Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Det är klart att jag alltid har dödsångest innan”

Skådespelaren Mia Skäringer är vinnare av Expressens satirpris ”Ankan”.
Mia Skäringer får Expressens satirpris Ankan 2019. Foto: FOTOGRAF ELLINOR COLLIN
Mia Skäringer prisas med Expressens satirpris Ankan 2019.Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Skäringer fyllde flertalet arenor med showen ”No more fucks to give”.Foto: EMMA SVENSSON / BLIXTEN & CO
Showen blandar humor med dödligt allvar.Foto: ANNIKA BERGLUND / BLIXTEN & CO

Mia Skäringer fyllde arena efter arena med sin soloshow ”No more fucks to give”.

Gunilla Brodrej talar med vinnaren av Expressens satirpris Ankan 2019. 

INTERVJU. Längst fram på scenen står Mia Skäringer i morgonrock och känner lite på publiken. Jag har inte sett så många glada tjejer i Globen sedan jag var på Justin Bieber-konsert. Plötsligt frågar hon om nån har fått en kuk nerkörd i halsen nån gång.

Vi hämtar andan. Det är humor, men på fullaste allvar. Sedan följer två och en halvtimme fullmatad show om den ibland så smärtsamma kvinnliga erfarenheten förkroppsligad i en person. 

– Det var en sådan vacker energi. Känslan var att vi gjorde det tillsammans. Man blev som en kanal för nånting större, säger Mia Skäringer.

Mia Skäringer tilldelas Expressens satirpris Ankan 2019.Foto: Anna-Karin Nilsson
Mia Skäringer tilldelas satirpriset

Varför bestämde du dig för det ganska skrämmande arenaformatet?

– Jag behöver inte bevisa någonting genom att göra arenor. Men jag bestämde mig för att jag måste ta den platsen om jag kan. Ställa mig som kvinna längst ut på den där spetsen och berätta historien så som jag minns den. För den större sakens skull och för alla unga kvinnors skull. Sedan var det intressant att det var så få män som kom. Vi kvinnor är så vana vid att lyssna på männen, men när vi själva börjar berätta historier så undrar män om det bara är för tjejer. Det är inget man behöver vara bitter för. Det är bara intressant.

Mia Skäringer och boktraven.Foto: ANNIKA BERGLUND / BLIXTEN & CO

I ett av många uppskattade nummer kommer Mia Skäringer indragandes med en enorm bokhylla och börjar läsa högt ur olika pompösa kulturmäns självbiografier. Persbrandt, Berggren, Norén. Och så viftar hon med ett anspråkslöst kollegieblock där hon själv samlar till sin egen betydligt mer anspråkslösa levnadsteckning. 

– Det är intressant med alla de här männen med självbiografier där många av dem närmast liknar skithusanteckningar. Vad är det som är så viktigt kring deras personer som gör att jag ska läsa det? Det finns en sorts mystik och en glorifiering kring mäns kreativa arbete, som man inte finner hos kvinnor. Och kvinnlig psykisk ohälsa kan aldrig bli lika sexig som mäns.

MOTIVERING

Hon är folkkär, firad och fruktad. Det komiska geniet steg fram i en tid med få roliga kvinnor på scen – nu är hon den främsta bland många. Klass och kön, lust och skam. Inget undgår den satiriska laserstrålen. 

Men hennes feministiska skämt är mer än humor, de bygger en folkrörelse för upprättelse och respekt.

Satirpriset Ankan 2019 går till Mia Skäringer.

Juryn består av Expressens kulturredaktion.

I föreställningen berättar Mia Skäringer att hon liksom Persbrandt är bipolär och jämför deras olika sätt att hantera det genom tankemodellen ”tänk om jag skulle göra som han”. Han tillåts att bli extrovert och leva ut medan hon blir mer introvert och ”skadar mig själv mer än andra”. 

– Jag kan inte både leva ut och leva kvar. Jag har fått förbereda min psykiska ohälsa som jag har fått förbereda gympapåsar och matlådor. Om jag ska klara mig så måste jag ha mina rutiner och välja bort vissa sammanhang. Men då kan man framstå som besvärlig eller krävande och bossig. Eller sur. 

Det är väldigt mycket igenkänning i det du gör, hur får du tag på det?

– Jag är 43 nu och jag har ju levt väldigt tajt med min publik sedan jag var 18. Och provar mycket på sociala medier, det har ju varit ”guds beskärda del av fröjd och smärta”, säger hon med en rad som påminner om en strof i psalmen ”Blott en dag”.

– Jag använder extremt mycket av mitt eget i det jag gör. Mina frustrationer och min ångest. Lösa små nedstigningar i verkligheten här och var. Men med ”No more fucks to give” ville jag fokusera hårdare på hennes historia. Den handlar ju om en specifik sak.

Du säger ”hennes” historia?

– Ja, hennes, och min. Den bygger på samtal jag har haft med kvinnor. Förut har jag blandat mer och svävat ut allmänt. Men nu ville jag berätta min historia som inte bara är min. 

