Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

DOKUMENT EXPRESSEN: Boktjuvens dubbelliv

Efter explosionen som totalförstörde stora delar av byggnaden är den 48-årige lägenhetsinnehavaren spårlöst försvunnen.
- Under en dryg meter tegelstenar och annat nedstörtat bråte i den sprängda lägenheten på Surbrunnsgatan kan berättelsen om den 48-årige boktjuven på Kungliga biblioteket ha tagit slut.
- I dag söndag räknar polis och räddningsmanskap med att nå fram till hans döda kropp. Om den finns där.
- Det kan också vara som hans kolleger tror. Att bibliotekarien med de dubbla ansiktena lyckats med en sista bluff, pekat ett hånfullt långfinger mot det akademiska etablissemang som nobbade honom och som han därför avskydde. Och att han nu är på flykt med miljonerna.

I månader jagade

en kvinnlig bibliotikarie envist och metodiskt förrädaren på Kungliga biblioteket. Den 48-årige boktjuven kunde följa hennes arbete. Han anade att hon var honom på spåren. Ett litet kvarglömt registerkort blev början till slutet.

När mörkret föll

i går så avbröts röjningsarbetet i den sprängda fastigheten på Surbrunnsgatan i centrala Stockholm. Yttertaket och den nedstörtade vindsvåningen är bortrivet med grävskopa. Från hallen arbetade röjningsarbetarna sig meter för meter inåt i tvårumslägenheten som nu gapar öppen mot kvällshimlen. Ingen vet ännu vad som orsakade den våldsamma explosionen halv fem i onsdags morse. Om det var gas eller sprängmedel. Om det var ett självmordsförsök eller ett attentat. Och ingen vet ännu om den saknade bibliotekschefen verkligen finns i lägenheten. Likhundar som skickades in i förödelsen i fredags lyckades inte få upp vittring efter någon kropp. - I morgon (läs söndag) får vi svar på om den saknade lägenhetsinnehavaren finns här inne, då blir vi klara med genomgången av lägenheten, säger en kriminaltekniker till Expressen. För varje blad som vänds dyker en ny berättelse upp om den 48-årige boktjuven.

Inför sina kolleger gav han sken

av att leva i ett lyckligt familjeliv i en mellansvensk stad. I verkligheten levde han och hans hustru skilda liv sedan tre år tillbaka. Utåt var han den briljante förstebibliotikarien och chefen för handskriftsavdelningen på Kungliga biblioteket, som publicerade sig i vetenskapliga tidskrifter och skrev hyllningsskrifter till kolleger och andra bibliotek. I verkligheten var hans akademiska karriär inte alls så lysande. Han fick se toppjobb han sökte gå till andra. Utåt beskrev han sig som en hängiven beskyddare av bokskatterna i Kungliga bibliotekets gömmor. I verkligheten utnyttjade han sin ställning till att plundra - förutom Kungliga biblioteket - möjligen också ett okänt antal privata bibliotek i Sverige och utomlands på rariteter som han via en tysk hälare sålde på svarta marknaden för att finansiera sitt hemliga lyxliv. Expressen har följt hans spår. Det var en ren slump att han avslöjades.

