Åke Rydborn, 80, från Älmhult köpte huset för 30 år sedan. Han är uppfinnaren som blev fabrikör och förmögen. Nu bor han högst 120 dagar om året i huset med utsikt över Gibraltarklippan. "Jag fick det för 1,3 miljoner kronor. Nu kan du flytta decimalkommat ett steg åt höger", säger Åke.
Åke Rydborn, 80, från Älmhult köpte huset för 30 år sedan. Han är uppfinnaren som blev fabrikör och förmögen. Nu bor han högst 120 dagar om året i huset med utsikt över Gibraltarklippan. "Jag fick det för 1,3 miljoner kronor. Nu kan du flytta decimalkommat ett steg åt höger", säger Åke.

De flydde Sverige - så blev deras liv på spanska solkusten

Publicerad
Uppdaterad
PUERTO BANÚS-FUENGIROLA. Sol och värme, barer, inga långkalsonger och vantar, golf och boule, middag på balkongen året runt, billigt vin och paraplydrinkar...
Som en evig, sorglös semester för de flesta.
Ett helvete som slutar med alkoholism och tiggeri för andra.
Många drömmer om ett liv på den spanska solkusten.
För 30 000 - både fattiga och rika - har det blivit verklighet.
Fler och fler svenskar väljer att flytta till Spanien. I år beräknas 1 200 svenska medborgare emigrera till Spanien - 500 väljer Costa del Sol, 500 väljer Costa Blanca, övriga bosätter sig i Madrid och Barcelona. De flesta har fått pension, sålt sin villa, flyttat till lägenhet och tycker att de kan unna sig en bostad i solen, antingen delar av året (högst 120 dagar för att slippa skatta i Spanien) eller permanent. För tio år sedan var det billigt att flytta till Solkusten, men priserna har rusat i höjden för både lägenheter och egna villor eller radhus. Däremot är det relativt billigt att leva på Solkusten - billigare mat, billigare vin och så behöver man inte dyra vinterkläder.

Brita älskar livet

Brita Borglund, 69, säger att i hennes ålder är klimatet på Solkusten viktigt. Hon är en troge boulespelare när svenskarna träffas varje vecka för att tävla - även om hon har dålig syn. Brita Borglund, 89, från Stockholm älskar livet på Solkusten. Brita drar sin skotskrutiga shoppingvagn och parkerar den intill boulebanan på en nyanlagd idrottsplats i Nueva Andalucia. Hon möts av glada leenden och tillrop av ett 30-tal svenskar som står i startgroparna för veckans bouletävling i Club Nordico. Fredagar är det alltid boule för svenskarna på orten. Vin till vinnande laget och klubben har köpt in lådvis, för vinsterna är populära. Brita, änka efter Sven som var höjdare på Supra fosfatfabrik och som dog 1996, flyttade till Solkusten redan 1970. Hon bor ensam i ett litet hus i La Campana i Nueva Andalucia och får hjälp i trädgården av en trädgårdsmästare som håller ogräset i schack. Och när hon är hemma i Sverige vattnar han. Till bouletävlingen kommer hon alltid, även om ett fel på gula fläcken gör att hon ser lite skraltigt. Alltid är det någon vänlig själ som pekar på "lillen", den röda kulan som hon ska komma nära med bouleklotet. - Jag bor här sex-åtta månader. Klimatet är perfekt; när man är i min ålder är det bra med sol och värme. - Det är klart att jag saknar mina barn och barnbarn när jag är här, men jag tror att de tycker att det är skönt när jag ger mig av till Spanien, säger Brita. La Campana, en bit upp i bergen från kusten sett, är ett förhållandevis billigt område, inte alls lika dyrt som Marbella och Puer-to Banús. Här lever en svenskkoloni som umgås flitigt. Onsdagskvällar med bingo och räkfrossa i klubbhuset, bridge, kortspel, dart, akvarellmålning... - Det är fullt med aktiviteter varje dag. Men nu har svenska kyrkan fått komma med i vårt program en gång i månaden, berättar Birgitta Broberg, 54, som kom till Solkusten för 25 år sedan. - Familjen seglade hit med en båt och vi trivdes så bra att vi stannade, säger Birgitta, en av eldsjälarna i Club Nordico.

