Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Rohail hade slem i halsen – dog två veckor senare

Nu berättar mamma Zarjan om sorgen och saknaden efter sin 14-årige son.
Rohail Baloch blev 14 år.
Foto: Privat
Zarjan Naseer, 37, visar bilder på sin son Rohail.
Foto: ERIK SIMANDER
Mamma Zarjan upptäckte att sonen Rohail, 14, hade slem i luftvägarna.
Foto: ERIK SIMANDER
Efter att nyheten om ett barns död i covid-19 vill Zarjan Naseer lugna oroliga föräldrar.
Foto: ERIK SIMANDER
”Jag vill vädja till andra föräldrar att inte drabbas av panik”, säger Zarjan Naseer.
Foto: ERIK SIMANDER

Mamma Zarjan upptäckte att sonen Rohail, 14, hade slem i luftvägarna – två veckor senare dog han i covid-19.

Mitt i sin sorg vill hon lugna andra föräldrar och berätta att hennes pojke redan var försvagad av en allvarlig genetisk sjukdom.

– Alla föräldrar ska ta hand om sig själva och sina barn, men inte drabbas av panik, säger hon.

Ett genomskinligt snötäcke har lagt sig över gravstenar och grusgångar på Gamla kyrkogården i Uppsala. Inskriptionerna berättar om många långa liv, men också några som blev allt för korta.

Närmast muren som vetter mot Engelska parken ligger en tom gravplats och väntar på Rohail Balouch, som avled i covid-19 på Akademiska sjukhuset för en vecka sedan, 14 år gammal.

Hans mamma Zarjan Naseer, 37, visar bilder på sin son. På en bild suger han på sin tumme.

– När jag var barn brukade jag suga på tummen. Jag tror att han ärvde det från mig: det är de små gesterna jag saknar mest, säger hon.

Mamma Zarjan upptäckte att sonen Rohail, 14, hade slem i luftvägarna.
Foto: ERIK SIMANDER
Från 2016 försämrades Rohails tillstånd i allt snabbare takt.
Foto: ERIK SIMANDER

Hade Sanfilippos sjukdom

Rohail föddes i mars 2006 i provinsen Baluchistan i Pakistan, där hans mamma var verksam som poet och novellförfattare. De första åren verkade han vara precis som andra barn. Han kunde gå själv, och han reagerade på tilltal. Det enda ovanliga var att han aldrig började prata. Men det fanns andra barn i släkten som hade utvecklat talet sent, och Zarjan fick höra att hon inte borde oroa sig. 

– Men vid fem års ålder pratade han fortfarande inte. Då märkte jag också att han inte längre verkade lyssna när jag pratade med honom. Då tog jag honom till doktorn och fick veta att han hade förlorat hörseln.

Det var de första tecknen på att Rohail led av Sanfilippos sjukdom. Barn med denna sällsynta genetiska sjukdom utvecklas till en början normalt, men mellan två och sex års ålder brukar utvecklingen avstanna och efterhand förlorar barnen förmågor som de tidigare haft.

Från 2016 försämrades Rohails tillstånd i allt snabbare takt. 

År 2018 kom mor och son till Sverige som asylsökande efter att ha bott ett par år i Oman. Då kunde han fortfarande gå korta sträckor med hennes hjälp. 

– Det första han slutade med var att äta och dricka. Vi fick börja sondmata honom. Sedan slutade han gå. Den sista tiden hade han till och med slutat sitta. Han hade också andningsproblem, säger Zarjan.

Läkarna bedömde att Rohail skulle kunna leva upp till 20–25 års ålder.

I oktober flyttade Zarjan och Rohail till Uppsala, där hon planerade att så småningom doktorera i baluchistansk litteratur. In i det sista skötte hon honom ensam.

Rohail Baloch och hans mamma Zarjan Naseer.
Foto: Privat

”Total hjälplöshet”

På morgonen den 9 november upptäckte hon att han hade slem i luftvägarna. Sedan kände hon att han hade feber och han fick alvedon. Men på eftermiddagen förstod hon att det var något värre än hans vanliga andningsbesvär. Hon ringde ambulans och han fick komma till sjukhus.

– Det var den sista dagen som han öppnade sina ögon, säger hon.

Tredje dagen kom det positiva svaret på testet för covid-19. Zarjan testade själv positivt för covid-19 samtidigt som sin son men hade inga särskilda symtom utom feber. Hon vet inte vem som smittade vem.

I början kände hon hopp om att Rohail skulle klara det.

– De kallade in några experter från intensivvården. De lade honom på mage, och det hjälpte. Dagen därpå sade läkaren att Rohail blev bättre och att de skulle försöka börja mata honom igen. Men hans kropp tog inte upp näringen. Då började jag bli rädd, säger Zarjan.

Måndagen den 23 november berättade läkarna att hoppet var ute. Samma dag dog han.

– Jag kan inte glömma ögonblicket när jag såg mitt barn blekna. Läkarna sade till mig att han inte led. Men det är svårt att säga att döden inte är smärtsam, säger hon.

– Det var total hjälplöshet. 

Efter att nyheten om ett barns död i covid-19 vill Zarjan Naseer lugna oroliga föräldrar.
Foto: ERIK SIMANDER
Närmast muren som vetter mot Engelska parken ligger en tom gravplats och väntar på Rohail Balouch.
Foto: ERIK SIMANDER

”Drabbas inte av panik”

Två dagar senare spreds nyheten att ett barn hade avlidit i covid-19 på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Sjukhuset uppgav inte om barnet hade haft några komplikationer före infektionen, och Zarjan Naseer har hört att många människor har blivit oroliga för sina egna barn. Det är därför som hon nu väljer att berätta sin historia.

– Covid är farligt. Det har drabbat så många friska människor. Men jag vill vädja till andra föräldrar att inte drabbas av panik på grund av ett barn som redan hade väldigt svaga lungor och andra hälsoproblem.  


Se mer:

Kraven från Lärarnas riksförbund • Gäller 30 000 lärare.