Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Clara Lidström: "Män borde leverera bättre"

"Förr trodde jag att jag skulle bli 80 år, men sedan mamma dog ung i bröstcancer inser jag att jag kanske bara blir 40 eller 50. Det ger andra perspektiv och prioriteringar", säger Clara Lidström.

Foto: Olle Sporrong
På lördag börjar Clara Lidström skriva krönikor för Expressen. Foto: Olle Sporrong

Hon är kristen feminist och "vardagsjunkie", bor på landet i ett 30-talshus med renoveringsbehov och beskriver sig som folkskygg.

Nu börjar Clara Lidström, 30, att skriva krönikor i Expressen.

– Jämställdhet är inte att kvinnor ska apa efter männen. Världen skulle tvärtom bli bättre om traditionellt kvinnliga sysslor som att komma ihåg födelsedagar och baka en tårta uppvärderades, säger kvinnan bakom "UnderbaraClara", en av Sveriges största bloggar.

FAKTA: Clara Lidström

NAMN: Clara Sofia Lidström.

ÅLDER: 30.

YRKE: Skribent, författare, bloggare, fotograf och föreläsare.

BOR: I ett 140 kvadratmeter stort 30-talshus i Tvärålund, fem mil nordost om Umeå.

FAMILJ: Maken Jakob Lidström, 29, sjukgymnast, yogalärare och jordbrukare. Barnen Bertil, 5, och Folke, snart 2. Pappa, storasyster och dansk-svenska gårdshunden Melker.

INKOMST: 398 434 kronor (2014).

FÖDD OCH UPPVUXEN: Som lillasyster till tre år äldre Anna i Ålidhem i Västerbottens län.

MAMMA VAR: Marianne Lidström, sjuksköterska, dog 2008, 52 år ung.

PAPPA ÄR: Leif Lidström, 69, pensionerad musiklärare).

UTBILDNING: Musikgymnasium i Umeå. Har pluggat litteraturvetenskap.

KARRIÄR I URVAL: Har jobbat i hamburgerrestaurang och i klädbutik. Driver sedan 2006 bloggen "UnderbaraClara", som i dag är en av Sveriges största. Böcker: "UnderbaraClara - vintagepimp och hemmafix" (2012), "UnderbaraClaras garderob: pimpa, sy och fixa" (2013), "Fixa - steg för steg" (2014), "Odla - steg för steg" (2015), "Kalas: steg för steg" 2016 (med Annakarin Nyberg), "God jul: kakor, knäck och karameller" (2015). 2011-2012 hade hon radioprogrammet "Husmorsskolan hos Clara" i P1 och 2011 sommarpratade hon i samma kanal. Har medverkat i SVT:s "Go´kväll". WWF:s pris som "Årets miljöhjälte" (2013) ur kungens hand.

AKTUELL: Som ny krönikör i Expressen, med start lördag 28 maj.

GODA EGENSKAPER: "Väldigt snabb, har mycket idéer".

SÄMRE EGENSKAPER: "Kan vara ganska disträ, vilket leder till att jag tappar en del bollar".

Hur gick det till när du värvades till Expressen?

– Christofer Brask (reportagechef på Expressen, reds anm) mejlade och frågade om jag ville börja skriva för er. Jag behövde bara typ två sekunders betänketid innan jag tackade ja. Krönikorna är det första jag läser i tidningar och att genom Expressen kunna nå en så stor och engagerad publik känns som en rolig utmaning. Jag hade länge gått och tänkt att något mediehus borde höra av sig till mig, ha ha. Till att börja med ska jag skriva var fjärde vecka.

Du vill ge ett mindre stockholmifierat sätt att se på saker, har du förklarat. Vad ska du skriva om?

– Jag gillar att peta där det skaver och vill gärna skärskåda sanningen om den grupp som jag delvis själv tillhör. Det är vi i mediemedelklassen som har ett miljötänk, är lite vänstervridna och tycker att vi är goda och bra personer. Sådana som kanske äter vegetariskt, har "rätt" åsikter och köper second hand, men mest märkeskläder. Med dem vill jag retas lite grann.