Träffar vänner varje kväll

Birgitta Broberg, 54, från Göteborg kom i segelbåt för 25 år sedan - och blev kvar. Nu är hon en av eldsjälarna i Club Nordico som ordnar bingo och räkfrossa för svenskarna kring Nueva Andalucia. Hon är skild och båda hennes söner bor på Solkusten. Birgitta bor i ett litet hus som hon ser från Club Nordicos klubbhus och favoritbaren ligger ett stenkast hemifrån. Där kan hon träffa alla sina vänner och bekanta varje kväll, om hon vill. - Här behöver man som svensk inte dö i sin ensamhet som hemma i Sverige. Vi har koll på varandra. Om vi ser att någon inte kommer till våra aktiviteter går vi hem till folk och knackar på. Birgitta Broberg har byggt hus åt andra - burit cementsäckar och plankor och framför allt sett till att husen blivit byggda i tid. - Jag har lärt mig att leva billigt. Huset är litet, sophämtningen är billig och jag handlar billig mat. Birgitta har lagt en svår tid bakom sig. För tre år sedan fick hon beskedet att hon hade cancer i livmodern. - Jag blev i stort sett dödförklarad. Läkarna sa att de inte kunde göra något åt min cancer. Som tur var hade jag en privat sjukförsäkring som gav mig rätt att åka till specialister i Houston i Texas. Nu är cancern borta och jag åker dit på kontroll varje halvår. Vill du någonsin flytta hem till Sverige? - Nej, livet är mycket lättsammare här. Vill man ha sällskap så kan man träffa vänner varje dag. Jag har sett så många exempel på pensionärer som blivit hemtjatade av sina barn i Sverige. Och de blir ensamma när de kommer hem, för inte får de besök av barnen så ofta. Och så dör de... Blev livet på Solkusten som du hade tänkt dig? - Jag är nöjd med mitt liv. Jag fick ju min cancer, men ibland frågar jag mig: varför var jag tvungen att gå igenom en så häftig grej för att värdesätta livet? Här på Solkusten tänker man inte så mycket på framtiden, man lever i stället. Och det finns alltid något att göra, säger Birgitta Broberg. Umgås ni svenskar med spanjorer och spanjorskor? - Tyvärr är många svenskar väldigt lata med det. Och inte lär de sig spanska heller.

Svenska grupper

Jag ser det på flera ställen - svenska grupper i parker, på restauranger, på kaféer...och tänker på de turkiska eller iranska gubbarna på kaféerna i Skärholmen. Många av dem kan på svenska beställa kaffe, mycket mer svenska kan de inte. Ungefär som många av de svenska invandrarna på Solkusten, alltså. "Fattiga" svenskar i Fuengirola, "rika" svenskar i Marbella med omnejd. På boulebanan träffar jag Åke Rydborn, 80. Han är gruppens lustigkurre som får de andra att skratta; Åke plirar med ögonen och drar fram en ny historia ur skjortärmen så fort det är läge. Hemma i Älmhult i Småland är det säkert många som uppfattar honom som en rik knösus. Här i Nueva Andalucia tänker inte många på att Åke är en välbeställd fabrikör som inte behöver bekymra sig om mjölkpriset stiger. - Välkomna, säger Åke och visar sitt stora hus (nu äger sonen i England det) på sluttningen i La Campana med utsikt över Gibraltarklippan och på kikarav- stånd från Atlasbergen i Marocko (vid god väderlek). Pool i trädgården (Åke simmar 50 meter varje morgon), mandarin- och citronträd, en dadelpalm, flera sovrum och en härlig veranda. - Uppfinningen var min stora lycka. Vi sålde koncernen till utländska ägare, säger Åke Rydborn som för 30 år sedan uppfann en manick som gör inslagstrådar i tygvävar. I en gammal musgrå Volvo Amazon åkte han kors och tvärs (40 000 mil, mätaren slog om fyra gånger) över hela Europa och sålde tills han byggt upp en koncern som säljer insticksmanicken i vävstolar över hela världen. - Jag lever två liv, säger Åke. Hemma på firman i Älmhult säger de "nu kommer gubbjäveln" men hit till Spanien ringer de en gång i veckan, varje fredag, för det är ju inte alltid så lätt att skita idéer...

