Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Det ska mycket till för att reta upp mig"

Cecilia Hagen möter Jan Guillou.
Vi ses hemma hos honom. Han är oavbrutet påtagligt ridderlig. Bjuder på te. I entrén hänger diverse hjorthorn, i vardagsrummet finns en isbjörnsfäll. Men han har nu fått troféförbud i stan av hustrun, så ett helt nytt hus ska byggas på landet att härbärgera skjutna djurdelar i. Även isbjörnen ska evakueras dit.

FAKTA

Jan Guillous favorit-fälthärrar
Alexander den store, erövrade med små resurser hela världen.
General Nguyen Giap, Vietnam, besegrade Japan, Frankrike och USA.
Den unge Napoleon, räddade revolutionen i ett hopplöst läge.
Gaius Julius Caesar, lade grunden för Roms expansion.
Georgij Zjukov, sovjetisk marskalk, besegrade nazismen.
Saladdin, besegrade de kristna korsfararna, blev förebild för det ridderliga idealet.

Jan Guillou, allt du rör vid tycks liksom bli störst och mest och bäst. Snart filmas Arn-sviten. Samma sak med den? - Ja, det blir två filmer och en tv-serie. 210 miljoner kommer det att kosta enligt senaste beräkningarna, dyrast någonsin. Alla detaljer meddelas i veckan som kommer. - Det viktiga för mig är att ha inflytande över manuskriptet och det har jag haft på ett bra sätt den här gången. Marianne Ahrne och jag har som manusgranskare haft en själarnas harmoni. Hon har två, för detta projekt, utomordentligt förtjänstfulla talanger: Hon är jättebra på hästar och har ett stort intresse för kärlek. I den här berättelsen är det mycket hästar och mycket kärlek. Störst och mest vad det gäller böcker också. Du har sålt 8-9 miljoner. Är det någon i Sverige som klår dig? - Astrid Lindgren, tror jag. Men jag har sålt flest vuxenböcker. Fast räknar man tyska upplagor får jag stryk av Henning Mankell. Men som journalist är du väl odiskutabelt störst och bäst? - Ja, utslaget på lång sikt får man nog säga det. Får du den uppskattning du förtjänar? - Den frågan svarar ingen "ja" på. Jag får det från läsare och allmänhet, men inte från kolleger. I Danmark väckte "Madame Terror", som just kommit ut där, rent raseri i tidningar som Jyllands-Posten och Berlingske. Fast den fick högsta betyg i de vänsterliberala bladen.

Socialist

Du har ett politiskt budskap i allt du skriver. Vilken politisk stämpel kan man sätta på dig? - Jag är socialist, något vänstrare än sosse. Framför allt är du ett begrepp vid det här laget. Ett vandrande monument. Snart blir du säkert staty, eller i varje fall gata. - Jag blir det inte om jag dör efter tre års lidande på långvården. Men dör jag en heroisk död inträffar detta. Om jag exempelvis hade stått bredvid Anna Lindh och skyddat henne med min kropp. Det där tycks du ha fantiserat om. Jag anar att du har ett mycket rikt fantasiliv. Du är beundransvärd på många vis, men mig personligen har du ofta provocerat. Det andra kallar din svala, övertygande saklighet uppfattar jag ofta som nedlåtande tvärsäkerhet. Var kommer den säkerheten ifrån? - Från tv. Det är ett professionellt beteende. Det är därifrån jag lärt mig att aldrig bli arg. Men jag kan nog tänka mig att jag är nedlåtande ibland och då har jag anledning att vara det.

"Gammelstalinistiska psykopater"

Men visst blir du arg ofta och visst är du ganska så känslig? - Det ska mycket till för att reta upp eller såra mig. Det vet du, som har gjort flera misslyckade försök till det. Den som vill såra mig tar i mycket mer än om det gällt någon annan. Som en av de där danska tidningarna just skrev: "Jan Guillou och Henning Mankell är så olidligt politiskt korrekta att de snarast måste betraktas som gammelstalinistiska psykopater." Då blir jag förbannad. Du kan vara skrämmande. Jag är fortfarande lite rädd för dig. - Jag kan förstå att män genom åren har kunnat känna en sorts fysisk hotfullhet, den finns i blicken, den finns i kroppsspråket. Kvinnor skulle inte kunna känna den, tycker jag, för jag har aldrig burit hand på en kvinna i hela mitt liv och kommer aldrig att göra det. Men en tidig bokmässemorgon kom du fram till mig, lutade dig hotfullt nära och sa: "Hade jag varit mer bakis hade jag kräkts på dig!" - Ja, ja. Det var en form av ofredande, men det kan inte anses som misshandel eller fysiskt våld. Har du någon självironi? - Ja. Det tror jag inte att alla har uppfattat, så utveckla gärna svaret. - Men "ja" var väl ett perfekt självironiskt svar? Du vill alltid klippa till innan du själv blir tillklippt, säger mina djupa trutar. Blir det för trevligt, vill du förstöra. - Det är inte sant, framför allt vill jag inte klippa till mot mina vänner. Det har visserligen varit en viss turbulens bland dem, men det sammanhänger i regel med politik. - Jag har varit vän med Jan Myrdal tre gånger. Senast vi blev osams berodde det på att han ansåg att jag var som en SS-officer för att jag var emot EU. Gammelstalinist, psykopat, SS-officer, det är omdömen man inte kan tolerera. - Göran Skytte blev höger och religiös, det avgjorde saken. Göran Rosenberg blev höger ett tag, men det har normaliserat sig så nu är vi vänner igen.

