Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”De hade ett band som jag aldrig sett någon annan ha”

Går inte att bevisa att hon fysiskt hållit sin son instängd.
Polisens tekniker undersökte bostaden efter gripandet.
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT / TT NYHETSBYRÅN

Den 70-åriga kvinnan släpptes i dag på fri fot. 

Brottsmisstankarna mot henne kvarstår, men är av lägre grad och åklagaren bedömer att hon inte kan försvåra den pågående utredningen. 

Samtidigt klarnar bilden av en mor vars omsorg av sin son till slut blev till hans fängelse. 

Den kvinna som varit anhållen på sannolika skäl misstänkt för olaga frihetsberövande, grovt vållande till kroppsskada och grovt vållande till sjukdom är nu försatt på fri fot”, skriver åklagarmyndigheten i ett pressmeddelande.

– Efter att mannen har förhörts under eftermiddagen i dag och utifrån vad som i övrigt har framkommit i utredningen under de här dagarna så har misstankarna försvagats mot den misstänkta kvinnan. Jag har bedömt att hon inte ska begäras häktad och hon är försatt på fri fot, säger kammaråklagare Emma Olsson i pressmeddelandet.

– Utredningen är inte nedlagd och brottsmisstankarna kvarstår. Men de har försvagats och jag bedömer att kvinnan inte kan påverka utredningen på ett negativt sätt. Vi kommer nu närmast att utreda omständigheterna som ligger längre tillbaka i tiden, säger Emma Olsson.

Den 41-årige mannen vårdas fortfarande på Nya Karolinska. 

– De har sagt till mig att han klarar sig utan operation och att han svarar bra på behandling med antibiotika, säger hans syster till Expressen.

”Mamman var hans trygghet”

I systerns berättelse är mammans extrema kontroll av sonen sprungen ur en skräck att hon ska förlora honom. Två år innan 41-årige mannen föddes, förlorade mamman sin förstfödde son i cancer. När hon fick en ny son döpte hon honom till samma namn som den döde storebrodern. 

Mamman ska ha sett hela omvärlden som ett hot mot sonen. Expressen har talat med flera personer som bekräftar systerns bild. 

– Mamman var hans trygghet. De hade ett band som jag aldrig sett någon annan ha. När vi lekte hände det alltid att han sprang till henne, säger en kusin till barnen.

En lärare minns pojken som hon hade i sin klass i mellanstadiet. 

– Jag har inte tänkt på honom på många år, men när jag hörde hans namn minns jag allt. Jag blev så ledsen, säger hon. 

”Han behövde extra mycket uppmärksamhet”

Läraren minns en blyg pojke som försökte göra sig osynlig i klassrummet och på skolgården. Hon ömmade särskilt för honom och såg honom som ett ”skötebarn.” 

– Jag förstod att han behövde extra mycket uppmärksamhet och jag tror att jag fick hans förtroende. Barn som är utsatta kan ibland rygga undan för beröring, men jag kunde ta i honom, klappa honom lite och jag märkte att han blev lugn. 

Läraren minns särskilt ett tillfälle. Det var lektion i hemkunskap och hon såg som vanligt hur pojken kastade i sig det klassen hade bakat. Hon frågade när han senast ätit och pojken svarade: 

– I går morse. 

–Jag tog upp det med skolledningen och jag vet att alla tog det på allvar, säger läraren.

Minns du pojkens mor? 

– Ja, hon var mycket speciell, inte alls som andra mödrar. Vi såg till att hon kom till kvartssamtal och möten, men jag märkte att hon inte var engagerad på ett normalt sätt.

Läraren minns aldrig att hon träffade pojkens far. Hon kan inte heller erinra sig att hon såg några märken av våld på honom. 

– Nej, däremot var han ovårdad. Smutsiga kläder och luktade illa.

Rektorn: ”Minns honom inte”

Om läraren från mellanstadiet minns pojken väl, är förhållandena rakt motsatta med personalen från högstadieskolan. Den dåvarande rektorn säger att hon inte har något minne alls av pojken. 

– Jag har läst mycket om det här fallet de senaste dagarna, men är ni säkra på att han verkligen hann börja på högstadiet? 

Det är vi. Han står längst upp till vänster på klassfotot från årskurs sju. 

– Jag minns honom inte som sagt, men försvann han från skolan gjorde jag en anmälan och följde upp det, säger den före detta rektorn Ingela Fondin med säkerhet. 

– Det är inte alldeles ovanligt att barn försvinner, jag har jobbat i skolan i hela mitt vuxna liv och jag har gjort många anmälningar genom åren. 

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.