Köpte huset för 21 år sedan

För 21 år sedan köpte Åke och hans fru Marianne huset i Spanien, mest för kärlkrampens skull. Den blir bättre under hans 119 dagar i Spanien och djävlas den i bröstet duschar han nitroglycerin i munnen, och vips är han i bästa boule- och historieform på bara någon sekund. - Byggmästaren hade kommit på obestånd. Jag fick det för 1,3 miljoner kronor. Nu kan du flytta decimalkommat ett steg åt höger... För snart två år sedan dog Marianne. Lungcancer. Hon rökte. Åke säger att det känns vemodigt på helgdagar, då han tänker på henne. - Nu har jag boulefolket, och så restaurangerna. Men här finns också många som yvs över att de har pengar och som därför inte vill umgås med vem som helst, säger Åke Rydborn. Han tror inte att folket i Älmhult blir avundsjuka när de ser honom posera på bild framför den vackra villan. - De flesta vet vad jag har byggt upp, de flesta säger "ha det så bra i Spanien, det är du värd", säger han. Alla "Solkustsvenskar" har inte miljoner på banken. Pensionärerna Birgit, 68, och Olle Lilja, 72, i Fuengirola lever på 11 000 kronor efter skatt. För 14 år sedan kom de till en vändpunkt i livet. Barnen var stora, barnbarnen halvstora, hunden fick epilepsi, Birgit hade pluggat till mentalskötare och Olle tröttnade på jobbet i pantbanken. Birgit: - Vi sa: ska vi streta på livet ut eller ska vi chansa och göra något helt annat? De hyrde ett hus i Fuengirola ("flott som fan", säger Olle) och köpte så småningom sin fyra med inglasad balkong där burfåglarna får plats och där de kan sitta och titta ut över både havet och livet på den stora vägen. - Vi har inte varit hemma på 14 år, säger Olle. Jag behöver bara sluta mina ögon för att minnas hur det ser ut i Stockholms skärgård och på den bondgård som jag lekte som barn. Så varför skulle jag åka hem till Sverige?

Hunden skulle avlivas

Klockan 6.45 stiger Olle upp och går med hunden Gina, som en granne ville lämna bort för avlivning. Birgit ligger kvar i sängen medan Olle går en sväng längs stranden och ser det fina folket komma ut från barer och diskotek och göra både det ena och andra med varandra på stranden innan de sätter sig i bilen för att åka hem och sova. Sen går Olle hem och sover på saken. Då kliver Birgit upp. Vid 12-tiden äter de lunch på restaurang. Tapas för två för 57 kronor. Vid 20-tiden äter de middag. - Vi har lärt oss att handla billigt. Maten går på cirka 3 000 kronor i månaden för oss båda. Vi har 11 000 kronor efter skatt. Vi har inte mycket pengar, men vi har ett rikt liv - livskvaliteten på Solkusten gör att äldre människor håller sig friska och blir gamla. Men det finns svenskar på Solkusten som bara lever på folkpension, då blir det knapert, säger Birgit. Hur får ni dagarna att gå? - Vår livsnerv är att spela boule, säger Birgit och Olle. Ett glas kallt vin på kaféet, en flaska rosé till lunch, en öl att släcka törsten med i eftermiddagssolen, en flaska rött till middagen, en drink på kvällen... Till en billig penning. Många svenskar, naturligtvis inte alla, faller för frestelsen att dricka alkohol varje dag. Birgit Lilja arbetar med svenska kyrkans socialvård, hon startade "jourhavande medmänniska" och hon var med och drog i gång AA (anonyma alkoholister) i Fuengirola. - Jag märkte hur många svenskar som hade problem med spriten. Nu kommer 25-30 svenskar två gånger i veckan till AA-mötena, säger Birgit. Olle säger: - Många torskar dit på spriten, främst kvinnor på grund av ensamhet. Kvinnorna söker sig ut på restauranger och barer, medan många män sitter ensamma hemma och krökar. Spriten är billig och blir snabbt en vana. Birgit säger: - Ibland stöter vi på dem som det har gått riktigt illa för, dem som blir uteliggare och bagladies och tiggare innan de kommer sig hem till Sverige.

Många blir ensamma

Ett annat problem är ensamheten: - Vi vet att en del har åkt hem till Sverige för att barnen har bett dem flytta hem. Men när de väl kommer hem till Sverige känner de sig i vägen för sina barn och barnbarn. Sådana problem dryftas ibland när de hör av sig till "jourhavande medmänniska", säger Birgit Lilja. Birgit och Olle Lilja säger att de aldrig längtar hem till Sverige. De planerar för sin ålderdom på Solkusten. - Det är skralt ställt med den allmänna åldringsvården. Ska man betala för sig kostar det minst 15 000 kronor i månaden för en plats på ett bra äldre- boende. Då måste vi sälja vår lägenhet för att få råd. Vårt mål är att komma in i en spansk familj som kan ta hand om oss när det är dags, säger Birgit. - Vi har tänkt dö här i Fuengirola, säger Olle. - Helt klart, säger Birgit. Vi har alla papper skrivna. Vår aska ska strös vid kyrkan. Den har också en plats i solen. Birgit, 68, och Olle Lilja, 72, från Stockholm arbetar socialt för att hjälpa svenskar i nöd - de som har fått problem med spriten eller känner sig ensamma. De har inte varit i Sverige på 14 år och planerar att dö i Fuengirola, där deras aska ska strös på en gräsplätt vid kyrkan.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag