Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Det får jag erkänna att det inte gick bra"

Expressens Niklas Svensson intervjuar Miljöpartiets partiledare Gustav Fridolin.
Foto: Anna-Karin Nilsson
"Familjer ser ut på olika sätt. Då menar jag inte bara att man har olika situation mellan föräldrarna, utan också att det finns fler som är engagerade i ett barns uppfostran och i ett barns verklighet den första tiden, säger Gustav Fridolin.
Foto: Anna-Karin Nilsson

# Även ett språkrör kan bli trött ibland. 

# Som när partikamraterna kommer till ännu en kongress med förslag om att införa ett ekonomiskt system som bygger på basinkomst eller medborgarlön.

# ”Det finns ju vissa frågor som på något sätt tycks dyka upp på varenda kongress och där också kongressen känner att det här är vi väl färdiga med nu”, säger Gustav Fridolin i dag till Expressens politiska reporter Niklas Svensson.

# Han ångrar samtidigt sin Youtube–film till landets lärare:

”Sveriges lärare behöver ingen minister som ”peptalkar” dem.”

"Partiledarpodden" – med Gustav Fridolin


Inte ens Gustav Fridolin tror att det blir ett totalstopp för vapenexport till diktaturer.

Det viktiga för oss är att den nya lagstiftningen innebär framsteg jämfört med var vi står i dag, säger han.

Samtidigt ger han en ny förklaring till Miljöpartiets usla valresultat:

– Jag tror att vi lite för mycket jagade klick och likes.


Mycket snack och lite verkstad, brukar det heta.

Men Gustav Fridolin hävdar att det varit ”mycket verkstad” under de drygt åtta månader som han varit utbildningsminister.

– Det är ju det som har varit de här månaderna. För att se till att alla de idéer och det arbete som vi gjorde före valet – vi hade ju en rätt lång resa med att utveckla vår utbildningspolitik, inte minst ihop med lärare, skolforskare och andra verksamma i skolan över hela Sverige – nu kan hända, och att det också kan lotsas fram i den politiska verklighet så som den ser ut nu.

Expressens Niklas Svensson intervjuar Miljöpartiets partiledare Gustav Fridolin.
Foto: Anna-Karin Nilsson

Innan du tillträdde som utbildningsminister presenterade du i en debattartikel dina förslag på att rädda skolan på 100 dagar. Nu har det gått 255 dagar sedan du tog över efter Jan Björklund. Hur skulle du säga att skolan har förändrats på den tiden?

– Jag led inte då heller av någon slags tillfällig sinnesförvirring och trodde att skolan plötsligt kunde räddas på hundra dagar. Däremot lade vi fram planen för vad som behövde göras under de hundra första dagarna, det vi skulle sätta i gång med, och den har vi följt. Jag är väldigt glad för att vi hade den. Strävar man efter regeringsmakt så kan man inte tro att man ska hitta idéerna på vad som ska göras när man väl fått förtroendet, utan det måste ha kommit fram innan vad som behöver göras. Det innehöll läsa–skriva–räkna–garantin, satsa på fler anställda de allra tidigaste åren, fler speciallärare och fler specialpedagoger, se till att stärka stödet till elever som behöver extrastöd och se till att läraren får mer makt att sätta in stöd när det behövs. Det är precis den planen vi har följt.

En av de första sakerna du gjorde som minister var att hålla ett ”peptalk” till Sveriges lärare i form av en youtube–video. ”Ett bedrövligt framförande”, hävdade retorikprofessor Anders Sigrell, samtidigt som han berömde innehållet. Vad säger du själv om videon i dag?

