Nadine Gerson, som jobbar heltid som managementkonsult och driver Zikaron helt ideellt med Adina Krantz, gruppchef på Stim, stryker med handen över inskriptionen på minnesmärket "Vägen" vid Raoul Wallenbergs torg på Nybroplan i Stockholm. Varje gång de passerar här tänker de på stenklotets inskription "Vägen var ofta rak där judar fördes bort för att dödas" och den stenlagda vägen med järnvägsspår som leder till Stora synagogan.
– Det är lätt att tänka att jag personligen blivit skonad från antisemitism, men samtidigt har vi under uppväxtåren i judiska skolan och nu vid alla stora högtider i synagogan alltid varit omringade av säkerhetspersonal och polis. Det säger något om hotbilden och om hur det är att vara jude i Sverige i dag, säger Adina.
"Måste fortsätta berätta"
Nadine nickar.
– Dödsskjutningarna i Köpenhamn och Paris påminner oss om att fördomar och främlingsfientlighet lever kvar och behöver bekämpas. När Zikaron är ute på skolor får vi ofta höra att det är en fördel för eleverna att möta förhållandevis unga föreläsare som de kan identifiera sig med och vågar ställa frågor till, säger Nadine.
I morgon tar duon emot 300 000 kronor, ett stipendium från Micael Bindefelds stiftelse till minne av Förintelsen. Kronprinsessan Victoria är prisutdelare och fyra partiledare och fem statsråd närvarar vid ceremonin på Kungliga Operan.
– Att levandehålla minnet av Förintelsen är inte en judisk fråga. Uppslutningen från kungahuset, riksdagen och regeringen visar att hela Sverige är engagerat i vilket samhälle vi vill ha och leva i, säger Micael Bindefeld, kommunikationsstrateg.
Han fortsätter:
– Vi ser sorgligt nog en stark framväxt för antisemitismen runtom i Europa, till exempel i Ungern, Frankrike, Polen och inte minst i Malmö. Förföljelser drabbar inte bara det judiska folket utan även andra utsatta grupper som exempelvis hbtq-personer, romer och muslimer. Därför är Adinas och Nadines fantastiska engagemang så centralt. Överlevarna från Förintelsen börjar bli till åren och en ny generation måste ta vid, menar Bindefeld.
Nadine sköter främst det administrativa i föreningen, medan Adina och efter februari förhoppningsvis nio andra unga vuxna som alla är tredje generationens överlevare av Förintelsen föreläser så ofta de kan.
– Skolorna ber oss ofta att komma tillbaka och det är det bästa kvitto vi kan få, säger Adina, som får många frågor om sin mormor Olga Amsters historia.
"Mirakulöst att de överlevde"
Mormodern föddes i Rumänien 1926, deporterades till Auschwitz i boskapsvagn och hela hennes familj utom hon och systern mördades första dagen i lägret. Till Sverige kom Olga som flykting med Röda korset.
– Som barn visste jag inte om något annat, men när jag blev större reagerade jag förstås på att jag hade så liten släkt och att min mamma aldrig fått träffa sin mormor och morfar i och med att de mördats. Jag minns till exempel en solig dag på vårt lantställe då mormor sa "så här såg himlen ut i Auschwitz också". Förintelsen var hela tiden närvarande i hennes minne, säger Adina.
Nadine Gerson kommer ihåg att hon som barn varje gång hon besökte farmor Basia Gerson - i dag 92 år och pensionerad laboratorieassistent - frågade vad det är för tatuering farmodern har på armen och hon märkte att farföräldrarna aldrig slänger mat.
– Min farfar Josef Gerson var tekniker och försäljningsingenjör. Han föddes i Polen, sattes i ghettot när kriget började och var i flera olika koncentrationsläger innan han 1945 överlevde en av dödsmarscherna. Farmor Basia var i Auschwitz i nästan tre år innan hon kom till Sverige med sin syster Halla i de vita bussarna och här återfann sin pappa i livet. Det var mirakulöst att tre personer från samma familj överlevde och fick återförenas, berättar Nadine och förklarar att hennes farmor har svårt att prata om det som hänt, men att Basia öppnat upp sig mer sedan Nadine startade föreningen Zikaron.
Deras mor- respektive farföräldrar har låtit sig djupintervjuas i det stora vittnesarkiv, "Survivors of the Shoah Foundation", som Steven Spielberg 1994 tog initiativ till och Nadine och Adina tittade på intervjuerna inför studiebesöket som de i tvåan på gymnasiet gjorde till olika förintelseläger.
– Viktigast av allt känns det att förmedla den otroliga systematik med vilken nazisterna mördade sex miljoner judar. Tyskland gick från att vara ett ganska civiliserat land till att bli en diktatur och vi måste se till att andra länder i Europa inte går i samma riktning. Nu när det är flyktingkris i Europa och i Sverige behöver våra mor- och farföräldrars historia lyftas fram, säger Adina.
