Bara något dygn efter tsunamin 2004 spärrade rika turistinvesterare av deras stränder på flera ställen över hela den Thailändska västkusten. Marken registrerades hos myndigheterna, medan anhöriga fortfarande letade efter sina kära bland likpåsarna. Foto: Brian TrappeBara något dygn efter tsunamin 2004 spärrade rika turistinvesterare av deras stränder på flera ställen över hela den Thailändska västkusten. Marken registrerades hos myndigheterna, medan anhöriga fortfarande letade efter sina kära bland likpåsarna. Foto: Brian Trappe
Bara något dygn efter tsunamin 2004 spärrade rika turistinvesterare av deras stränder på flera ställen över hela den Thailändska västkusten. Marken registrerades hos myndigheterna, medan anhöriga fortfarande letade efter sina kära bland likpåsarna. Foto: Brian Trappe
Det är svårt att ta sig till stranden för Chawlay-borna på Koh Lipe. Det stora hotellet som tagit deras mark låter dem endast hämta dricksvatten genom en trång passage. Där Expressens reporter nästan stukar foten, går byns äldre och barn varje dag. Foto: Josephine FrejeDet är svårt att ta sig till stranden för Chawlay-borna på Koh Lipe. Det stora hotellet som tagit deras mark låter dem endast hämta dricksvatten genom en trång passage. Där Expressens reporter nästan stukar foten, går byns äldre och barn varje dag. Foto: Josephine Freje
Det är svårt att ta sig till stranden för Chawlay-borna på Koh Lipe. Det stora hotellet som tagit deras mark låter dem endast hämta dricksvatten genom en trång passage. Där Expressens reporter nästan stukar foten, går byns äldre och barn varje dag. Foto: Josephine Freje
I Thailand ser många ner på havsfolket och vissa av dem saknar ID-kort och kan inte läsa. På senare år har sjukdomar spridit i byarna, då havsfolket tvångsförflyttats från sin naturliga miljö. Foto: Josephine FrejeI Thailand ser många ner på havsfolket och vissa av dem saknar ID-kort och kan inte läsa. På senare år har sjukdomar spridit i byarna, då havsfolket tvångsförflyttats från sin naturliga miljö. Foto: Josephine Freje
I Thailand ser många ner på havsfolket och vissa av dem saknar ID-kort och kan inte läsa. På senare år har sjukdomar spridit i byarna, då havsfolket tvångsförflyttats från sin naturliga miljö.  Foto: Josephine Freje

Efter tsunamin – nu semestrar svenskarna på stulna stränder

Publicerad

Silkeslen sand mellan tårna.

Ljudet av det turkosa vattnet.

Men under turisternas fötter finns blod och tårar.

Få svenskar känner till att en våldsam landkonflikt exploderade efter tsunamin 2004 – i svenskarnas turistparadis Thailand.

Nu pågår den sista striden.

På ena sidan lyxiga resorter och paraplydrinkar.

På den andra ursprungsbefolkningen. Expressen har varit på plats och träffat havsfolket som fördrivits till plåtskjul och slum.

Och svenskarna som inte vet att deras bungalows ligger på urfolkets gravplatser.

Bryggan gungar medan turisternas packning – som hade passat för en jordenruntresa – lastas av valkiga händer till longtailboats. En svettig norrman tar oförsiktigt tag i de färgglada tygerna i fören.

Vare sig han eller någon annan turist verkar märka hur varenda thailändare stannar upp i sina rörelser och håller andan – norrmannen har precis jäklats med deras andar för havet och lyckosam resa.

En thailändska lämnar suckande sin plats och byter båt innan vi beger oss ut på det bländande Andamanska havet.

Foto: Thomas Engström

Expressens reporter Josephine Freje har besökt stränderna som stals av ursprungsbefolkningen. Det handlar om Phuket, Koh Lanta, Phi Phi och Koh Lipe bland annat.

 

Nästa stopp paradiset Koh Lipe. En ö jag aktivt har undvikt i 13 år och som är det senaste offret för landkonflikten som drabbat hela den Thailänska västkusten sedan tsunamin.

Det handlar om svenskfavoriterna Phuket, Koh Lanta, Phi Phi Island och Khao Lak – för att nämna några.

Det var ett år innan tsunamin, 2003, jag var här senast. Som en första förälskelse – som man vill hålla oförstörd genom att aldrig träffas igen – har jag valt att minnas Koh Lipe som paradiset. Det fanns sällan någon el och bara en resort. På stranden några enkla bungalows, eller snarare hyddor med havsutsikt genom väggarna. Internet spelade en konstig låt innan uppkoppling och stranden beboddes av de som alltid bott där – urpsrungsbefolkningen Chawlay, sea gypsies.

