Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Dragomir: "Försökte skydda mamma"

Han gjorde succé på vita duken som gangstern Mrado i "Snabba cash".

Nu släpper skådespelaren och gymägaren Dragomir Mrsic, 44, en träningsbok med berättelser om vägen från den stökiga uppväxtmiljön i Fittja till filminspelningar och middagar med Tom Cruise.

– När jag var liten var min största rädsla att inte bli något när jag blev stor, säger Dragomir Mrsic och kör ett stenhårt träningspass med Expressens reporter.

FAKTA

NAMN: Dragomir Mrsic.

ÅLDER: 44.

YRKE: Vd för Z Training AB. Driver gymmet "Extreme Training". Skådespelare.

BOR: Lägenhet i sydvästra Stockholm.

FAMILJ: Dottern Juliette, 13, och sonen Maximilian, snart 12, med Isabel Alonso, 45, personlig tränare.

FÖDD OCH UPPVUXEN: Föddes en serbisk by i Bosnien som det yngsta syskonet i en skara på tre. Kom 1,5 månad ung till Fittja i Sverige.

MAMMA ÄR: Radojka Mrsic, 71, pensionerad lokalvårdare.

PAPPA ÄR: Momir Mrsic, 77, pensionerad kock. "Pappa är riktigt sjuk nu. Jag var där i går och han älskar att få träffa sina barnbarn".

UTBILDNING: Eltelelinjen på gymnasiet. Idrottskonsulent/ledare vid Bosöns idrottsfolkhögskola, coachutbildning i Tyskland. Talar svenska, engelska, serbiska, kroatiska och bosniska.

KARRIÄR: Blev som 18-åring nordisk mästare i taekwondo. Tränare i svenska olympiska kommitténs topprogram (2000-2004). Spelade torpeden Mrado i "Snabba cash" I och II. Roller i "Leo", "Wallander - Kuriren" och sciencefictionkrigsfilmen "Edge of tomorrow" med Tom Cruise (premiär 28 maj).

AKTUELL: Med boken "Extreme Training - från Fittja till Hollywood" (Fitnessförlaget, medförfattare Majsan Boström)". Spelar in en filmserie, "Crossing lines", med Donald Sutherland.

GODA EGENSKAPER: "Omtänksam. Alla människor är lika mycket värda för mig, oavsett pengar, efternamn och hudfärg".

SÄMRE EGENSKAPER: "Får skäll av min fru för att jag genast infriar barnens önskningar när de vill ha något. Isabel tycker att jag borde låta barnen längta i stället för att köpa sex smurfar till sonen på en gång, en månad före hans födelsedag".

HISSAR: "Sverige, som är ett riktigt bra land. Jag har rest mycket och sett mycket annat och har att jämföra med".

DISSAR: "Jojobantning och dieter. Folk bantar tre veckor och återgår sedan till sina gamla vanor".

Dragomir Mrsics drömmiddag

Gäster:

* BRUCE LEE, kinesisk-amerikansk kampsportsexpert och skådespelare (1940-73). "Min barndoms idol".

* ASTRID LINDGREN, författare (1907-2002). "Hur revolutionerade var hon inte genom att göra en busig pojke som Emil till hjälte - och på den tiden. Hon har spritt så mycket fint i världen. Jag gav Tom Cruises dotter Suri Pippi- och Emilböcker på engelska".

* NIKOLA TESLA, serbisk vetenskapsman (1856-1943). "Gav mänskligheten ljus och elektricitet - och det är extra roligt att han var serb".

* CHRISTIAN BALE, skådespelare (1974-). "Han har en otrolig närvaro som skådespelare och han har gjort otroliga fysiska förändringar inför roller i till exempel "The Machinist", "The Fighter" och "Batman".

* CARL BILDT, svensk utrikesminister (1949-). "Han är så jäkla smart och vältalig".

 

DET ÄTER OCH DRICKER VI:

"Vill bjuda dem på cevapcici med potatis, ajvar och surkål som tillhör. Till det erbjuds bubbelvatten - och de som vill får en kall öl".

