Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Läkarna sa att Emblas tumör var förstoppning

Familjen sökte vård tio gånger – läkarna sa att det var förstoppning.
Embla och hennes mamma Madeleine Alvbäcken. Foto: Privat / Privat
Embla håller upp sitt ”supersnöre” som alla barn med cancer får av Barncancerfonden. Foto: Privat / Privat
Embla på sjukhuset. Foto: Privat / Privat

Förra sommaren drabbades åttaåriga Embla Alvbäcken av svåra magsmärtor.

Familjen anade att något var fel – men fick i tre månader höra att det var en envis förstoppning.

I själva verket hade dottern en tumör.

– Det var fruktansvärt, säger Emblas mamma Madeleine Alvbäcken. 

Den här tiden förra året hände något med Embla Alvbäcken som då skulle fylla åtta. Den vanligtvis pigga tjejen blev hängig och förklarade för sina föräldrar att hon hade jätteont i magen. 

– Hon är normalt sett väldigt smärttålig, så när hon satt dubbelvikt och skrek av smärta förstod vi att ”det här är inte som det ska”, berättar hennes mamma Madeleine. 

När Emblas smärtor inte gick över efter att hon kräkts, uppmanade sjukvårdsupplysningen familjen att söka vård direkt. 

På Akademiska barnsjukhuset i Uppsala fick de lugnande besked. Läkarna sa att det med största sannolikhet handlade om förstoppning men ville ändå att Embla skulle komma tillbaka dagen efter för att kunna utesluta blindtarmsinflammation.  

– Vi åkte tillbaka morgonen efter och läkaren sa bara att av 100 barn som kommer in med magsmärtor så har 99 förstoppning. 

Embla slutade äta

Men oron gnagde fortfarande hos Madeleine, som kände på sig att det var mer allvarligt än så. 

Emblas smärtor var kvar resten av sommaren och tidiga hösten. Embla som egentligen är aktiv slutade att simma, springa och hoppa studsmatta eftersom det gjorde henne illamående. Även aptiten var som bortblåst.  

– Hon kunde inte äta. I flera månader åt hon i princip ingenting, hon levde på vätska. Det var fruktansvärt, berättar Madeleine. 

Familjen fortsatte söka vård men beskedet från läkarna var detsamma; Embla led av en rejäl förstoppning. En sa att problemet var psykiskt, att allt ”satt i huvudet”. 

– Jag hade inga tankar själv på vad det skulle kunna vara. Men jag undrar varför de aldrig gjorde något ultraljud, varför kollade de inte? Hon skickades på vanlig röntgen men där såg de inget mer än luft, den visar inte tumören på det sättet.

Sökte privat vård

Frustrationen växte och till slut sökte familjen vård på en privat mottagning. 

– Den läkaren kände på en gång att det inte var avföring, att ”det här är något annat”, och begärde ett akut ultraljud som vi gjorde på Akademiska. 

På ultraljudet upptäckte läkarna direkt en 14 gånger 22 centimeter stor tumör. I ett senare skede visade det sig även att tumören hade spruckit och spridit sig till magen.

Embla blev tvungen att både opereras och genomgå sex cellgiftsbehandlingar, vilket kostade henne ena äggstocken. 

– Då kände vi ”varför kunde ni inte bara ha lyssnat på oss?”. Varför skulle det ta sådan tid? Det var verkligen kaos. Vi undrade vad som hade hänt om det hade upptäckts tre månader tidigare. 

Idag mår Embla bra, men kommer att behöva gå på kontroller och röntgen fram till att hon är 18. 

Embla och hennes familj klippte ut en ”modell” av tumören, här håller Embla den framför sig. Foto: Privat / Privat

Träffade flera olika läkare

Mamma Madeleine berättar om barnonkologens goda arbete efter att tumören upptäcktes, men är oroad när hon tänker tillbaka på alla besök då Emblas besvär avfärdades som förstoppning. Under de tre månaderna de sökte vård fick de enligt Madeleine varje gång träffa en ny läkare. 

– Det är det som är skrämmande: att på tio läkare så kände ingen att det var något fel. Så fort vi sökte privat så var det två läkare som kunde säga direkt att det inte var förstoppning, säger hon.

Men Embla, som fyller nio på i veckan, uttrycker ingen oro. För Expressen berättar hon att hon bara har en sak att säga om sjukdomstiden: 

– Det jag vill säga är att jag döpte min tumör, till Knölsson. 

Hon tyckte inte att det var läskigt att vara på sjukhuset och berättar att det gäller att ha rätt inställning. 

– Är man positiv klarar man sig mycket bättre. 

Elisabet Gustafson, överläkare och tf. verksamhetschef säger att Akademiska barnsjukhuset tar händelsen ”på största allvar” och att de djupt beklagar det som hänt.

– Sjukhuset har genomfört en egen händelseanalys som lett fram till att vi gjorde en lex Maria-anmälan till IVO, säger Elisabet Gustafson.

 –Vi kan tyvärr inte uttala oss om det specifika fallet som rör en enskild patient. Vi vill dock informera om att Akademiska barnsjukhuset har vidtagit administrativa åtgärder samt utbildningsinsatser för att förhindra liknande händelser. 

Antalet drabbade ökar varje år.