Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

De tolv pojkarna om räddningen i grottan: ”Ett mirakel”

Foto: AP / AP TT NYHETSBYRÅN
Foto: NIPI / STELLA PICTURES BACKGRID UK

De tolv thailändska pojkarna och deras tränare som suttit fast i en grotta skrevs på onsdagen ut från sjukhuset.

– Jag tänkte att det var ett riktigt mirakel, berättar Adul Sam-on, 14 på en presskonferens om att bli räddad.

De tolv pojkarna i åldrarna 11 till 16 och deras 25-årige fotbollstränare har i en vecka vårdats på sjukhus i Chiang Rai i norra Thailand. 

På onsdagen skrevs de ut och höll vid 13-tiden svensk tid en presskonferens.

– Det hade varit lite översvämmat och vi tänkte att vi bara kunde vara där i en timme. De flesta i laget kunde simma, några bättre än andra, säger tränaren Ekaphol Chantawong, 25, om när de gick in i grottsystemet Tham Luang den 23 juni.

Hade tränat fotboll

Ekaphol Chantawong berättar att de hade tränat fotboll innan de gått till grottan och att de skulle till en födelsedagsfest senare. Han hade varit i grottan tidigare och sett att vattnet var ganska lågt. Planen var att bara vara där i en timme.

Men de tog sig för långt in, såg hur vattnet började stiga och beslutade sig för att lämna grottan. 

– Vi visste att vi hade fastnat på väg tillbaka. Vi simmade men vi insåg inte hur högt vattnet kunde stiga. Någon ropade: ”Är vi vilse?”, säger Ekaphol Chantawong.

Först försökte pojkarna gräva sig ut och tänkte att vattnet skulle sjunka dagen därpå. På platsen rann vatten från väggarna och de stannade för att få färskt dricksvatten. Ekaphol Chantawong berättar att några trodde att det fanns en annan väg ut.

– Vi hörde hur vattnet steg framför oss när vi väntade på att bli räddade. Det steg nästan tre meter.

Berättar om räddningen

Pojken Adul Sam-on berättar hur de blev räddade:

– Vi satt på en klippa och hörde en röst. Vi blev tysta och förstod att det var en verklig röst. När de kom upp ur vattnet blev jag överraskad av att det inte var thailändska dykare. Jag tänkte att det var ett riktigt mirakel. Den brittiska dykaren frågade: ”Hur mår du?”. Jag svarade: ”Vi mår bra”. Dykarna var väldigt glada att hitta oss.

Den riskfyllda räddningsaktionen pågick under flera dagar. Pojkarna och tränaren hyllar samtidigt dykaren Saman Kunan, som dog under räddningsinsatsen. De visade upp en tavla som de ska ge till hans familj och sa att de skulle gå i munkkloster för att hedra hans minne.

– Jag har verkligen uppskattat all er vänlighet. Vi måste vara mer försiktiga, säger Ekaphol Chantawong.

– Det var en oväntat erfarenhet vilket har lärt mig att inte leva okänsligt. Från och med nu ska jag leva mitt liv försiktigt, säger Adul Sam-on.