Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Därför gick polischefen
"all in" på kurdspåret

Länspolismästare Hans Holmér drev PKK-spåret i utredningen av Palme-mordet.
Olof Palme var Sveriges statsminister när han sköts till döds på öppen gatan, 59 år gammal.Foto: Jacob Forsell

SPÅR 2: KURDERNA.

Klockan 22 på kvällen, den 13 maj 1986, snubblar en berusad finsk man in på en polisstation.

Han har ett tips.

Det blir starten på en av vår tids största polisiära och politiska skandaler.

Ett drama som följs av hela svenska folket - och slår stenhårt mot både regering och den högsta polisledningen.

Ett Palme-spår som slutar i fullständigt fiasko - och får en hel folkgrupp att känna sig utpekade.

– Det var en sorglig tid för den kurdiska minoriteten i Sverige, säger kurdiske journalisten Esref Okomus.

I dess spår följer ett politiskt drama med avslöjanden om en hemlig grupp - godkänd av regeringen - som utredde mordet på Olof Palme.

Topphemligt material - så känsligt att en Säpo-chef senare ska ha grävt ner det i sin trädgård - hamnar hos den beryktade förlagsdirektören Ebbe Carlsson.

Expressen berättar i dag historien om PKK-spåret.

Någonting skaver.

Dagen före mordet, en isande kall torsdagseftermiddag den 27 februari 1986, får Bonnier-direktören Ebbe Carlsson ett samtal till kontoret.

Det är Säpo-chefen Sven-Åke Hjälmroth. Han vill fråga bokförläggaren om en bok - men det finns något annat där också. Chefen för Säpo, då kallad Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning, anar oråd.

Ebbe Carlsson: "Hur har du det?"

Sven-Åke Hjälmroth: "Bra men jobbigt. Kurderna pratar om bröllop och vi vet att det betyder mord, men vi vet inte vem dom tänker mörda".

Sent på kvällen nästa dag, klockan 23.21, ljuder två snabba skott i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan i Stockholm.

En man faller till marken - Sveriges statsminister är död.

Ebbe CarlssonFoto: Sven-Erik Sjöberg

När Hans Holmér några dagar senare står i Ebbe Carlssons kök har han utsetts till spaningsledare i mordutredningen. Ebbe Carlsson fräser champinjoner i stekpannan medan han berättar om det oroande samtalet med Säpo-chefen om kurderna. Ett par månader tidigare har terrorklassade Kurdistans arbetarparti, PKK, som stått bakom flera mord i Sverige mot avhoppare, riktat ett mordhot mot statsminister Palme.

Holmér blickar ut över de isiga kolonilotterna i Tantolunden utanför Ebbe Carlsson lägenhet.

Vid en husrannsakan hos Gunnarsson hittades bland annat Palme-fientliga flygblad

En tanke har fötts.

Det hårt kritiserade och politiskt laddade PKK-spåret, som också kallats kurdspåret, blev det andra stora spåret i Palme-utredningen. Från våren 1986 till januari 1987 kom spåret - starkt kopplat till spaningsledaren Hans Holmér - att fullständigt dominera polisutredningen och senare följas av ett politiskt drama där huvuden skulle rulla.

Holmérs PKK-teori

Det var genom ett vapenspår som Hans Holmér menade att Palme-mordet kunde knytas till PKK.

Här är hans teori - som senare sprack rejält:

1. Hjärntrusten: En 47-åring, en 36-åring och en 38-åring - alla inom PKK-ledningen i Sverige - misstänktes vara hjärnorna bakom både Palme-mordet och andra interna PKK-mord.

2. Vapenhandlarna: En 46-årig finländare misstänks ha sålt mordvapnet. En annan finsk man, en 38-åring, köper två vapen, varav ett ska bli Palme-vapnet.

3. Springpojkarna: En-36-årig grovt kriminell och en 43-årig knarksmugglare som initierat vapenköpet. Dessa två får vapnet av den 38-årige finnen.

