Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Emelies ord om ideal hyllas – av tusentals

"Vet ni vad? Fuck era skönhetsideal", skriver Emelie Leijon i blogginlägget som delats över 20 000 gånger.

Foto: Privat

I skrivande stund har inlägget över 200 kommentarer. "Det har varit övervägande positiva reaktioner", säger Emelie, som dock påpekar att män tycks missuppfatta budskapet.

"Nej, nu är det dags att försönas med min kropp. Hej kroppen. Du är min och du är fin som fan och helt fantastisk", skriver Emelie i sitt omtalade blogginlägg.

Foto: Privat

Förändra, ta bort, förminska eller förstora.

Hata, ogilla.

Samhällets skönhetsideal och krav får oss att hata våra kroppar, skriver bloggaren Emelie Leijon i ett inlägg som har delats över 20 000 gånger.

Många läsare känner igen sig i Emelies beskrivning om att behöva kämpa för att älska sin kropp.

"Du får mig att gråta. Tack för dina ord", skriver en läsare.

– Kroppen är alltid i fokus men det blir extra tydligt nu på sommaren. Man är på stranden och många känner sig exponerade, och alla är verkligen inte bekväma med det, säger bloggaren Emelie Leijon, 26, som under rubriken "Fuck era skönhetsideal" valde att skriva ett omtalat inlägg om samhällets eskalerande ideal och krav på kvinnor.

I sitt inlägg skriver Emelie om hur idealet säger att bröst ska vara runda och hårda, och bröstvårtorna små. Hon skriver också om rädslan att inte duga, om magen som ska vara platt och utan veck, benen smala med gott om utrymme mellan låren, vaginan rakad och väldoftande, midjan timglasformad om det så kräver en korsett 23 av dygnets 24 timmar.

Och så rumpan som ska vara "lagom" och aldrig tycks kunna vara "perfekt".

"Detta är min kropp nu och jag ska försöka visa den att jag älskar den. Försöka. Jag vet att det är svårt att visa sin kropp kärlek. Det är så förbannat svårt när allt runt omkring oss lär oss att vi ska göra det motsatta. Förändra, ta bort, förminska, förstora. Hata. Ogilla. Företagen tjänar pengar på vår kritiska blick. Vad skulle de ta sig till om vi helt plötsligt en dag blev nöjda med hur vi såg ut?" skriver Emelie i sitt inlägg.

– Jag har själv har känt att min kropp förändrats mycket på bara några år, och att jag kämpar varje dag med att acceptera min nya kropp. För så är det, kroppen är föränderlig. Och sedan pratar man mycket med andra om kroppar och jag ville skriva ner de ideal som jag har vuxit upp med och hur jag ser på dem, säger Emelie.

"Du får mig att gråta"

Emelies blogginlägg fick snabbt stor spridning och har i skrivande stund närmare 20 000 delningar – och över 200 kommentarer från läsare.

"Bästa jag läst någonsin", skriver en person i kommentarsfältet.

"Du får mig att gråta. Tack för dina ord. Mitt kroppshat äter mig och jag kämpar varje dag med det. Jag vill inte känna så, jag vill bara kunna acceptera mig, men det är så in i helvete jävla svårt. Speciellt när en konstant matas av det här påhittade jävla idealet. Suck", skriver en annan.

– Jag älskar inte min kropp. Jag försöker att acceptera och älska min kropp men är också kritisk. Och jag vet att många känner igen sig. Jag blir så jäkla glad när många skriver "tack, jag kämpar varje dag att acceptera min kropp, kul att läsa och känna igen sig".

Män missförstår budskapet

Reaktionerna har alltså varit övervägande positiva, säger Emelie, som dock kan peka ut ett ytterligare problem:

– När män kommenterar är det väldigt mycket "men du är jättevacker och män vill ha lite muffinmage", "min frus bröst är hängiga" och "du är vacker som du är". Men då har man, som man, missat poängen. Det handlar inte om vad män vill ha, utan om hur samhället är uppbyggt kring mannens blick och det är det jag ställer mig kritisk mot. Det är samma sak när män säger att "det är ni kvinnor som är kritiska mot varandra" och att kvinnor "har för sig saker". Men det kommer från vissa ideal om hur en människa ska se ut, säger Emelie.

 

Läs Emelies inlägg i sin helhet nedan.

