Diskussionen om att hålla vilda djur i fångenskap har inte bara tagit fart efter den otäcka dödsattacken i ett varghägn på Kolmårdens djurpark för två år sedan. Förra året släpptes den amerikanska dokumentären "Blackfish" och nu finns den kritikerrosade filmen som många ser på Netflix.
Filmen visar hur amerikanska SeaWorld från början fångade in späckhuggare till deras sensationsfyllda shower. Det är brutala bilder där unga späckhuggare skiljs från sina familjer och utvecklar ett aggressivt beteende i de små djurparkspoolerna. Hur de utvecklar självskadebeteende och ger sig på inte bara varandra, utan även djurskötarna. Dokumentären tar upp flera dödsfall som skakat branschen.
I Sverige skakades djurparksvärlden av dödsolyckan i juni 2012. Men här var det djuret som beskrivs likna människans bästa vän hunden - gråvargen som dödat.
Klockan 11.11 larmades räddningstjänsten till Kolmårdens djurpark norr om Norrköping. En 30-årig kvinnlig djurskötare hade skadats inne i ett av parkens två varghägn.
- Våra killar är tagna av det här, sa Jan Tengeborg, inre befäl vid räddningstjänsten Östra Götaland, till Expressen efter olyckan.
Inne i hägnet låg djurvårdarens klädesplagg utspridda och släpspår visade att vargarna flyttat kvinnan efter att hon fallit till marken. Hon var svårt biten av vargarna.
I 30 år hade Kolmårdens djurpark arbetat med att socialisera vargarna. Till en början var det bara djurskötarna som fick komma in till vargarna, vartefter fick besökarna komma in i mindre grupper. Attraktionen med slogan "känns i hela kroppen" växte snabbt. Alla ville komma nära de vilda djuren, kändisar ställde upp på bilder och de från början sporadiska besöken växte till dagliga besök. Tiotusentals människor fick möjlighet att komma nära vargarna.
- När vi kom dit var det väldigt kärleksfullt och harmoniskt. Vi träffade stabila vargar, för oss var det fantastiskt mäktigt att vara nära dem, säger sångerskan Susie Päivärinta som tillsammans med sin syster Lili besökt varghägnet både 2009 och 2011.
- Vi kände oss aldrig någonsin hotade, tvärt om så var det ett ganska befriande möte med de här rovdjuren, de var väldigt skygga, säger journalisten Sanna Lundell.
Tillsammans med sin särbo skådespelaren Mikael Persbrandt var hon inne hos vargarna åtta dagar före attacken.
Den 17 juni 2012 var det allt annat än lugna och harmoniska vargar i hägnet. Varggruppen på åtta djur vill först inte släppa in någon från räddningstjänsten, men med hjälp av en människokedja lyckas de ta sig in till den livlösa kvinnan. När de nådde fram till henne var det redan för sent.
Något hade fått vargarna att attackera och döda henne i hägnet.
Mats Höggren, zoologisk chef på djurparken, förklarade att ingen vid parken vet vad som hänt:
- Vi själva försöker sätta ihop så många pusselbitar vi kan kring det som skedde, sa han vid en presskonferens dagen efter olyckan.
Under de tre åren kvinnan arbetat på djurparken hade hon följt vargarna från när de som små valpar "nappades" till att de blev fullvuxna individer.
- Hon var en av dem, lekte med dem på gräsmattan och träffade dem hundratals gånger, säger Bengt Röken, veterinär i 38 år på Kolmårdens djurpark.
Redan på högstadiet hade hon visat ett stort djurintresse. Praktiserat på Borås djurpark och lämnade hemstaden i Västsverige för att utbilda sig till zoolog vid Linköpings universitet. Det var då hon kom i kontakt med Kolmårdens djurpark. Hon gjorde sitt examensarbete där och fick sedan jobb som zoolärare vilket inkluderar ett arbete med vargarna.
- Hon var zoolog, hennes stora intresse var egentligen elefanter. Hon levde för det här, säger hennes pappa.
Klockan nio på morgonen den 17 juni 2012 gick hon ensam in i varghägnet. Det skulle vara det dagliga rutinbesöket. Men när ingen fått kontakt med henne efter flera timmar anade de oråd.
"Kollegor ringde henne flera gånger, men fick inget svar", skriver Kolmårdens djurpark i den första olycksrapporten till Arbetsmiljöverket den 28 september 2012.
När de inte fick något svar gick de bort till hägnet.
"Loggboken kontrolleras varvid framgår att hon ej kvitterat att hägnet lämnats. Beslut tas att gå in och kolla vad som hänt. När kollegan kommer in i hägnet uppmärksammas att vargarna är oroliga. Kollegan finner sedan medarbetaren liggande död på marken", skriver djurparken vidare i rapporten.
Gruppen på åtta vargar var den åttonde gruppen i rad som Kolmårdens djurpark tagit från mamman och fött upp med nappflaska. Som valpar är de väldigt försiktiga, rädda. Med en fullvuxen hane är det annorlunda.
