Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En dag i världens dyraste stad

LUANDA, ANGOLA. Trodde du att en svensk månadslön räcker långt i Afrika?

Inte här.

Häng med till oljenationen Angolas huvudstad Luanda - världens dyraste stad.

ANGOLA

Befolkning: 19,6 miljoner.

Huvudstad: Luanda.

Ledning: Republik och leds av president José Eduardo dos Santos.

Medellivslängd: 53 år för kvinnor, 51 för män.

Befolkningstillväxt: 2,8 procent.

BNP per person: 5 608 USD.

Andel läskunniga: 70 procent.

Förhoppningen: Att tillväxten ska fortsätta och att Angola ska fortsätta vara ett av Afrikas viktigaste oljeländer.

Utmaningen: Att få gapet att minska mellan fattiga och rika.

RESENÄREN

- Jag jobbar sedan två år med IT-utveckling i Angola, Moçambique och Portugal. Nästa vecka åker jag hem till Lissabon.

Agusto Lacerda, 41, Portugal, chef för ett IT-företag.

08.00

Trafiken är smått kaotisk. En naturlig följd av att staden byggdes för några hundra tusen, men nu vuxit till fem miljoner invånare.

Att köra själv här känns inte som en bra idé. Vi bestämmer oss för att ringa en taxi som kan ta oss runt i Lunda, som slåss mot Tokyo om den tvivelaktiga äran att vara världens dyraste stad.

Taxichauffören Fredrico, som egentligen är student, lovar att komma inom 15 minuter. Det tar en timme. Vi sväljer det - efter att ha rest en del i Afrika vet vi att svensk och afrikansk tid sällan är den densamma.

När han väl kommer säger han att han vill ha 1 500 kronor. Vi prutar lite och kommer överens om 20 000 angolanska kwanza, 1 383 kronor.

 

09.00

I väntan på Fredrico ska bli klar tar vi en apelsinjuice i hotellets lobby: 80 kronor per glas.

Foto: Foto: Jonte Wentzel Sedan 2002 då ett blodigt inbördeskrig tog slut har landet gått från fattigland till utvecklingsland, tack vare enorma oljefyndigheter och diamantgruvor. Tillväxten är tio procent per år. Det syns i hotellbaren där affärsmän från Portugal, Brasilien, USA och Kina strömmar förbi. Många av dem har en skjorta med en diskret liten oljelogga för ett multinationellt bolag.

Det är uppenbart att de har råd med juicen.

 

10.00

Vi ber Fredrico köra oss till en mataffär där vi kan köpa lite frukt. Medan vi hackar oss fram i den täta trafiken kör vi förbi lyftkranar och byggställningar som ett bevis på välståndet. Men vi passerar också tiggare. Växtvärken som Luanda lider av är omöjlig att undgå.

Trots snabbt växande ekonomin tjänar de flesta mindre än 13 kronor per dag. De flesta angolaner bor fortfarande i kåkstäderna.

Inne i centrala Luanda är månadshyran för en liten lägenhet omkring 3 000 dollar, 21 000 kronor.

- Det har ingen råd med, förutom de som jobbar för regimen. Allt har blivit dyrt här, säger Fredrico.

Inne i mataffären letar vi oss fram till frukt- och grönsaksavdelningen. Ett salladshuvud kostar 28 kronor. Med andra ord: mer än dubbelt så mycket som en genomsnittlig invånare i Angola tjänar på en arbetsdag.

 

11.00

Vi åker vidare mot strandpromenaden. Överallt står det poliser som kallar in bilar och motorcyklar. Efter ett par minuter blir även vi vinkade till sidan av vägen.

Polisen säger att ljusen på bilen är trasiga. I stället för att skriva en böteslapp vill de ha motsvarande 66 kronor i muta.

- Polisen här är hemsk. De stoppar allt i egen ficka, säger Fredrico innan han parkerar framför ett lyxhotell.

Där inne säljer de internationella tidningar. Jag bläddrar i en fransk veckotidning som kostar 140 kronor.

