Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

De glömmer aldrig mötet med påven

Påven Johannes Paulus II träffade kungafamiljen under sitt besök i Sverige 1989. Foto: Roger Tillberg/Stella Pictures
Påvemötet 1989, från vänster: Prinsessan Lilian, prinsessan Madeleine, prins Carl Philip, prinsessan Victoria och Carl XVI Gustaf. Foto: Anders Holmström/Pressens bild

På måndag landar påve Franciskus i Sverige för två framträdanden i Lund och Malmö.

Det förra påvebesöket var en tre dagar lång stjärngala när dåvarande påven Johannes Paulus II drog fram som en rockkung genom landet 1989.

– Jag lyckades snudda vid hans hand, minns tv-profilen Filip Hammar som var med på påvens mässa i ett fullsatt Globen.

Katolska kyrkan i Sverige

På 1520-talet börjar kung Gustav Vasa ansluta sig till reformationen och Martin Luthers läror. Detta för att han vill bygga upp en stark svensk nationalstat som står fri från påven i Rom.

1593 bekräftas reformationens seger i Sverige vid Uppsala möte. Det blir olagligt för svenskar att vara katoliker. Så småningom tillåts utländska katoliker att bosätta sig i landet.

1873 blir det åter tillåtet för svenska medborgare att tillhöra katolska kyrkan.

1951 avskaffas förbudet för katoliker att arbeta som lärare, sjuksköterska och läkare. Katoliker kan också bli medlemmar av regeringen.

1977 avskaffas förbudet mot att bilda kloster, även om lagen i praktiken inte tillämpats sedan länge.

Johannes Paulus II

1920: Föds som Karol Jozef Wojtyla i Wadowice i Polen.

1946: Prästvigs. Blir en framstående konservativ teolog och författare – och utses 1964 till ärkebiskop

i Krakow.

1978: Väljs till påve i Rom och blir den förste icke-italienske påven sedan 1523.

1981: Överlever ett mord­försök på Petersplatsen. Skottskadas i buken.

1980-talet: Inspirerar den fria fackföreningsrörelsen Solidaritet i Polen och anses spela en avgörande roll för kommunismens fall i Östeuropa.

2005: Dör i Vatikanen i Rom.

2014: Blir helgonförklarad.

Det är den 8 juni 1989. Påve Johannes Paulus II landar på Arlanda – och kysser asfalten så snart han gått ur planet. Det sekulära Sverige är förvisso inte helig mark, men han gör så för att visa ödmjukhet i varje land han besöker.

"Tjena påven!", står det lätt vanvördigt på en banderoll som katolska ungdomar håller upp för att välkomna den helige fadern.

Johannes Paulus II är en internationell superstjärna som i kraft av sin personlighet och utstrålning hyllas över hela världen. Han är om inte Jesus Christ Superstar, så åtminstone näst intill. Också för dem som inte tror att han är Jesu Kristi ställföreträdare på jorden.

Hans framträdanden är som rockgalor, hans politiska inflytande är enormt. Den polskfödde påven är en avgörande faktor bakom kommunismens fall i hans gamla hemland och övriga Östeuropa samma år som han besöker Sverige.

”Det var precis som att gå på konsert. Förväntningarna innan superstjärnan klev in på scen, hans flört med den lokala publiken genom att prata lite svenska. Publikens jubel”, säger programledaren och journalisten Filip Hammar som var på plats vid påvens besök i Globen 1989. Foto: M Geije

– Jag kände jättestor entusiasm och glädje. Jag var med på hans mässa i Globen, hans utstrålning märktes. Han hade varit skådespelare och visste hur man skulle ta en publik, säger Madeleine Fredell, som leder de katolska dominikansystrarnas gemenskap i Stockholm.

Madeleine Fredell.

– De hade placerat mig högst upp i en sektion nära taket. Jag skulle gå mellan raderna för att dela ut nattvarden. Det var extremt höga trappsteg, om jag tog ett felsteg kunde jag störta ned på scenen. Jag var alldeles kallsvettig, säger hon.