Jag läste en siffra från 2011 om att din blogg har 1,5 miljoner besök i månaden. Dessutom har du 56 300 följare på Instagram. Vad är hemligheten bakom framgångarna?

– Kombinationen av att jag har fina bilder och recept och romantiska vyer och att jag samtidigt har ganska starka åsikter betyder nog mycket. De flesta bloggare gör antingen eller. Jag är inte rädd för att provocera och göra följarna lite irriterade.

– Beroende på vilken mätmetod man väljer så ser statistiken lite olika ut, men jag har 600 000 besök i månaden på min blogg.

Clara Lidström: "Jag jobbar ganska mycket nuförtiden"

I ditt "Sommar i P1" 2011 pratade du också om att en del av grejen är att du ger känslan av att det finns tid att "bre en smörgås, dricka kaffe med påtår, lägga upp fötterna på kökssoffan och lyssna på radio"?

– Ja, många längtar efter mer tid och minns nostalgiskt att man under besöken hemma hos mormor och morfar kunde sitta och dricka kaffe i evigheter. Jag har mycket av det lugnet i mitt liv i och med att jag styr mina arbetstider och inte har någon pendlingstid till jobbet. Samtidigt har jag ett roligt jobb och jag jobbar ganska mycket nuförtiden.

Att vara bloggare ingick inte i din vuxenplan. Du har sagt att det från början kändes som ett "hittepå-yrke"?

– Ja, långt tillbaka i tiden sågs bloggandet som ett jättefånigt yrke. Men för inte så länge sedan kunde få av oss tro att det skulle finnas människor som på heltid satt och gjorde reklam för olika varor. Det kommer nya yrkeskategorier hela tiden. Egentligen sysslar ju jag med rätt traditionella yrken, att skriva och fotografera och att driva företag. Att vara entreprenör är ju något som lyfts fram i dagens samhälle. Och det har hänt mycket med bilden av bloggare sedan 2011.

Din morfar har skrutit om att du "gjort 30-40 blogg i timman"...?

– Det är ju väldigt svårt för den äldre generationen som inte har datorer att förstå vad bloggande är... I deras ögon är det något slags dagboksskrivande på nätet som andra fascinerande nog uppenbarligen vill läsa. Nu när alla har Instagram finns det en annan förståelse.

När du började blogga 2006 upplevde du att det var en nedlåtande attityd. Hur då?

– Det var verkligen ingen hög status, tvärtom var det låg status att vara en sociala medier-profil. Många spelade också spåniga. Det var helt enkelt inte ett jättetrevligt sällskap att befinna sig i.

"Jag kan inte låta bli att pilla där det är ömt och sårigt. Då åker man på stryk", har du sagt. På vilka sätt har du fått smällar?

– Folk tar sig generellt rätten att kommentera hur jag som bloggare ser ut och hur jag har det hemma. Lite grann av den varan får jag naturligtvis tåla. Jag är lyckligt lottad som har en stor läsarskara som följt mig länge och läser mina inlägg med samma glasögon som jag har när jag skriver dem. Men jag märker att det provocerar att skriva om tro och om allt som rör barn. Mina anhöriga har tack och lov varit förskonade och sluppit att få skopor av elaka kommentarer.

Vem är du, om du ska beskriva dig själv?

– Jag är väldigt rak på sak, både i hur jag pratar och skriver. Jag lindar inte in mina åsikter. Ofta är jag den som inte håller med när man debatterar, jag tycker om att inta en annan ståndpunkt och vrida på perspektiven.

Du kallar dig för "vardagsjunkie"?

– Jag gillar inte alls att gå på fest, jag tycker om vardagen. 90 procent av tiden är vardagar och då måste målet vara att man ska trivas med dessa dagar. Jag har aldrig söndagsångest. Visst är det kul med helg, men det är härligt att få jobba igen på måndagen. För mig är det mer vilsamt med vardagen än att åka till Thailand, såvida vardagen är bra och balanserad.

Är din vardag balanserad?