– Check in here! Air Asia Check in!!

Framme. En man med ett stort rött plakat skriker för att samla en flock turister för nästa avgång mot fastlandet. Stranden, som innan tsunamin hade några hyddor, blinkar nu i neon. Stigarna är vägar av betongblock. När vi tar oss mot hotellet som kallas “Chawlay resort” hörs Magnus Uggla skråla i en söndrig högtalare. När solen går upp ska vi träffa havsfolket. Jag somnar med en klump i magen.

– Det där är falsk Chawlay, säger byns taleskvinna Chutporn, 29 år, och pekar på skylten när vi möts nästa morgon utanför “Chawlay resort” – som vi precis sovit på i hopp om att inte stödja det vi granskar.

Foto: Thomas Engström

Ovetandes om att paradisstränderna vi semestrar på är stulna – från människor som bott där i över 500 år – kan turistindustrin fortsätta få våra semesterpengar.

 

– Kolla! Överallt står det Chawlay och “sea gypsy” nu för tiden – tydligen något ni gillar, säger Chutporn med ett snett leende medan hon i snabb takt visar vägen genom turiststråken till de riktiga Chawlay.

Plötsligt övergår betongvägen till grus och en anka flaxar till i vad som ser ut som en svunnen tid.

Bara ett stenkast från bokhandeln med en egen hylla för svenska böcker bor Chutporn, hennes mormor och ett 30-tal andra havsfolk i små plåtskjul.

När myndigheterna sa att hotellet äger vår mark grävde vi upp de kroppar som inte föll sönder för mycket och flyttade dem

 

De flesta som orkat bo kvar på Koh Lipe är gamla och krokiga. Tidigare bodde de på stranden där vi hittar flera svenskar. Bland annat Sally från Halmstad:

– Man blir ju jättechockad. Det är inte något man tänker på när man åker på semester att man ska kunna boka in sig på ett hotell som ligger på stulen mark, säger Sally som bor på en resort där Chutporns förfäder är begravda under golven.

– När myndigheterna sa att hotellet äger vår mark grävde vi upp de kroppar som inte föll sönder för mycket och flyttade dem, säger Chutporn och pekar på en liten jordplätt som är omringad av bungalows.

"Det känns fruktansvärt att människor får lida och att man aldrig har hört talas om det här", säger Kajsa Väringer från Göteborg som är på semester (f.v) med Kevin Karlsson, Göteborg, och Marija Erak och Moa Andersson, Umeå.

 

Här ligger 15-16 bymedlemmar och enligt Chawlays religion är andarna bundna till den plats de är begravda, därför vill de ha dem nära sina hus och absolut inte under cement på någon lyxresort.

– Före tsunamin hade vi små problem – nu har vi stora, säger Chutporn, som förklarar att hon och de andra i byn inte har något emot turisterna som människor – men att de inte behöver deras pengar.

– Vi vill kunna fiska och leva ett enkelt liv på stranden, som vi alltid gjort i hundratals år. Då är Chawlay lyckliga, säger Chutporn.

En gammal kvinna med vitt hår lägger sin hand på min arm och Chutporn får översätta, då hon inte talar thailändska.

– Havet är vår religion, fisket vår tradition, säger kvinnan sorgset. Nu har de satt upp staket och skyltar, vi kan inte ens ta oss till våra fiskebåtar. Nu måste jag gå runt hela ön för att komma till doktorn, säger hon men håller kvar sin hand och spänner ögonen i mig.

– Turisterna vet inte bättre, men våra förfäders andar gråter över stränderna och havet.

Även när byborna lyckas smita in på den mark som i dag ockuperas av solstolar är havet utfiskat av stora trålbåtar med slavarbete medan havsfolkets enkla nätburar förstörs – av turisterna.

– Ja, det händer ofta. Turister som snorklar och dyker ser våra burar på botten och skär sönder dem för att de ska rädda fiskarna. De förstår ingenting. Inom vår tradition måste alla små fiskar släppas ut och om vi någonsin får mer fisk än vi kan äta eller sälja släpper vi ut resten oskadda, förklarar Chutporn.

Vi sitter i skuggan av ett träd och tittar ut över resorten och bungalowsen som helt omringar det lilla som är kvar av byn. Kontrasten från lyxhotellen ger gåshud i den stekande värmen. Här finns inga toaletter, inget rinnande vatten.

