Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Därför har jag kastat ut min köksradio

Sveriges Radio. Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / MEDIABILD/IBL

Karin Olsson om den traditionella radions digitala utmaningar.

MEDIEKOLLEN. Inget ont som inte har något gott med sig. Under Akademikrisen fick jag äntligen vara med i ”P4 Extra”, programmet som i journalistkretsar beskrivs som en motorväg till svenska folket.

Förlåt, P1, som jag varit med i massor av gånger! Men det var först nu som svärmor i Dalarna hörde av sig och berömde mina litanior om Horace Engdahl och Sara Danius.

P4 når en vanlig dag uppemot 40 procent av befolkningen.

Sveriges Radio står onekligen starkt, i publik, förtroende och kvalitet.

Man är också förmodligen sist ut i den strukturella digitala omstöpningen. Mycket talar för att man nu kan ha det värsta framför sig, medan de stora mediehusen inom tv och tidning befunnit sig i skärselden ett bra tag.

De kommer aldrig att bli lika trogna FM-lyssnare som sina föräldrar.

Som Emanuel Karlsten och Olle Lidbom har konstaterat under våren i ”Mediepodden” sjunker P3:s publiksiffror snabbt. Poddsuccéer som ”P3 Dokumentär” förmår inte kompensera fullt ut för det. En del av ungdomsgenerationen, som brukade börja med P3 och sedan gå över till P1 eller P4, har övergivit kanalen. Många av dem befinner sig i stället på den fragmentariserade poddmarknaden och kommer aldrig att bli trogna FM-lyssnare som sina föräldrar. P3 blev i mars för första gången mindre än den kommersiella kanalen NRJ, med strax över nio procent av befolkningen i daglig räckvidd i Kantar Sifos PPM-mätning.

 

Själv förpassade jag köksradion till källaren för ett år sedan – ”den kan vara bra att ha om kriget kommer” – och köpte högtalare som jag streamar ljud till från min mobiltelefon. Med ens minskade det passiva slölyssnandet, precis som jag en gång slutade ”titta på tv”. Poddarna, alltmer sällan från Sverige Radio, gjorde mig sällskap nu också i köket under disk och matlagning. Plötsligt tolererade jag inte längre att lyssna på program som inte omedelbart intresserade mig, men som tidigare hade fått stå på som ljudkuliss. 

Varför nöja sig med skval som råkar sändas just då, när man lätt kan lyssna på något man verkligen är intresserad av?

Och varför försöka pricka in den pigga panelen i ”Gomorron världen” – och antingen upptäcka att det dröjer orimligt länge eller att Söndagsgudstjänsten redan dragit i gång – när man i stället kan sätta på Ola Söderholms ”Stormens utveckling”, Kvartals veckopanel eller Talking politics?

Alla nyare bilar har numera smidiga streaminglösningar så att man kan vara lika kräsen där. Varför nöja sig med skval som råkar sändas just då, när man lätt kan lyssna på något man verkligen är intresserad av?

 

Det är fascinerande att se hur program som fortfarande är massiva i FM-nätet knappt finns i poddvärlden, trots att de också erbjuds i det formatet. Dagens poddpublik verkar främst vilja ha den personliga berättelsen, det oförställda samtalet, eller en lärorik eller nischad fördjupning. Det är därför som Sveriges Radios sommarpratare och dokumentärer fungerar så bra. Medan journalistiskt välsnickrade aktualitetsprogram sällan har någon publik att skryta om bortom den linjära tablålyssningen.

”Audio” är numera det trendigaste på mediebranschens konferenser. Alla testar sig fram med podcaster och hur man ska använda de så kallade aktiva högtalarna, som redan gjort succé i USA. Hej Google! Hej Alexa! 

Sveriges Radio som i stort sett alltid saknat reell konkurrens börjar faktiskt få det på något mer jämlika distributionsvillkor än förut.

Och innan vi vet ordet av kommer den gamla köksradion att kännas lika omodern som tjock-tv:n. Hur kommer då lyssningen på hittills stabila kanaler som P1 och P4 att påverkas? Ibland undrar jag om Sveriges Radio, trots dess massiva resurser, verkligen är beredd på den omställningen.



Karin Olsson är kulturchef och stf ansvarig utgivare på Expressen. Nästa vecka skriver Thomas Mattsson Mediekollen.

HÄNT I VECKAN

SVETLANA ALEKSIJEVITJ. Nobelpristagaren kritiserade i Expressen HBO-succén ”Chernobyl” för att den inte nämner henne – trots att serien till stor del bygger på hennes bok. Filmregissören Johan Renck krishanterade blixtsnabbt och utlovade kredd i framtiden.
INGEMAR PERSSON. Årets mottagare av utgivarpriset Momma är Ingemar Persson, ansvarig utgivare och programchef för dokumentärer och ”Veckans brott” i SVT. Den senaste tiden har han bland annat hanterat den kontroversiella Michael Jackson-dokumentären ”Leaving Neverland”.
JOAKIM LAMOTTE. ”Swishjournalisten” direktsände nyligen på Facebook när han åkte hem till man en som avtjänat sitt straff för mord och våldtäkt, och som har skyddad identitet. Lamotte avslöjade hans namn och visade hans hus. Nu har Facebook reagerat på en anmälan och tagit ner videon.