”Det var precis som att gå på konsert”

Johannes Paulus II har ett fullspäckat program de här junidagarna. Han framträder i Globen och den katolska domkyrkan i Stockholm. Han leder en ekumenisk gudstjänst tillsammans med den svenske ärkebiskopen Bertil Werkström i Uppsala domkyrka och en friluftsmässa vid Kungshögarna i Uppsala, han talar på Uppsala universitet. Han håller en ungdomsmässa på slottsgården i Vadstena.

Officiellt kommer påven för att hälsa på sin lilla katolska flock i Sverige, men träffar också kungafamiljen, statsminister Ingvar Carlsson och andra ministrar samt svenska kyrkans högsta ledning. På egen begäran möter han Lisbet Palme.

Sverigebesöket ingår i hans rundresa i Norden. På tio dagar besöker han fem länder och håller 38 tal.

Expressen den 9 juni 1989. Påven Johannes Paulus II pussar prinsessan Madeleine under mötet med kungafamiljen.

Programledaren och journalisten Filip Hammar är 14 år när han tillsammans med 14 000 andra fängslas av påvens utstrålning i den då nybyggda Globen. För övrigt ett publikrekord som duon Filip och Fredrik slår många år senare.

– Det var precis som att gå på konsert. Förväntningarna innan superstjärnan klev in på scen, hans flört med den lokala publiken genom att prata lite svenska. Publikens jubel, berättar Filip Hammar i ett mejl.

– Och de hängivna katolikernas desperata försök att få snudda vid Johannes Paulus II hand. De flesta misslyckades. Jag snuddade vid den, säger han.

”Religion förpackad med ett extra, spännande lager”

Han berättar att hans föräldrar just hade konverterat till katolicismen och att de försökte engagera honom för sin nya tro, till en början utan större framgång. Men påvebesöket gav honom inspiration, så att han själv blev katolik i mitten av 1990-talet.

Filip Hammar var på plats i Globen 1989. Foto: Anna Bergkvist

– Plötsligt fanns det något mer där att utforska för en 14-årig kille från Köping. Påvebesöket var religion förpackad med ett extra, spännande lager. Utan det vet jag faktiskt inte om jag tagit mig igenom alla sittningar med pater Feussner som krävdes för att jag skulle få konvertera, säger Filip Hammar.

Också många andra vittnar om påvebesöket som en stor upplevelse. Stjärnglansen var uppenbar.

"Vi som kom nära honom var starstruck i dagar. Det var så starkt", skrev Stefan Ingvarsson, som deltog i påvens möte i Vadstena med katolska ungdomar, på Expressens kultursida häromåret.

Ulf Silfverling, biologilärare i Stockholm och redaktör för nättidskriften Katolsk observatör, var med på flera av evenemangen. Han "fick gåshud" när kyrkklockorna i Uppsala ringde för en katolsk mässa för första gången sedan 1500-talet. Han stod på en bänk i Vadstena för att fotografera - och stötte nästan ned påvens hatt, mitran, med sin kamera. Då fick han en armbåge av en vakt, så att ett revben knäcktes.

Ulf Silfverling.

– Det var fantastisk stämning i domkyrkan. Jag hade en bra plats långt fram så jag kunde hälsa på påven. Jag böjde mig fram och kysste hans ring, säger Ulf Silfverling.

– Johannes Paulus II var en karismatisk person. Hans röst dånade. Det gick inte att vara oberörd, säger han.

Fick nog muta dem med glass”

Inte bara katoliker ville se världskändisen. Överallt där påven drog fram samlades människor för att få en skymt av den höge gästen. Anders Jacobsson från Mjölby åkte till närbelägna Vadstena, där det dock var mindre folk på gatorna än han hade väntat sig.

– Jag drog med mina barn som var åtta och tolv år. Jag förklarade att det var en historisk händelse oavsett om man var religiös eller inte. Men jag fick nog muta dem med glass, säger Anders Jacobsson, pensionerad journalist.

– Där kom påven i sin lilla vita bil och svängde ned mot slottet, vi vinkade till varandra. Ett gäng livvakter sprang före och efter. De var som klonade, alla var 1,90 långa med solglasögon och svarta kostymer, säger han.

Anders Jacobsson minns att det hettade till lite när anhängare till den kristna gruppen Maranata demonstrerade framför slottet. De höll upp plakat med anklagelser om att den katolska kyrkan begått massmord.