– Ha ha, nej för närvarande är den väldigt obalanserad. Det är en utmaning att få ihop allt när man har två barn och inte tar ut någon mammaledighet. Jag känner direkt hur dålig livskvalitet det blir när man aldrig har tid att laga en god vardagslunch, ta en promenad eller ringa en kompis.

Hur länge har du haft det så?

– Det går i perioder. Det är en välsignelse att ha ett jobb som man tycker om, men jag vill också ha ett bra hemliv med familjen. Det blir bättre och bättre, nu går ju även minstingen i förskolan och då är det lättare att hinna jobba.

Du har bloggat om vikten att hämta barnen tidigt från förskolan?

– Ja, det är ambitionen. Framför allt ser jag till att jag när jag är med barnen inte har tankarna på andra håll. Det får man jobba med hela tiden, men det är nog en nyckel till hur man håller sig frisk.

PS Så var mötet

Vi tar bilderna på Expressens redaktion när Clara Lidström är på besök i Stockholm för att träffa sin nye redaktör Christofer Brask. Clara traskar tåligt varv efter varv i entrésnurran för att fotograf Olle Sporrong ska få så bra bilder som möjligt och låter sig inte bekommas när besökare undrar om hon blivit galen som aldrig lämnar snurran.

Hon framstår som självsäker och nyfiken och det intrycket förstärks när vi genomför själva intervjun per telefon en vecka senare. Det borras i bakgrunden i och med att hantverkare lägger om taket hemma hos Clara i Tvärålund, men hon har full koncentration på att formulera kloka svar.

Clara Lidström är en sådan person som man tycker mer om och skattar allt högre ju mer man läser av och om henne och inser hur grundad hon är. Hon verkar verkligen leva som hon lär.

Vad menar du när du säger att du blev "en gammal nucka" vid 23 års ålder?

– Många har en bild av hur en människas liv ska se ut. Efter gymnasiet ska man festa och bo på olika ställen. Jag gick direkt från gymnasiet till att bli tant. Jag skaffade hus, jobb, hund och odlade pelargoner. Och jag är glad att jag gjorde det, att jag inte föll för bilden av hur andra tyckte att man skulle göra.

– Om vi nu ska tala karriär så var det inte alls ett dåligt val att göra som jag gjorde.

I ditt sommarprat sade du också att du är folkskygg?

– Det passar mig utmärkt att bo som jag gör på landet. Jag kan vara ute och promenera i en timma utan att träffa en käft. Den tillvaron är en bra grund när man ska skriva krönikor och debattera offentligt. Sedan jag fick barn har jag blivit något mindre folkskygg, för man tvingas möta och umgås med andra föräldrar och förskolebarn. Har jag chansen håller jag mig dock gärna för mig själv. Jag är dålig på allt påtvingat umgänge och kan inte tänka mig något värre än att gå på kändisfest. Att kallprata är bara tråkigt. Jag hoppar över frågor om jobb och vill i stället veta vad den andra röstar på eller om hon har panikångest. Jag blir ganska snabbt vän med folk.

Du pratar om mycket om att traditionellt kvinnliga sysslor behöver uppvärderas?

– Ja, jag älskar Kristina Sandbergs böcker om Maj! I jämställdhetens namn vill man att kvinnor ska bli som män, men jag tycker tvärtom att män borde bli mer som kvinnor. Det finns ett värde i att komma ihåg födelsedagar och det ligger ett kunnande bakom att baka en tårta. Man kan inte ersätta det med en person som hyrs in för att städa, det är så mycket mer som ska till för att skapa trivsel i en familj. Lösningen är inte att kvinnor ensamma ska ta ansvar för alla dessa sysslor utan att männen också gör det. De behöver också veta när det är dags att köpa nya gummistövlar till barnen.

Hur gör din man Jakob och du?

