Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Emma, 31, fick vänta i åtta år för att få vård

Emma Norgren, 31, hade velat ha behandling för sin könsdysfori betydligt tidigare i livet.
Foto: Privat
OBS! Genrebild.
Foto: TT NYHETSBYRÅN / SCANPIX

Kraftig kritik riktas mot vården av unga transpersoner runtom i landet. 

Flera läkare, psykologer och oroliga föräldrar varnar för att barnen kommer ångra sina behandlingar. 

Men Emma Norgren från Umeå menar tvärtom att hennes högsta önskan skulle ha varit att få möjlighet att göra behandlingen i tidig ålder.

– Allt jag kämpar med medicinskt nu hade kunnat undvikas, säger hon. 

Emma Norgren, 31, har sökt vård två gånger för sin könsdysfori. Första gången var 2011, då hon snabbt fick träffa en specialistläkare vid en könsidentitetsmottagning i norra Sverige.  

Besöket kändes bra berättar hon, men sen hörde hon inget från sjukvården. Emma såg det som ett tecken på att behandlingen nog inte var något för henne trots allt.

Det rann ut i sanden. Tiden gick och hon började må ännu sämre. Till slut, fyra år senare, sökte hon hjälp igen. Den här gången var väntetiderna betydligt längre. 

– Man får alltid räkna med att det tar längre tid än de estimat man får. Jag sökte vård under 2016 men mådde så dåligt av de långa kötiderna, jag var deltidssjukskriven i perioder. Till slut började jag att självmedicinera med hormoner.

Hur fick du tag på hormonerna? 

– Det går att köpa på vissa ställen på nätet, det är väldigt bökigt men det går. Man får importera och hoppas att det inte fastnar i tullen, säger Emma Norgren. 

Men du kände ändå att det var värt det? 

– Ja. För mig är det ju som liv och död egentligen. 

”Hade velat veta att det var normalt” 

Sedan vintern 2018 går Emma Norgren hos en hormonläkare och får preparaten utskrivna. Att ta hormoner kommer hon behöva göra resten av livet. 

Emma har vetat om att hon var kvinna sedan tidig ålder, men visste inte att det fanns en diagnos för det hon kände. Hon berättar att det hade krävts mer kunskap för att hon skulle ha vågat berätta för sin omgivning om vad hon kände. 

– Jag hade velat veta att det faktiskt var en grej. Det här var ju tidigt 90-tal så det enda jag visste var att det fanns transvestiter, drag och så. Men inte att det faktiskt fanns en medicinsk diagnos. 

– Jag hade gärna fått veta att det är något normalt, som folk kan känna, att det går att behandla. Då kanske jag hade vågat komma ut med det. Att höra talas om enstaka fall på andra sidan jorden det räcker inte. Det var svårt, säger Emma Norgren. 


Hade hon varit ung tonåring i dag hade hon velat ha behandlingen före puberteten, berättar hon. 

– Det kan man säga är min högsta önskan, om jag hade fått gå tillbaka och få tillgång till stopphormoner. Och östrogenbehandling så jag hade kunnat få en normal pubertet. För det är så mycket som puberteten ställer till med. 

Hur menar du, ställer till med? 

– Ja, man växer ju i fel riktning. Det är benstruktur och det är rösten, allting. Allt som jag kämpar med medicinskt och med röstträning och sådant nu det hade ju gått att undvika, säger hon.  

Operation är nästa mål

Just nu väntar Emma på att få svar på sin ansökan om byte av juridiskt kön. Den skickade hon in till Socialstyrelsens rättsliga råd i januari, och hon räknar med ett svar inom tre månader. 

Efter det kan hon ansöka om vissa kirurgiska ingrepp. 

Emma Norgren är kritiskt till de långa vårdköerna för transpersoner, men säger samtidigt att man måste veta vad man gör innan till exempel kirurgiska ingrepp. 

– Jag håller med om att det är jätteviktigt att man är säker, för att operationer kan man ju inte ta tillbaka. Men jag känner mig stensäker. Så frågan är om det ska finnas en snabbfil för sådana som mig, det skulle ju underlätta, säger hon. 

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.