Personalen vid Kungliga biblioteket

upptäckte i våras att ett värdefullt historiskt verk var försvunnet. Vilket är fortfarande okänt. Utredarna på Citypolisen har förbjudit KBs ledning att berätta. Men inte bara boken var borta, visade det sig. Mycket tydde på att den som stulit boken hade försökt sopa igen spåren efter sig. Vissa äldre verk på KB finns fortfarande bara registrerade i ett äldre kortregister. Samma verk kan finnas registrerat i flera olika register. Ett kort i lådan för författare, ett kort i lådan för verkets titel, och så vidare. Här saknades inte bara själva boken. Personalen letade i registerkortslådorna och konstaterade att också registerkorten saknades, i den första. I den andra och i den tredje. Men det fanns ett fjärde kort, och det hade boktjuven missat. Ledningen insåg att tjuven kunde finnas inom personalen. En kvinnlig anställd, KB-chefen Gunnar Sahlin vill inte avslöja hennes identitet, fick ett specialuppdrag. I all tysthet inledde hon en omfattande inventering av bibliotekets äldre och värdefulla böcker. - Hon fick en del hjälp av annan personal, men det var hon som gjorde det stora arbetet, säger Gunnar Sahlin. Det tog flera månader. KB har totalt fyra miljoner katalogiserade verk, men undersökningen koncentrerades till en viss del av bibliotekets samlingar av gamla och värdefulla böcker, handskrifter och planscher. Den kvinnliga bibliotekarien märkte snart att hon följde spåren efter en tjuv. Fler och fler värdefulla verk lades till hennes lista över försvunna rariteter. - I dag vet vi att ett 30-tal verk saknas, säger Gunnar Sahlin. Det tog inte länge förrän den kvinnliga bibliotekarien anade vems spår det var hon följde. En man som stod över all misstanke. - Ingen av oss kunde tro att han skulle kunna göra något sådant, säger Gunnar Sahlin. Den kvinnliga bibliotekarien såg ofta 48-åringen i korridorerna. Hon anade att han visste att hon var honom på spåren.

48-åringen beskrivs som rena underbarnet

under studietiden. Han doktorerade på idé- och lärdomshistoria 1985 samtidigt som han på bara två år läste in en jur kand och tog en högskoleexamen på bibliotekarielinjen i Borås. På den juridiska fakultet där han studerade och senare även verkade som amanuens och undervisade i rättshistoria går fortfarande historier om hans arroganta stil. Om hur han satt med skorna på skrivbordet. Och om hur han ska ha hamnat i ett slagsmål med en kvinnlig student. Hans tjänstgöringsbetyg säger dock ingenting om sådana problem. Många var också avundsjuka på hans briljans. 1989 blev han huvudperson i ett infekterat bråk som gav eko i stora delar av den akademiska världen i landet. Han sökte en professur i Lund, men började med att kräva att en av de sakkunniga som skulle utvärdera de sökande till tjänsten skulle plockas bort. Han drog in ett antal kolleger i striden och påstod att de sagt saker de senare förnekade. Han tappade fullständigt fattningen när han inte fick tjänsten. Han överklagade till regeringen och beskyllde de sakkunniga, bland dem den legendariske biblioteksmannen under tre decennier Harry Järv, för att vara inkompetenta och jäviga. Det började plötsligt cirkulera anonyma och hatiska nidskrifter om den person som fick professuren. - Jag kände ju igen stilen, men jag brydde mig inte om att gå vidare med det, säger professorn i dag till Expressen. En anhörig till professorn: - Det var fruktansvärt. Min man blev förföljd. 1994 fick 48-åringen ändå tjänsten som förste bibliotekarie och chef för handskriftsavdelningen på Kungliga biblioteket. Men enligt hans kolleger växte hans bitterhet över att han inte fått nå det mål han tidigt satt upp för sin karriär, professorstiteln. - Han var ju övertygad om att han var smartare än alla andra. Att han var överlägsen. Det här gjorde honom rasande, säger en tidigare kollega. - Bokstölderna var hans hämnd, tror en annan. - På det sättet slog han tillbaka mot det etablissemang som stoppat honom, som inte såg hans överlägsna meriter. En känd akademiker konstaterar: - Han hatade dem som stod i hans väg. Så här kunde han skratta åt dem. Nu efteråt är signalerna tydliga för alla.

Hans blonderade hår väckte

uppmärksamhet bland kollegerna på KB. Liksom hans stiliga kavajer, ofta från det exklusiva italienska modehuset Armani. Han körde omkring i en något bedagad men ändå flärdfull Mercedes SLK, i ett garage någonstans står hans avställda Jaguar. - Jag vet att han var ute mycket på nätterna men inte varje natt eftersom han fortfarande försökte upprätthålla nån slags skenäktenskap, säger hans tidigare avdelningschef. Hans kolleger talar om utlandsresor och dyra krogkvällar. En kvinnlig bekant beskriver 48-åringen som något av en playboy: - Alltid klädd i fina kostymer och körandes fina bilar. Det måste ha varit ett dyrt liv som han levde. Det kan inte ha gått på den låga bibliotekarielönen. Avdelningschefen, som under flera år höll sin hand över 48-åringens karriär på KB, har ingen aning om var bibliotekschefen kan vara. Men han är övertygad om att han inte tagit sitt liv. - Det är inte alls hans stil. Men samtidigt räcker ju inte de fem miljonerna som han tjänat på stölderna särskilt långt. Inte om man är på flykt i alla fall.