PS. Så var mötet

Dragomir Mrsic borstar tänderna nere vid gymmets kassa när vi anländer klockan tio på förmiddagen.

Han slår sig ner på ett traktordäck på golvet nere i källarlokalen på "Extreme Training" och svarar artigt på alla frågor, men avbryter då och då för att ta emot stamkunder. "För ett tag sedan körde jag ut ett team från en annan tidning för att de var så oförskämda", säger Dragomir Mrsic.

Sambon Isabel Alonso som kör ett PT-pass intill med en kund berättar att han är en toppenpappa och en "väldigt mjuk person".

När det är dags att träna med Dragomir vägrar han att sparka mot mig i och med att jag är kvinna. Han vill heller inte använda boxningshandskar. "Det behöver jag inte", säger han. Han berömmer mina fällknivar och "spiderman"-armhävningar och hämtar gentlemannamässigt en pall att stå på när jag till skillnad från Dragomir inte klarar att hoppa upp till stegen i taken som man ska göra chins mot.

Fotografen Cornelia Nordström säger efteråt: "När intervjupersonen säger att hen har fem minuter till så brukar det vara förhandlingsbart, men med Dragomir Mrsic kände man att ett nej var ett nej. Det var inte läge att försöka plåta mer".

Hur var det att bära en 45 kilo tung rustning och spela legosoldaten Kuntz mot Tom Cruise i sciencefictionkrigsfilmen "Edge of tomorrow", som har premiär i maj?

– Att bära den rustningen var bland det jobbigaste jag gjort rent fysiskt. Det var värre än alla tävlingar och träningar jag varit med om och då hade jag ändå lagt på mig tio pannor muskler för rollen. Alla andra tog av sig sina rustningar efter 20 minuter. Skådiskollegan Kick Gurry och jag behöll dräkterna på i nästan två timmar.

– Kuntz är från det forna östblocket och har i princip inte talat på åtta år, sedan hans familj torterats och dödats framför ögonen på honom. Regissören Doug Liman frågade hur jag såg på karaktären och jag såg det som en utmaning att jobba med ansiktet när det var så få repliker.

– Tom Cruise är supernice mot alla, statister som crew. Han är ordningsam, omtänksam och tänker på detaljerna.

Ja, Cruise och du fann varandra under inspelningarna?

– Jag var ganska lugn och frågade inte efter hans e-mail som en del andra gjorde. Jag tror att han har bra människokännedom och kan läsa av människor och situationer. Tom Cruise, Bill Paxton, Kevin Costner, jag och några andra gick på middagar och klubbar tillsammans några kvällar då det inte var jobb.

– När Tom var i Sverige i december 2012 för premiären av "Jack Reacher" tog han sig tid att titta förbi mitt gym "Extreme Training", men det blev en sådan hysteri när alla mammor till barn i våra barngrupper ville ha autografer att han inte kom åt att träna.

– Vi har träffat varandras familjer och mejlar varandra då och då. Nu är det bara ett par månader kvar till premiären av "Edge of tomorrow" och då ses vi igen.

I din bok "Extreme Training - från Fittja till Hollywood" berättar du om en stökig uppväxtmiljö?

– Pappa hade fått jobb som kock på Grand Hôtel och flyttat från vår serbiska hemby till Stockholm i förväg. När jag var ett par månader flyttade mamma, mina två äldre syskon och jag efter. Mamma var städerska i min skola och Fittja förvandlades under den här tiden från ett vanligt förortsområde med mest svenskar till ett invandrartätt område med utanförskap och utslagna.

– Min storasyster och storebror fick problem med droger och pappa började dricka. Fram till det att jag var 13 märkte jag inte så mycket av att han drack, för han gjorde det om nätterna när jag sov och han hjälpte mig alltid med matte och schack, men sedan fick jag klara skolarbetet på egen hand. Mamma lagade middag, men hon har knappt gått i skolan själv och kunde inte hjälpa mig med läxorna.

– Det var en del skrik och våld hemma, men jag fick aldrig stryk. Jag försökte skydda mamma och sa åt henne att inte säga emot pappa när han drack.

