Antonina Tereskova, 85 år, är nästan döv – men ändå kan hon höra den sporadiska skottlossningen. Hon bor själv med katten Murka i sitt lilla tegelhus i byn Zalizne utanför Toretsk i östra Ukraina. Från hennes hus är det bara 1,5 kilometer till fronten i det krig som nu pågått under snart åtta år och som kostat 14 000 människor livet.
Bakom den stora slagghögen i slutet på gatan står en ukrainsk postering och sedan det som kallats folkrepubliken Donetsk, som är en del av Ukraina som ockuperas av ryska och ryskstödda styrkor.
– Nu har det varit ganska lugnt, men jag hör ibland hur de skjuter. Både på dagarna och på nätter, säger Antonina Tereshkova.

I januari 2015 var här hårda strider och ett av grannhusen sprängdes i småbitar.
– Jag fick splitter i väggen här på huset och rutorna gick i kras, säger Antonina Tereskova.
Nu är det mest äldre kvar i byn som ligger i det område som kallas grå zonen. Dottern Ljubov Legenzova, 65, bor en bit bort och är på besök hos sin mamma. När hon ska sätta på te får hon hämta vatten i en hink. Vattenledningen till byn är av – ingen vet när vattnet kommer tillbaka.
Hela distriktet är präglat av den en gång så blomstrande kolindustrin. Nu ligger de flesta av gruvorna övergivna och kvar är rostiga grindar, övergivna fabrikslokaler och de enorma slagghögar som sticker upp här och var i landskapet.
Ljubov Legenzova arbetade som sjuksköterska men är nu pensionär.
När striderna var som värst, vintern för sju år sedan, låg hon gömd i jordkällaren samtidigt som kulorna ven över huset.
– Det var fruktansvärt, eldstriden pågick i två veckor i sträck. Vi packade in lite saker i bilen och lyckades fly, säger hon.
En ung grannkvinna och en man från byn dödades i striderna, berättar hon.
Efter att Ljubov Legenzova bott i Kiev under några år har hon nu flyttat hem igen och hoppas striderna aldrig kommer tillbaka.
– Inte hade vi då, före 2014, någonsin kunnat föreställa oss att vi skulle hamna i ett krig, säger hon.


Farligaste läget sen kalla kriget
Under den senaste veckan har det hållits en rad krismöten i Europa och mellan Nato, Ryssland och OSSE. Ryssland lade i december fram ett dokument som man kallade förslag på säkerhetsöverenskommelse mellan USA, Nato och Ryssland. I praktiken handlade det om en ny världsordning där Ryssland ville få en sfär av inflytande över länder i Östeuropa. Och där Ukraina ska ses som en del av det område som Ryssland ska kontrollera.
Kraven från Ryssland avfärdades helt och efter förhandlingarna sade den ryske utrikesministern Sergej Lavrov att Rysslands tålamod med väst är över.
Tidigare har Ryssland sagt att om deras krav inte möts kommer Rysslands svar bli ”av militärteknisk natur”.
Situationen beskrivs av experter som den farligaste sedan kalla krigets slut.
Den nu befintliga frontlinjen är 50 mil lång och går från Luhansk i nordost till Mariupol vid Azovsjön i söder.
Ett dussintal grupper med observatörer från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, övervakar ända sedan 2014 situationen längs fronten som också kallas kontaktlinjen.
Dagligen sker brott med den vapenvila som förhandlades fram i Minsk 2015.

”Tror bara de försöker skrämma oss”
I fjol stupade 80 ukrainska soldater vid fronten som bitvis består av långa skyttegravar. De ryskstödda trupperna inne i det ockuperade områdena har tillgång till haubitsar, stridsvagnar och artilleri, enligt OSSE. Och runt Ukraina, på den ryska sidan har Ryssland mer än 100 000 man. På bilder i sociala medier ses ryska tågvagnar med stridsfordon och vapen på väg mot Ukraina.
Det var i november som den ukrainska militära underrättelsetjänsten först släppte en rapport om hur Ryssland såg ut att förbereda en större invasion. Liknande rapporter kom sedan från amerikanska underrättelsetjänsten som gjorde en liknande bedömning.
Samtidigt som hela världens blickar riktats mot Ukraina, efter Rysslands hot och risken för en ny fullskalig invasion av Ukraina, är människorna vid fronten förvånansvärt ointresserade av utvecklingen.

I området närmast gränsen till de ryskkontrollerade områdena finns det framför allt tv-kanaler från Ryssland och de ockuperade områdena. Av alla de människor vi pratar med området är det ingen som direkt följer med i nyhetssändningarna.
– Äh, det där pratet följer jag inte med i, förhandlingar och krav hit och dit. Det känns som en enda återvändsgränd. Det sägs att det här kommer ta 40 år att lösa, säger Ljubov Legenzova.
Att kriget ska blossa upp på nytt tror hon inte.
– Jag tror bara de försöker skrämma oss.
