Sedan den 18:e mars har svenska gymnasieskolor bedrivit undervisning på distans, efter rekommendationer från Folkhälsomyndigheten. Elever ska hålla sig hemma för att minska smittspridningen av coronavuriset.
Under presskonferensen när regeringen meddelade beslutet sa statsminister Stefan Löfven att det här inte var att betrakta som ”ett extra skollov”. Utbildningsminister Anna Ekström hade också tydliga besked till studenterna.
– Gymnasieeleverna ska inte vara ute på stan, de ska vara hemma och plugga, sa hon till Expressen.
Så hur går det för elever och lärare när klassrummen byts ut mot vardagsrum?
När Expressen besökte Tumba gymnasium utanför Stockholm drygt sex veckor efter regeringens besked var den stora skolan nästan helt tom, sånär som på några enstaka lärare och elever.
– Det känns annorlunda, man är van vid att det är mycket folk och mycket prat. Nu är det tyst, säger 17-åriga Aldina Pivac.
Hon läser andra året på naturvetenskapliga linjen och berättar att det inte är helt enkelt att plugga hemma.
– Man måste hålla rutinerna. Inte gå upp fem minuter innan lektionen börjar, vilket är lätt hänt.
Mår dåligt av isolering
Aldina Pivac säger att hon gör ett schema för varje dag för att inte halka för långt i från det vanliga livet. Hennes klasskompis, Benjamin Salazar Lopez, håller med om att man får anstränga sig för att inte komma efter i skolan.
– Vi måste ta mycket mer eget ansvar nu när vi sitter hemma och pluggar, säger han.
Är det tråkigt att inte vara i skolan?
– Jag tycker det. Jag har roligt i skolan och gör annat här än att plugga. Hemma är det bara plugg, säger Benjamin Salazar Lopez.
Aldina Pivac säger att många mår dåligt av att inte komma ut och träffa folk.
– Man har väldigt lite kontakt med vänner eller klasskompisar. Och man behöver det för att må bra, säger hon.
Lärarna Gennet Sätherlund, 53, och Natalie Gabriel Fermano, 36, undervisar ibland hemifrån och ibland i skolans lokaler.
När skolan skulle ställa om till distansundervisning la man en hel dag på att lösa de tekniska och praktiska förutsättningarna. De båda lärarna tycker att det hela börjat sätta sig nu, men att det var en del problem när allt skulle dra i gång.
– Det går mycket bättre nu än vad det gjorde initialt, säger Gennet Sätherlund som undervisar i engelska och samhällskunskap.
Under Expressens besök har hon lektion delvis stående i en av skolans korridorer. Google Meet funkar inte och hon fortsätter undervisningen samtidigt som hon ber IT-personalen en trappa ned om hjälp.
– Förklara i texten vem som yrkar på skadeståndet, instruerar hon en elev som har frågor om uppgiften.
Äter lunch med stora avstånd
Hennes kollega Natalie Gabriel Fermano säger att distansundervisningen skiljer sig mycket från hur det är i vanliga fall.
– Även om vi ser eleverna på skärmen, och de ser oss, så är det inte alls samma sak som att möta dem i klassrummet, säger hon.
Hon säger att en av anledningarna till att det ändå funkar är att lärarna och eleverna redan känner varandra. Majoriteten av läsåret har de befunnit sig i skolan ihop.
Men hon är orolig för hur det skulle gå på lång sikt.
– Om det här pågår länge så kommer vi behöva ställa om helt. Det här är en kortsiktig lösning som kommer funka fram till sommaren, men vi stöder oss mycket på att vi har undervisat eleverna i klassrum under största delen av kurserna.
– Tänk att ta emot nya elever så här, säger hon.
Trots att hon fortfarande är i skolan flera dagar av veckan ser vardagen annorlunda ut nu. Natalie Gabriel Fermano försöker träffa så få personer som möjligt för att minska risken för att bli smittad.
– Jag tar bilen hit och sen jobbar jag ensam i mitt arbetsrum. Den enda gången jag träffar folk är när jag går ner i matsalen, och då ska vi sitta med avstånd även där, säger hon.
Fler elever om distansundervisningen
På Sveriges största gymnasieskola, Polhemskolan i Lund, går drygt 2600 elever. Expressen har pratat med tre av dem om hur distansundervisningen funkar.
Sänna Janfada Balu, 17 år:
– Själva pluggandet går bra, tycker jag. Det känns nästan som att man är i klassrummet. Man kan ställa frågor till läraren som vanligt.
Finns det några nackdelar?
– Det finns en sak som är väldigt jobbig. Min syn har försämrats enormt mycket. Man måste kolla på en skärm cirka sju timmar varje dag, bara för skolarbetet. Jag gick till en optiker och fick veta att jag hade överansträngda ögon.
– Mina ögon är så trötta. Det känns som att skärmen är ficklampor som sticker i ögonen. Och den enda lösningen är att avstå skärm.
– Jag tycker att det är jättejobbigt. Det är väldigt påfrestande och man blir frustrerad över att man inte kan plugga som vanligt. Jag är rädd att det ska drabba mina betyg.
Hur gör du för att hålla uppe motivationen?
– När distansundervisningen startade så var det riktigt jobbigt. Men det har blivit bättre eftersom man fått rutiner. Man får tänka att det handlar om en begränsad period, inte en livstid.
Alyson Vera, 17 år:
– Jag tycker att det funkar rätt bra att plugga hemma. Jag har bra disciplin, det underlättar. Men om man inte har det så kan jag tänka mig att det är svårare.
Finns det något som är svårt?
– Provtillfällena är ganska svåra. Man ska ha på kameran och visa sitt skrivbord, så att läraren ser att man inte fuskar. Det är svårt att koncentrera sig eftersom det hörs ljud från de andra som skriver.
Vad saknar du mest?
– Jag saknar det sociala, att träffa sina kompisar både i den egna klassen och i andra. Och jag saknar interaktionen med lärarna. Hela atmosfären i skolan.
Lovisa Henriksson, 19 år:
– Det funkar helt okej. I början kändes det omöjligt, speciellt när alla lärare var kaosartade på Google Meet. Folk var inte riktigt förberedda. Men sen kom rutinerna.
– Skolmotivationen har sjunkit. Det är många som känner att det är svårt att vara aktiv när man hela tiden sitter hemma. Det är lättare att hitta på annat.
Hur känns det att inte kunna ta studenten som det var tänkt?
– Det är riktigt, riktigt tråkigt. Man får hålla två tankar i huvudet, jag förstår att vi behöver göra allt vi kan för att stoppa smittspridningen och se till att inte sjukvården blir överbelastad, men samtidigt måste vi få lov att tycka att det är jättetråkigt att ta studenten. Det är så trist att se vuxna skriva på sociala medier att vi inte ska klaga, det är bara studenten, ingen dör – men man kan ju tänka på både och.
Vad saknar du mest med skolan?
– Att träffa folk. Det är jobbigt att inte ha det dagliga umgänget, när det försvinner sitter man hemma och är själv på ett väldigt ovant sätt.
Under vinjetten HÅLL IHOP – HÅLL AVSTÅND samlar Expressen berättelser om ett Sverige som håller ihop och hjälper varandra.
Social distansering betyder inte isolering.
Vill du berätta hur håller kontakt med dina nära och kära?
Är du samhällsbärare och vill berätta om din situation.
Mejla till reporter Matilda Nyberg, matilda.nyberg@expressen.se, eller skicka in din berättelse via länken nedan.
Premium
Premium
Premium