Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Det finns otroligt mycket hjärta"

Smed i Nordkorea.Foto: Sven-Erik Johansson
Pojke på tivoli.Foto: Torbjörn Björkman
Folkdans på Kim Il Sung-torget.Foto: Torbjörn Björkman
Foto: Sven-Erik Johansson
Barnhemsbarn i Nampo.Foto: Torbjörn Björkman
Foto: Sven-Erik Johansson
Lantbrukarkvinnor.Foto: Torbjörn Björkman
Kooperativt jordbruk i Nordkorea.Foto: Torbjörn Björkman
Elektrodtillverkning.
Foto: Sven-Erik Johansson
Foto: Sven-Erik Johansson
Foto: Sven-Erik Johansson
Söndagsdans till trummor i Pyongyang.Foto: Torbjörn Björkman
Foto: Sven-Erik Johansson
Foto: Sven-Erik Johansson
Foto: Sven-Erik Johansson
Foto: Torbjörn Björkman
Foto: Sven-Erik Johansson
Foto: Sven-Erik Johansson
1 / 19

Sven-Erik, 54, är en av de västerlänningar som bott längst i Nordkorea.

Torbjörn, 73, har varit där flera gånger som aktiv i Svensk-koreanska föreningen.

För Expressen.se berättar de om de slitna Volvo-bilarna på Pyongyangs gator, den livliga kommersen och om de nationella städdagarna.

– Det finns otroligt mycket hjärta. Sedan är det så fattigt och det gör att jag blir mer ödmjuk inför deras gästfrihet, säger Sven-Erik.

Tidslinje Nordkorea

1945: Fram till 2:a världskrigets slut är Korea ett land. Från att länge vara styrt av Japan delas det efter krigets slut upp med Amerikanska trupper i väst och Ryska i norr.

1950: Koreakriget bryter ut. Nordkoreas då 38-årige ledare Kim il Sung leder invasionen. Sydkorea får militär hjälp från USA och Nord från det forna Sovjetunionen. Kriget kommer att kräva miljontals offer, såväl militära som civila.

1968: Under hela 60-talet var läget spänt mellan länderna. 1968 tillfångatar Nordkorea ett amerikanskt spionskepp, USS Pueblo, och året efter skjuts ett amerikanskt spionflyg ned över landet. 31 amerikanska militärer dödas.

1972: Från att 1960-talet kantats av stridigheter på Koreahalvön kom 70-talet att bli ett lugnare decennium. 1972 tar de två länderna fram ramar för ett återförenande - utan inblandning från länder utifrån.

1983: 21 personer, däribland flera sydkoreanska politiker, dödas i ett bombattentat i Rangoon i Burma. En av de tillfångatagna bombmännen erkände sedermera att han är officer i den nordkoreanska armén.

1987: En bomb exploderar i ett sydkoreanskt flygplan och dödar alla 115 personer ombord. Nordkorea får officiellt skulden, och placeras med det fram till 2008 på USA:s lista över länder som sponsrar terrorism.

1994: Nordkoreas "Store ledare" Kim il Sung dör 82 år gammal. Efter honom tillträder, något överraskande för många, sonen Kim Jong-Il. Despoten, som än så länge mest har intresserat sig för film och teater, tar epitet "Den käre ledaren".

1998: Mitt under den värsta svälten landet skådat skickar Nordkorea upp en raket över Japan. Pyongyang meddelar att en sattelit nu har omvärlden under bevakning.

2002: I juni drabbar fartyg från Nord och Sydkorea samman i Gula havet, vilket resulterar i att 30 sjömän mister livet. I oktober samma år stryper USA oljetillförseln till Nordkorea. Kim Jong-Il svarar då med att slänga ut kärnvapeninspektörer ur landet. Året efter meddelar Pyongyang att det nu finns tillräckligt med plutonium i landet för att tillverka kärnvapen.

2006: I oktober meddelar Nordkorea att man utfört den första provsprängningen av kärnvapen i landet. Men bara ett år senare går landet med på att lägga ned en kärnreaktor i utbyte mot bistånd.

2009: Nordkorea meddelar att alla politiska överenskommelser med Syd skrotas. den 25 maj utförs ett andra kärnvapentest.

2011: Kim Jong-Il dör. Enligt obduktionsrapporten är det en svår hjärtinfart i samband med hjärtstopp som tar livet av Den käre ledaren. Kim Jong ils son Kim Jon-Un tar över makten.

2012: Nordkorea meddelar att man har tagit farm långdistansmissiler som är kapabla att nå det amerikanska fastlandet. Kort därefter skickas vad som sägs vara ytterligare en sattelit upp i rymden. Den allmänna uppfattningen i omvärlden är att det i själva verket är en provskjutning av en långdistansrobot.

2013: Nordkorea utför i februari under den nye ledaren Kim Jong-Uns ledning ett tredje kärnvapentest och varnar omvärlden att fler sprängningar kan bli aktuella. Den 30 mars i år slår Nordkorea fast att landet befinner sig i krig med ärkefienden och grannlandet Sydkorea.

