Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En glädjechock för Stefan Löfven

Stefan Löfven. Foto: (C) PELLE T NILSSON / (C) PELLE T NILSSON/STELLA PICTU STELLA PICTURES

Demoskops siffror måste vara rena glädjechocken för Stefan Löfven och en smärre katastrof för alliansen. De rödgröna har nu en statistiskt säker ledning med hela 6,4 procentenheter.

Försprånget kan förefalla uppseendeväckande. Regeringen har under eftersommaren befunnit sig under nästan konstant press. Den har tvingats göra sig av med två statsråd och Stefan Löfvens egen statssekreterare har också offrats. 

Att de tre rödgröna partierna ändå inte straffas av väljare kan förefalla anmärkningsvärt. Men förklaringen torde vara en kombination av den starka högkonjunkturen och en sällsynt svag allians.

Högkonjunkturen gynnar i dag ledande regeringspartier i västvärlden. Angela Merkel såväl som Stefan Löfven. Budgetöverskottet ger utrymme för valgodis, vars omfattning vi kanske aldrig tidigare skådat – 40 miljarder kronor för nästa år. Det är självklart att ett sånt ekonomiskt läge gynnar sittande regering.

Men regeringen är samtidigt parlamentariskt ytterst svag, vilket borde försvaga dess regeringsduglighet. Det sker på ett sätt också. Att ministrar fälls är ju ett uttryck för parlamentarisk svaghet. Men regeringen verkar hittills ha vänt svagheten till sin fördel. Den har lyckats beskriva dessa framgångar för alliansen som uttryck för taktikspel och politisk cirkus.

Ett sånt argument skulle normalt knappast gå hem, i synnerhet som ministeravgångarna är relaterade till något så allvarligt som diskutabel hantering av rikets säkerhet.

Men alliansen under dess förra ledare har misslyckats med att förklara för väljarna varför den ansåg det nödvändigt med misstroendeförklaringarna. Till det kommer den djupa sprickan mitt i det borgerliga blocket om relationen till SD och regeringsfrågan.

Centerns Annie Lööf sa i veckan på en presskonferens att hon ska prata med den nye M-ledaren så snart hen är vald med hopp om att man ska då ska lösa oenigheten i regeringsfrågan. Dagens katastrofala opinionsundersökning borde förbättra de utsikterna, om det finns någon krisinsikt kvar.

För läget kunde knappast vara så mycket sämre. Tre av de fyra borgerliga partierna backar. Det fjärde ökar med 0,1 procentenhet. Det vill säga i realiteten inte alls.

Till och med den tidigare framgångsrika Annie Lööf tappar. Och KD är tillbaka under tre procent, efter en uppgång i samband med misstroendeförklaringarna, där Ebba Busch Thor fick utrymme.

Till och med den framgångsrika Annie Lööf (C) tappar. Foto: ANNA-KARIN NILSSON / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN

Jan Björklund firar i dag tio år som partiledare. I både Demoskops och Novus mätningar i dag ligger han på drygt fem procent. Inte mycket till jubileumspresent. Det erinrar alltför mycket om hans största svaghet som partiledare. Upprepade valförluster.

För de rödgröna är det precis tvärtom. Samtliga ökar och S ligger nu hos Demoskop över 30 procent med god chans att slå förra valresultatet, även om det är en knapp procentenhet dit.

MP har dessutom lagt ytterligare några tiondels procents avstånd till fyraprocentsspärren.

Också Jimmie Åkesson kan känna sig nöjd med dagens siffra 18,1 hos både Demoskop och Novus. Demoskops opinionschef noterar visserligen en viss återhämtning hos S av tidigare SD-förluster. Men inget tycks få tidigare M-väljare att återvända.

Sedan undersökningarna gjordes har nya bakslag för regeringen inträffat. Avslöjandena om rikspolischefens IT-hantering och utflyttningen av Nordea till Finland. Återstår att se om det påverkar väljarnas förtroende. Jag tvivlar.