Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

De valde varandra trots Dannys dödliga sjukdom

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Johanna Strandberg, 27, och Danny Fransson, 26, hade gått på tre dejter när Danny berättar att läkare misstänker att han lider av den obotliga sjukdomen als. Johanna valde att stanna med Danny. För fyra månader sedan föddes parets son, Neo.
Foto: Privat

Efter den tredje dejten skickar Danny ett sms till Johanna. 

Han skriver att läkare misstänker att han lider av den obotliga sjukdomen als och att han förstår om hon inte vill träffas mer. 

Men Johanna lämnar inte Danny – och för fyra månader sedan föds parets son.  

– Istället för att se det trista med sjukdomen har vi valt att se det vi har och det vi kan göra nu, säger Johanna.  

På flera sätt är Johanna Strandberg, 27, och Danny Fransson, 26, som de flesta andra småbarnsföräldrar – de är lyckliga och sonen Neo, 4 månader, tar mycket uppmärksamhet. De tar "en dag i taget" helt enkelt. 

Johanna och Danny lärde känna varandra i gymnasiet. De hade de ett gott öga till varandra, men blev inte ett par. Efter gymnasiet tappade de kontakten. 

Genom en barndomsvän kände Johanna Dannys syster Sandra och Johanna brukade fråga hur det var "med hennes snygga bror". Det var först våren 2016 som Johanna och Danny hördes igen, vilket Året Runt var först med att berätta.  

– Jag skulle anordna en möhippa åt min barndomsvän och bjöd Dannys syster. Vi hade inte träffats på rätt länge, men då kom Danny på tal igen. Jag frågade lite hur det var med honom och hon sa, lite mer seriöst, "ni borde verkligen träffas". Då började vi skriva med varandra, berättar Johanna. 


Johanna och Danny var förtjusta i varandra redan i gymnasiet, men det skulle dröja flera år innan de blev ett par. Här är de på semester på Teneriffa.
Foto: Privat

Danny berättar om sjukdomen i sms

Hon och Danny sms:ade med varandra i någon månad innan de träffades och insåg snabbt att de hade flera gemensamma intressen. Under de första dejterna stod det klart för båda två att de var förälskade i varandra och att känslorna var starka. 

Men efter den tredje dejten får Johanna ett omskakande sms från Danny. Han skrev att läkare misstänkte att han hade als och att han förstod om hon inte ville träffa honom mer. 

Under hösten 2015 hade Danny känt av ett par märkliga saker i kroppen – han var svagare i vänster hand, hade muskelryckningar, ont i en axel och dessutom var hans reflexer starkare än vanligt. 

Danny testades för både borrelia och ms. 

"Ingen vågade säga ALS"

Läkarna vill inte oroa Danny i onödan och väntade med att säga att det kunde vara als han hade drabbats av. 

– Ingen vågade säga als förrän de hade testat tillräckligt mycket, säger Danny. 

Johanna blev väldigt chockad när hon fick det där sms:et. 

– Jag började googla direkt, för man har ju koll på att det finns någonting som heter als, men man vet inte vad det innebär. Att kroppen långsamt förtvinar, det är verkligen en mardröm, säger hon.

– Jag fick sms:et på kvällen och sedan tog jag natten och morgonen till att skriva och processa. Det jag insåg när jag resonerade med mig själv var att jag ändå hade bestämt mig för att fortsätta utforska det här. Och varför skulle det förändras nu? 


När Johanna fick det där omskakande sms:et tog hon natten och morgonen på sig att reflektera över framtiden. Hon insåg att hon redan bestämt sig för att utforska känslorna för Danny och såg ingen anledning till att ändra sig.
Foto: Privat

Blev föräldrar till sonen Neo

Relationen blev snabbt seriös och tanken på att bilda familj dök upp. Johanna berättar att hon inte kunde föreställa sig en mer kärleksfull pappa än Danny. 

– Skulle jag skaffa barn var det med Danny jag skulle göra det. Och Danny längtade verkligen också efter barn. Vi sa "blir det så blir det", säger Johanna Strandberg. 

Och för tre månader sedan föddes sonen Neo. Under den senaste tiden har Johanna och Danny blivit bättre på att ta emot hjälp. 

På ett drygt år har Danny förlorat flera funktioner. Han kan stå upp och gå ett par steg med rullator, och kan fortfarande prata lite.  

– Att ta emot hjälp är relativt nytt för oss, för vi har velat göra så mycket  själva. Våra familjer har varit jättestöttande hela tiden och finns alltid redo att hjälpa till när vi behöver det. Sedan Neo kom har vi behövt mer hjälp. Vi ansökte om personlig assistans och har nyligen fått det beviljat, säger Johanna.  

– Men vi är nog minst lika aktiva som andra. Det händer väldigt mycket kring oss, fortsätter hon.  


"Vi är nog minst lika aktiva som andra. Det händer väldigt mycket kring oss", säger Johanna.
Foto: Privat

"Vi har valt att se det vi kan göra nu"

Johanna och Danny säger att det är en jättestor frihet att ta emot hjälpmedel – en insikt de gärna förmedlar till andra. De tipsar också om Facebooksidan "Tillsammans mot ALS" och hashtaggen #stoppaALS, där drabbade och anhöriga kan komma i kontakt med andra i samma situation och få råd och stöd. 

Än så länge är als en obotlig sjukdom. Men Johanna och Danny har valt att inte tänka att framtiden kommer bli på ett särskilt sätt – Johanna påpekar att viktiga framsteg sker inom forskningen just nu. Samtidigt är de förstås medvetna om vad sjukdomen gör med kroppen. 

– Istället för att se det trista med sjukdomen har vi valt att se det vi har och det vi kan göra nu. Det första man tänker när man får diagnosen är på allt man kommer att förlora. Men det viktiga är att komma ihåg det man faktiskt kan göra och att njuta av det så länge det går, säger Johanna. 


För fyra månader sedan föddes sonen Neo.
Foto: Privat

"Viktigt att stötta forskningen"

Danny säger att man inte ska lägga kraft och energi på sådant man kunde göra förut.  

– Man ska ta emot hjälp och lägga energi på det som faktiskt är viktigt. Det är lätt att man är tjurig i början, säger han. 

De upplever att okunskapen om sjukdomen är stor – många vet till exempel inte att den mentala förmågan inte förändras. Johanna och Danny vill också att fler stöder als-forskningen. 

– Det är nog många som tänker "det där händer inte mig" eller "det där finns inte i min närhet". Men det är ändå viktigt att stötta forskningen, både för att för händer det mycket inom forskningen nu och för att fler får sjukdomen, säger Johanna. 


Det här är als

Als (amyotrofisk lateral skleros) är en så kallad förlamningssjukdom där nervceller i hjärnan och ryggmärgen, som aktiverar de viljemässigt styrda musklerna, bryts ner, och funktioner försvinner. 

Symptomen och sjukdomsförloppet kan se olika ut. Symptomen börjar dock ofta i en del av kroppen.  

De kognitiva förmågorna, synen och hörseln förändras inte. Till slut drabbas den sjuke av andningssvikt och avlider.  

Sjukdomen är obotlig och varför man drabbas är oklart. Drygt 200 personer insjuknar varje år, de flesta av dem är mellan 50 och 70 år gamla. Sjukdomen drabbar fler män än kvinnor. 

En av tio som drabbas har en släkting med sjukdomen.   


Källa: Vårdguiden 

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.