(Källor: www.bbc.co.uk, den amerikanska myndigheten "Armes control association", www.rt.com)

Nordkorea brukar beskrivas som världens mest stängda samhälle, men de bilder på hårt regisserade massdemonstrationer som skickas ut från den statliga nyhetsbyrån KCNA säger lite om hur det är egentligen i den nordkoreanska vardagen.

– Det som ofta glöms bort är att de också är människor, säger Sven-Erik Johansson.

Han flyttade till Nordkorea 1999 och blev kvar i landet till slutet av 2008.

Därmed är han en av de västerlänningar som varit där längst.

Sven-Erik Johansson jobbade genom Pingstmissionen Utvecklingssamarbete med biståndsprojekt och hade en lägenhet i de centrala delarna av huvudstaden Pyongyang.

Bostaden låg i ett betonghus typiskt för kommuniststater, men det var inget fel på standarden.

– Det var absolut inga problem, men jag hade det mycket bättre med värme och elektricitet än vad människor i allmänhet har, säger han.

Han var där ensam. Att ta med sig familjen till Nordkorea är ingen bra idé.

– Det finns inga skolor man kan sätta barnen i direkt. Och det finns inget att göra på kvällar och helger, säger Sven-Erik Johansson.

Bilden bekräftas av Torbjörn Björkman, anhängare av regimen och aktiv i Svensk-koreanska föreningen.

Något nattliv har Pyongyang inte att bjuda på.

– Vid tolvtiden när ungdomarna i Sverige går ut är staden död. Dessutom släcker man ljuset. Förr släckte man allt vid midnatt för att spara på energi. Nuförtiden finns det faktiskt belysning på vissa gator hela natten, säger han och konstaterar:

Sven-Erik Johanssons biståndsarbete handlade om att hjälpa vanliga nordkoreaner med jordbruksprojekt.

Många maskiner och fordon är i dåligt skick, så en stor del av jobbet gick ut på att reparera gammal utrustning.

Ekonomin sköts efter en kommunistisk mall.

Det finns varuhus och små affärer som påminner om gamla lanthandlar, men utbudet på varor är starkt begränsat.

– De har kanske fem till tio varor i de små affärerna. Vissa gånger var det kö, det var när de fått in något som man inte haft förut, det kunde vara grönsaker eller socker. En gång hade de fått in vanliga golvmattor, då blev de köbildning, säger Sven-Erik Johansson.

På senare år har det skett ett större inflöde av västerländska produkter. Det finns platt-tv, dvd-spelare och enklare musikanläggningar. Kläderna som säljs är tillverkade av Vinylon, ett speciellt tyg som endast tillverkas i Nordkorea och som görs av stenkolstjära. De kallas också juchefiber efter den statliga ideologin.

– Det är oerhört slitstarkt, säger Sven-Erik Johansson.

Datorer finns också och Torbjörn Björkman håller kontakt med sina vänner i landet via e-post.

– De har e-mejl, men det är ganska dyrt, säger han.

Har valuta

I de statliga affärerna betalar man med kuponger, men det finns pengar och de används på marknaderna på landsbygden.

Där känns kommunismen ofta främmande. I stället råder en sorts marknadsekonomi där priset bestäms efter tillgång och efterfrågan.

– Det är en otrolig kommers på böndernas marknad, säger Sven-Erik Johansson.

Enligt Torbjörn Björkman är det förbjudet att fota marknaderna eftersom det finns de inom ledningen som inte vill visa upp denna kapitalistiska sida av samhället.

– Man får absolut inte fota, säger han.

Bilar finns och de sätts ihop av delar som importerats från utlandet. Taxibilarna har i alla år varit Volvobilar från 1973. De tvättas, som ofta i Asien, inte med vatten utan med borstar, vilket sliter.

– Färgen kan vara bortsliten in till plåten.

I stort sett alla hus är byggda efter krigsslutet 1953 och stadsbilden har därför en modern känsla.

Elektricitet är gratis. Det samma gäller boende eftersom man inte har några hyror, enligt Torbjörn Björkman.

Nordkoreanerna jobbar fyra dagar i veckan. Söndagar är familjedagen. Sedan finns ytterligare två arbetsbefriade dagar. Den ena är till för politiska studier, den andra för städning, enligt Torbjörn Björkman.

– Då städar man hela landet, säger han.

Sven-Erik Johansson är ingen anhängare av landets ideologi, men någon opposition märkte han aldrig av, även om han ibland kunde ana att det fanns ett missnöje.

– De kanske inte sa precis som de kände, framför allt inte till mig som är utlänning.

Till skillnad från många andra som besök Nordkorea har Sven-Erik Johansson haft mycket kontakt med vanliga människor.

Han beskriver dem som sociala och nyfikna.

– Det finns otroligt mycket hjärta. Sedan är det så fattigt och det gör att jag blir mer ödmjuk inför deras gästfrihet.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.