– Jakob tar all disk och köksskötsel, jag lagar mycket mat. I och med att vi har ett jordbruk har vi många fler saker som måste göras, som att elda och mata grisarna. Generellt har kvinnors arbetsbörda i hemmen inte alls minskat i proportion till alla maskiner och effektiviseringar moderna hushåll har. Jakob och jag har en tydlig arbetsdelning om vem som gör vad så att båda gör lika mycket, sedan är det inte lika viktigt att båda gör alla sysslor. Risken med om man inte skriver upp alla sysslor är att varenda sådan grej som att slänga bajsblöjor och koka nappar hamnar på kvinnan. Bara så kan man få jämställdhet.

Underbara Clara: "Män borde leverera bättre"

Många framgångsrika kvinnor som jag intervjuat har poängterat vikten av att inte lägga sig i hur männen gör med barnen och hushållet om man ska få dem att dela lika på ansvaret?

– Jag tycker tvärtom att män borde leverera bättre. De kommer undan lätt genom att låta krukväxterna dö eller tvätta så att plaggen krymper. Vi har en bild av att allt kvinnor gör är så enkelt, men att sköta ett hem kräver en kompetent människa, det räcker inte med bara lite städning. Bara för att män ska ta över halva ansvaret kan man inte kompromissa med kunnandet. Har du ett hem och en familj måste du klara av att packa barnens väskor, köpa vinterstövlar och planera framåt. Det är ingen som tycker att det är okej att bilen har gråa ränder på sidorna efter tvätt. Lika självklart är det att ett rent hem åstadkoms på ett visst sätt och att barnen måste ha hela och rena kläder. Det finns för sjutton kvinnor som menar att deras män inte klara att tvätta, men männen är kanske civilingenjörer och har inga problem att hantera en smartphone.

Dina livsval har gjort att du fått kompromissa bort vissa saker. Vad?

– Jag skulle kunna jobba hur mycket som helst, men jag tycker inte att det är värt att resa bort i ett par dagar för att exempelvis vara med några minuter i tv. En del tycker säkert att jag lever ett extremt tråkigt liv, men för mig är det ingen uppoffring att jag genom att vi bor på landet inte har tillgång till alla bekvämligheter i stan. Vi har en additionssjuka där vi adderar allt andra gör och vi ser inte vad de väljer bort för att exempelvis träna som galningar.

Du är lillasyster. På vilket sätt märks det?

– Det har gjort mig ganska duktig på att se till att jag får det jag vill ha. Har man en storasyster får man lära sig att roffa åt sig, annars tar det äldre syskonet allt, ha ha. Jag är tränad i att hålla mig framme. Jag ser faktiskt väldigt tydligt på mina barn vem som är storebror och vem som är lillebror. Plats i syskonskaran påverkar oss.

Men som barn var du inte alls så här huslig?

– Nej, jag var en extremt lat lillasyster, en riktig skitunge. Jag smet undan och lät storasyster ta ansvar. Mamma och pappa gjorde allt hushållsarbete hemma. Första veckan jag flyttade hemifrån gjorde jag kåldolmar och palt och lärde mig att bli värsta husmodern. Nyckeln var att få ett eget hushåll där jag bestämde själv.

Hur noga är du med att Folke och Bertil ska hjälpa till hemma?

– De är med ganska mycket. Jag mutar dem med att vi ska göra det fint och mysigt i barnkammaren eller utmanar dem att vi ska försöka hinna städa upp innan klockan ringer, snarare än att hota med indragna förmåner om de inte gör si eller så. Barn tycker att det är roligt att få vara med vuxna och göra riktiga sysslor.

Clara Lidström förlorade sin mamma

Berätta om när du var 16 år och din mamma kom tillbaka från mammografin!

– Mamma berättade att man hade hittat en tumör som var ganska stor i hennes bröst. Det var helt overkligt. Jag kände mig inte alls liten när jag var 16 år, men i efterhand kan jag tänka att det var ungt att ställas inför sådana erfarenheter redan då. Jag tänkte att man ju måste kunna bota och operera bort cancern. Det var chockartat att förstå att det kanske inte skulle bli bra.

– Man tror att sådant bara händer i andra familjer. Det påverkar en mycket när man är så ung och någon i ens närhet blir så sjuk. Förr trodde jag att jag skulle bli 80 år, men nu inser jag att jag kanske bara blir 40 eller 50. Det ger andra perspektiv och prioriteringar. Det här hänger absolut ihop med att jag skaffade barn tidigt, för jag tänkte att det jag verkligen vill måste jag göra nu.

