I söndags inträffade en våldsam singelolycka i Sörfors som kostade fyra pojkar livet. En 14-årig flicka skadades svårt och en 19-årig kvinna vårdas för livshotande skador.
Bilen som kom i hög hastighet åkte av vägen och ner i diket.
Expressen har tidigare pratat med Margareta Larsson som är mamma till Max, 16, som dog i kraschen.
Emil Idh är en av de 16-åriga pojkarna som omkom. Nu berättar hans pappa Jonas Frisk och mamma Elenor Idh om sorgen.
Jonas var på väg ner till köket för att göra i ordning en morsdagfrukost till sambon Elenor när han noterade att äldste sonen Emils epatraktor inte stod parkerad utanför villan i Stöde. Han försökte ringa sonen men inga signaler gick fram.
– Då testade jag att ringa Max, kompisen som åkt med i epan kvällen innan. Det gick fram signaler till Max telefon men ingen svarade. Jag blev lite orolig, Emil brukade alltid smsa om han sov borta. Vi hade väl varit lite fundersamma till att de skulle åka i väg på motorträffen men alla hans kompisar skulle dit och de var så spralliga och förväntansfulla, berättar Jonas.
”Det gjorde jätteont”
Jonas berättar att han väckte Elenor och de satt en stund i sängen och pratade medan hon åt upp sin frukost.
– När vi gick ner för trappan såg vi två poliser och en präst komma mot huset. Och jag fattade inte riktigt vad som hade hänt, jag trodde Emil hittat på något bus kanske. Men när poliserna kom in och sa de att vi skulle gå in och sätta oss, då började jag ana oråd. Sedan sa de det bara: ”Emil är död”.
– Jag kunde ändå inte förstå att det var så. Men det gjorde jätteont. Det är liksom min första son som inte finns mer. Det är så mycket man hade velat göra och prata med honom om som man inte kan göra längre.
Jonas beskriver sin pojke som aktiv, sportintresserad och busig. Han har en storasyster, en lillebror och tre små systrar. Emil kunde skoja och retas med sin yngre bror men om någon annan gav sig på honom skyddade han lillebrorsan.
– Ja, han var fin och brukade busa med sina tre småsystrar och sin bror. Det var mycket syskonkärlek så klart, men han ställde alltid upp och skyddade dem. Han var en trygghet för oss i familjen och ganska mogen på det sättet. Hans lillasyster stod bredvid mig när poliserna kom och hon skrek rätt ut: Jag vill inte att Emil ska vara död. Sedan gömde hon sig bakom soffan.
”De var bästa kompisar”
Familjen hade flyttat upp från Tungelsta i Västerhaninge efter att Emil haft en småstrulig tid med mycket frånvaro i skolan. I Stöde började Emil må bättre och var gladare, berättar pappa Jonas.
– Han hade bara ett par betyg kvar att fixa och såg framemot att börja på elprogrammet till hösten. I sommar skulle han gå sommarskola för att fixa det sista. Han gick i en jättebra klass och han och Max blev bästa kompisar.
På lördagskvällen hade Max kommit på sin moped, killarna hade varit spralliga och glada. Pirriga och ivriga att åka i väg till Hassela i Emils epatraktor.
– Han ville inte äta någon middag med oss utan bara komma i väg till motorträffen. Han hade på sig en fiskemössa som han och Max köpt likadana och en vit tröja och byxor. De var jätteglada och skrattade. Innan han åkte frågade Emil om han fick låna mitt kreditkort för att tanka, och det fick han.
”Värsta var att ta emot kläderna”
Mamma Elenor berättar att hon först trodde det skulle bli jobbigt att se Emils kropp på sjukhuset.
– Men det var det bästa för mig, att se att han var hel och fin. Vi har fått pussat och kramat om honom, han var väldigt vacker. Det känns bra att veta när vi begraver honom, säger hon.
På onsdagen var Jonas och Elenor på polisen och hämtade Emils tillhörigheter.
– Vi fick ett halsband han hade på sig, som tidigare tillhört hans morfar som dog för ett tag sen. Emil hade jämt på sig det. Hans körkort, nyckeln till epan och mitt kreditkort. Det värsta var att ta emot hans kläder i påsen. De var uppklippta och blodiga. Då kommer man det närmare och kan tänka sig in i det.
Vad tänker du om själva olyckan?
– Att det gick väldigt fort. Jag tror inte folk förstår vilken kraft det var. De skrattade och var glada och hade kul. Sedan tog det slut. Innan polisen berättade hur snabbt det gått var jag rädd att de fått lida och han legat och varit rädd, men det hade gått väldigt fort.