Du skriver om hur du som 14-åring blev vittne till när en bekant till din bror hoppade ut genom fönstret på åttonde våningen och dog?

– Jag hade varit och tränat med min kompis Gabriel och var på väg hem när den här mannen dog framför ögonen på oss. Den här kompisen till min brorsa var en cool och ordningsam kille som såg bra ut, men han fick en haschpsykos. Han och mina syskon är några av anledningarna till att jag lovat mig själv att aldrig hålla på med droger. Jag kan dricka en öl på krogen, men jag tror aldrig att jag har köpt hem alkohol.

Du dömdes senare till tre år och sex månaders fängelse för 930-miljonerskuppen mot Gotabanken 1990. Men du gick ut eltelelinjen med fullständiga betyg och säger att du varken drack eller hade problem med alkohol och droger. Vad var det som hände?

Dragomir och Isabel Alonso. Foto: Foto: Cornelia Nordström – Jag blev tillfrågad om att vara med och göra ett brott och gjorde det. Jag hade inte hållit på med annan brottslighet tidigare. Det var inget som lockade, det bara blev så att jag bestämde mig för att vara med på det här. Jag ångrar ingenting jag har gjort, utan försöker i stället få ut något bra av alla erfarenheter. Och jag vill egentligen inte prata om det där, för jag tycker inte om att glorifiera kriminalitet.

Vad lärde du dig av att sitta 3,5 år på Hall?

– Att jag 24 år efter brottet fortfarande får sitta här och svara på frågor om det. Jag tog straffet som en militärtjänst och pluggade och läste idrottskurser. Jag tränade mycket, läste mycket, tänkte och reflekterade över buddismen och annat. Jag såg också hur andra hanterade sina liv.

Var det någon som vände dig ryggen?

– Nej. Jag var 21 år och stod vakt några hundra meter från ett brott som jag inte såg begås. Det vore lite svårt för mamma, pappa eller vänner att döma ut mig på grund av det. Men det är inte självklart att man får en andra chans av samhället.

Nej, du skriver om att du höll inne med sanningen och att du inte ville säga "Hej, jag är 30 år och har suttit i fängelse för värdetransportrån och ska börja plugga nu" när du började på Bosöns idrottsfolkhögskola?

– Tala är silver, tiga är guld. Jag var rädd att kurskamraterna inte skulle se det patos jag har och vad jag egentligen vill med mitt liv. När man har suttit för rån kan det vara som att ha ett rött streck över allt.

– Det betydde jättemycket att personer som SOK-chefen Glen Östh bortsåg från mitt förflutna och gav mig chansen att bli tränare i svenska olympiska kommitténs topprogram. Jag hade fått mitt drömjobb och var orolig att något som låg tio år bakåt i tiden skulle förstöra allt. Men han berörde aldrig det som hade hänt, utan såg att jag är lojal mot det jag gör.

Hur funkade det för dig som nybliven pappa att resa världen runt som SOK-tränare för fightern Roman Livaja och plugga samtidigt?

– Det gick tack vare att frugan Isabel är en sådan superkvinna och bra mamma. Första barnet Juliette hade varken kolik eller sömnproblem. Men Max föddes i vecka 25 och vi visste inte hur det skulle gå. I en vecka svävade han mellan liv och död. I det läget ber man till Gud och alla. Och Max klarade sig. Efter en månad på Astrid Lindgrens barnsjukhus och en månad på Södersjukhuset fick han komma hem. Då sov jag med kläderna på för att snabbt kunna åka in med Max till sjukhuset om hans puls skulle gå ner. Isabel och jag turades om - och det har vi fortsatt att göra.

Du säger "frugan" om Isabel, men ni är inte gifta?

– Vi träffades 1992 genom en kompis till mig som hade ihop det med en av Isabels kompisar. Jag föll för att Isabel var snäll, självständig, godhjärtad och hade många egna vänner. Vi gick på bio och är fortfarande lika kära, 22 år senare. Vi har samma värderingar i livet och lever och jobbar ihop här på gymmet. Jag säger "frugan" om henne, för det är känslorna som avgör om man är gift eller inte. Men vi har planer på att ordna någon liten ceremoni i år och lösa pappersbiten också.

