Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Skådisens dödsritual med frun: ”Såg henne i ögonen”

Den mordmisstänkte actionskådisen.

Livet som actionskådis tog honom till kärleken.

På bröllopet bland palmer och bungalows firar de sin framtid.

Sedan: Sjukdom, missfall, depression, psykos.

– Vi såg varandra i ögonen, säger skådespelaren om äktenskapets slut: Det misstänkta mordet, dödsritualen.

Den blodiga skådespelaren i huvtröja är tyst och gör inget motstånd. Han går ut ur hallen, låter dem fästa handbojorna. Grannen hör ett skrik: ”Kom ut med händerna på huvudet!”. Utöver det har kvällen varit lugn och tyst.

När de tre poliserna fortsätter in i radhuset gör de upptäckten.

Polisinsats vid actionskådisens bostad. Foto: JANNE ÅKESSON

I köket ligger en död ung kvinna över en stol.

Det är slutet av ett svårt plågat äktenskap.

Det är början av en mordutredning.

KARRIÄREN & KÄRLEKEN

Filmdrömmarna tog honom bort från gymnasiet, över Atlanten. I två vändor pluggade han skådespeleri i USA – bland annat i Los Angeles, med Hollywoods lockelse alldeles nära.

Det lossnade: Kring millennieskiftet etablerade han sig som skådespelare, tydligt nischad mot actiongenren. Under karriärens glansdagar avverkade han roller i ett tiotal filmer. Stjärnor som Mikael Persbrandt, Stefan Sauk och Paolo Roberto var hans kolleger.

Karriären öppnade för kärleken: Resan till Filippinerna 2008 var en del av ett filmprojekt. Det var där och då romansen uppstod mellan skådisen och en yngre kvinna.

På bilderna från bröllopet dansar och ler brud och brudgum. Hon har vit klänning, han en matchande skjorta. Bland palmer och bungalows firar de sin kärlek i vänners och släktingars goda sällskap. En euforisk fest inför en förväntad familjelycka.

 

 

Bröllopet i Filippinerna. Foto: PRIVAT

KRASCHEN & PSYKOSEN

Ett par år efter bröllopet går flera av skådisens släktingar bort på kort tid. Dödsfallen slår hårt och han bestämmer sig för att flytta hem. Det tar ett halvår för skådisen att ”hitta sig själv” igen, enligt närstående.

Hustrun har följt med till Sverige och paret får sitt första barn.

Hustrun får också sin första av flera allvarliga diagnoser.

Hon överlever sin svåra sjukdom och friskförklaras. Hon blir med barn igen. Sent i graviditeten drabbas hon av missfall men paret försöker igen och får en dotter.

 

 

Skådisen dansar på sitt bröllop. Foto: PRIVAT

Då får hustrun en förlossningspsykos.

Medan problemen i privatlivet vuxit har skådisens karriär stagnerat: Filmuppdragen sinar och ett särskilt projekt han fäst sina förhoppningar vid spolas. Han hamnar i en depression och myndigheterna börjar tvivla på parets lämplighet som föräldrar. Man inleder en process där vårdnaden i vändor tas ifrån dem.

DEN SISTA DIAGNOSEN

Fredagen den 21 september 2018 skrivs hustrun ut från sjukhuset efter en flera månader lång vistelse. Med sig hem har hon beskedet: Hon har drabbats av en ny, svår sjukdom.

– Jag gick och köpte medicin till henne. Det var femton olika tabletter, har skådisen sagt i förhör.

Denna sista i raden av diagnoser förändrar hustrun. Såväl skådisen som hans mamma, liksom personal på sjukhuset, vittnar om de mörka tankar som hon uttryckt. Rädsla för att dö, vilja att dö, tankar på att ta andra med sig i döden.

Den här helgen uttrycker hon sådana önskemål, enligt skådisen.

DÖDSRITUALEN

Söndag kväll. Fläskkarrén har tillagats på ett särskilt filippinskt vis.

En fruktcocktail med glass har serverats till efterrätt.

På måndag ska de gå till Socialtjänsten och be om ekonomiskt stöd.

 

 

Hustrun drabbades av flera sjukdomar. Foto: PRIVAT

När klockan närmar sig elva på kvällen har skådisens mamma, som paret bor hos, tagit hand om deras son. De ser på film. Skådisen och frun är kvar i köket. De pratar om döden. De tar fram en kniv.

De ser varandra i ögonen för sista gången.

Sedan kommer skådisen ut ur köket. Han ber sin mamma ringa 112.

– Det har hänt något allvarligt, säger mamman.

– Vad är det som hänt?, undrar operatören.

– Kanske en person som är död.

– Ja, vad innebär det?

– Att ni kommer med detsamma. Polis, ambulans, kom, säger mamman.

Senare i samtalet:

– Min son är här också.

– Det är jag som dödat henne, säger sonen – actionskådisen.

Polisens insats vid radhuset. Foto: JANNE ÅKESSON / SWEPIX

Han möter de tre poliserna i sin huvtröja och grips, skäligen misstänkt.

I förhör den natten utvecklar han sitt erkännande:

”(Han) säger att de båda höll kniven samtidigt och sedan tog (hon) den själv och höll den mot sin strupe. (Han) lade sin hand på hennes och tanken var att ta bort kniven från henne men så kände han att han inte orkade och tryckte till i stället och det kom massa blod. De tittade varandra i ögonen både innan och efter. (Han) säger att han kanske tryckte till en gång till.”

BESÖKAREN

Det har gått precis fyra månader. Det är mitt i Stockholmsvintern. Skådisen får besök på Sollentunahäktet: En mörkhårig, kortklippt man i övre medelåldern som arbetar som vetenskapligt råd i rättspsykiatri vid Socialstyrelsen.

Skådisen vill hellre hamna på rättspsyk än i fängelset och är inte nöjd med slutsatsen från den rättspsykiatriska undersökningen. Han har bett Socialstyrelsens rättsliga råd att se över saken.

”Paret ska ha utfört någon slags ritual där de höll en kniv mot sig själva”, står det i det åtta sidor långa yttrandet.

 

 

Det misstänkta mordvapnet. Foto: POLISEN

Experten noterar ett ”uppenbart psykiskt lidande” men ansluter sig till det rättspsykiatriska teamets slutsats: Gärningen begicks inte under påverkan av en allvarlig psykisk störning i lagens mening. 

”Gärningen uppfattades som kulmen på en lång period av stressfyllda livshändelser och det framfördes att (skådisen) kan ha haft en bristande förmåga att hantera situationen.”

Samma dag som den kortklippta mannens utlåtande lämnas in till tingsrätten – den 20 februari – väcker kammaråklagare Malin Kuhn sitt mordåtal.

”(Han) har berövat (henne) livet genom att med kniv tillfoga henne skada på halsens högra sida.”

”(Han) begick gärningen med uppsåt.”