4. Mördaren: Okänd. Får vapnet av 43-åringen.

Händelserna hade föregåtts av att den så kallade 33-åringen, den högerextremististiske Victor Gunnarsson, släpps på fri fot den 11 april 1986. Vid en husrannsakan hos Gunnarsson hittades bland annat Palme-fientliga flygblad, men bevisen höll inte. Palme-utredningen stod nu utan huvudmisstänkt. Efter att PKK-fröet såtts hos Holmér, där hemma i Ebbe Carlssons lägenhet en tid efter mordet, kom ett avgörande telefonsamtal i maj 1986.

Klockan 22 på kvällen, den 13 maj 1986, snubblar en berusad finsk man in till vaktrotelns lokaler på polishuset, Kungsholmen i Stockholm. Tidigare på kvällen hade han sluddrat i telefon om att han hade ett viktigt tips till Hans Holmér.

 

Heroinkungen grips

Berättelsen är sensationell. Den häleridömde finnen berättar att han suttit på Täby-anstalten med en kurd, även känd som heroinkung i Stockholm, och en jugoslav som satt dömd för det uppmärksammade mordet på Jugoslaviens ambassadör i Stockholm. Två veckor före Palme-mordet hade Anton Alm skaffat två Smith & Wesson-revolrar åt heroinkungen - som sagt att han skulle mörda Palme. Både heroinkungen och ambassadsmördaren var involverade i vapenaffären och hade också senare båda jublat över mordet inne på anstalten.

 

"Under de följande mödosamma månaderna skulle jag ofta tänka tillbaka på den här stunden, som förändrade så mycket"

Dagen efter tipset sitter Hans Holmér, ännu ovetande om det nya tipset, inne i Palme-rummet på polishuset och bläddrar i datastatistik över utredningen som gått. 9 062 förhör har hållits, 24 340 anteckningar har gjorts, loggboken över utredningens alla händelser är på 178 sidor.

Men ingen är gripen.

Då kommer utredaren Nisse Linder in i rummet och lägger tipset - ett "spaningsuppslag i grövre brottmål" - på bordet framför honom.

Det blir knäpptyst i rummet.

"Under de följande mödosamma månaderna skulle jag ofta tänka tillbaka på den här stunden, som förändrade så mycket", skriver Hans Holmér i sin bok om Palme-mordet.

Holmér lägger annat åt sidan och spåret, som först kallas "Täby-avsnittet", blir snart känt som "huvudspåret".

En 38-årig finsk man berättar för polisen hur han skaffat fram vapnet. Här intervjuad av Expressens Pär Altan.

Kartläggningen av den berusade finnens berättelse visar att ambassadmördaren hade fått det längsta straffet i modern tid, 18 år, och riktat ilskan mot Olof Palme. En kväll när finnen spelar poker med ambassadmördaren står tv-apparaten på i bakgrunden och Olof Palme medverkar i kvällens "Rapport". Ambassadmördaren ska då ha vänt sig om och pekat mot tv-apparaten:

– Den mannen kan dö.

Den kurdiske heroinkungen visar sig vara engagerad i den terrorklassade gruppen PKK som tidigare riktat hot mot statsministern. Heroinkungen satt vid tillfället dömd till tio års fängelse för grova narkotikabrott som den ledare han varit för en liga som i slutet av 1970-talet smugglat stora mängder heroin till Sverige.

Där gömmer sig de semesterjobbande Palme-utredarna, i solglasögon och shorts

Polisen lägger nu allt mer resurser på PKK-spåret. Utåt kallas det enbart "huvudspåret", vad saken egentligen gäller, det ska dröja månader innan någon utomstående får reda på.

PKK-intresset hålls inom en sluten krets i Palmegruppen och under sommarmånaderna 1986 tycks Holmér, som tidigare hållit ständiga presskonferenser, ha gått under jorden. I själva verket sitter han i sommarvärmen på polishusets tak. Det avslöjas långt senare i hans egen bok om Palme-mordet. Där gömmer sig de semesterjobbande Palme-utredarna, i solglasögon och shorts under IKEA-parasoll, och läser sida upp och sida ner i ett omfattande PKK-material hela sommaren.

PKK-ledaren Abdullah Öcalan

Ett av dokumenten rör det så kallade "bröllopssamtalet", samtalet om ett påstått mord som Säpochefen oroat sig över och som Ebbe Carlsson informerat Hans Holmér om.