Boktjuven hade försökt dölja

sina förehavanden, men den kvinnliga bibliotekarien på KB började snart ana vad hon höll på att nysta upp. - Men han stod ju ovanför all misstanke, ingen kunde någonsin tro att chefen för handskriftavdelningen själv skulle stjäla böcker, säger Gunnar Sahlin. 48-åringen visade inga tecken utåt på nervositet. Men han visste att hon flåsade honom i nacken, och att han inte kunde göra något för att stoppa henne. Han måste ha insett att det bara var en tidsfråga innan han skulle bli avslöjad. - Han trodde ju att han var smartare än alla andra, han trodde kanske att han skulle klara sig trots allt, säger en arbetskamrat. I början av november var den kvinnliga bibliotekarien klar med sin undersökning. Hon presenterade resultatet för KB-chefen Gunnar Sahlin. Mellan 25 och 30 värdefulla gamla böcker och planscher saknades. Allt pekade på att 48-åringen var den skyldige. - Han var den ende som bearbetat många av de saknade verken, säger Sahlin. 48-åringen råkade ha semester just den dagen. Gunnar Sahlin ringde polisen. 48-åringen greps, anhölls och häktade senare. Hans tjänsterum spärrades av. Polisen gjorde husrannsakan i hans lägenhet på Surbrunnsgatan där de hittade resterna av en slaktad dyrgrip - sidor har skurits ut och sålts. Nu går många svenska bibliotek, statliga och privata, igenom sina samlingar för att leta efter värdefulla rariteter som försvunnit. Expressen kunde nyligen avslöja att ett ovärderligt 1600-talsverk, "Revelationes Sanctae Brigittae", försvunnit från Skoklosters slottsbibliotek, där 48-åringen avhysts av en säkerhetsvakt efter att han krävt att få vara ensam med de dyrbara böckerna. 48-åringens titel och ställning har gett honom tillträde till bibliotek över hela Europa. Ingen vet hur mycket han stulit genom åren. Själv förnekade han i polisförhören att han plundrat andra bibliotek än KB. Gunnar Sahlin säger att KB-ledningen via företagshälsovården anlitat krishjälp för personalen.

48-åringens tidigare arbetskamrater

beskriver hur de känner sig lurade och svikna. - Den här skurken har lurat oss alla. Vi som jobbar här känner oss som hans offer, säger en av dem. - Vi har kämpat för att ordna ett fint bibliotek och är uppskattade av forskare från hela världen. Sedan händer detta. Man var så pass nära den här typen och samtidigt hade man ingen aning om vad han sysslade med, säger en annan KB-anställd. Den professor som handledde 48-åringen till doktorsavhandlingen är ledsen. - Jag har aldrig stött på någon med samma begåvning för arkivforskning. Men han var en problematisk personlighet. Jag hade aldrig några svårigheter med honom själv, men det var något gåtfullt med hans psykologi, säger professorn. På Kungliga biblioteket vågar 48-åringens tidigare arbetskamrater först nu släppa på locket till känslor de haft i många år: - Han var förälskad i sig själv. En kylig och beräknande typ. Men gemensamt för många av dem som känner honom är att de inte kan tro att 48-åringen verkligen ligger död där uppe i resterna av den sprängda lägenheten på Surbrunnsgatan. - Han skulle aldrig ta sitt liv. Det här är hans sista hämnd. Hans final måste ju matcha hans grandiosa personlighet, säger en av dem. Nu förnekas han också av alla dem som tidigare stod honom närmast: - Jag skulle inte känna igen karln om jag träffade honom på stan, säger en av Sveriges mest kända kulturpersonligheter, som av flera pekas ut som en av 48-åringens vänner.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!