– Jag tror att retorikprofessorn var väldigt klokt i sin analys. Nej, alltså, min upplevelse var och är att vi har haft alldeles för mycket skoldebatt om de som jobbar i skolan, om eleverna och om lärarna, snarare än att vi har samtal där vi låter de som kan skolan, de som går dit varje dag och som lever i skolan, leda debatten och låta deras idéer och arbeten vara det som styr vad som också görs. Många av de förslag som varit i centrum av skoldebatten är sådant som inte gör någon skillnad enligt de som jobbar i skolan, som betyg och annat. Därför var en av de första sakerna jag ville göra att öppna ett tydligare samtalsklimat mellan världen här på utbildningsdepartementet och världen på den enskilda skolan. Det var ju tanken med de här youtube–filmerna. Det får jag väl bara erkänna att det gick inte så bra.

Det blir inga fler ”peptalk”–filmer?

– Nej, det var aldrig tänkt som en ”peptalk”–film. Sveriges lärare behöver ingen minister som ”peptalkar” dem. Däremot var det ett sätt för mig att förklara direkt till Sveriges lärare vad det är jag vill göra, vad är det jag tror kan göra skillnad i deras verklighet.

I helgen höll Miljöpartiet kongress i Örebro.

Vilket kongressbeslut är du mest nöjd med?

– Det vi gjorde på det bostadspolitiska området är nog det viktigaste på den här kongressen. Vi har ett stort ansvar och förtroende i byggpolitiken i Sverige, från Sveriges kommuner där vi ju är med och styr till stor del, till Mehmet Kaplan som bostadsminister. Att då slå fast en tydlig politik om vad som krävs för att vi ska kunna bygga fler små och billiga klimatsmarta hyresrätter, så att unga som behöver flytta hemifrån har någonstans att bo, det var väldigt viktigt.

Vad är du minst nöjd med då?

– Det finns ju vissa frågor som på något sätt tycks dyka upp på varenda kongress och där också kongressen känner att det här är vi väl färdiga med nu.

Vilka frågor?

– Basinkomstfrågan är ju en sådan. Förslagen om basinkomst avslogs med bred majoritet precis som de gjort på varenda kongress, och sen gick ett förslag om att man skulle utreda konsekvenserna av en basinkomst igenom. Där förstår jag att omvärlden undrar, nu när vi behöver stärka a–kassan och sjukförsäkringen, och när så många slåss mot svårigheter att få vardagen att gå ihop, var kommer det där förslaget ifrån?

Hur ser du på att det finns miljöpartiföreträdare som gång på gång åker till era kongresser med sådana motioner?

– Jag förstår ju förslaget. Det kommer ju från att så många halkar igenom trygghetssystemen, att vi inte har trygghetssystem som fungerar för alla. Det är ju en diskussion som förs i många länder. Finland går precis åt det hållet, och Centerpartiet hade för ett antal år sedan precis samma förslag om ett fungerande grundtrygghetssystem. Så det är ju inte så att det är förslag som man inte förstår var de kommer ifrån. Men det vi behöver göra nu är ju att stärka a–kassan, sjukförsäkringen och öppna upp för studenter och andra som behöver en väg in i ett fungerande trygghetssystem.

Inför kongressen skrev din partikamrat, riksdagsledamoten Jan Lindholm, att förhoppningarna som vanligt ”står till att kongressen kan läxa upp en partiledning och riksdagsgrupp som helt tappat den gröna tråden.” Han konstaterade samtidigt att nästa års budget ”är det minst gröna jag sett sedan jag gick med i partiet för mer än 30 år sedan.” Vad svarar du?

– Jag känner mig väldigt stolt över det som vi hittills har uträttat i regering. Vi ser nu hur kärnkraftsreaktorer har börjat ställas av och satsningar i stället går till det förnybara, och vi ser hur vi lyckas göra investeringar för de allra yngsta barnen i skolan – precis som vi så länge sagt behöver göras. Då finns det anledning att känna sig stolt.

Hur känner du inför att en miljöpartist i riksdagen inte delar din syn på hur ni driver politik?

– Jag tycker att man ska ha den typen av debatter i ett parti. Det vore ett väldigt tråkigt parti om allas Facebookinlägg handlade om hur bra allting är, och framför allt skulle du inte ha någonting att göra.