Holmér begär ut hela samtalet från den 8 januari 1986, strax före mordet den 28 februari. I samtalet ringer uppringaren, person 1 nedan, troligen ur PKK-ledningen i Västtyskland, till en svenske PKK-ledare ,person 2 nedan:

Person 1: "Det här året ska ni under alla förhållanden hålla bröllop"

Person 2: "Bröll...."

Person 1: "En släkting ska ju hålla bröllop"

Person 2: "Ska bli, ska bli! Naturligtvis får inte han lämnas över. Det får naturligtvis inte bli bröllop utan oss".

Person 1: Det vill säga om han finns på plats så kan de naturligtvis göra det eller hur?"

Person 2: Herregud, vi kan ställa till med bröllop på gatan!

Person 1: Hm.

Person 2: Det här bröllopet, ska vi ställa till med det?

Person 1. Naturligtvis, naturligtvis.

Person 2: Det här bröllopet får inte bli kvar. Vi ska ställa till vad som än händer".

Person 1. Naturligtvis, naturligtvis.

Holmér konstaterar att samtalet inte handlar om bröllop i vanlig mening. Enligt flera källor som han hänvisar till, oklart vilka, är "bröllop" ett kodord för attentat och mord. Senare har det ifrågasatts om översattningen varit korrekt, ordet för bröllop kan också betyda högtid.

"Sverige måste sudda ut terroriststämpeln på oss. PKK tolererar inte att svenska myndigheter bekämpar Kurdistan med lögner"

 

Holmér och utredarna går under sommarmånaderna också igenom PKK:s egna skrifter och analyser av gruppen. Man tycker sig hitta en motivbild. Ett mordhot har riktats mot Palme sedan PKK-ledaren inte fått inresetillstånd till Sverige. Svenska regeringen har som enda land, utöver ärkefienden Turkiet, terrorklassat PKK och nio PKK:are i Sverige har terroriststämplats och fått restriktioner. Något som gruppen reagerat mycket starkt på.

Augusti 1985 har PKK:s Hüseyin Yilderim sagt:

Morgonmöte i ledningsgruppen. Här, i augusti 1986, har de haft 300 möten sen mordet.

"Sverige måste sudda ut terroriststämpeln på oss. PKK tolererar inte att svenska myndigheter bekämpar Kurdistan med lögner. Vårt tålamod räcker två månader till. Därefter kommer vi att betrakta Sverige som fiende."

Hans Holmér beskriver i sin bok hur han till slut ställer sig på polishusets tak och vrålar rakt ut av frustration:

"PKK:arna i Västeruropa är inga heroiska frihetskämpar, inga missförstådda terrorister. De är gangsters och banditer och de skjuter, stryper och skär ihjäl människor som inte tycker som de".

Medan Hans Holmér sitter på polishusets tak och läser PKK-handlingar blir han allt mer säker på sin sak.

"Snart griper vi mördaren"

Den information som sipprar ut i tidningarna under sommaren och hösten avslöjar ingenting om kurdjakten - men tidningsrubriker från Expressen under perioden visar hur säkra Palmegruppen trodde sig vara om att de var på rätt spår:

PALMEMORDET

Statsmininster Olof Palme (s) mördades klockan 23:21 fredagen den 28 februari 1986. Hans sköts till döds i korsningen Sveavägen-Tunnelagatan i centrala Stockholm efter ett biobesök med hustrun Lisbet Palme. En okänd man hade kommit upp bakom paret Palme och skjutit honom i ryggen. Palme avled omedelbart. Kriminellt belastade Christer Pettersson dömdes för mordet men friades av hovrätten. Ett stort antal andra spår har utretts utan resultat, exempelvis PKK-spåret, polisspåret, Sydafrika-spåret och den så kallade 33-åringen.

22 juli 1986: "Snart griper vi mördaren".

1 augusti 1986: "Polisen är säker: Snart slår vi till".

11 oktober 1986: "Spåret hetare än någonsin".

Den 11 september avslöjas sedan detaljerna i "huvudspåret" i Expressen: "Hetaste spåret - kurder i Sverige".

Följt av ett nytt avslöjande i Expressen den 18 december:

"Hans Holmérs huvudspår i Palme-utredningen gäller i sin helhet den terroriststämplade kurdiska organisationen PKK".

Senare samma höst, fortfarande 1986, får Palme-utredarna också via den danska säkerhetstjänsten kontakt med en PKK:are i Köln som har uppgifter att lämna. Mordet ska ha beordrats av PKK:s centralkommitté, en släkting till uppgiftslämnaren är mördaren och mordvapnet är en Liama .357 Magnum.

Den 9 december medverkar Holmér i tv-programmet Magasinet och får en fråga om hur säker han är på PKK-spåret.

Han svarar:

"Jag är nittiofemprocentig i dag på att vi är rätt".

Samtidigt går PKK-ledarna i taket och den svenska talesmannen Hüseyin Yildirim rasar mot en "förtalskampanj mot kurdiska patrioter".

– Varför skulle vi mörda Olof Palme? Han var en vän till alla förtryckta folk.

Interna bråk skakar samtidigt Palme-utredningen - åklagarna är starkt oroade och inte lika säkra på Holmérs PKK-spår. Åklagarna menar att det finns flera andra spår som är minst lika intressanta.

Ändå lyckas Holmér till slut driva igenom - om än inte lika stor som han först tänkt - en omfattande razzia mot PKK.

En razzia görs mot PKK.

Ett tillslag som får namnet "Operation Alfa".

I gripanden över hela landet slår 200 poliser den 20 januari 1987 till mot 20 kurder som tas in till förhör.

Men allt faller platt.

Förhören ger ingenting och redan samma dag, på en presskonferens, meddelar åklagaren Claes Zeime att alla gripna är satta på fri fot.

"Hans Holmér är förblindad i sin tro på PKK-spåret"

 

Tidningsrapporterna kommer i stället att handla om personliga tragedier under razzian. Dåvarande Expressen-reportern Robert Aschberg, senare känd tv-profil, rapporterar om sex småbarn, varav ett spädbarn, som lämnas ensamma i en lägenhet när deras pappa grips. 15 poliser med dragna vapen har också stormat in i en annan lägenhet framför skräckslagna barn på väg till skolan.

Och redan dagen efter går åklagaren Zeime sedan ut och kräver att PKK-spåret ska läggas åt sidan.

– Hans Holmér är förblindad i sin tro på PKK-spåret, säger Zeime till pressuppbådet.

Han upprepar att utredningen är misskött, flera andra intressanta spår har lagts åt sidan och hela utredningen måste nu tas om från början.

Så blir det också.

Den 5 mars, efter en omorganisation av Palme-utredningen, avgår Holmér och slutar som polis.

Holmér petas efter fiaskotillslaget mot PKK. Rikspolischef Holger Romander, statsminister Ingvar Carlsson och justitieminister Sten Wickbom presenterar en ny organisation.

Efter över ett år är utredningen tillbaka där den började.

Luften tycks nu ha gått ur utredarna och när de till slut får gå på semester, sommaren 1987, säger en av dem, kriminalkommissarie Inge Reneborg, till Expressen:

– Ska man vara ärlig är det många som tror att det inte ska gå vägen.

– Nu hoppas vi på turen.

Men i hemlighet lever PKK-spåret vidare - genom en initiativrik man med de rätta kontakterna.

Vid hans sida står en annan person som av okänd anledning medverkar i detta polisens möte med statsministern

En man som redan från start - trots att han då är bokförläggare inom Bonnier - funnits med på ett hörn i mordutredningen.

Berättelsen om vad som ska bli modern tids största politiska och polisiära skandaler tar sin början strax efter mordet.

Tre dagar efter Palme-mordet - måndagskväll den 3 mars 1986 - ska den nyblivne statsministern Ingvar Carlsson (S) informeras om läget i mordutredningen.

Carlsson har på Folkets Hus i Stockholms hastigt fått utses till partiordförande och i hallen utanför kongressalen ska polisen ge honom en snabb genomgång av läget. Uppdraget har gått till Hans Holmér som berättar om aktuella spår i jakten på mördaren. Men Holmér är inte ensam under mötet med den nyblivne statsministern. Vid hans sida står en annan person som av okänd anledning medverkar i detta polisens möte med statsministern där hemligheter som ingen utomstående - inte ens regeringen i sin helhet - skulle få tillgång till.

