Cristina Stenbeck var bara 24 år gammal när hennes far, Jan Stenbeck, gick bort för nio år sen och hon snabbt fick samla ihop folk till ordförandestolarna i familjesfären som blev tomma. I dag är hon nöjd med resultatet.
- Hur man än mäter är gruppen betydligt mer framgångsrik i dag än den var 2002. Vår omsättning har mer än dubblerats, vi är lönsamma, har stabila finanser och värdet på gruppen har trefaldigats, säger Cristina Stenbeck till Dagens industris helgmagasin Di Weekend.
Men hon har också lyckats föda tre barn. Den äldsta dottern är tre år gammal och de två yngsta tjejerna är 14 månader och när Di-reportern Henrik Huldschiner frågar om hur det är
svarar hon skrattande:
- Du kan ju tänka dig själv. Det är en cirkus.
Hon berättar att hon bara lämnar hemmet i London för resor i tjänsten när det är absolut nödvändigt.
- Jag går upp och tillbringar ett par timmar på förmiddagen med barnen och lämnar min dotter på förskolan. Sedan åker jag till kontoret. Jag är hemma till barnens middag, badning och sagoläsning, säger hon till Di Weekend.
- Det är viktigt att bygga rötter från start. Det är urgulligt när de säger 'jaa'. De ska inte behöva vänta tills de är 17 år som jag fick göra, det lovar jag.
Hon säger själv att hon känner sig till hälften svensk trots att hon bara bott i Sverige under ett år när hon studerade svenska i Lund, men efter att ha tillbringat semestern här har hon och maken Alexander bestämt sig för att köpa ett sommarhus i Sverige.
På senare tid har hon och yngste brodern Max splittrats från de två andra syskonen Hugo och Sophie som har sålt en stor del av sina aktier i Stenbecksfärens maktbolag Kinnevik.
- Hugo och Sophie har andra intressen och investeringsplaner som kräver likviditet, och det har jag full respekt för.
- Som alla kan inse är det en personlig tragedi att förlora sin far. Men det var så mycket att göra där i början, sorgen kom gradvis. I dag känns det som om jag hedrar min far varje dag bara genom att jag jobbar med gruppen. Det vet jag att han skulle ha blivit stolt över, säger hon till Di Weekend.
- Hur man än mäter är gruppen betydligt mer framgångsrik i dag än den var 2002. Vår omsättning har mer än dubblerats, vi är lönsamma, har stabila finanser och värdet på gruppen har trefaldigats, säger Cristina Stenbeck till Dagens industris helgmagasin Di Weekend.
Men hon har också lyckats föda tre barn. Den äldsta dottern är tre år gammal och de två yngsta tjejerna är 14 månader och när Di-reportern Henrik Huldschiner frågar om hur det är
- Du kan ju tänka dig själv. Det är en cirkus.
Hon berättar att hon bara lämnar hemmet i London för resor i tjänsten när det är absolut nödvändigt.
- Jag går upp och tillbringar ett par timmar på förmiddagen med barnen och lämnar min dotter på förskolan. Sedan åker jag till kontoret. Jag är hemma till barnens middag, badning och sagoläsning, säger hon till Di Weekend.
Pratar svenska med barnen
Själv fick hon aldrig lära sig svenska som barn och vis av den erfarenheten har hon börjat prata svenska hemma med tjejerna.- Det är viktigt att bygga rötter från start. Det är urgulligt när de säger 'jaa'. De ska inte behöva vänta tills de är 17 år som jag fick göra, det lovar jag.
Hon säger själv att hon känner sig till hälften svensk trots att hon bara bott i Sverige under ett år när hon studerade svenska i Lund, men efter att ha tillbringat semestern här har hon och maken Alexander bestämt sig för att köpa ett sommarhus i Sverige.
"Barnen sprang i skogen"
- Det betydde mycket för mig att hela familjen trivdes och njöt av den svenska sommaren. Barnen sprang i skogen och plockade blåbär och det var något jag länge hade drömt om, säger hon till Di Weekend.På senare tid har hon och yngste brodern Max splittrats från de två andra syskonen Hugo och Sophie som har sålt en stor del av sina aktier i Stenbecksfärens maktbolag Kinnevik.
- Hugo och Sophie har andra intressen och investeringsplaner som kräver likviditet, och det har jag full respekt för.
"Jag hedrar min far"
Hon säger att hon själv påminns om arvet efter fadern varje dag.- Som alla kan inse är det en personlig tragedi att förlora sin far. Men det var så mycket att göra där i början, sorgen kom gradvis. I dag känns det som om jag hedrar min far varje dag bara genom att jag jobbar med gruppen. Det vet jag att han skulle ha blivit stolt över, säger hon till Di Weekend.
