Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Cecilia tog heroin – varje dag i tre år

Cecilia har kämpat hårt för att ta sig ur missbruket.Foto: Privat
Nu har hon tre barn – och vill hjälpa andra.Foto: Privat

Cecilia Riggo, 41, växte upp med en heroinmissbrukande mamma.

Det dröjde inte många år innan hon själv var fast i drogerna, något som Allas har skrivit om.

Nu berättar hon om det som blev vändpunkten i det destruktiva beroendet.

– Det var ett lågvattenmärke när jag erkände för mamma att jag också håller på med heroin, säger hon.

Första gången Cecilia Riggo från Norrköping märkte att något var fel hemma var hon bara sju år gammal, en barndomsberättelse som Allas har uppmärksammat. Hennes mamma låg utslagen i soffan.

På golvet låg kanyler och sprutor.

– Hon satt och somnade hela tiden. Det blir så av heroinet.

Detta är den enda bilden som finns på Cecilia och hennes mamma.Foto: Privat

Vid ett annat tillfälle, lika gammal, öppnade Cecilia medicinskåpet. Hon plockade ner några kapslar med den mjölliknande substansen inuti.

– Det var min första kontakt med droger. Det var tur att jag inte smakade på det då. Jag hade ju dött, säger hon.

– Polisen kom ofta och gjorde husrannsakan. Det var mycket bråk och skrik mellan min mamma och hennes dåvarande sambo.

Cecilia placerades tidigt i fosterfamilj, berättar hon.Foto: Privat

Det blev många möten med socialtjänsten, berättar Cecilia. En av dagarna hon kom hem från skolan låg mamman med en spruta i armen.

– Jag fick inte liv i henne. Jag gick in till grannen, som visste om att min mamma var en missbrukare. Det var inte förrän jag fick följa med för att köpa heroin som jag förstod.

Cecilia förklarar att det inte dröjde länge innan socialtjänsten placerade henne i en fosterfamilj. Hon såg inte sin mamma på sex år – fylld med ilska och besvikelse.

– Jag var så arg på min mamma för det hon hade utsatt mig för.

”Kändes som ett bra alternativ”

Åren gick.

När Cecilia var 18 år föddes hennes första dotter, Emelie. Ett år senare separerade hon från Emelies pappa och sjönk ner i en mörk period. Cecilia kunde inte fly från ångesten, menar hon.

Tills hon blev erbjuden heroin.

– Jag var inte rädd för det eftersom jag hade vuxit upp med det i min vardag. Man säger att cannabis är inkörsdrogen, men jag hade inte ens provat någonting. Det är helt sjukt, men det kändes som ett bra alternativ att testa heroin då.

De jobbiga känslorna försvann, för stunden.

– Det fanns inga problem i hela världen. Jag behövde inte tänka på allt jag grubblade över eller hur jag mådde. Jag mådde bara bra.

Cecilia ångrar att hon slutade ta hand om sin dotter.Foto: Privat

Heroinet tog upp mer och mer av Cecilias tid. Tankarna om att ta hand om sin dotter avtog och pappan tog över ansvaret.

– Jag struntade i henne, jag gav upp henne. Jag valde heroinet över henne. Jag kände mig inte kapabel till att ge henne det hon behövde, säger hon.

Cecilia fick kontakter genom en man hon började träffa. Så småningom knarkade hon varje dag. Tankarna om att hon var fast i heroinmissbruk dök inte upp förrän den första kvällen hon blev utan drogen.

– Den gången, när jag inte fick tag i något, mådde jag så dåligt. Då fattade jag att jag var riktigt fast, när jag behövde det dagligen. Det blir ett konstant jagande. 

Cecilia och dottern Felicia.Foto: Privat

Antingen jagade Cecilia pengar för att ha råd med eller kontakter för att få tag i droger.

Det blev en nedåtgående spiral.

– Jag ville samtidigt inte ta mig ur den, jag ville inte sluta. Jag kände mig oövervinnerlig och utförde brott för att få pengar till drogerna. Jag stal guld för att försörja mig, säger hon.

– Sen hjälpte jag min mamma med försäljning av droger också. Det var ett lågvattenmärke när jag erkände för mamma att jag också håller på med heroin. Hon fick reda på det när jag tog en överdos hemma hos henne. Sen fortsatte jag köra tillsammans med henne. 

Försökte hon få dig att sluta?

 – Nej. Mamma blev stolt när hon fick veta att jag höll på med heroin och kunde fixa kontakter till henne. Det låter så sjukt när man säger det, men vi hittade tillbaka till varandra efter att inte ha haft kontakt på flera år. När vi missbrukade umgicks vi mer än vi gjort innan och hittade en gemenskap.

Vändpunkten kom när hon åkte fast efter att ha tagit heroin mer eller mindre varje dag i tre år. Cecilia Riggo greps av polis som ertappat henne efter en av många stölder. 

Hon satt häktad i flera månader, berättar hon.

– Jag var livrädd för fängelset. Jag förstod att det inte gick längre. Och jag ville träffa min dotter igen.

”Sök hjälp på en gång”

Hon tog sitt straff, hamnade på behandlingshem och började sakta men säkert ta tillbaka kontrollen över sitt liv. I dag är hon 41 år gammal.

Utöver ett återfall år 2000 har hon varit drogfri i 18 år. Hennes mamma dog 2009, i samband med en överdos. 

Konsekvenserna från Cecilias tid med heroinet gör sig påminda än i dag.

– Jag står hos Kronofogden fortfarande, nästan 20 år senare. Jag har förstört för mig själv. Jag har knarkat sönder min kropp till den punkt att jag inte tål vissa mediciner. Jag har fått arbeta tillbaka relationen med familj, släkt och vänner under många år. Och jag jobbar fortfarande med min självkänsla varje dag, säger Cecilia.

Cecilia och sonen Hampus.Foto: Privat

Nu vill hon fokusera på att ge tillbaka till samhället. Dels genom att berätta öppet om sin berättelse, dels genom olika engagemang.

– Sök hjälp på en gång. Det kan vara svårt, men det är viktigt. Det behöver inte vara ett behandlingshem, men berätta för föräldrar eller släktingar, vänner, berätta för någon. Ju fler som vet om, desto svårare blir det för en själv att missbruka. Vill man ha hjälp att sluta handlar det om att vara öppen.

Framförallt fortsätter Cecilia Riggo jobba med sig själv.

– Det står inte skrivet ”före detta missbrukare” i min panna, men jag har tänkt så under många år tänkt och burit skammen. Man ska inte skämmas, bara man försöker göra rätt för sig.