Bokförläggaren Ebbe Carlsson.

Ingvar Carlsson har senare, både i sin bok och i intervjuer, sagt sig vara helt oförstående över varför Carlsson var med på detta möte.

Ebbe Carlsson, som vid tiden var direktör inom Bonnier och hade Palme-spanaren Holmér inneboende hos sig, hade de senaste tio åren varit chefredaktör i Borås, för tidningen Västgöta-Demokraten, samt basat över s-förlaget Tiden.

I sin bok "Så tänkte jag" skriver Ingvar Carlsson om Ebbe Carlssons närvaro på polismötet:

"Jag förstod inte vad Ebbe Carlsson hade att göra i detta sammanhang".

Men det skulle snart visa sig.

Avgörande i karriären för Ebbe Carlssons blev dock hans kontakter med Olof Palme

Carlsson hade tidigt kommit in i socialdemokratins innersta kretsar.

Medan några avfärdade honom som en maktgroupie sågs han av andra som en inflytelserik person med tillgång till regeringspartiets maktkärna.

Ebbe Carlsson var även känd för sitt kontaktnät inom nöjesbranschen. Här med Jonas Gardell, Mark Levengood och Claire Wikholm

Författaren Anders Isaksson, numera avliden, beskriver i sin bok "Ebbe - mannen som blev en affär" en sammanhållande krets där Ebbe Carlsson ingick. Bekantskapskretsen hade sitt ursprung i civilingenjören Leif Backeus lägenhet i det gamla elverket på Djurgården i Stockholm, där Carlsson då var inneboende. I lägenheten ordnades under 1970-talet privata och improviserade fester med statsråd, journalister och politiska tjänstemän. Makthavare som kom att utgöra kärnan i en krets som påståtts hålla ihop i vått och torrt. Bland dem fanns tidigare justitieministern Anna-Greta Leijon, som senare skulle känna sig sviken av Carlsson.

Avgörande i karriären för Ebbe Carlssons blev dock hans kontakter med Olof Palme.

Allt började på hösten 1971 när Ebbe Carlsson som politisk reporter lärde känna vaktmästarna på regeringskansliet vid Mynttorget. Carlsson blev ett välkänt ansikte i korridorerna och utvecklade en vänskap med Olof Palmes talskrivare Anders Ferm, statsrådet Carl Lidbom och Sverker Åström på utrikesdepartementet. Anders Ferm hade sitt tjänsterum vägg i vägg med Palmes, med en sammanlänkande dörr som ofta stod öppen. På det sättet möttes de både och till slut låg Ebbe Carlsson i Palmes soffa på kvällarna, inne på hans kontor, och småskvallrade med statsministern.

Och därmed var karriären säkrad.

Carlsson tog steget in i socialdemokratin och blev informationssekreterare åt justitieministern Lennart Geijer och Carl Lidbom. Som Geijers sidekick på justitiedepartementet fick han fri tillgång till polisbilar, som bland annat nyttjades för helt privata resor, samt egen nyckel till rikskriminalen.

Ebbe Carlsson utnyttjade några småfel i den avslöjande DN-artikeln och skapade opinion mot tidningen

I den politiska världen kom Carlsson att bli känd som en initiativrik fixare i krislägen. Carlsson fanns med på ett hörn - med uppdraget att tysta ner - i alla politiska skandaler under 1970-talet.

PKK - terrorklassade i flera länder

• Den kurdiska separatistgruppen Kurdistans arbetarparti, Partiya Karkerên Kurdistan (PKK), är knutet till Turkiet och Irakiska Kurdistan.

• PKK bildades 1978 under ledning av Abdullah Öcalan.

• PKK ville då upprätta en kommunistisk stat i de av kurder bebodda områdena i Turkiet, Syrien, Irak och Iran.

• Mellan 1984 och 1999 pågick en väpnad kamp mellan PKK och den turkiska staten. 37 000 människor dog i kriget.

