De vägrar lämna sina hem: ”Jag dör här”

”Kom fram lilla katt. Kom nu”, ropar den 81-åriga Volodymyr Bogdanov som försöker att hitta sitt husdjur som gömmer sig någonstans i bostaden. Katten har inte synts till de två senaste dagarna. Det var då stadsdelen Nyvky utsattes för raketbeskjutningar. En raket slog rakt ner i Volodymyrs bil alldeles utanför bostadshuset. Bilen - eller den sönderbombade karossen - ligger kvar. 

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

– Jag tror katten gömmer sig någonstans här. Raketen måste ha skrämt den. Jag satt själv i den där soffan när flera raketer slog ner på morgonen. Hela huset skakade. Titta, ni ser hur mina väggar, taket och alla fönster är träffade av raketsplitter, säger Volodymyr och gråter. 

Han gömmer sitt ansikte i händerna. Han vill inte visa hur ledsen han är. Som om det inte räckte med att hans fru ligger på sjukhuset sedan lång tid tillbaka. Hon lider av lungcancer. Nu kom även kriget.

Nyvky ligger ett stenkast från köpcentret Retroville som träffades av flera missiler för en vecka sedan. Då dödades minst åtta personer, enligt den lokala räddningstjänsten. 

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Sedan dess har flera områden i närheten av köpcentret utsatts för raketattacker. Volodymyr har fått alla sina fönster krossade. Spåren av splitter i fasaderna och på fönster och dörrar är märkbara på de flesta bostadshus i kvarteret. Sedan tidigt på morgonen har svärsonen varit hemma hos Volodymyr och arbetat med att täcka fönstren med plast. Det blåser starkt denna lördag eftermiddag. Volodymyr är ledsen. Så fort han börjar berätta om attackerna gråter han. 

81-åriga Volodymyr har två barn och fyra barnbarn. Ena dottern bor i Spanien medan den andra är kvar i Kiev. Det är hennes man som är här och hjälper honom. Han plockar fram en gammal väska. Där har han hela sitt liv i bilder. 

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

– Jag var soldat i den röda armén. Det var på 1960-talet. Jag tjänstgjorde på basen Bajkonur. Jag var där i tre år. Allt var hemligt. Men inget är hemligt nu. Du kan se och fota den här bilden, säger han och visar en bild på en ung Volodymyr som sitter i ett rum som ser ut som spaningscentral.

Det han pratar om är världens första och största rymdraketuppskjutningsplats som ligger i Kazakstan. Även hans pappa tjänstgjorde i den röda armén. Nu är det den ryska armén som attackerar hans hem och hans land. Han är försiktig när vi pratar om det pågående kriget. Hittills har flera tusen människor dödats. 3,5 miljoner har flytt Ukraina och minst tio miljoner har flytt sina hem, enligt FN. 

De flesta som har flytt landet är kvinnor och barn. Män mellan 18 och 60 får inte tillstånd för att lämna landet. Man kan på kort varsel bli inkallad. 

– Jag tänker inte lämna mitt hem. Även om ryska armén invaderar Kiev stannar jag kvar. Jag är för gammal för att fly. Det är svårt att ha en åsikt om detta krig. Ingen kommer att vinna. Båda förlorar på det. Det är USA:s krig och inte vårt. Det är USA som uppmanade eller skickade signaler till Ukraina för att få Ryssland att bli involverade i kriget. Vi och Ryssland är samma folk. Det är samma land, säger Volodymyr Bogdanov utan tvekan. 

När jag frågar honom om vad han tycker om Rysslands president sparar han inte på sin åsikt.

– Vladimir Putin är en bra president för Ryssland. Men här i Ukraina - vi har bara tjuvar. Våra politiker är tjuvar, säger Volodymyr Bogdanov.

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Det är mindre än 100 meter mellan Volodymyrs hus och 71-åriga Anatoliy Lyssenkos hem i samma kvarter. Det blåser så starkt att de sönderkrossade fönstren och bråtet som hänger ner från fasaderna kan falla ner av de starka vindarna. 19-åriga Aleksander Baklashkyj varnar oss för att gå längs husen. 

– Flytta på er. Gå i mitten av gatan. Ni kan få glassplitter på er, säger Aleksander Baklashkyj.

Han bor också i samma kvarter. Han låg och sov när kvarteret attackerades med raketer. Han pekar med hela sin hand mot bostadshusen och förklarar vad tryckvågen av raketerna gjorde med fasaderna. 

– Jag ska visa er en video. Ser ni? Ser ni? Här kommer en raket att landa. 

Det är en video från kvarteret när en raket exploderade i närheten. Aleksander tjänstgjorde förr inom civila försvaret. Han studerar design men är redo för att gå med i armén. 

– Om jag blir inkallad ansluter jag mig direkt. Jag vill försvara mitt hemland så klart, säger han medan han hjälper oss att hitta till 71-åriga Anatoliy Lyssenkos hem. 

Anatoliy bor på våning två. Han öppnar dörren nästan på glänt och pratar med oss om attackerna.

– Undrar du om jag blir rädd? Du skojar. Jag var 5 år gammal när jag för första och sista gången blev rädd. Sedan dess känner jag ingen rädsla alls, säger Anatoliy och ber oss att vänta någon minut innan han släpper in oss i sin tvåa.

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Här ligger hela hans liv kvar sedan många år tillbaka. Gamla bilder, gammalt porslin som han dekorerar bokhyllan med, gamla möbler som sprider lukt av damm och fukt. Anatoliy är inte gift. Han har inga barn. Han har inga släktingar. Hela hans familj är död. Han berättar om när han var 5 år gammal och en jämnårig flickkompis höll på att ramla ner från fönstret. 

– Jag trodde hon skulle falla ner och dö. Jag blev skräckslagen och rädd. Sedan dess har jag inte känt någon rädsla alls, säger han. 

Han tillägger: 

– Klart att jag inte är rädd för den ryska armén. Även om de invaderar Kiev. Jag blir kvar i min lägenhet och i mitt hem. Jag dör här, säger han.

Anatoliy har tidigare jobbat på en fabrik som tillverkar vattenpumpar. Han har jobbat många år i Ukraina men även i Ryssland. Han har en fast åsikt om Ryssland.

– De hatar oss. De hatar Ukraina. Det är därför de vill ockupera landet, säger Anatoliy. 

Han tror att Ukraina kommer att segra i kriget. Det enda som landet behöver är mer vapen, menar han. Han understryker att den ukrainska armén kan försvara Ukraina och att man inte behöver ta hit främmande arméer. Det enda som han anser är viktigt nu är vapen till armén. 

– Vi vinner kriget. Det är ingen tvekan om saken. Det är inte ett krig med Putin. Det är ett krig mot Ryssland. Du frågar hur jag vet att ryssar hatar oss? Jag har jobbat i Ryssland i många år. De säger det rakt ut. De hatar ukrainare. Även de ryssar som bor i Ukraina hatar oss, säger Anatoliy.

Anatoliy och Volodymyr bor grannar. Båda är drabbade av kriget. De har skilda åsikter om orsaken bakom konflikten och om hur kriget kommer att sluta. Men det finns en sak Anatoliy vill göra om han får chansen att träffa Vladimir Putin:

– Jag pratar inte med min fiende. Det enda jag kommer att göra om jag får träffa honom är att flå honom, säger Anatoliy. 

Se något mer:
Specialuppdraget för ”Putins hemliga armé”