Stefan Löfven hade till 23:59 på måndagen på sig att lämna besked om att utlysa extra val eller lämna över bollen till talmannen.
Vid tiotiden på förmiddagen kom beskedet.
Redan på söndagen menade Mikael Gilljam, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, att han inte trodde att Löfven skulle ” trycka på extravalsknappen”, som Gilljam uttrycker det i ett inlägg på Facebook.
– Det finns många fler valresultat där han inte kommer tillbaka som statsminister än valresultat där han gör det, säger Mikael Gilljam.
Det enda valresultat som skulle förbättra Löfvens läge är att S, MP och C tillsammans går fram så mycket att de kan få igenom en budget, och det finns inget som talar för det, resonerar Mikael Gilljam.
Bra förhandlare – sämre på valrörelser
Risken för Socialdemokraterna är enligt statsvetaren snarare att partiet skulle backa, eftersom valdeltagandet sannolikt skulle bli lägre i ett extra val än i ett ordinarie val och lågt valdeltagande tenderar att missgynna S.
S-ledaren är vidare en omvittnat god förhandlare – men sämre på valrörelser.
– Framför allt är han inte särskilt bra på att debattera med unga kvinnliga partiledare som Annie Lööf och Ebba Busch. Där har han gjort bort sig förr – och nu ska han klara av dem plus Nooshi Dadgostar som är lika smart, duktig och rapp som de andra. Den rörelsen kommer han inte att överleva, och det vet han om.
Gilljams fick alltså rätt med sitt tips att det skulle bli talmansrundor. Utifrån den utgångspunkten ser han tänkbara vägar ut ur regeringskrisen, som bygger på positionsförflyttningar från tre olika partier.
Vem ska flytta på sig?
Den första är att att L återvänder till ett samarbete liknande januariöverenskommelsen. Det scenariot är dock osannolikt, enligt Gilliam. L valde efter stora kval att stötta Löfven efter valet 2018 men har nu tydligt deklarerat att partiet vill samarbeta med högersidan.
– Om de nu skulle ändra sig igen skulle det innebära en förtroendekollaps för Liberalerna.
Den andra vägen är att Centerpartiet går ett steg till vänster. C kan dock inte gärna backa från löftet att inte budgetsamarbeta med Vänsterpartiet.
– Då får det bli ett samarbete som inte har med budgeten att göra. V får lägga sig platt och rösta på budgeten, och så får V få något annat, som inte har med budgeten att göra.
Ytterligare ett alternativ är att V flyttar sig till höger och går med på att rösta på en S-MP-C budget utan att få något annat i utbyte än vad C redan har gått med på, nämligen att stryka sitt krav på fri hyressättning i nyproduktion.
Att rösta på en annan budget än sin egen ligger inte i linje med traditionen i Sverige, men det skedde år 2018 när SD röstade på M:s och KD:s budget, som regeringen Löfven därefter tvingades regera på i ett år.
Mikael Gilliam utesluter inte att V kan förmås att göra det.
– Det är sånt här ”filureri” som jag tror Löfven har tänkt ut för länge sedan, han.