• Militären tvångsförflyttade under kriget en miljon kurder från 7 000 byar.

• Turkiet gick segrande ur striden och Abdullah Öcalan greps 1999. Han fortsatte dock från sin cell att leda PKK.

• Efter den 11 september 2001 hörde PKK till de många organisationer som blev stämplade som terroriströrelser av både USA och EU.

• Efter nya strider mot Turkiet drog sig PKK tillbaka till irakiska Kurdistan i en fredsprocess.

• I Sverige har PKK misstänkts ligga bakom två mord på avhoppade, 1984 och 1985, varför gruppen då terrorklassades. Detta reagerade PKK starkt på, vilket senare framhölls som ett mordmotiv.

• Telefonavlyssningen mot vänstern där Ebbe Carlsson lät sig fotograferas, tillsammans med Hans Holmér, hållandes i den aktuella - nu avklippta - telefontråden. Kritiken ebbade ut efter utspelet.

• Sjukhusspionen på Sahlgrenska där Hans Holmér, då Säpo-chef, och Ebbe Carlsson hade en taktik där de hänvisade till att terroristhot motiverat spionen. Duon lyckades därmed, åtminstone för en tid, vända opinionen till deras fördel.

• Geijeraffären, uppgifterna om att tidigare justitieministern Lennart Geijer pekas ut som en säkerhetsrisk i en hemlig polisrapport sedan han köpt sex av prostituerade med kopplingar till KGB. Ebbe Carlsson utnyttjade några småfel i den avslöjande DN-artikeln och skapade opinion mot tidningen, som fick betala skadestånd. Senare visade det sig att uppgifterna om den hemliga polisrapporten varit korrekta.

• Dramat på Västtysklands ambassad 1975, när terrorister från Baader-Meinhofligan ockuperade ambassaden. Ebbe Carlsson var snabbt på platsen. Han var då så uppe i sin roll som makthavare från justitiedepartementet att han försökte ta befälet över polisstyrkorna på platsen.

"Olof är död. Han är skjuten"

Och slutligen - mordet på Olof Palme den 28 februari 1986.

På mordnatten befinner sig Ebbe Carlsson i Paris, där han bor i residenset hos ambassadören och vännen Carl Lidbom.

Han väcks på natten av fru Lidbom:

– Olof är död. Han är skjuten.

Senare på natten blir det Bonnier-direktören Ebbe Carlsson, tillsammans med Carl Lidbom, som av Ingvar Carlsson får uppdraget att åka till ett skidhotell i Chamonix för att berätta för Mattias Palme att hans far är mördad.

Det var dessa kontakter med socialdemokratins innersta maktkärna som kanske var bakgrunden till att han senare, med hjälp av regering och högsta polisledningen, fick topphemligt utredningsmaterial och egen livvakt.

Sedan Palme-gruppen tvingats lägga PKK-spåret åt sidan hade Säpo fortsatt sin utredning mot PKK. Säpos PKK-utredare, Walter Kegö och Jan-Henrik Barrling, tyckte dock att de inte fick fick tillräckliga resurser. Då skred Hans Holmér och Ebbe Carlsson, båda lika hängivna i PKK-spåret, till verket.

PKK-morden

PKK terrorklassades i mitten av 1980-talet i Sverige efter två uppmärksammade mord, de så kallade kurdmorden.

• Mordet i Uppsala: Den 20 juni 1984 mördas Enver Ata på Stora Torget i Uppsala. Han skjuts bakifrån, från nära håll, med flera skott. Mördaren greps efter en kort flykt och uppgav då att han handlat på egen hand sedan det kurdiska folket dömt Ata till döden. Utredningen visade dock att mordet var beordrat av PKK:s ledning eftersom Ata hoppat av organisationen. Mördaren fick livstids fängelse.

• Mordet på Medborgarplatsen: Den 2 november 1985 mördas Cetin Güngör i foajén utanför Stora Hörsalen i Medborgarhuset i Stockholm. Güngör deltog i en kulturell kurdisk fest när han, från nära håll, sköts i bakhuvudet. Gär- ningsmannen försöker fly genom att kasta sig ut genom ett fönster, men övermannas av festdeltagare och grips av polis. Det visade sig dock att offret dömts till döden av PKK sedan han hoppat av och kritiserat gruppen. Gärningsmannen hade verkställt gruppens dödsdom.

