Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Carolinas coronavädjan efter sonen Noels död

Hör Stefan Löfven, Mikael Damberg och Anders Tegnell om det senaste gällande covid-19.
”Trots alla sjukdomar så var varje dag meningsfull och full av glädje och tacksamhet”, poängterar Carolina.Foto: Privat / Privat
Noels tillstånd gjorde att han hade svårt att klara av vanliga förkylningar och magsjukor – sjukdomar som flera gånger resulterade i lunginflammationer och blodförgiftning.Foto: Privat / Privat

Noel hann bara bli nio år.

I slutet av förra året drabbades han av ett vanligt förkylningsvirus – det blev för mycket för hans kropp.

På en av bilderna sitter Noel vid bordet och skrattar. På en annan sitter han på en filt utomhus. Solen lyser upp hans hår och han ler. På en tredje bild ligger han i en sjukhussäng. Kuddarna är lika stora som Noel, och överallt runt honom sträcker sig slangar.

– I min värld var han världens gladaste. Han hade jättehög livskvalitet, var alltid glad. Han levde mycket i sin egen värld och man kunde lära sig väldigt mycket av honom, säger mamma Carolina.

Hade svårt att klara vanliga förkylningar

Noel föddes 2010. Han hade en ovanlig kromosomavvikelse och fem kroniska sjukdomar: Två hjärtfel, en lungsjukdom, en tarmsjukdom och kronisk blodbrist. Sitt första år i livet tillbringade han på sjukhus. Även efter att han fick komma hem var det tufft för honom och familjen. Han var syrgaskrävande dygnet runt i långa perioder och krävde blodtransfusioner minst en gång i månaden, berättar Carolina från Norrköping.

Noels tillstånd gjorde att han hade svårt att klara av vanliga förkylningar och magsjukor – sjukdomar som flera gånger resulterade i lunginflammationer och blodförgiftning.

I vintras smittades han än en gång av ett vanligt förkylningsvirus. Det blev för mycket för honom. På julaftonsmorgonen åkte Carolina in till sjukhuset med honom.

– Han mäktade inte med det. Han fick en lunginflammation till följd av viruset, och han klarade inte det. Han somnade in på juldagen.

”I min värld var han världens gladaste. Han hade jättehög livskvalitet, var alltid glad. Han levde mycket i sin egen värld och man kunde lära sig väldigt mycket av honom”, berättar Noels mamma Carolina.Foto: Privat / Privat

”Min son hade garanterat dött i corona”

Noel fick somna in i Carolinas famn. Det var aldrig tal om att söva ned honom i respirator. Sju månader tidigare vårdades han dock så. Tre veckor vintern 2018 också, och han intensivvårdades i långa perioder innan dess.

– Trots alla sjukdomar så var varje dag meningsfull och full av glädje och tacksamhet, poängterar Carolina samtidigt.

Det har gått tre månader sen hon tvingades ta farväl av Noel. Hon berättar att hon kastas tillbaka nu, på grund av coronautbrottet.

– Jag vet hur kritisk en vanlig förkylning blir för en människa i riskgrupp, som har nedsatt immunförsvar. Det känns som att vi är på väg in i en fas som kommer eskalera och drabba sjukvården hårt, säger hon och fortsätter:

– Man behöver respektera att det här är en virusinfektion som kommer slå hårt mot riskgrupper. De har en sämre möjlighet att klara det redan från början, men när vården blir hårt belastad finns det risk att de inte ens kommer prioriteras. Min son hade garanterat dött i corona. Om inte på sjukhus så hade han dött hemma.

– Hade Noel levt i dag hade vi behövt isolera oss. Hade någon handlat och lämnat maten utanför dörren hade jag behövt sprita av den. På den nivån var det. Det är folks realitet. Det är karantän gånger tio, och ändå räcker det inte.

Noel hade en ovanlig kromosomavvikelse och fem kroniska sjukdomar: Två hjärtfel, en lungsjukdom, en tarmsjukdom och kronisk blodbrist. Sitt första år i livet tillbringade han på sjukhus.Foto: Privat / Privat

”Kanske glömde jag sprita händerna”

För några dagar sen skrev Carolina ett inlägg på Facebook, där hon gav sin syn på situationen. Hon inledde med orden:

”Mitt barn har redan dött, men vi kan rädda de som fortfarande finns kvar!”

Hon skrev vidare:

”Kanske glömde jag sprita händerna innan jag bytte hans syrgasgrimma. Kanske glömde lillebror att byta kläderna när han kom hem från skolan. Kanske var det en risk att låta assistenterna jobba. Kanske skulle vi ha undvikit att gunga i den avspritade gungan i den tomma lekparken. Kanske skulle vi inte ha åkt på det där viktiga läkarmötet på sjukhuset. Kanske skulle vi ha försökt genomföra alla blodtransfusioner hemma. Kanske skulle vi ha isolerat oss helt.”

Carolina berättar att skulden hon känner är enorm, men att det inte tjänar något till att lägga den på sig själv eller någon annan. I stället hoppas hon att hennes ord kan få andra att tänka till.

– Om jag berör en människa så är det fint. Får jag några att tänka till en extra gång, att inte gå till jobbet när man är hostig, kanske man kan rädda någon i alla fall, säger hon.

– Jag vill ge perspektivet, att när du kliver utanför dörren, med bara lite rinnande näsa, lite halsont, så är det ditt beslut som kanske leder till att någon annan tvingas begrava sitt barn, sin partner eller sin förälder.

”Jag vill ge perspektivet, att när du kliver utanför dörren, med bara lite rinnande näsa, lite halsont, så är det ditt beslut som kanske leder till att någon annan tvingas begrava sitt barn, sin partner eller sin förälder”, säger Carolina.Foto: Privat / Privat
Oden satt i karantän och var frustrerad.