Kjell Boman smittades av covid-19 under våren. Han kände sig sjuk och hängig, men slapp den omtalade coronahostan tack vare en ”mirakelmedicin”.
Men så fick han feber, och det var först då han insåg hur dålig han faktiskt var.
– När jag hade feber var en verklig pärs, det var en kuslig upplevelse. Jag hade ett antal dagar med mardrömmar, hallucinationer och man visste inte var man var, säger han till Sveriges Radios reporter Katarina Gunnarsson i ”Studio Ett”.
”Som att sitta i fängelse”
När han insjuknade isolerades han på sitt rum på äldreboendet Ektorpsgården på Lidingö utanför Stockholm och tvingades avstå kontakt med alla utom personalen som vårdade honom – något som var väldigt jobbigt och ensamt.
– Jag fick ett våldsamt intryck av hur hemskt det måste vara att bli fängslad i landet. Tänk att bli dömd till att vistas dag efter dag i ett och samma rum. Man får spader till slut, säger han.
Efter att ha varit isolerad i en månad kom beskedet som Kjell Boman och hans anhöriga hade längtat efter: Han friskförklarades från corona.
Att kunna öppna dörren, gå i korridoren och hälsa på sina grannar beskriver Kjell som något alldeles särskilt, en känslostorm efter den oroliga tiden.
– Personalen sa att vi skulle fira med bubbelvin. Att bara kunna gå ut och säga hej på dig, det var en stor händelse.