Din mamma var svårt sjuk i fem år innan hon dog. Hur påverkade den här tiden dig?

– Man blir lite grann en annan person. Först var mamma sjuk i fem år och sedan tog det ytterligare fem år innan jag började bli mig själv igen. Då insåg jag att det är så här man kan och ska må, det är så här hög energi jag brukar ha. Den som jag varit var en Clara i sorg.

Du gick i terapi efteråt för att lära dig att sänka prestationskraven?

– Det tror jag att alla kan behöva. När man bär på en stor sorg vill man kunna gråta färdigt och gå vidare. För mig var det som att ha en jättestor vidrig grötportion som jag var tvungen att ta en sked om dagen av i tio år. Men till slut hade jag ätit mig igenom gröten. Det går inte att hetsa sig igenom den processen, man får se sorgen som ett arbete.

– För att sänka mina prestationskrav på mig själv försöker jag tänka på vad jag skulle ha sagt till en kompis eller till mina barn i motsvarande situation. Då ser jag att jag gör så gott jag kan utifrån förutsättningarna och försöker att inte döma mig själv.

Vad har du för nytta i dag av de verktyg du fick genom terapin?

– Jag är jätteglad att jag gick till en psykolog och tack vare att jag fick jobba med de här sakerna i 20-årsåldern fick jag tillgång till verktyg som jag annars inte skulle ha haft när jag exempelvis blev förälder.

Jag läste i en intervju du gjorde med tidningen Dagen att du pratar med din döda mamma?

– Ordet pratar känns lite fel, för det förutsätter ju att någon svarar. Men jag pratar till henne, även om det är svårt att förklara hur. Jag tror att det är vanligt att man för en inre dialog med någon anhörig som gått bort och att det är ett bra sätt att bearbeta sin sorg. Jag har fotografier av min mamma framme i vårt hus och för barnen är det inte alls konstigt att prata om liv och död.

Du vill ändra vår syn på arbete, pengar och konsumtion. Hur?

– Det är bisarrt att vi har en enorm arbetslöshet samtidigt som folk jobbar häcken av sig. Något i systemet är helt klart fel. Jag skulle som sagt var kunna arbeta hur mycket som helst och höja min omsättning i företaget, men jag är också medveten om att det när jag får ett erbjudande om att skriva krönikor i Expressen innebär att någon annan inte får göra det. Tjänster tycker jag att vi ska konsumera i högre utsträckning: klippa oss, gå på fik och laga kläder och cyklar. Vi borde lägga mer pengar på tjänster och mindre på grejer till hus och garderober.

– Många som jobbar mycket vill unna sig saker och så vänjer de sig successivt vid en viss standard. Det är svårt att bryta sig ur det.

Ändå samarbetar du med olika företag som tillverkar just saker...?

– Jag har samarbete med några olika produkter, men jag ser det som att vi alltid behöver smörja oss med en kräm och ha kläder på kroppen. Har man en blogg som det är gratis att besöka lever man på annonsintäkter.

Ja, du sägs ha listor på företag och branscher som inte får annonsera på din blogg?

– Ja, även om jag som bor på landet behöver ha en bil så vill jag inte göra reklam för bilindustrin. Numera ligger min blogg på Amelia.se, men från början sålde jag annonserna själv. Då vinnlade jag mig om att inte ha extremt smala tjejer på bild och alkohol- och viktminskningsreklam gick också bort.

– På kort sikt skulle man kunna tjäna mycket pengar på att ta in vilka annonser som helst, men då skulle man förlora all trovärdighet.

Du försörjer hela familjen har jag fattat det som?

– Ja, min man har pluggat i flera år och då har vi kunnat leva på min lön. Senare i livet kan rollerna vara ombytta. Vi hjälps åt.

Som trettonåring läste du "Fittstim". Vad gjorde att du blev feminist?