Bara något dygn efter tsunamin 2004 spärrade rika turistinvesterare av deras stränder

Deras förfäder har enligt språkforskare och antropologer bott på kusten i minst 500 år, men i mötet med den moderna kulturen har problem som sjukdomar, alkoholism och psykisk ohälsa ökat.

Expressen har talat med forskare och hjälporganisationer som bekräftar vad havsfolket berättar – bara något dygn efter tsunamin 2004 spärrade rika turistinvesterare av deras stränder på flera ställen över hela den Thailändska västkusten. Marken registrerades hos myndigheterna, medan anhöriga fortfarande letade efter sina kära bland likpåsarna.

Foto: Thomas Engström

Chawlay-hövdingen Ngeem och hans dotter Nui – som hälsar på från Linköping – har förlorat över 80 procent av sina förfäders land. Maffia som anlitats för att skrämma bort ursprungsinvånarna slog enligt flera vittnen Nui i magen – då hon var gravid.

 

I dag kan marken ha bytt ägare så många gånger att inte ens de hotell, resebolag eller svenskar som vill köpa rättvis mark kan spåra om den stulits. Lotta Granbom är en av de forskare som levt och studerat Chawlay längst internationellt. Just nu skriver hon en avhandling för Lunds universitet om följderna efter tsunamin.

– Det är nästan omöjligt att garantera att man inte semestrar på stulen mark om man är på den thailändska västkusten. Urfolket är rädda för sina liv, vissa har skrivit på kontrakt de inte förstått innebörden av vilket gjort att hela samhällen tvingats flytta från kusten. Men oavsett om det finns papper har både vi turister och resebolagen ett ansvar att kolla vilka vi gynnar med våra turistpengar, säger doktoranden och socialantropologen Lotta Granbom

Precis som andra forskare berättar hon att det fattiga och ibland läsokunniga urfolket ofta stod chanslösa efter tsunamin.

Flera från urbefolkningen som Expressen träffar berättar hur deras familjer blivit mordhotade för att skriva på papper. Några få har sålt ut sin by och valt att bli en del av turistindustrin.

– Vi Chawlay talar dock om två tsunamis, den andra är vågen av turister som sköljer bort våra hem och tar vår mark, säger Chutporns mormor, som bara har två tänder kvar.

Foto: Thomas Engström
På vissa öar är all mark stulen eller uppköpt till underpriser

Redan när hon var liten flicka minns hon hur thailändare och utlänningar med pengar försökte lägga beslag på deras mark. Men hon och alla de urfolk som Expressen pratat med på Koh Lipe, Koh Lanta och Phuket instämmer i att det som redan var illa eskalerade i rekordfart efter tsunamin 2004. Och den sista striden pågår nu, för sedan finns det ingen mer mark att slåss om.

– På vissa öar är all mark stulen eller uppköpt till underpriser. På Phi Phi har det länge pågått en konflikt då Chawlay-barnen inte kan skjutsas till skolan då vägen är för smal mellan alla hotell för föräldrarnas moppar, säger Dr. Narumon Hinshiranan, antropolog vid Chulalongkorn universitetet i Bangkok och en av Thailands främsta forskare på ämnet. Hon är även en av grundarna till FN:s pilotprojekt för att rädda havsfolket och hjälpa dem i ständigt pågående domstolsförhandlingar.

– Det som sker på Phuket Rawai beach är särskilt intressant. Just nu slår byborna tillbaka i domstolen, med hjälp av oss forskare. Sedan tsunamin har det hållits mängder av processer, men urfolket förlorar runt 99 av 100 gånger. Trots det vägrar de ge upp, berättar Dr Narumon Hinshiranan.

Vi lämnar Koh Lipe och beger oss till svenskarnas andra hem, Phuket. Det som i dag är känt för oss som “Party-Patong”, “Familje-Kata” och “Vuxen-Karon” var enligt urbefolkningen och flera forskare bebott av Chawlay redan för 500 år sedan.

– Vi har bildbevis också att vi var här först, säger byhövdingens dotter Nui, 36 år, som är på besök från Linköping.

Framför oss står plakat nerslagna i sanden som visar den nu döda thailändska kungens besök hos byn år 1959. Men plakaten täcks också av något annat: Bilder på misshandlade bybor.

– De har kommit flera gånger, maffia som anlitas av baronen som vill ta över den sista bit land vi har kvar. Vi har redan förlorat 80 procent, tar de den sista biten av stranden har min familj ingenstans att ta vägen längre säger Nui, medan hon sorgset tittar på sin pappa – hövdingen Ngeem.

Slagna med påkar av maskerade män – anlitade i hundratals för att skrämma bort envisa havsfolk, Chawlay, som inte vill lämna sina stränder där deras förfäder bott i över 500 år. Många blir dödshotade och skriver på kontrakt – trots att de inte kan läsa.

 

På Phuket Rawai beach har flera våldsamma sammandrabbningar präglat år 2016. En bankägare försökte låsa ute havsfolket från deras mark genom stenblock – hela byn gick samman och flyttade stenarna med sina bara händer.

 

– Chawlay har fått nog, maffian kom här på natten och sköt. De slog Nui i magen när hon var gravid och hällde stora block med stenar så vi inte skulle kunna ta oss till vårt andehus och be. Det får vara nog nu, säger en trött Ngeem.

– De var hundratals och de hade påkar med sig, säger hövdingens barnbarn och Nuis dotter Naomi 13 år medan hon visar bilder från händelsen på sin telefon.

På Youtube ligger klipp på människor som skriker och jagas, stenar som flyger i luften och blodiga ansikten. En kvinna gråter. Bybor sitter på marken med plakat.

Med oss under trädet, på den sista bit strand de har kvar, sitter även Kanvara Chua-On, som kallas för Pim. Hon jobbar för en hjälporganisation för att rädda byn och forskar även för att hitta fler bevis som de kan använda i den långdragna rättsprocess som pågår om de 19 rai land de har kvar, (drygt fyra fotbollsplaner).

– Jag är hoppfull, för första gången har vi hjälp av de bästa advokaterna och forskarna både från Bangkok och internationellt, säger Pim och tar sig för hjärtat:

– De rika hotellägarna kan blockera Chawlays väg med stenblock, men de kommer aldrig kunna blockera Chawlays hjärtan.

Senare nås vi av ett e-mail från byn på Phuket. De vann mot alla odds i domstolen. Men bara delvis. En tredjedel av deras 19 rai kan fortfarande bli nästa juls semesterpärla för turister.

– Vi svenskar vill ofta tro att vi hjälpte Thailand efter tsunamin genom vår turism, men i stället sker detta. Vi flyr våra problem under vintern för att uppleva paradiset, men skapar nya problem hos ursprungsbefolkningen, säger forskaren Lotta Granbom.

 

Snabbhistoria: Thailand

Officiellt Konungariket Thailand, tidigare Siam, bildat runt år 1350. Det enda landet i området som europeiska stormakter aldrig lyckades kolonisera, annat genom de närmare 30 miljoner turister som varje år invaderat landet.

Svensk-Thailand: Runt 350 000 svenskar besöker landet varje år och det har under lång tid varit ett av våra mest populära paradis. År 2004 slog tsunamin till, 543 svenskar dog, av totalt över 230 000 människor. Snabbt hittade dock svenskarna tillbaka, och nu vajar de blå-gula flaggorna bland svenskdrivna restauranger och barer i varje turiststad. På pappret kan dock ingen svensk äga mark i Thailand.

 

Nutids-läge: Thailand är efter upprepade stadskupper i dag styrt av en militärregim som fängslar oliktänkande som inte lyckats fly landet. Nyligen dog också landets kung, som tidigare har setts som en enande kraft i landet. Den som inte hyllar monarkin och den impopulära prinsen som tar över tronen kastas i fängelse. Det är lag på att stå upp när kunga-sången spelas varje dag och innan varje biofilm. Prostitution har varit olagligt sedan 60-talet, nu är även sexleksaker förbjudet. Både kvinnor och dildos säljs i varje gathörn i turistområdena, då turismen är en av landets största inkomstkällor.

Lär dig mer om urfolket

Chawlay är det thailändska samlingsnamnet för ursprungsbefolkningen, som består av tre grupper: Urak Lawoi, Moken och Moklen. De har ett eget språk, med olika dialekter.

Många bor större delen av sina liv till havs, andra främst på stränderna där de har nära till sina båtar och enkla hus och gravplatser.

Chawlay har i minst 500 år bott runt västkusten, från Burma, ner via Thailand till Malaysia – och varit ett med den Andamanska havet. De har sin egen religion och traditioner, som starkt präglas av deras närhet till havet.

Det kan verka motsägelsefullt att de som havsfolk är beroende av mark, men faktum är att de alltid varit bundna till land. Det är där de firar sina ceremonier och begraver sina döda, och förutom att leva av fiske har strandinsamling alltid varit deras huvudsakliga försörjning. Innan turistindustrin i Thailand, levde de relativt ostört bland öarna i Andamanska havet.

Foto: Thomas Engström

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag