Ebbas föräldrar: ”Allt handlar om att klara rättegången nu”

Hjälpsam. Snäll. Positiv.

Så har Ebba Åkerlund beskrivits av sina vänner.

För familjen var hon deras ljus.

Nu är deras tillvaro ett mörker. 

Mamman säger att allt just nu handlar om att mobilisera för att klara rättegången som sätter i gång i februari. 

Pappan: Långt ifrån säker att jag överlever

– Jag är långt ifrån säker att jag överlever detta. Under de nio månader som gått snittar jag på 16–17 timmar i sängen varje dag. Varje dag är en enorm kamp, säger Ebba Åkerlunds pappa i ett mejl till Expressen.

Hur klarar man att gå igenom en sådan här sak som förälder?

– Jag har inte förlorat ett barn, jag har förlorat mitt enda barn. För de som förlorar ett av sina barn kanske det blir bättre med tiden, vad vet jag. Men för föräldrar som förlorar sitt enda barn är det tvärtom. De lyckas inte börja om igen, skriver Ebba Åkerlunds pappa. 

Han har tidigare i ett långt brev berättat om hur stora Ebba Åkerlunds drömmar var. Hon klarade mattetävlingar med bravur och var en omtyckt spelare i bordtennisklubben och basketen.

– Vi var inne på Handelshögskolan ett antal gånger. Jag vet inte om Ebba drömde om det lika mycket som jag, men hon hade det som krävdes för att i framtiden ta sin student därifrån, skriver pappan.

Ebba bodde växelvis hos båda sina föräldrar.

– Varje vecka när hon åkte till sin mamma så gömde hon fem kärlekslappar som jag hade en vecka på mig att hitta. Hela mitt hem är i dag tapetserat med hennes kärleksbrev och teckningar som hon gjort till allahjärtansdag, farsdag och till mina födelsedagar. Hur mycket kärlek man än gav Ebba så gav hon tusen gånger mer tillbaka, skriver pappan.

Den 7 april förra året tog Ebba Åkerlunds liv slut. Lastbilen som kördes på Drottninggatan träffade henne med full kraft i höjd med Åhléns-varuhuset. Många svenskar följde familjens desperata jakt i sociala medier efter sin försvunna flicka, innan hon blev identifierad som ett av dödsoffren. Även Missing People blev inkopplade och familjen hoppades in i det sista att deras dotter bara gömt sig, skrämd av kaoset i city den ödesdigra aprileftermiddagen.

LÄS MER: De miste sina liv i terrordådet på Drottninggatan 

En fond till hennes minne

I december förverkligade Ebbas pappa idén om att skapa en fond till hennes minne. Nära vänner och klassföräldrar slöt upp för att hjälpa. Tillsammans driver de fonden Svenska hjärtan, som syftar till att prisa personer som på olika sätt lyfter andra och motverkar mobbning. Snart delas priset ut för första gången. Också basketklubben som Ebba Åkerlund var med i kommer i sommar att dela ut ett pris till hennes minne.

– Stiftelsen är ett försök att skapa ljus i mörkret i den mån det går och behöver nå ut till svenska folket, säger Fredrik Kjällander, vän till Ebba Åkerlunds pappa och ordförande i Svenska hjärtan.

Hur har du som vän till Ebbas pappa hanterat detta?

– Även som förälder till barn i samma ålder som Ebba går det ju inte att på riktigt föreställa sig djupet av den sorg Ebbas föräldrar måste känna. Omständigheterna och motivet kring händelsen gör ju också att det var en sorts angrepp på hela det svenska folket. Mina tankar går mest till Ebbas pappa då jag vet att Ebba var hans hela liv. Sedan får man försöka tvinga sig själv att inte dras ned i den negativa spiralen utan försöka låta denna tragiska händelse vara en startpunkt för något positivt – att ljuset måste segra, Fredrik Kjällander.

Hur har du kunnat hjälpa till?

– Tyvärr är det väl så att man känner att man inte hjälper till nog. Känslan är att man är otillräcklig. Men tillsammans med alla de som vill lämna bidrag till Stiftelsen Svenska Hjärtan på ett eller annat sätt kan kanske många bäckar små göra en stor å.

Vad säger du om att rättegången nu närmar sig, kan det ge någon lättnad för föräldrarna i djup sorg?

– Tvärtom tror jag tyvärr att det kommer att riva upp såren för föräldrarna. Däremot hoppas jag att åtalet och rättegången i slutändan kan betyda en del för oss andra som medborgare.

Finns det något annat som är viktigt att föra fram just nu?

– Jag vill be alla om hjälp med att skapa något positivt ur denna negativa händelse. Gåvor till stiftelsen kommer att ha en oerhörd stor betydelse eftersom barn liksom vuxna växer enormt mycket när deras goda gärningar uppmärksammas. Vi söker också skolor och föreningar för hjälp med att nå ut till de personer som förtjänar att uppmärksammas.

Ebba Åkerlund var en duktig elev på Campus Manilla, en skola på Djurgården i Stockholm. Där blev de efter den 7 april tvungen att hantera att en elev plötsligt dött på det mest fasansfulla sätt. 

Klassförälder: Så svårt förklara att någon ville Ebba illa

Föräldrar till barn i Ebbas klass har haft mycket med att försöka förklara det fruktansvärda, berättar de. 

– Att ett barn går bort efter sjukdom är något som tyvärr händer. Det går att förklara för barn. Men att någon velat döda Ebba är ju helt omöjligt att förklara för ett barn. Att någon vill någon annan så illa väcker så många frågor. Och just det har nog varit det svåraste för oss i klassen. Att hitta svar på frågor som vi själva inte har några förklaringar till, säger en klasspappa. 

Skolan får beröm för sitt sätt att krishantera. Barnen har inte behövt se att Ebbas plats i klassrummet plockats bort. Hennes bänk står orörd.

– Klassen blir sig aldrig densamma. Det är ett sår som finns med livet ut. Men Ebba finns med i klassrummet varje dag. Hon har kvar en plats. Hon kommer alltid vara kvar i både barnens och i oss föräldrars hjärtan.

Hur kunde hon bara vara borta?

På söndagen efter dådet fick klassen träffas i klassrummet för en minnesstund. 

– Den var jättefin och hjälpte barnen att bearbeta och förstå vad som hänt. Att en klasskamrat de alla sprang tillsammans med i ett lopp till förmån för cancer på fredagen, helt plötsligt var borta mindre än en timme senare, var svårt att förstå. Ebbas lärare och rektor har ställt upp för barnen samtidigt som de själva gick igenom ett ofattbart trauma.

Tiden direkt efteråt innebar mycket frågor.

– Ebba saknades ju till en början. Det tog nog nästan ett dygn innan vi fick besked från myndigheterna. Det var fruktansvärda timmar för oss alla. Jag kan inte ens föreställa mig hur det var för Ebbas föräldrar. Fruktansvärt.