Anders Jacobsson. Foto: Nils-Peter Kalmér

– Det blev en hetsig diskussion med en nunna. De katolska Birgittasystrarna är välkända i Vadstena, säger han.

En man från samma grupp tog sig nästan ända fram till påven vid friluftsmässan i Uppsala.

"Plötsligt stod han där, mindre än tio meter från påven och på språng upp på podiet ... Säkerhetsmännen reagerade blixtsnabbt. 28-åringen släpades omedelbart därifrån och bars bort genom publikhavet", rapporterade Expressens utsända.

Varmt mottagande i Sverige

I övrigt fick Johannes Paulus II ett mycket varmt mottagande i Sverige. Detta till skillnad från i Danmark och Norge där antikatolska stämningar var starkare. I danska Roskilde fick påven inte ens tala vid ett ekumeniskt möte i domkyrkan och i Odense fick han inte förrätta bön vid helgonet Knut den heliges grav i Sankt Knuts kyrka.

I Sverige uttryckte vissa frikyrkliga kretsar skepsis, bland annat väckelserörelsen Livets Ords grundare Ulf Ekman. Före påvebesöket publicerade han en stort uppslagen artikel under rubriken "Vad i hela världen har påven i Uppsala att göra?" och skrev bland annat att "den romerska kyrkan är full av ockulta inslag och har sina rötter i mycket falsk religiositet". 25 år senare övergick Ulf Ekman själv till katolicismen under uppmärksammade former.

– Johannes Paulus II blev mycket väl mottagen i Sverige. Han var både politisk och kyrklig ledare, därför var han så fascinerande. Han väckte intresse för att han var polack, för att han kom från ett kommunistland, säger Kaj Engelhart, journalist som bland annat i 35 år har kommenterat julaftonens midnattsmässa i Peterskyrkan i Rom för SVT.

– Våren 1989 anade vi att något stort skulle ske i Europa och att den här påven var något av en arkitekt bakom det nya bygget. När kommunismen i Östeuropa samma år föll ihop som ett korthus blev hans ord verklighet, säger han.

”Stärkte den katolska kyrkans ställning”

Påvebesöket 1989 hade stor betydelse för katolska kyrkans ställning i Sverige. Kyrkan har cirka 115 000 medlemmar, medan antalet katoliker i landet uppskattas till det dubbla. Antalet växer främst genom invandring. Besöket skedde i en tid när det ekumeniska samarbetet mellan katoliker och protestanter stod på en höjdpunkt. Sedan dess har entusiasmen svalnat och samarbetet ändrat karaktär.

– Påvens besök stärkte den katolska kyrkans ställning här. Tidigare fanns antikatolska stämningar i vissa kristna grupper. Men påven väckte respekt, han hade stor betydelse för att öppna deras ögon, säger Anders Arborelius, katolsk biskop i Sverige.

– Det fanns fördomar, många såg påven som Antikrist och främmande för kristendomen. Nu upptäckte de att han var en förespråkare för rättvisa och dialog, inte en fiende.

– Samtidigt var det en euforins tid för det ekumeniska samtalet mellan katolska kyrkan och Svenska kyrkan. Det har ändrats. I dag koncentreras det på vad vi har gemensamt som sociala frågor, engagemang för svaga och utsatta. Inte på teologiska och dogmatiska frågor, säger han.

”Tidigare varnade man för den katolska faran”

Yvonne Maria Werner, professor i historia i Lund med inriktning på nordisk katolicism, understryker att katolska kyrkan i dag är starkt förankrad i det svenska religiösa samhället. De antikatolska stämningar som fanns långt in i modern tid har försvunnit, även om de flammade upp under debatten om Sveriges inträde i EU och anslutning till Europadomstolen – vilka av vissa motståndare utmålades som katolska projekt.

Yvonne Maria Werner.

– Antikatolicismen har tonats ned som del av den nordiska identiteten. Långt in på 1960-talet framställdes katolicismen som osvensk och som ett politiskt hot, säger Yvonne Maria Werner.

– Tidigare varnade man för den katolska faran, för att jesuiterna var på väg att ta över. I dag har islam tagit över den rollen. Islam framställs som ett hot, delvis med samma retorik och argument som för 50 år sedan användes mot katolska kyrkan, säger hon.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!