Är det makten framför allt som gäller?

– Nej, det här handlar faktiskt om vad vi lyckas uträtta. Att sitta i regeringen för fina visitkort, då kan jag tänka mig många roligare jobb. Men att få förtroendet att faktiskt göra skillnad, för miljön och för barnen i skolan, det tycker jag är det finaste man kan få göra. Och det är jag väldigt glad att jag får göra, bära det förtroendet en tid.

Gustav Fridolin om självporträttet: ”Det ritas och pysslas mycket hemma, och jag kan tycka att det är väldigt roligt. Då kan jag sitta och snöa in på någonting. Jag ska ha en slips också… Ja, det där är väl jag. Jag ler på bilden, syns inte det. När jag ska signera får det väl bli med den gröna pennan.”
Foto: Anna-Karin Nilsson

På kongressen fick du och Åsa Romson applåder för att ni har stoppat vapenexport till diktaturer. Men är det verkligen sant?

– Vi har ju avslutat det militära samförståndsavtalet med Saudiarabien. Det var vi kritiska till när det tecknades för tio år sen. Det hade kunnat avslutas av den borgerliga regeringen för fem år sen, men det gjordes inte. Det ledde till en situation där en försvarsminister till och med har fått avgå på grund av det som det här samförståndsavtalet har lett till. Så det är vi väldigt stolta över, men nu sitter man ju i diskussion om hur vi går vidare för att skärpa vapenexportlagstiftningen. Det är en del av regeringsöverenskommelsen att den ska vara skarpare. Men precis som jag förklarat i varenda intervju sen det blev klart hur Sverige gör med Saudiavtalet så kommer vi ju att ha en lagstiftning som innebär att man måste göra bedömningar och de måste göras utifrån olika länder, och först när den ligger på bordet kommer vi att kunna börja pröva och se exakt hur det fungerar.

Enligt organisationen Freedom House exporterar Sverige i dag vapen och försvarsmateriel till 26 länder som anses vara diktaturer eller bristfälliga demokratier. Ska det vara möjligt att exportera till länder som Thailand, Pakistan, Kuwait, Egypten och Algeriet?

– Miljöpartiets hållning är ju solklar. Vi tycker inte att vi ska ha vapenexport till diktaturer. Där har vi en stor del av det svenska folket med oss. Men att sitta i regering innebär också att man får göra kompromisser för att ta steg framåt. Vi är överens i regeringen om att vi ska ha en tydligare lagstiftning om vapenexporten till länder som inte är demokratier. Vi tror att vi också kan bli överens med flera borgerliga partier om den saken. Det här har många partier sagt länge, men det var först efter den senaste i en lång rad av skandaler runt den svenska vapenexporten som flera av de borgerliga partierna sa att de är beredda till en lagstiftning. Det viktiga för oss är såklart att den lagstiftningen innebär framsteg jämfört med var vi står i dag. Sen är vi väl medvetna om att man inte alltid når hela vägen.

Hur viktigt är det att Sverige lyckas sälja fler JAS–plan?

– I JAS–projektet har vi i Sverige hittat en hel del uppfinningar, innovationer och teknik som kommer att vara till nytta för andra branscher och andra verksamheter. Det visar vilken kraft som finns i ingenjörssamhället och i företagsinnovationer när man samlar sig bakom att faktiskt åstadkomma ett mål som JAS–projektet mycket har varit. Att det projektet leder till en försäljning i sig, men också till försäljning av andra saker, är så klart jättebra. Men det måste kontrolleras utifrån de länder man säljer till och när det gäller just vapenexport är det viktigt med frågor som transparens och öppenhet, att vi vet hur motköpen går till. Det är ju ingen hemlighet att det varit en bransch där vi sett många skandaler av olika slag.