Den 13 januari 1988 bjöd Ebbe Carlsson hem Säpochefen Sune Sandström, rikspolischefen Nils Erik Åhmansson, och Carl Lidbom, som nu var ordförande för Säpo-utredningen om bland annat Palmemordet.

Rikspolischefen pressades att se till att Säpo fick lägga större fokus på PKK-spaningen. Någon månad senare kom den häpnadsväckande ordern från rikspolischef Åhmansson.

Ebbe Carlsson fick nu full insyn i materialet och fick ta över Hans Holmérs tidigare livvakt

Säpos Walter Kegö och Jan-Henrik Barrling skulle samarbeta med Ebbe Carlsson i PKK-spåret och Carlsson skulle få tillgång till topphemligt material. Bland detta fanns den politiskt känsliga diplomatbuggningen.

Expressen avslöjade flera nya detaljer under 2014 om det topphemliga materialet, som enligt Kegö och Barrling var så känsligt att Säpos chef för kontraspionaget, Tore Forsberg, grävde ner pärmarna i sin trädgård i Enskede. Uppgifterna kom fram efter en olaglig buggning av en sovjetisk diplomat och uppges visa att Sovjetunionen visste att Palmemordet skulle ske. Hans Holmér har också redovisat i sitt mordscenario att det fanns en koppling mellan PKK-spåret och Sovjetunionen.

Bonnier-direktören Ebbe Carlsson fick nu full insyn i materialet och fick ta över Hans Holmérs tidigare livvakt.

Högkvarter i denna hemliga spaningsgrupp blev en stor våning på Renstiernas gata på Södermalm i Stockholm.

Utgångspunkten blev att PKK, Iran och delvis Sovjetunionen låg bakom mordet. En tidigare polis kontaktades för att skaffa fram avlyssningsutrustning.

Ebbe Carlsson intervjuas av Expressen på sjukhuset 1992 kort innanhan avlider

Genom rekommendationsbrev från Säpo-chefen Sune Sandström och rikspolischefen Nils-Erik Åhmansson kunde också alla tänkbara dörrar öppnas för den privata utredaren Carlsson.

Och så var det där tredje rekommendationsbrevet.

"As Mr Carlsson is not only an old personal friend but also has experience in this field, I can guarantee that he will handle any information given to him according to your instructions as regards confidentiality etc.

He will also be able and authorized to answer any of your questions in this case. I am grateful for all help you can give to Mr Carlsson."

Brevet var undertecknat av justitieminister Anna-Greta Leijon (S), en namnteckning som skulle ge förödande konsekvenser.

"Detta innebär att regeringen och högsta polisledningen godkänt en hemlig utredning parallellt med den officiella mordutredningen"

 

En justitieminister får inte ge uppdrag på eget bevåg - och Ebbe Carlsson hade inga befogenheter att ta del av hemligstämplad information.

Och det var nu den hemliga utredningen fick ett abrupt slut.

Det stora avslöjandet, av reportern Per Wendel i Expressen, kom den 1 juni 1988:

"En hemlig grupp - godkänd av regeringen - utreder mordet på Olof Palme".

"Justitieminister Anna-Greta Leijon har godkänt Ebbe Carlssons uppdrag. Statsminister Ingvar Carlsson har kännedom om det."

"Detta innebär att regeringen och högsta polisledningen godkänt en hemlig utredning parallellt med den officiella mordutredningen"

"Privatpersonen Ebbe Carlsson har haft tillgång till hemligt material i Palmeutredningen, tillgång till hemligstämplat Säpo-material, tillgång till polisens hemliga personregister".


LÄS MER Gåtan Christer Pettersson friandes i hovrätten

LÄS MER Polisspåret som vägrar att svalna

 

I samma veva trissas situationen upp ytterligare när Ebbe Carlssons livvakt fastnar i tullen med olaglig avlyssningsutrustning.

De politiska följderna blev en såpa som följdes av hela det svenska folket under de tv-sända förhören i Konstitutionsutskottet.