Reklammannen Johan Jansson, som gick bort i tsunamin i Khao Lak för tio år sedan, har också en särskild plats i ditt hjärta?

Dragomir Mrsic kör skiten ur Expressens reporter Karin Sörbring i källarlokalen på Foto: Foto: Cornelia Nordström – Ja, jag bli blöt i ögat när jag pratar om honom. Jag tänker på honom varje dag när jag är här på gymmet. Det var han som hittade lokalen och tyckte att jag skulle öppna eget. Vi träffades hösten 2004 när jag tränade hans barn. Egentligen hade Isabel och jag också funderat på att åka till Thailand julen 2004, men vi ställde in, både för att förbereda lokalen för gymmet och på grund av ekonomiska skäl.

Isabel och du har utvecklat ett eget träningskoncept, "kamp&fys"?

– Det är en blandning av kampsport och styrketräning utan tyngder. Kroppen är främsta redskapet. Som tränare för SOK såg jag att många fotbollsspelare och friidrottare behövde mer smidighet och kondition, medan kampsportare ofta behövde mer fys. Höga sparkar kräver exempelvis att alla muskler i kroppen samspelar. Balans är ett av ledorden i den här typen av träning.

– De som tränar här är 4-70 år och det är något fler kvinnor än män. Bland det roligaste jag vet att leda barngrupperna, få barnen att våga stå inför grupp och prata högt, arbeta med den inre styrkan och att jobba med eleverna på Manilla campus.

Golfproffset Helen Alfredsson, sångerskan Marie Serneholt och skådespelarna Noomi Rapace, Michael Nyqvist och Krister Henriksson är bara några av de kändisar som kommit i form här. Och det var en kund som upptäckte dina skådespelartalanger?

– Filmproducenten Malte Forssell har tränat här i många år. Hans kompis, regissören Josef Fares, sökte skådespelare till filmen "Leo". Jag provfilmade och Josef Fares gillade min utstrålning.

Sedan fick du rollen som torpeden Mrado i "Snabba cash".

Då kom det förflutna upp igen och jag var orolig att föräldrarna till barnen som tränar på "Extreme Training" skulle ha synpunkter, men det funkade rätt av. Det var surrealistiskt när jag var på Flanders International Film Festival i Gent och arrangörerna bad mig stanna kvar en dag till för att ta emot ett pris för rollen som Mrado. Jag kände att nu har jag fått pris som fighter, coach och skådespelare. Det här leder åt rätt håll!

Hur var det att som 39-åring bli filmstjärna?

– Hade jag varit 20 hade det nog varit det största och häftigaste i mitt liv, men för mig är familjen det största och bästa. Det jag gör, det gör jag för min familj. Och de får ta del av det roliga som jobbet medför. Barnen får träffa Tom och gå på premiärer.

Du påstår att du bara tränar två-tre gånger i veckan?

– Ja, men träningen är det enda som varit konstant i mitt liv. Jag har hållit på sedan jag som åttaåring började med taekwondo. Nu kör jag två, helst tre, pass på minst 45 minuter och uppemot 2,5 timmar i veckan. Det räcker. Det är med kontinuitet och fokus man når sina mål.

Men jag har förstått att det var ett rejält bakslag när du fick diskbråck. Hur tog du dig tillbaka efter det?

– I 30 år hade jag tränat för fullt utan att känna efter. När familjen och jag var i Thailand för sex-sju år sedan hade jag så ont i ryggen att jag knappt kunde ta mig till toaletten. Då vi kom hem svimmade jag av smärta och fick åka rullstol. Jag tvingades inse att jag inte kunde skjuta upp ryggoperationen längre.

– Det tog två år att komma tillbaka helt fysiskt. I början var jag glad att jag kunde röra mig alls. Filmljussättaren Kenta Högberg berättar i min bok att han som 62-åring och med en ryggoperation i bagaget efter att ha tränat på "Extreme Training" är bättre i ryggen än vad han var när han var 20.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!