"Fuck era skönhetsideal":

Brösten. Vi lär oss att de ska vara runda och hårda. Rymmas i en hand eller helst vara strörre. Men fasta. Inte hängiga. Veckorevyn berättar för oss om hur vi kan göra ett trick med en penna. Om den fastnar under bröstet betyder det att de är lite fulare. Inte helt önskvärda. Pennan ska ramla till golvet om de är riktigt fina. Och bröstvårtan ska helst vara liten. Som en femkrona ungefär. Och styv. Den ska helst inte bukta ut och svullna upp om det är varmt. Då kan man doppa fingrarna i kallt vatten och pilla lite på vårtorna inne på toaletten för att de ska styvna till. Vi kan ha inlägg i behån också. För att de liksom ska bli mer runda och lite större. Alla klädkedjor har en massa olika modeller. I bomull. Eller i något gelé-aktigt material. Vi kan ta vanligt toapapper också. Om vi inte har råd. Sedan kan man köpa olika modeller som har det inbyggt i kupan. Eller ha flera behåar på varandra. Ja, vi gjorde så ibland. Och ibland skylde vi våra bröst för våra pojkvänner för att vi var rädda att de inte skulle duga. När de var blottade, helt ensamma och utan behåns sköld av byglar och inbyggd vaddering. Utan nedkylda fingertoppar. Det bästa var förstås om det var lite kallt i rummet.

 

Magen. Vi lär oss att den ska vara platt och utan valkar och kärlekshandtag. Ja, det kallas så. Kärleks-handtag. Dem lär vi oss att vi inte ska vilja ha. Fast att ordet låter så fint. Nej, magen ska ligga platt ovanför lågt skurna jeans och inte bukta ut någonstans. Helst ska vi kunna äta mycket mat men det ska inte märkas på magen. För vi vill ju ändå vara hälsosamma. Ja, vi måste ju äta. Inte låta bli, för det är en sjukdom och det skriver tidningarna att den ska vi inte ha. Det är osunt och farligt. Magen ska helst vara solbränd också. Även på vintern. Fast vi får lära oss att vi inte ska sola solarium, för det skriver tidningarna att det ska vi inte göra. Det är farligt och osunt. Om magen putar lite under en tröja. Då kan det se ut som vi är gravida. Och det vill vi verkligen inte. Till och med när vi sitter ner ska magen vara som ett rakt streck. Vi får lära oss att magveck är fult. Fult som fan. Så vi drar in dem och vi slutar att tugga tuggummi för då sväljer vi luft som får magen att bli rund. Och kanske tar vi laxerande också. För om vi gör det så blir vi lösa i magen och då mår vi kanske illa också och tappar matlusten.

 

Midjan. Vi lär oss att den ska vara timglasformad. Kim Kardashian. Vi lär oss att om vi köper en waist-trainer för ettusenfemhundra kronor så kan vi bli som hon. Den kan göra så att våra revben liksom trycks ihop och komprimeras och organen och inälvorna lägger sig som kaffesump i botten av våra torsos. Eller inte så extremt kanske. Vi lär oss att om vi vill vara så extrema kan vi köpa en korsett och ha på oss den tjugotre timmar om dygnet. Ja, i en timme får vi vila. Som de gjorde på 1700-talet. Kanske tar vi fram måttbandet ur syskrinet och möter omkretsen varje kväll när mamma sitter framför teven och inte ser.

 

Fittan. Vi lär oss att fittan ska vara liten och tight. Ja, allt ska vara litet där nere. Vi lär oss att stora blygdläppar är fult. De ska inte fladdra eller hänga ner så de syns när vi står i duschen efter gympan. Då kan vi bli kallade baconfitta och kanske att någon skvallrar för killarna. Vi lär oss att den ska vara utan hår också. Helst helt utan men det är okej med en liten landningsbana också. Eller en triangel. Och sedan ska vi lukta gott. Helst hela tiden. Eller inte gott, mer neutralt, ingen doft alls. Det får inte lukta som om det är ett könsorgan på riktigt. Dofta igenom trosorna eller så. Därför köper vi Lactal på apoteket och använder så ofta vi kan för att neutralisera. Filmjölk på en tampong går bra också. Om vi inte har några pengar. Sedan vill vi inte att själva slidan ska vara för stor heller. För killarna berättar om tjejer de legat med som haft fittor stora som grottor. Den tjejen lär vi oss att vi inte vill vara.

