden Mosul fortfarande inte är omringad. En mycket spännande dag väntar.

Ska de kunna ta sig in i Mosul?

Vad kommer vänta dem där?

Har IS placerat ut civila som mänskliga sköldar?

Tisdag, 1 november

"Men du gör det här med risk för ditt eget liv?", frågade de mig från Stora Journalistpriset i dag när de ringde upp mig i morse, med anledning av att jag blivit nominerad till Årets röst.

Jag svarade: "Ja."

Det finns inget annat sätt. Inget annat sätt att komma nära. Inget annat sätt att förstå. Inget annat sätt att få förstahandsuppgifter.

Du måste se, lyssna, lukta, känna – vara i det.

I motiveringen till Årets röst stod det att jag är modig. Det är de som lever här och inte har valet att åka härifrån som är modiga. Och de som skulle kunna åkt härifrån, men som valt att stanna för att kriga mot IS - med risk för sina egna liv.

Jag hoppas att deras röster nu kommer nå ut till ännu flera.

 

Lördag, 5 november

De får inte ens begrava sina familjemedlemmar i fred. Den dödades bror berättar att de inte kunnat begrava kroppen på två dagar för att det varit så tunga strider. Enligt islamsk sed ska man begrava samma dag så de var verkligen plågade av att ha haft liket liggandes hemma i två dagar.

Nu tog de, med risken för sina egna liv, och bar ut sin döda familjemedlem, en 32-årig man, och samarbetade snabbt för att skyffla över jorden, medan IS sköt mot dem med kulspruta och granater landade längre bort.

Söndag, 6 november

Väldigt många civila dör. Bara att säkra 600 meter i en förort tar flera dagar. Soldaterna har inte ens mat. De blir omringade och beskriver situationen som mycket dålig.

Som någon sa i kväll:
 "Om en enda person går in och tar gisslan på en bank så kan det ta 24 timmar att lösa situationen, hur ska de göra med 6 000 IS blandade med civila i en miljonstad?"

Just nu ser det nattsvart ut.

Måndag, 7 november

Nu är vi inne på offensivens 21:a dag.

Så lång tid kan det alltså ta att bara gå in i en förstad, vilket Peshmerga gör just nu.

Därefter måste staden rensas från IS och mineringar och säkras och civila måste ut, vilket tar ytterligare tid. Peshmerga har hittills tagit två IS som krigsfångar i dag – de tog dem i en tunnel.

Irakiska säkerhetsstyrkor i östra Mosul på fredagen den 4 november. Foto: Marko Drobnjakovic / AP TT NYHETSBYRÅN

Onsdag, 9 november

Hälsning från en man i Khasirs tältläger, som inte fick ta med sina får när han flydde från Mosul, och nu inte har en framtid och inte kan försörja sig och sin familj:

– Säg till Trump att jag vill ha mina får tillbaka.

Han brukade sälja ett till två får på marknaden och för pengarna försörja sin familj, som består av 15 personer.

– Nu kan vi inte leva. Inga pengar. Ingen mat. Vi har ingen framtid.

Torsdag, 10 november

En video, publicerad av IS, visar hur fyra barn avrättar fångar som är klädda i orange overaller, liknande de som används på Guantanamo.

Fångarna, anklagade för att vara emot IS, står på knä med händerna fastbundna, och blir skjutna i bakhuvudet med flera skott av barnen.

En av dem uppges vara från Sinjar, troligen yazidier. Han ser ut att vara yngre än nio år.

Frågan är hur man ska rehabilitera alla dessa hundratals eller tusentals hjärntvättade barn?

Flera små barn och en ung man svårt skadade i striderna av en granat utanför sitt hem Foto: Magda Gad

 

Tisdag, 15 november

Står bredvid ett metallvrak på en gata i Mosul, 900 meter från stadsdelen Aden som fortfarande kontrolleras av IS. Jag tänker först att vraket är en personbil.

Svart.

Liten.

Hopskrynklad.

Sedan går det upp för mig att det är en humvee. Vilken oerhörd sprängkraft, att förvandla ett pansarfordon till en liten svart hopskrynklad vrakboll.

 

Onsdag, 16 november

Jag har sovit på ett betonggolv inne i det som en gång måste varit någon slags butik. Under natten har det varit sporadisk granatbeskjutning, skottlossning och bomber på avstånd.

Civila män, kvinnor och barn går oskyddade runt på gatorna.

Flera små barn och en ung man svårt skadade just nu i striderna av en 120 millimeters granat utanför sitt hem. Anhöriga kom rusandes med dem med blodet rinnandes från deras kroppar. Ett av de små barnen dog.

 

Storebror sörjer femårige lillebror Hala som precis dödats av granatsplitter. Foto: Magda Gad

Torsdag, 17 november

Kraftig artillerbeskjutning, skottlossning på avstånd samt helikoptrar och bombdrönare.

Operationen är fortfarande i gång och de civila är fortfarande kvar i krigszonen.

11-årige Younes fick sitt hus bombat i går av både flygbomb och bilbomb och säger att han vill bo kvar hemma. Det ligger döda IS runt hans hus och luktar lik. Jag frågar hur det känns:

– Ingenting. Det betyder ingenting för mig.

 

Fredag, 18 november

Bebisen som mamman bär i sina armar föddes i går. Hon fick föda hemma under ljudet av skottlossning och granater.

Nu är det strider i deras bostadsområde och de har valt att fly mot okänt mål.

Även många civila har dödats och skadats nu på morgonen, men inga sjukvårdare är här i dag. Jag och min livvakt har fått sätta tourniqueter, tryckbandager och dropp på civila som är svårt skadade av granater.

Tack till mina föräldrar som båda jobbat på sjukhus.

Unicef – ni är välkomna hit.

 

Lördag, 19 november

Offensivens 33:e dag. IS ger sig inte. När irakiska Golden division tagit en stadsdel i Mosul – då retirerar inte IS. Utan då försöker de ta tillbaka den.

I går natt vid 01:30 attackerade de med kulsprutor och automatvapen.

Irakiska specialförbandet Golden division fortsätter strida i stadsdelar i östra Mosul, med understöd av irakiska armén som kommer efter och håller intagna positioner, medan Golden division fortsätter pusha framåt.

I förrgår stred de gata för gata, hus för hus, rum för rum inne i Aden. De tar sig fram genom hål i ytterväggarna och innerväggarna i husen, eftersom att om de går på gatorna så kan de bli skjutna.

Klicka här för att läsa Magda Gads dagbok i sin helhet. Du kan även följa henne via Facebook: