Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Efter fyra år orkar hon berätta om sin skada

"Nu känns det som om jag måste prata om det för att komma över det", säger Filippa Kronholm, 20.Foto: Privat
En livshotande hjärnsvullnad gjorde att läkarna tvingades operera bort en del av Filippas skallben.Foto: Privat
I tre månader fick Filippa ha en specialformad hjälm innan skallbenet kunde opereras tillbaka. Foto: Privat

Filippa Kronholm från Finspång var bara 15 år när hon blev påkörd av en moped och fick livshotande skallskador.

Det har tagit henne mer än fyra år – först nu orkar hon berätta om den svåra tiden.

– De sa att jag hade varit med om en svår olycka. Jag vägrade tro det, säger hon.

Hon har fyllt 20 år nu, Filippa Kronholm, som arbetar på kafé, vikarierar på förskolan och går en teaterkurs på Örebro universitet, men också skriver en blogg om träning, mode och fotografi.

Om den där ödesdigra måndagen för drygt fyra år sedan har hon inte velat vare sig skriva eller prata om tidigare. Det har varit hennes egen hemlighet.

– Men nu känns det som om jag måste prata om det för att komma över det. Mitt liv har kommit i gång med arbete och allt annat på riktigt. Det känns som om den här olyckan har hållit mig tillbaka och att jag kanske hade gjort andra saker nu om det inte hade hänt, säger hon.

"Tänker på det varje dag"

I ett starkt blogginlägg skriver Filippa Kronholm:

"Jag tänker på det här varje dag, om hur mitt liv kunde ha varit. Jag hade aldrig varit samma person som jag är i dag om det inte hade hänt.

Plus att jag dessutom blivit känsligare och känsligare, jag kan börja gråta väldigt lätt av saker som påminner mig om det som jag gick igenom."

"Jag hade inget hår alls på sidorna, hade keps hela tiden för att dölja ärren. Jag somnade på lektionerna i bland", berättar Filippa om tiden i gymnasiet.Foto: Privat

Olyckan på skolgården när hon gick i nionde klass har Filippa inga egna minnen av. Hon minns bara att hon hade bildlektion och att de fick i uppgift att gå ut och fota.

Då kom en jämnårig kille som stajlade med sin moped och körde på Filippa.

– Jag landade med huvudet först i asfalten och skallen sprack, säger hon.

Kördes till sjukhus

Ambulansen hämtade Filippa och körde till sjukhuset i Norrköping och sedan vidare till universitetssjukhuset i Linköping. En livshotande hjärnsvullnad gjorde att läkarna tvingades operera bort en del av skallbenet.

– Min hjärna var så svullen att det var absolut nödvändigt. De fick öppna upp flera gånger. Läkarna gjorde ett jättebra jobb. Jag gick igenom sammanlagt sju operationer i huvudet. Jag har mössa på bilderna från sjukhuset för att det inte finns något ben där, berättar hon.

När Filippa efter två veckor återfick medvetandet trodde hon att hon hamnat i någon sorts skämt.

– Trots att mamma, pappa, läkare och sjuksköterskor sa samma sak vägrade jag tro att jag varit med om en olycka, säger hon.

Specialformad hjälm

I tre månader fick Filippa ha en specialformad hjälm innan skallbenet kunde opereras tillbaka. Trots att läkarna tyckte att hon skulle ta ett sabbatsår och vila upp sig var Filippa stenhård.

Hon tänkte börja gymnasiet och ta studenten samtidigt som kompisarna. Hon fick sin vilja igenom.

En livshotande hjärnsvullnad gjorde att läkarna tvingades operera bort en del av Filippas skallben.Foto: Privat

– Det var jobbigt förstås. Jag hade inget hår alls på sidorna, hade keps hela tiden för att dölja ärren. Jag somnade på lektionerna i bland, men lärarna hade stor förståelse för att det var så det var.

Skriver om erfarenheterna

Efter fyra och ett halvt år har Filippa bestämt sig för att skriva om sina erfarenheter i sin blogg för att komma vidare.

Sviterna efter olyckan handlar om sämre känsel i den vänstra kroppshalva och ett lukt- och smaksinne som kommer och går – förutom de återkommande tankarna om det hon råkade ut för.

– Jag är så tacksam för min familj som gjorde allt för mig. De sköt i stort sett upp sina egna liv ett långt tag för att jag skulle överleva, säger Filippa Kronholm.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.