- Hanarna är okastrerade, slåss mycket, väldigt på bettet och markerar mot människor och varandra, man hävdar sina roller, säger Bengt Röken.
I det vilda lever vargarna normalt i par med sina barn och eventuellt något syskon. Men där är rangordningen given, alla vet sin position.
Att ha en flock med fullvuxna hanar instängda i hägn, där de inte kan fly undan det största hotet - människan - kan skapa problem:
- En varg i fångenskap kan visa symptom på stress, rädsla och till slut aggression, säger Runar Naess, norsk vargexpert som har jobbat med vargattacker och säkerhet runt om i världen de senaste 20 åren.
Men han förespråkar socialisering av vargarna som en metod att få bort stressen och aggressionen. Trots det är han inte överraskad över den dödliga attacken i Sverige.
På Frösö Zoo i Östersund valde man för 15 år sedan att byta vargsort, från gråben som de har på Kolmårdens djurpark till vit arktisk polarvarg.
- Den är mer harmonisk och lugnare, mer hundlik i beteendet, säger Åke Netterström Frösö Zoos ägare, men betonar vikten av att alltid ha en hög säkerhet.
På Frösö Zoo får inte publiken gå in till vargarna och när skötarna går in är de aldrig färre än sex personer.
- Rovdjur är rovdjur och vi ska acceptera det, vi ska inte göra dem till hundar som sitter och slickar kändisar som reklam, säger han.
Han är inte heller förvånad över den dödliga attacken på Kolmårdens djurpark. Tvärtom.
- Jag är förvånad över att det gick bra så länge som det gick. De var rovdjur ända från början, instinkten i kroppen går inte att ta bort.
På Kolmårdens djurpark använde djurskötarna ett dominerande sätt att umgås med djuren. Det i kombination med den allt växande skaran av besökare i hägnet tror Åke Netterström kan ligga bakom den dödliga attacken.
- De blev mer och mer vågade med större grupper och vargarna blev också mer vågade. Det går alltid en gräns för vad de tål och inte tål, säger han.
En rad incidenter med besökare hade skett före olyckan.
I april 2012 blev en 15-årig flicka svårt biten i benet av en varg när hon var med en grupp på besök i hägnet. Enligt Kolmårdens djurpark var det flickans fel.
- Hon fick panik och betedde sig därefter, då bet en av vargarna henne, sa Mats Höggren zoologisk chef på djurparken till Norrköpings tidningar efter händelsen.
Den 30 juli 2010 blev Camilla Swahn biten i armen av en av vargarna.
- Jag har aldrig varit så rädd. Djurskötarna sa att vargarna ville leka med mig eftersom jag hade på mig en lång klänning, sa hon till Expressen efter attacken.
En annan som fick en obehaglig upplevelse var programledaren Arne Weise. Den 6 maj 2007 var han där med sin son i samband med en invigning.
- De fällde mig till marken och jag tänkte att nu är det kört, berättar Arne Weise.
En 50 kilos tung hane hade morrat och hoppat upp på Arne Weise som halkade och föll till marken. Skötarna kom snabbt till hans undsättning.
I maj 2011 kände en av djurskötarna att vargarna var aggressiva och rapporterade det till ledningen, men, enligt djurparkens egen rapport, kom man fram till att det inte behövdes några förändringar i rutinerna.
Olyckan i Norrköping är en av två dödliga vargattacker på djurparksområde under vår tid. Den 18 september 1996 hittades den 24-åriga djurskötaren Patricia Wyman död i ett vilthägn i Kanada.
- Jag tittade på en filminspelning av vargarna en vecka före den olyckan och vi blev chockerade över hur mycket som var fel. Hon gick in ensam och det var dålig terräng. Om någon blev anfallen så var det svårt att komma undan och fullt med sten och grenar på marken att snubbla över, säger Runar Naess som studerat dödsfallet på plats.
Det finns många likheter mellan de två dödsolyckorna. Framför allt en: båda kvinnorna hade gått in ensamma.
- Blir man angripen så kan det bli svårt att ta sig ut om man är ensam, om man inte har någon hjälp, säger Runar Naess.
I andra vargattacker, där djurskötarna överlevt, har närheten till utgång och snabb hjälp från kolleger visat sig ha stor betydelse.
På Kolmårdens djurpark förekommer inte längre någon fysisk kontakt mellan människa och varg. Sedan olyckan har all närkontakt stoppats. Besökarna kan nu bara från en plattform på flera meters håll se ner på vargarna.
En polisutredning om arbetsmiljöbrott pågår och parken har själva valt att inte svara på några frågor som rör vargarna innan den är avslutad.
Kommer vi någonsin få svar på varför djurskötaren dödades?
- Ja det tror jag, allt har sin förklaring om man bara gräver tillräckligt djupt, men det kommer vara en teori, för det finns inga vittnen och ingen vet vad som försiggår i huvudet på en varg. Vi kan inte få ett svar utan goda teorier och det är det både polis och Kolmården jobbar för att få fram, säger Runar Naess.