– I början var mina uppfattningar grunda, jag var arg på att det fanns olika förutsättningar för tjejer och killar. Nu när jag har fått barn ser jag skillnader i hur män och kvinnor förväntas ta ansvar för barnen och vilka möjligheter vi har att göra karriär.

Du har fått kritik för att du med ditt bullbak skulle vara en bakåtsträvare?

– Jag förstår inte motsättningen. Vill man få kvinnor att fatta lika kassa beslut kring sin familj som män har gjort, traditionellt sett? Varför ska vi apa efter den manliga könsrollen? Män har historiskt sett krigat och begått flest våldsbrott, då tycker jag att det är konstigt att vi är så fixerade vid att imitera mäns beteenden. Få i stället män att ta efter kvinnors sätt att vara på! Det är för mig sann feminism.

"Min tro är grundläggande"

På vilket sätt märks det att du också är kristen?

– Min tro är mer grundläggande än allt i mitt liv. Den ger mig också tankar om hur samhället ska byggas. Jag ser ingen motsättning i att vara kristen och feminist, tvärtom.

Men till dem som kritiserar dig för att hylla hemmafruidealet har du sagt att de har fel?

– Jag vill verkligen inte tillbaka till den epoken. Det finns säkert de som kan leva i ett jättebra äktenskap även om ena parten är heltidsförälder, men jag tror att det är svårt för den som jobbar att ha förståelse för hemmaföräldern och vice versa. Det är värdefullt att ha tillgång till båda världarna.

Andra har varit upprörda över att du gjort karriär på att baka och pynta, något som kvinnor i alla tider gjort gratis?

– Det där stör jag mig på. Samhället vill att vi ska bli entreprenörer, men om man är kvinna och gör business inom sociala medier så duger det liksom inte, det är bara manliga saker som räknas. Att jag bakar bullar och tar fina bilder på mitt hem gills inte i och med att kvinnor gjort sådana saker gratis i alla tider. Det heter att jag lurar unga att tro att man skulle kunna försörja sig på det jag gör.

– Så låter det aldrig om Zlatan. Han får unga att tro att de också kan bli fotbollsproffs och det är klart att alla inte kommer lyckas att bli det, men där höjs inga röster om att han skulle vara en dålig förebild.

– Som kvinna förväntas man hela tiden syssla med moraliska och uppbyggliga saker och man blir trött på att ha de extra kraven på sig. Det har inte manliga entreprenörer.

"Jag säger upp mig från jobbet som jourhavande kvinnlig förebild", bloggade du?

– Det är så himla höga krav på kvinnor i offentligheten, hur vi ska klä oss, se ut, att vi inte får skämta om det ena och det andra... Ibland tröttnar jag på att känna mig kringskuren och då ryter jag ifrån. Skulle jag bli så slätstruken som vissa tycks kräva skulle ingen vilja följa min blogg.

Du har sagt att du är dålig på att njuta av dina framgångar?

– Får jag hem en ny bok jag har skrivit från tryckeriet så tittar jag i den en gång, inte mer. Jag tycker inte om att sitta och titta på saker jag gjort. Men egentligen ska man nog stanna upp och fira framgångar lite mer.

Du har liknat begreppet att synda vid att missa skötselråd för kläder...?

– Många tror på något, men när man ska specificera vad och diskutera ordet synd blir det jobbigt. Vi pratar mycket om moral i vårt samhälle, men vill ogärna ta ordet synd i vår mun.

– Mycket av det som är "syndigt" är det för att vi inte mår bra av det: att ljuga och stjäla, till exempel. Man kan se budorden som skötselråd till hur livet ska bli bättre och värdigare.

– När Sahlinaffären blossade upp på nytt var det många som kastade sten, men vi använde inte heller här ordet synd. Jag tycker att det är lite lustigt att vi har så svårt för synd när vi samtidigt är så fixerade vid den.

Vad uppskattar du mest med din make Jakob?

– Om jag har ett problem och har diskuterat saken med kompisar eller min syster, så har Jakob alltid ytterligare en vinkel och ett annat sätt att tänka än många andra.

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!