Mia Skäringer har ett rikt bildspråk. Hon illustrerar med fantasifulla och roliga liknelser som ingen kan komma undan. Allt ligger där, i klara och tydliga bilder.

– Det är det jag har. Jag har inga oneliners och jag har aldrig passat som ståuppare. Liknelser är mitt sätt att begripa mig på livet. Man kan få handlingskraft av det. I NMFTG återkom jag hela tiden till modellen ”vad hade hänt om jag hade gjort som honom”. Det skapar en positiv ilska som man kan använda till förändring. Nu får det fan vara bra. Så. Nu räcker det. 

Mia Skäringer på scenen under ”No more fucks to give”.Foto: ANNIKA BERGLUND / BLIXTEN & CO

På Youtube har någon lagt upp ett klipp från scenkanten. Från den vinkeln ser du rätt ensam ut.

– Jag är inte rädd för publiken. Jag känner dem och jag är trygg med dem. Det klart att jag alltid har dödsångest innan. Ingen blodcirkulation och diarré från klockan 16 varje dag man ska spela. Det har jag även om jag ska hålla tal på bröllop. Så fort man är ute släpper det. Och det var så tryggt i detta stora rum så det var helt galet. 

400 000 har sett NMFTG. Hur går du vidare nu?

– Jag har en bok som måste skrivas klart. En kvinnlig komikers dagbok kan man säga. Det finns nåt i min historia, vad som formade mig, som jag skulle vilja gå djupt in i. Hur sorgliga vissa saker var. Jag har försökt skriva utan att skoja till det och distansera mig.

Kan du ge mig nåt exempel?

– Det handlar till exempel om de olika slags ”sorgerna” jag var med om när jag var liten och vilka sidoskadorna blev när man blev vuxen. Den lilla tjocka flickan som jag tittar på med ett allvarligt öga. Hur hon vevade för att försöka överleva i skolan och hur hon blev överlycklig av den bekräftelse hon fick från killar när hon plötsligt blev smal. Och hur det slog över och blev anorexi. Jag har bearbetat det där ganska bra, så det är först nu jag kan gå in i det och skriva på det här sättet, säger Skäringer. 

Det kommer inte bara bli ett litet kollegieblock.

– Nej.

Förra året fick du Albert Engström-priset. Nu får du satirpriset Ankan. Hur känner du för att ”kultureliten” ger dig pris?

– Jag tänker inte på finkultur eller fulkultur. Fina recensioner och priser betyder alltid mycket, men jag låter det inte gå ända in i mig. Jag känner vad jag känner när jag står där framför publiken. Eller när en 20-årig tjej skriver till mig och säger att hon gått raka vägen hem och gjort slut med pojkvännen som slagit henne. Priserna blir man glad för, men det är mer som ett härligt ryggdunk.

Hur tänker du på den inverkan du har på människor?

– Jag vet vad jag håller på med och tänker inte på det som inverkan eller makt. Då skulle jag bli lite rädd och hämmad tror jag. Jag hoppas i slutändan att jag har gjort nåt gott. 

På Bokmässan 2019 sa Fredrik Virtanen att han skulle stämma Mia Skäringer och Camilla Läckberg för förtal av samma anledning som han stämde Cissi Wallin för förtal. Skälet var att både Läckberg och Skäringer delade Wallins instagrampost där hon anklagade Virtanen för våldtäkt.

– Det är så många som är ute och vevar om förtal hit och dit. Sedan metoo-grejen bröt ut har det varit otroligt svårmanövrerat, men i slutändan ångrar jag ingenting. Strukturer består ju av individer som rör sig i ett mönster. Men om det ska bli farligt måste det bränna i nåns arsle. Jag tycker inte att man ska använda sociala medier till systematiska uthängningar, men det fanns nånting där och då som inte hade kunnat göras på nåt annat sätt. Jag ser det som en engångsföreteelse. Tiden får utvisa vad det blir av det där. 

Gunilla Brodrej är kritiker och scenkonstredaktör på Expressen Kultur.

TIDIGARE VINNARE

2011: Liv Strömquist

2012: Eric Ericson

2013: Özz Nûjen

2014: Henrik Dorsin

2015: Sara Granér

2016: Bianca och Tiffany Kronlöf

2017: Nour El Refai

2018: Filip och Fredrik

Kulturjournalisten Matilda Gustavsson tilldelades Björn Nilsson-priset:

Matilda Gustavsson: ”Man måste vara medveten om makt”.

Operasångaren Peter Mattei tilldelas Expressens musikpris ”Spelmannen”:

Operasångaren Peter Mattei tilldelas Sveriges äldsta musikpris Expressens kulturpris ”Spelmannen”.

Författaren Jenny Jägerfeld tilldelades ”Heffaklumpen”:

Författaren Jenny Jägerfeld prisas på Expressens kulturgala.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.