"Familjer ser ut på olika sätt. Då menar jag inte bara att man har olika situation mellan föräldrarna, utan också att det finns fler som är engagerade i ett barns uppfostran och i ett barns verklighet den första tiden, säger Gustav Fridolin.
Foto: Anna-Karin Nilsson

Socialdemokraterna fattade nyligen beslut på sin partikongress om en delad föräldraförsäkring på sikt. När frågan var uppe på er kongress blev det nej. Vilket är ditt viktigaste argument emot?


– Familjer ser ut på olika sätt. Då menar jag inte bara att man har olika situation mellan föräldrarna, utan också att det finns fler som är engagerade i ett barns uppfostran och i ett barns verklighet den första tiden. Vår modell, som vi delar med till exempel LO, är att vardera föräldern – om man nu är två föräldrar – får varsin del och att man får en tredjedel som kan delas med andra. Det kan hända att man är en stjärnfamilj där alla ännu inte erkänts som vårdnadshavare, eller att det finns en farfar eller morfar som är väldigt engagerade. Därför tycker jag att det är rätt bra med den här tredelningen. Det är ett viktigt feministiskt steg och ett viktigt steg för att se till att alla familjer faktiskt inte ser likadana ut.

För två år sedan satt ni upp ett nytt arbetstidsmål i Miljöpartiet. Kravet på sex timmars arbetsdag ströks och ni vill i stället verka för en sjutimmarsdag. På vilket sätt har du verkat för att det ska bli så under din tid i regeringen?

– Jag tror att det viktigaste är att se hur många människor som jobbar så långt mycket mer än vad avtalet egentligen säger. Från unga som går och lägger sig med mobiltelefonen bredvid kudden, för att man alltid måste vara beredd att rycka in och ta en timme till för att få ekonomin att gå ihop, till en hel del i TCO–branscherna som alltid måste vara beredda att bli nådda, alltid ha mejlen med sig på semestern och alltid ha telefonen på. Där är 40–timmarsarbetsveckan någonting som känns ganska avlägset.

Så nu har ni övergett sjutimmarskravet och vill i stället ”ner till” åtta timmar?

– I verkligheten skulle det vara en stor livskvalitetsvinst om man kom ner i åtta timmar om dagen. Det är ju så det verkliga arbetslivet ser ut för många människor. Och där gör vi ju nu en del saker för att hindra att man staplar visstid på varandra, för att på det sättet få en tryggare arbetssituation. Det är viktigt för en hel del. Vi ser till att föra samtal tillsammans med facken om hur man kan jobba för att få ner sjukskrivningarna i framför allt de kvinnodominerande yrkena i offentlig sektor, där man har väldigt lite makt över sin tid. Det är två konkreta svar på din fråga om vad vi gör.

Fyra snabba med Gustav Fridolin

Borde kungen lämna över tronen till Victoria?

– Det har jag med respekt för Torekovkompromissen inga åsikter om.  

# Ska Sverige söka olympiska spel igen?

– Det hade jag tyckt var jätteroligt, så gärna. Men inte på bekostnad av breddidrotten. Vi har sett hur spelen har utvecklats så att det varit väldigt svårt för mindre länder att ens kunna arrangera spelen, och det tror jag är någonting som IOK och även de andra organisationerna som sysslar med stora arrangemang bord fundera en hel del på.

# Är Stefan Löfven en bättre statsminister än Göran Persson?

– Ja, jag har ju faktiskt haft förmånen att förhandla direkt med både Göran Persson, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven. Och det är nog bara med en av dem som jag har känt att här kan vi bilda en riktigt bra regering. Göran var en väldigt bra statsminister och en väldigt bra politiker. Men Stefan sticker ju ut på ett positivt sett i det här gänget, för han har inte hela sin uppväxt och hela sitt arbetsliv i ett parti och i den politiska sfären utan han har en annan bakgrund som jag tycker att han har ett väldigt värde av när han resonerar runt politik, som Göran och Fredrik saknade. 

