Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det är förklaringen till Åkessons höga siffror

Jenny Madestam: Därför är förtroendet för Kristersson lågt
Sverigesdemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT
Statsvetaren Jenny Madestam.Foto: ANNA-KARIN NILSSON

I Expressen/Sifos mätning av förtroendet för partiledarna är det två saker som framgår med all tydlighet.

Båda dessa saker handlar om SD-ledaren Jimmie Åkesson.

För det första, Jimmie Åkesson är den partiledare som är mest polariserande av alla. Åkesson är den som flest andel väljare har en åsikt om, som man tycker något om – bra eller dåligt.

Flertalet andra partiledare är en betydande andel väljare tämligen oengagerade kring. Man vet inte om man har förtroende för personen, vilket i sig kan betyda att det finns potential att hämta hem förtroende, men det kan lika gärna göra att väljarna börjar ogilla personen. 

För det andra framgår av mätningen att Åkesson är den partiledare som är näst mest förtroendeskapande i storstadsregionerna, på första plats hamnar Busch Thor. 

Åkessons förtroende i storstadsregionerna är intressant, eftersom den troligen visar på en ny trend. Det är ändå något som nu gör att storstadsborna har förtroende för partiledaren för det parti som hittills primärt associerats med områden utanför storstäderna. Sverigedemokraternas väljargrupp har beskrivits som primärt hemmahörande i mindre städer och glesbygd, inte i Stockholm, Göteborg och Malmö. Partiet har bitvis gjort en poäng av att vara en motkraft till ”Stockholmseliten” men nu tycks förtroendet för partiledaren stärkt i just bland annat huvudstaden.

Förklaringen handlar om att det primärt är i storstadsregionerna som gängvåld, skjutningar och sprängningar sker. Det är även i storstadsområden som en påtaglig boendesegregation kan iakttas med utsatta områden till stor del befolkade av personer med invandrarbakgrund. Detta är Sverigedemokraternas huvudfokus. Och de personer som upplever problemen i storstäderna, kanske i sin egen vardag, uppfattar att Åkesson är den partiledare som har den tydligaste – om än kanske enklaste – lösningen på problemen. Precis som det finns en betydande andel väljare i storstadsregionen som inte känner förtroende för Åkesson (50 procent), så är han likväl den partiledare tillsammans med Busch Thor som störst delar av storstadsväljarna uppskattar.

Jenny Madestam om siffrorna – person för person

Ebba Busch Thors förstaplacering i förtroendeligan kan förklaras av en orädd hållning till Sverigedemokraterna. Busch Thor har lyckats övertyga borgerliga väljare att hon menar allvar med att ta regeringsmakten med hjälp av Åkesson.

 

Stefan Löfven har vuxit som partiledare och statsminister under årens lopp, vilket förstärktes när han lyckades splittra alliansen och återta regeringsmakten. Trots detta har han jämförelsevis lågt förtroende givet ämbetet. Internt i Socialdemokraterna finns en frustration, men troligen byts Löfven inte ut förrän efter nästa val.

 

Jimmie Åkesson är enormt viktig för Sverigedemokraterna. Hans erfarenhet och förmåga att kommunicera partiets politik ger utdelning. Han och partiet har lyckats bevara rollen som en outsider till etablissemanget samtidigt som man allt mer är en tydlig del av detsamma. Det i sig stärker förtroendet.

 

Jonas Sjöstedt är ensam på vänsterkanten men har inte riktigt lyckats profitera på positionen fullt ut även om förtroendet är relativt högt. Rykten om eventuell avgång är dock aldrig positivt för en partiledare.

 

Ulf Kristerssons femteplats i förtroendeligan är illavarslande för Moderaterna som bytte ut sin förra partiledare just på basis av hennes bekymmer att skapa väljarstöd och förtroende för sin person. Att Kristersson inte är tydligare med att han vill överta regeringsmakten med hjälp av Sverigedemokraterna kostar troligen i förtroende hos borgerliga väljare.

 

Annie Lööf har sakta men säkert halkat ned i förtroendeligan. Tidigare stod Lööf i rampljuset, som motpol till Åkesson, men sedan januariuppgörelsen är hon inte lika ensam om rollen. Förmågan att samverka i kombination med att få igenom konkret politik gör att partiets siffror är hyfsade, men borgerliga väljare har tappat tilltro till henne.

 

Nyamko Sabuni har enorm press från sitt parti att något måste hända. Detta kan mycket väl leda till att samarbetet med regeringen avslutas. Hennes förtroende är lågt men hela 46 procent har ingen åsikt, här finns potential att växa.

 

Femtio procent har ingen uppfattning om Per Bolund. Hittills har Bolund varit tämligen osynlig för väljarna. Hans framtoning av nördig miljöexpert har potential, men då måste han synas och höras.

 

Isabella Lövin har vuxit in i rollen som språkrör och statsråd. Precis som Bolund har hon potential givet klimatfrågans dignitet. Men så länge Miljöpartiet är fast i regeringssamarbetet kommer läget att bestå. För att väljarna ska tycka något om ett parti och dess företrädare måste man våga ta plats.

Nytt bakslag för Löfven i ny mätning:

Nytt bakslag för Stefan Löfven i ny mätning