Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Därför måste vi prata med IS-svenskarna

I SVT:s ”Agenda” visas en intervju med kvinnan som drömmer om att återvända till Sverige och ta sina barn till djurparken och simskolan. Foto: SVT
SVT:s reporter Sanna Klinghoffer har filmat i flyktinglägret al-Howl i norra Syrien tillsammans med fotografen Niclas Berglund. Foto: SVT
Expressens reporter Kassem Hamadé har intervjuat terrorsvenskar i Syrien. Foto: Expressen

Karin Olsson om IS-rapporteringen och journalistikens ansvar.

KRÖNIKA | MEDIEKOLLEN. Det är en historisk tid när IS lämnar ruinerna av sitt skräckkalifat. Särskilt intressant har det varit att höra terrorsvenskarna, intervjuade av Sanna Klinghoffer i SVT och av Kassem Hamadé i Expressen.

Nu sitter IS-anhängarna fängslade eller i miserabla läger tillsammans med sina barn. Och plötsligt kan de inte tänka sig något bättre än välfärdslandet Sverige. Jag fäste mig särskilt vid en kvinna i ”Agenda”. Hon drömde om att ta sina ungar till djurparken och simskolan. ”Vi vill bara komma och leva som ni gör”, klagade mamman som nyss var med i en organisation som hatade västvärlden.

Även om det är synd om de oskyldiga barnen, tror jag att det är få som längtar efter att upplåta sina skattepengar till hennes hemfärd, uppehälle och subventionerade simskola. Att döma av debatten efter intervjuerna verkar heller ingen köpa IS-svenskarnas bortförklaringar. De levde bara familjeliv, jobbade som chaufförer och hade aldrig sett ens ett avhugget huvud i Raqqa. Eller hur?

Men förr eller senare lär de ta sig hit för egen maskin. Runt 150 personer har redan kommit tillbaka och lever som om inget hade hänt. Vissa har till och med återvänt till Sverige för att lappa ihop sina krigsskador och sedan begett sig tillbaka igen, vilket Expressen i samarbete med Doku kunde avslöja häromdagen.
När SR:s korrespondent i Istanbul, Johan-Mathias Sommarström, vädjade till svenskarna att inte vara naiva i fråga om IS-terroristerna blev det ett av veckans mest delade inlägg. Han formulerade den avsky som många känner.

Sydsvenskans Rakel Chukri har kritiserat intervjuerna med IS-svenskarna. Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Sveriges radios Johan-Mathias Sommarström. Foto: SVERIGES RADIO / SVERIGES RADIO

Rakel Chukri på Sydsvenskans kultursida är dock kritisk till den senaste veckans IS-journalistisk. ”Vi ska inte behöva utsättas för ständigt nya snyfthistorier”, tycker hon: ”Tänk dig att man 1945 hade låtit fängslade SS-soldater bedyra sin oskuld gång på gång. Eller intervjuat en rad hutuer i Rwanda 1994 som påstod sig ha missat folkmordet som pågick i tre månader”. 

Denna rapportering måste förstås göras med eftertanke och kritiskt anslag. Och jag hoppas att det dröjer innan någon slug förläggare lägger ett bokkontrakt under näsan på en nyligen omvänd IS-svensk, som sedan får tala ut om tiden i sekten i ”Skavlan”. Det gäller att hålla huvudet kallt.

Men har det inte snarare rått ett journalistiskt underskott på bevakning av våldsbejakande islamister? Vi har kanske pratat för lite med dem, inte för mycket? Ibland tänker jag att den svenska journalistkåren varit bättre på att bedriva journalistik i terrorns Syrien, än i radikaliseringsmiljöerna i Angered.

Gitta Sereny. Foto: HANNA TELEMAN
Per Gudmundson. Foto: TOMAS ONEBORG / SVENSKA DAGBLADET

Per Gudmundson, till nyligen på Svenska Dagbladets ledarsida, var länge den mest initierade journalisten i ämnet, men bedrev arbetet på en privat blogg. Den journalistiken hade blivit bättre av att vara en del av morgontidningens strukturer. Nu har stiftelsen Doku startat som granskar jihadisterna i Sverige på samma initierade sätt som Expo gör med högerextremisterna. Den typen av expertis är värdefull, jämte de stora mediehusens bevakning.

Och att tala med bödlarna eller de tysta möjliggörarna är nödvändigt. Den epokgörande författaren och undersökande journalisten Gitta Sereny skrev flera böcker om välkända nazister, som Albert Speer. Ibland fick hon kritik för att hon gjorde förövarna för mänskliga, men Serenys verk är oundgängliga för att förstå 1900-talets stora folkmord.

Även vår tids reportrar måste våga närma sig det mest ondskefulla.

Karin Olsson är kulturchef och ställföreträdande utgivare på Expressen. Nästa vecka skriver chefredaktör Thomas Mattsson ”Mediekollen”.

HÄNT I VECKAN

LENA K SAMUELSSON. Aftonbladets chefredaktör är sparsam med både texter och intervjuer. Men i veckan kunde vi äntligen höra henne i ett rejält samtal i Utgivarpodden.
VIKTOR BARTH-KRON. Blev veckans mediesnackis när han lämnade stora Dagens Nyheter för den lilla nätpublikationen Kvartal. Fick grattishälsningar och hejarop, men också misstänksamma slängar.

CARINA BERG OCH CAROLINA GYNNING. Spotify ger sig in på poddmarknaden, med satsningar som ”Gynning & Berg hittar sig själva”. Traditionella mediehus får därmed ännu mer konkurrens.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!