 # Blir Hillary Clinton nästa president i USA?

– Det hoppas jag. Jag tror att Hillary Clinton skulle vara en bra president. Hon får ju gärna ta en grön vice president. USA är ett land med väldigt stort inflytande i frågor som också påverkar Sverige. Ta klimatförhandlingarna som ju är en av våra mest avgörande frågor. Där spelar det så klart roll om det blir en demokrat eller en republikan. Det spelar också roll var demokraterna lägger sin tonvikt. Därför menar jag lite allvar med att det hade varit roligt att se Hillarykampanj som också fick handla en hel del om miljöfrågorna. Det finns sådana strömningar inom Demokraterna. Jag träffade dem själv sist jag var i USA.


I valrörelsen förra året deklarerade du att ni siktade på att bli Sveriges tredje största parti. Sverigedemokraterna blev nästan dubbelt så stora som er. Varför gick det inte bättre?

– Vi misslyckades med att lyfta miljöfrågorna till den plats i en valdebatt som de förtjänar. För många av de som gick och röstade i riksdagsvalet var miljöfrågan inte den mest avgörande frågan trots att det för oss, som mänsklighet, är den mest avgörande frågan. Jag tror att det där hänger samman med att man upplever miljöfrågan som något som är väldigt avlägset många gånger, någonting som avgörs på stora konferenser där världens ledare träffas. Det visar också det att vi fick så väldigt stort förtroende som vi fick i EU–parlamentsvalet, där man röstar om de internationella frågorna. Vi blev Sveriges näst största parti. Men man ser inte på samma sätt, och vi har inte lyckats visa på samma sätt, att det också handlar om hur det ser ut här hemma. I kollektivtrafiken, genom att bygga klimatsmarta hyresrätter, vilket gift som finns på barnens förskola. Att det också är en väldigt tydlig miljöfråga som man avgör i val, det har vi inte lyckats visa.

Varför har ni inte lyckats. Det var du och Åsa Romson som var språkrör?

– Ja.

Var det medias fel?

– Det vore väl bekvämt att skylla på dig, va. Men jag tror att det vore lite väl enkelt. Jag tror att vi lite för mycket jagade klick och likes, hade snygga kampanjer och roliga saker som vände sig till de som redan ser miljöfrågan som en av de mest avgörande. Det vi lyckades med i EU–parlamentsvalet var att nå många människor som traditionellt inte har sett sig som miljöpartister, och som inte gjorde det några månader senare heller.

För drygt en månad sedan var det partiledardebatt i SVT.  Din språkrörskollega Åsa Romson tvingades efteråt be om ursäkt för att hon jämfört situationen på Medelhavet med nazisternas koncentrationsläger Auschwitz. När hon skulle förklara varför hon sagt som gjorde började hon prata om zigenare. Hur allvarliga var de misstagen?

– Sen dess har vi också haft en kongress och en partiledardebatt där Åsa gjort jättestarka framträdanden, så det har ju faktiskt hunnit rinna lite vatten under broarna sedan dess. Men att man behöver be om ursäkt som Åsa gjorde, det gör man ju för att det krävs och behövs. Och det tyckte jag var starkt av henne.

Som du sa var det partiledardebatt i riksdagen nyligen och många uppmärksammade att din språkrörskollega Åsa Romson vägrade ta Jimmie Åkesson i hand. Är det ett vuxet beteende tycker du?

– Åsa tog Jimmie i hand.

Så när den tidigare partiledaren för Socialdemokraterna, Håkan Juholt, säger att ”sådana här protester hör inte hemma i riksdagen och är inget regeringen ska ägna sig åt”, då har han fel?

– Jag tycker mycket om Håkan, men jag kan inte helt frigöra mig från tanken att hans vilja att uttala sig om detta hänger samman med hur han hanterade SVT:s partiledardebatt för ett par år sedan, när han inte ville stå bredvid Jimmie Åkesson.

Så det är rätt att hälsa på Jimmie Åkesson?

