Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Dagen då Thomas Mattsson lurade alla

Lämnar efter tio år: ”Rimligt och lämpligt att sluta”.
Thomas Mattsson arbetade på Expressen i nästan 25 år, varav tio som chefredaktör. Foto: ALEX LJUNGDAHL

Karin Olsson om Expressens nyligen avgångna chefredaktör Thomas Mattsson.

Thomas Mattsson håller sitt avskedstal på Expressens centralredaktion och Mediesverige reser sig ur hängmattan. Själv har jag lämnat högsommarens vackraste dag på Österlen för ett regnigt Stockholm.

”Den här generationens Bo Strömstedt”, säger Viveka Hansson, programdirektör och ansvarig utgivare för nyheter och samhälle på TV4.

”Den dag Dawit Isaak kommer hem igen ska Thomas Mattsson stå i främsta ledet och välkomna honom”, skriver SVT-legendaren och tidigare ordföranden för Publicistklubben, Stig Fredrikson.

”En klassisk kvällstidningsredaktör, intensiv och driven”, sammanfattar Lena K Samuelsson, publisher på Aftonbladet.

En buss körde oss i riktning mot Dalarna. Förmodligen drömde vi om ett trevligt hotell vid Siljan.

Reaktionerna på Mattssons avgång har varit många och hyllande, även om det inte saknats kritiska stråk. Konstigt vore annars när man är satt att ”väcka, oroa och förarga”, Ivar Harries snart 75 år gamla devis som han gärna citerat. Så vad finns kvar för mig att säga? Kanske några mer personliga minnen från redaktionsvardagen under ett decennium?

Som konferensen han arrangerade åt en grupp chefer på tidningen mitt under flyktingkrisen 2015. Vi, som sällan har möten utanför Expressen-huset, fick knapphändiga instruktioner om att dyka upp tidigt på morgonen med packning för övernattning. En buss körde oss i riktning mot Dalarna. Förmodligen drömde vi om ett trevligt hotell vid Siljan.

Resan slutade i stället utanför Röda korsets lokalavdelning i Hedemora. Snart var Expressens chefer sysselsatta med att hjälpa till i det ideella arbetet: Driva kafé, bidra i svenskundervisningen och stryka second hand-blusar och borsta gamla skor för försäljning. Vi besökte en flyktingförläggning i Garpenberg, mötte Hedemoras kommunstyrelseordförande och hälsade på hemma hos nyanlända.

En av Expressens mest uppmärksammade förstasidor efter terrordådet på Charlie Hebdo i Paris. Foto: HELEN RASMUSEN

Jag minns också diskussionerna under redigeringen av tidningen efter terrordådet på Charlie Hebdo i Paris. Förstasidan skulle tecknas, efter en idé av redaktören Dan Edström. Tanken var att göra en hommage till de mördade satirtecknarna.

Rädslan för att själv dra på sig islamisternas vrede verkade förlamande på många publicister.

På den största ytan trycktes sista bilden som Charlie Hebdo hade twittrat ut innan massakern, en karikatyr av IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi. Inne i tidningen och på sajten visade Expressen även satirtidningens mest kontroversiella teckningar av profeten Muhammed, satta i sammanhang av experter.

Det visade sig bli en av de kraftfullaste manifestationerna för yttrandefrihet som något av världens medier gjorde efter detta blodbad. Rädslan för att själv dra på sig islamisternas vrede verkade förlamande på många publicister. Men besluten en sådan kväll påminner om den ansvarige utgivarens svåra, och i slutändan, ensamma avvägningar. 

Jag vill också nämna metoo-hösten 2017. Vi granskade andra, men måste också undersöka om vi själva hade brister i vår arbetsmiljö som inte fångades upp i de årliga enkätundersökningarna. Chefredaktören bestämde sig för att personligen träffa och lyssna på alla kvinnor på Expressens redaktion, cirka 150 personer, i mindre grupper. Ett tidskrävande men viktigt jobb, i linje med den moderna kvällstidningen som är radikalt mer jämställd än somliga vill tro.

Men i slutändan, när anekdoterna har glömts bort och läggen (print som digitala) återstår är det bara resultatet, publicistiken, som räknas.

Thomas Mattsson. Foto: ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN

En chefredaktör verkar i spänningsfältet mellan kommersialism och idealism. De kommersiella drivkrafterna gör att man aldrig får bli världsfrånvänd och sluta lyssna på sin publik. De publicistiska drivkrafterna gör att man samtidigt måste hålla hårt i sina ideal när vindarna blåser och förmå agera långsiktigt.

Det är utmanande nog att ta över efter en långvarig och uppskattad person.

Inte alltid helt enkelt att få ihop. Ändå har konceptet varit så fruktbart och starkt bidragit till Sveriges stabila demokrati.

Thomas Mattsson har bemästrat denna balansgång på ett imponerande sätt.

Men den som nu blir chefredaktör måste få vara det på sitt vis. Det är utmanande nog att ta över efter en långvarig och uppskattad person.

Alla på tidningen måste också förvalta sin del av Expressens mångfacetterade arv. På redaktionen finns det många journalister som tänker ovanligt snabbt, men också de som förväntas tänka långsamt. Breaking news och live-tv jämte de långa linjerna på ledar- och kultursidorna. Komplicerande samhällsreportage, jämte den bästa paketeringen av de senaste nyheterna. Kolumnister och skribenter av många kulörer, jämte en publicistisk idé som i huvudsak varit oförändrad sedan grundandet 1944. 

Expressen har en räckvidd på tre miljoner per dag. 

Vi – och konkurrenten Aftonbladet – har ett enormt genomslag. De andra nyhetssajterna är, ack så viktiga, men lilleputtar i jämförelse.

Mediemångfalden är under hård press. Den politiska reaktionen på det är fortfarande erbarmligt svag.

Internationellt tycker man ibland att det är knepigt att placera de skandinaviska kvällstidningarna. Inte riktigt som morgonbladen, men heller inte som de allra mest hårdföra, ensidiga tabloiderna.

Den mixen flyger i dagens medielandskap. Affärsmodellerna har de senaste åren utvecklats i rask takt, men ingen ska inbilla sig att det existentiella hotet för Sveriges tidningar är borta, särskilt inte ute i landet. Mediemångfalden är under hård press. Den politiska reaktionen på det är fortfarande erbarmligt svag. Ansvaret vilar därför tungt på de privata medieägarna. Och på alla oss i maktposition i landets mediehus, inte minst för en chefredaktör på Expressen.

 

På väg tillbaka från farvälet i Stockholm till Skånes stränder springer jag på Expressens kolumnist Johan Hakelius på Malmö Airport, eller Sturup som vettiga människor säger. Jag beklagar mig – skämtsamt – över att jag på en vecka förlorat både Åsa Linderborg, min främsta fiende i spalterna, och min chef som jag håller högt. Vem är jag nu, jag barfotabarn i livet?

Det kommer nya av båda slagen! Det kan du vara säker på, tröstar Hakelius osentimentalt.

Skönt att man kan känna sig trygg med vissa saker, även i en föränderlig medievärld.

 

Karin Olsson är kulturchef på Expressen och tidigare ställföreträdande ansvarig utgivare under nyligen avgångna chefredaktören Thomas Mattsson. På måndag tillträder hon som ställföreträdande utgivare under den tillförordnade chefredaktören Klas Granström. Detta är den sista Mediekollen i nuvarande form. Mediekollen har varit ett krönikeformat varje söndag som Thomas Mattsson och Karin Olsson delat på.