 

Foto: Foto: Jonte Wentzel 12.00

Dags för en enkel lunch. Omelett med en liten sallad på sidan: 110 kronor.

 

13.00

Vi har hört sedan tidigare att det enda som är billigt i Angola är cigaretter och bensin. När vi kommer till en bensinmack visar det sig att en liter bensin kostar mellan 2,77-4,15 kronor. Vi inser att vi betalat ett överpris för vår taxi.

Fredrico har dessutom börjat tröttna på att köra runt oss. Han surar och säger plötsligt han att han jobbat full dag och vill ha sina pengar. Vi hävdar att en full dag är 8 timmar, inte 4,5. Fredrico håller inte alls med. Till slut betalar vi 1 038 kronor och känner oss ganska blåsta.

Nästa taxichaufför som går med på att köra oss heter Daniel, är från kåkstaden Cazenga och vill ha 199 kronor i timmen.

 

14.00

Vi besöker en liten klädaffär som säljer vintage för kvinnor. Det visar sig att en enkel andrahandsklänning från kedjan Zara går loss på 1500 kronor. Uppskattningsvis kostar den 600-700 kronor som ny i en butik i Europa.

 

15.00

När vi är i shoppingtagen så besöker vi också en Nikeaffär. Jonte och jag väljer ut varsitt par skor som vi vill prova. Det är förhållandevis nya modeller och kostar cirka 1800 kronor.

Daniel skakar på huvudet.

- Nike, det är bra skor. Men det skulle jag aldrig ha råd med. De är bara för chefer och regeringen, säger han.

Han är inte så positiv till regimen som anklagas vara diktatorisk och stoppa alla pengar i egen ficka.

- De säger att Angola är rikt men det har jag aldrig sett. De enda som är rika är presidentens och hans familj.

Han har rätt. Exempelvis är presidentens dotter Isabel dos Santos enligt tidningen Forbes en av världens rikaste personer. Det sticker i folkets ögon.

 

16.00

Vi stannar till på ett kafé och beställer var sin espresso och vatten. Vår chaufför tar en ananasläsk. Hela notan går loss på 141 kronor. Jag börjar bli lite stressad över budgeten.

 

17.00

Vi ber Daniel köra oss till kåkstaden Cazenga för att se hur de flesta angolaner bor. Cazenga liknar inte alls centrala Luanda. Här finns inga byggkranar, byggprojekt eller flashiga butiker, utan plåtskjul, lera och fötter utan skor.

Vi stannar till på ett apotek för att köpa tvål. Lactacydtvål kostar 104 kronor. Men det finns billigare lokala eller kinesiska varianter för ett par kronor.

 

18.00

Foto: Foto: Jonte Wentzel Precis utanför apoteket står en liten pojke med en telefonapparat på ett slitet träbord. Det är en så kallad Telo.

Daniel berättar att många inte har råd att köpa kredit till sina mobiltelefoner utan använder sig av Telo om de behöver göra ett samtal. Enligt honom kostar det runt 3 kronor i minuten att ringa inom landet.

Vi ber att få ringa till Sverige från Telon. Det kostar 14 kronor i minuten.

 

19.00

Foto: Foto: Jonte Wentzel Middag på en av strandrestaurangerna. Där är 99 procent av gästerna vita affärsmän. Vi beställer en 10-bitars sushi för 230 kronor.

 

20.00

Vi avslutar restaurangbesöket med drinken caipirihina. Den kostar 83 kronor - kanske det mest prisvärda vi köper under våra 24 timmar i Luanda.

 

21.00

Efter en lång dag i trafikkaoset åker vi tillbaka till vårt hotell.

Ett enkelrum på bottenvåningen kostar 2 559 kronor per natt. Hotellet utger sig för att vara fyrstjärnigt men det är svårt att förstå hur betygsättningen gått till. Personalen har stenansikten, folk sover i lobbyfåtöljerna och det stinker av mögel. Men gästerna har fina kostymer.

Ett hotell som lider av växtvärk, precis som resten av Luanda.

 

Fotnot: Fredrico och Daniel är inte chaufförernas riktiga namn.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!