– Ja, självklart. Det gör jag och Åsa varje gång. Sen ska man säga att det här att man tar i hand efter varje replikväxling, det har inte alltid varit så. När jag började med det var det ganska ovanligt. Däremot brukar man alltid ta i hand när debatten är slut, och det gjorde också Åsa. Man möts ju ganska många gånger under de här timmarna, så det blir ju ett antal handskakningar.


Åsa Romson och Gustav Fridolin, båda språkrör för Miljöpartiet, samtalar i riksdagen.
Foto: Lisa Mattisson Exp

Expressens politiska kommentator K–G Bergström skrev häromdagen – efter prickningarna i riksdagens konstitutionsutskott – att Åsa Romson nog är mer belastning än tillgång för regeringen. Och Aftonbladets ledarchef Karin Pettersson frågade i en rubrik: ”Hur mycket mer Romson tål Miljöpartiet”. Vad säger du om deras analyser?


– Jag har lite svårt att förstå dessa skriverier. Under den förra regeringens tid i konstitutionsutskottet diskuterades frågor om Nuon som en stor KU–fråga. Att då lyfta de ganska små frågor som dykt upp i KU den här gången på ett sådant sätt att det påverkar ett statsråds grundläggande förtroende, det har jag väldigt svårt att förstå måste jag säga. Men jag är glad att vi har statsråd som dyker upp i KU.

I valrörelsen var ni tydliga med att partiet vill avveckla Vattenfalls kolkraftverk i stället för att sälja. ”Att bara sälja så att någon annan driver vidare är ingen lösning”, sa du. Sedan svängde ni – men nu, efter kongressen, är ni tillbaka på ruta ett. Så nu blir det ingen försäljning, eller?

– Det vi var väldigt tydliga med i valrörelsen var att, fortsätta expansionen av brunkolsgruvor i Tyskland fungerar inte. Det här var dåliga köp som gjordes av en tidigare regering, både miljömässigt och tyvärr också ekonomiskt. Den expansion som Fredrik Reinfeldts regering var ansvarig för har varit dålig för klimatet och dålig för Vattenfall. Så det kunde regeringen meddela tidigt, att det är regeringens hållning. Sen sitter man med bolaget som ska se hur vi då styr om det här så att det blir ett ledande bolag för klimatomställning, och då har vi varit tydliga med – och vår kongress också – att om bolaget skulle aktualisera frågan om försäljning, det vet vi ju inte om bolaget gör… Men om de skulle komma till regeringen med frågan om försäljning så är det viktigaste för oss att det blir riktiga klimatvinster. Där har ju riksrevisionen konstaterat att en försäljning inte påverkar klimatet i sig, om det är någon annan som driver vidare i stället.

Så en försäljning kan vara möjlig även med ert stöd?

– Det kongressen och Miljöpartiet uttryckte väldigt tydligt är ju att det här är frågor som inte bara Sverige eller bara regeringen äger. Vattenfall kan till exempel inte stänga ner ett kolkraftverk med mindre än att Tyskland beslutar sig för att det ska göras. Tyskland äger ju sin energipolitik, även om vi äger kraftverken. Det var också en av anledningarna till att vi inte tyckte att Vattenfall skulle köpa in de här från början.

Känns det som att du är maktlös?

– Nej, det gör det verkligen inte. Vattenfall är ett bolag som verkligen kan användas för den gröna omställningen, men som i stället har använts för att köpa upp en massa dyra och dåliga fossiltillgångar på kontinenten. Så vi ska styra om Vattenfall till att vara ledande i omställningen. Däremot är det så att när man bestämmer hur det görs, så måste vi ta in att det finns beslut som fattas i Tyskland av tyska politiker, att det finns beslut som är bundna av riksdagen. Vi hann ju knappt fatta beslutet på kongressen innan Moderaterna gick ut och tydliggjorde att deras hållning är att så mycket kol som det bara går ska upp på marken och brännas så snabbt det bara går. Pengarna före klimatet, vilken dag som helst, kan man väl sammanfatta deras linje som. Det gör ju förutsättningarna för att få igenom förändringar i ägardirektivet genom riksdagen ganska små.