 

Rumpan. Vi lär oss att rumpan ska vara rund och puta ut. Den ska också vara tight fast nu menas något helt annat med de ordet. Att den liksom ska vara stor. Fast hård också. Den ska liksom stå utåt och inte hänga nedåt. Men den får absolut inte bli FÖR stor. Nej, den ska vara lagom. Fast den kan också vara väldigt stor. Fast stor på rätt sätt. Utåt liksom. Inte åt sidan. Vi lär oss att vi kan göra övningar som gör att rumpan blir stor på rätt sätt. Kissande hunden heter en. Då ska man stå på alla fyra och liksom föra benen ut i en halvcirkel från kroppen. I en annan övning ska man med händerna på höften gå ner i en djup gå-rörelse. Rumpan ser bäst ut i en tight kjol eller jeans. Då ska man helst ha stringtrosor under. Fast vissa killar tycker att det är sexigast med hipster-modellen. Och vissa spets. Andra mer sportiga varianter. Tangatrosa. Inga trosor alls. Vi lär oss att försöka lista ut vad just vår kille gillar för trosor. Vi får höra att vi är snygga när vi har tajta träningsbyxor på oss på gympan. Helst grå. Och rumpan ska givetvis vara hårfri. För tjejer har inget hår på röven. Eller inuti. Och så bajsar vi rosenblad.

 

Benen. Vi lär oss att benen ska vara smala. Inte stabbiga och stora vader. Nej, för då kan de säga att vi har kraftig benstomme. Viktigast är ändå låren. Ja, de ska vara smala och helst ska det finnast luft mellan dem. Ett litet avlångt hål av luft mellan jeanstyget. Vi lär oss att det kallas tigh-gap. Det finns en massa konton på instagram där vi kan se hur de ser ut. Lutar vi oss lite framåt när vi tar bilder så blir luftgapet större. Det finns en massa knep för hur de ska frambringas. Och knäna ska också vara små och hela benen ska såklart vara hårlösa. Kanske använder vi hårborttagningsmedel eller epilator eller en vanlig rakhyvel eller vax. Ibland får vi sår som blöder och då måste vi har plåster. Inåtgående hårstrån som kliar. Vita fläckar av kemikalierna. Särskilt nere vid fotknölarna är det svårt och där är huden ganska tunn och det kommer mycket blod. De ska vara solbrända också. Inte vita eller lila som de kan bli på vintern. Och absolut inte torra.

 

Vet ni vad?

 

Fuck era skönhetsideal. Jag får plats med ett helt pennskrin under brösten och när de är varmt om sommaren kan mina bröstvårtor bli stora som en snusdosa. Och jag älskar dem. När jag ligger ner på rygg så putar de ut på sidorna och de är mjuka och lena och så fantastiskt fina. Min mage lever sitt egna lilla liv och för det mesta är den lite rund och lite gasig och putar ut under mina klänningar och skaver mot mina jeans och jag ger från och med nu fan i att önska mig den där platta magen jag hade när jag var arton. Det här är min mage nu och jag ska ge den lite mer kärlek så kanske den ger mig detsamma tillbaka. Den är aldrig brun heller. Och alltid alltid hungrig. Och min fitta ska få vara som den vill. Ibland rakad och ibland i behov av en smärre skogsröjning. Jag älskar den och den är bland det bästa jag har. Och min rumpa är fan heaven. Ibland är den hårig och finnig och ibland len som en babykind. Jag ska kasta alla kjolar som skaver i midjan och aldrig mer köpa en 50-talsklänning som smiter åt över öm hud och ger mig andnöd. Detta är min kropp nu och jag ska försöka visa den att jag älskar den. Försöka.

Jag vet att det är svårt att visa sin kropp kärlek. Det är så förbannat svårt när allt runt omkring oss lär oss att vi ska göra det motsatta. Förändra, ta bort, förminska, förstora. Hata. Ogilla. Företagen tjänar pengar på vår kritiska blick. Vad skulle de ta sig till om vi helt plötsligt en dag blev nöjda med hur vi såg ut?

 

Nej, nu är det dags att försönas med min kropp. Hej kroppen. Du är min och du är fin som fan och helt fantastisk.

 

Följ Emelies blogg på www.enblommigtekopp.se.