Då utspelade sig den numera klassiska scenen när utskottets vice ordförande, Anders Björck (M), frågar ut Carl Lidbom:

Lidbom: "Jag tänker inte svara för det är trams".

Björck: "Du ska veta hut när du är här. Punkt".

Med KU-utfrågningarna fick också PKK-spåret, som numera åter intresserat den nuvarande Palmegruppen, sin punkt för den gången.

DIPLOMATBUGGNINGEN - EN DEL AV PKK-SPÅRET

Enligt Hans Holmérs och Ebbe Carlssons mordteori hade PKK samarbetat med Sovjetunionen och Iran om mordet.

En del av det topphemliga PKK-materialet var den så kallade diplomatbuggningen, avlyssningen av den sovjetisk diplomaten Vladimir Nezjinskij.

Historien inleddes i början av 1980-talet sedan Säpo upptäckt spionage från en sovjetisk diplomat i Stockholm.

Avdelningen för kontraspionage beslutade då att avlyssna diplomaten genom buggning i hans hem mellan 1985 och 1987.

Bedömningen av tolken som översatte buggningen var att Sovjetunionen både initierat och utfört mordet. Delar av Säpo drog åtminstone slutsatsen att Sovjet känt till mordet i förväg.

Utskrifterna från den topphemliga diplomatbuggningen fick kodnamnet "Källa Erik" och ska ha varit så känsliga att chefen för kontraspionage på Säpo, Tore Forsberg, grävde ner dem i sin trädgård.

I augusti 1989 fattade regeringen Ingvar Carlsson beslutet att åtal inte fick väckas kring den så kallade diplomatbuggningen. Därmed blev Säpo-utredarna Walter Kegö och Jan-Henrik Barrling, som utrett diplomatbuggningen, belagda med tystnadsplikt.

Walter Kegö och Jan-Henrik Barrling har på senare tid velat berätta för Palmegruppen vad de vet om diplomatbuggningen och de påstådda kopplingarna till Palme-mordet. De togs in för förhör den 16 maj 2014 men visade sig vara fortsatta belagda med tystnadsplikt.

Det blev då något av en upprättelse för de kurder som känt sig utpekade.

Den vid tiden journaliststuderande Esref Okomus hade tidigt, i en debattartikel i Expressen november 1986, reagerat mot polisens och medias smutskastning av kurderna:

"När vi ännu ingenting vet om förövarna, har vi bara inte rätt att utsätta en hel folkgrupp för en så stor skam".

I dag säger Esref Okomus, numera reporter på tidningen Arbetet, att både polisen och medierna gjorde stora misstag under PKK-jakten.

– Det var en sorglig tid för den kurdiska minoriteten i Sverige. Folk drog sig för att tala om att det var kurder i olika sammanhang, skolbarn mådde dåligt, säger Okomus till Expressen.

– Det här var ett folk som redan hade hemska upplevelser i sina hemländer, detta blev en påminnelse om att de inte kunde vara i fred någonstans.

Media lät sig okritiskt ryckas med i Hans Holmérs PKK-teori, menar Okomus.

– Det var något nästan religiöst över Holmérs PKK-teorier, han pratade om tunnlar och ljus.

– Nyhetsjournalisterna greps av traumat och underordnade sig den stora nationella sorgen. De skulle ha skött sina jobb på vanligt sätt, och därmed varit mer kritiska mot polisen.

Då gick det som ett sus bland journalisterna

Okomus minns en presskonferens efter den stora PKK-razzian.

– Till slut, när alla redan hade ställt sina frågor, var det en utländsk journalist som ställde den självklara frågan som ingen annan tänkt på: Är någon av dessa personer misstänkta för Palme-mordet? Åklagaren tvingades säga som det var: "Nej". Då gick det som ett sus bland journalisterna.

Ebbe Carlsson-affären slutade med att huvuden rullade - en länspolismästare, en justitieminister, en rikspolischef och en Säpo-chef - alla fick de sparken för sina olika roller i PKK-dramat.

När Säpo-chefen Sune Sandström slutligen avgick, i april 1989, hade stora delar av ledningen för svensk polis bytts ut.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.