"Snäll, men inte osäker"

Leif GW Persson då? Så här sa han om dig i en intervju jag gjorde: "Jan är inte som man föreställer sig, han är en mycket ensam, udda figur som har problem med sitt sätt. Han kan ta hur mycket skit som helst för en princip. Sådana behövs. Vi ses någon gång och det är inte så när vi ses att vi med automatik börjar gräla." Sen tillade han att ju äldre ni blivit, desto hyggligare hade ni blivit eftersom det gått bra för er. Håller du med? - Inte ett dugg. Och med Leif är det så att han är väldigt förtjust i uppkomlingar. Han umgås huvudsakligen med nyrika människor, de andra skulle nog inte släppa honom in på knuten lika lätt. Vid några tillfällen har jag suttit vid samma matbord som de här, killar i min ålder, hel- eller halvmiljardärer, och de har pluggat Magdalena Ribbing. De sitter där och försöker hålla reda på allt det där du och jag kan sen vi var barn och inte behöver grubbla över. Ångestsvetten kommer fram när de ska försöka hålla rätt på de olika glasen och förstå på vilken sida om tallriken brödbiten som är deras ligger. Du hävdar så intensivt och ofta att du är så säker i alla sociala sammanhang, just detta verkar så extremt viktigt för dig att man blir misstänksam. Hur säker är du egentligen? - Jag är säker och det innebär mycket när man kommer in i någons hem att känna att man beter sig rätt, att veta att man inte kommer att förolämpa någon genom att säga fel saker eller fjärta vid matbordet. Men Jan, är du inte i själva verket och innerst inne en ganska snäll och ganska osäker person? - Snäll vill jag nog påstå, men inte osäker. Du jagar ofta och mycket. Hur skicklig är du på en skala mellan ett och tio? - Jag har alltid varit naturmupp, stort A i biologi, fågelskådare, fältbiolog. Jaktmotståndare. Sen satte Leif G W ett gevär i händerna på mig 1977 och då hände något. - Jag har nog vid det här laget en mer utsträckt jakterfarenhet än 99,9 procent av den svenska jägarkåren. Det som är häftigast att jaga är isbjörn och buffel. Dyrast är elefant. Men jag har en känslomässig, psykisk svårighet vad gäller elefanter, jag skulle aldrig kunna skjuta någon. (Här följer en lång och ganska förtjusande och alldeles sann historia om en elefant som lärde sig att spela fotboll) Jan Guillou, även du håller på att bli gammal. Hur ser du på ditt åldrande? - Jag ser på det ur jaktsynpunkt, för där utkristalliseras det så tydligt vad man förmår och inte förmår. Sen tre år kan jag inte längre jaga i Sibirien och Kazakstan. Det är för fysiskt krävande och farligt. Det får bli Afrika nu, där jagas på låg höjd, inga andningsbesvär, och långsamt till fots i stället för från hästrygg.

Ateist

I dag är det första advent, hur firar du det? - Jag är ateist, men Ann-Marie och jag tänder ett ljus ändå. Jag har tillägnat henne "Madame Terror". För att hon hjälpt mig mycket med böcker, inte minst med denna, den senaste. Mycket snack fram och tillbaka, många utskällningar har jag fått. Är du nöjd med livet, så här långt? - Jag måste naturligtvis vara mycket nöjd. Ingen ger sig in i frilansjournalistiken eller författeriet med tanken att uppnå en viss materiell bekvämlighet, att blir rik och berömd. Men genom att alltid kritisera överheten, alltid skriva obekvämt och fräckt och aldrig ta hänsyn till vad chefer skulle säga, blev jag rik och berömd. Då finns det inget att klaga över.

Fakta

Ålder: 62 år. Familj: Ann-Marie Skarp, bokförläggare, barnen Ann Linn, 34, och Dan, 35, barnbarnet Leo, 3 år. Bor: På Östermalm och på gården Flybo i Roslagen. Förmögenhet: "Bruttoinkomsten på författeriet är mellan 125 och 140 miljoner, det jag har kvar själv är 10 miljoner." Aktuell med: "Madame Terror" som säljer som smör. Och Arn-böckerna, som håller på att bli film. Pappa: Charles Guillou, pensionär, bor i Finland. Mamma: Marianne, född Botolfsen, pensionär. Född i: Södertälje. Uppvuxen i: Saltsjöbaden och Näsby Park. Skolgång: Relegerad från Vasa Real på grund av misshandel, stöld och utpressning, två år på internatet Solbacka och sen dagelev på internatet Viggbyholm. Gör vågen för: Harold Pinters återkomst. ("Horace kan inte uttala hans namn korrekt!") Sågar: Hysterin kring Fuglesang, "Vad är grejen?" Goda egenskaper: Flit. Gammaldags moral. Sämre egenskaper: Lättja. Svårmod. Udda intressen: Samlar fjärilar. Skamlig last: Dyra viner. Motto: Rien n'est si désagréable que d'être pendu obscurément, det vill säga Inget är så förargligt som att bli hängd i tysthet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!