Miljöpartiet vill ha en värld utan gränser där alla har möjlighet att flytta vart dom vill – och ingen tvingas fly. Hur ska det gå till?

– Det allra viktigaste vi ser nu är de tre sista orden: att ingen tvingas fly. Att se de fruktansvärda krig och konflikter som skördar allt fler offer och tvingar allt fler på flykt, det får inte leda till en känsla av maktlöshet i länder som Sverige. Det måste snarare leda till att vi tar ett steg till i det vi kan göra för att förebygga konflikter. Jag skulle säga att Sveriges feministiska utrikespolitik är en av de viktigaste sakerna. Det hänger samman med sådant som Saudiavtalet, vapenexporten, hur vi använder vårt bistånd för att stärka de krafter som kan förebygga konflikter, klimatet. Vi vet ju att många av världens konflikter hänger samman med miljöförstöring. Jordar blir obrukbara, vattenbrister, krig om oljan, så om du frågar mig hur det ska gå till är de frågorna de mest avgörande.

Enligt en undersökning från Demoskop anser i dag 58 procent av svenskarna att invandringen till Sverige är för stor. Vad tänker du kring det?

– Jag tror att det är så att, som man frågar får man svar. Vi hade en historia i Sverige där ett dig närstående mediabolag hade löpsedlar med texten ”Kör ut dem”. Och nu i efterhand är vi nog alla överens om att det som var ett referat från en opinionsmätning också var något som påverkade hur debatten fördes och vilka känslor människor hade. Så när man hamnar i den situationen som Sverige var i då, eller som vi ibland diskuterar att Danmark har varit i – där frågan om människor som kommer från andra länder inte diskuteras utifrån var de kommer utan utifrån vilka utmaningar det innebär här, då leder det också till att människor känner en allt större oro. Det är klart att vi måste organisera flyktingmottagandet på ett bra och värdigt sätt där vi ser till att alla är med och tar ansvar och alla kommuner tar ansvar. Det ska inte vara några byar eller kommuner som gör att vi lever upp till de mänskliga rättigheterna. Vi måste också se att det finns en anledning till att människor flyr, och ser man den anledningen så ser man också varför vi ska ha flyktingmottagande.

Hur anser du att andra europeiska länder tar sitt ansvar?

– Det finns ju flera länder i EU som knappt har något flyktingmottagande i den värsta flyktingsituationen i vår del av världen sedan andra världskriget. Det är så klart i grunden oanständigt. Det är vid ett sådant här tillfälle som de mänskliga rättigheterna prövas. De mänskliga rättigheterna skrevs efter andra världskrigets katastrof, därför att vi i vart fall skulle kunna lova varandra att om man behöver fly så ska man kunna söka och åtnjuta fristad i ett annat land. Nu när vi ser IS terror, IS förföljelse av kristna och kvinnor, länder som faller samman, förföljelser av människor på grund av deras kärlek, ja, då prövas de rättigheterna. Då förväntar jag mig att EU:s andra länder ska ta samma ansvar som vi gör i Sverige.

Hur vill du att Sverige ska ha förändrats till 2022, året då decemberöverenskommelsen slutar gälla?

– Om sju år lämnar de som precis har haft skolavslutning i tvåan grundskolan. Om vi tittar på Sveriges långsiktiga ekonomiska möjligheter, då är en av de allra viktigaste frågorna att de går ut med möjlighet att kunna gå vidare till gymnasiet med möjligheten att kunna skaffa sig en utbildning så att de kan bestämma över sina egna liv, skaffa en egen försörjning och ha det självförtroende som du får av en god utbildning. Det är den förändring som jag jobbar väldigt mycket med.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.