Klockan närmar sig 23 på kvällen. Hemma i lägenheten i Älta svarar Paiker Gaff, 46, i den ringande telefonen.
I andra änden gråter en släkting och berättar nyheten som får Paikers liv att rasa – hennes 22-årige son Shayan har blivit skjuten och är på väg till sjukhus.
– Jag åkte till Karolinska. Det var poliser överallt men jag fick ingen information. Det tog några timmar innan jag fick beskedet: Att han var avliden efter att ha blivit träffad av tio skott med ett automatvapen. Åtta skott i ryggen, säger Paiker Gaff.
I sorgen och vreden över sonens bortgång uppstår frågan: Varför skulle någon mörda Shayan?
Ingen – varken polis, familj eller vänner – har kunnat hitta någon förklaring till mordet som skedde söndagen 21 oktober. Polisens teori är att gärningsmannen har misstagit Shayan för någon annan.
– Väldigt mycket tyder på att gärningsmannen har öppnat eld mot fel person. Den skjutne förekommer inte alls i någon kriminell miljö. Inte hans familj heller, säger kriminalkommissarie Fredrik Gårdare.
Mamman: "Gjorde aldrig någon illa"
Tvärtom är den sammantagna bilden att Shayan var en skötsam och omtänksam ung man. Parallellt med studierna för att bli gymnasielärare var han timanställd på ett apotek och sommarjobbade på Gröna Lund. Han gillade fotboll, drömde om att gifta sig och skaffa egen familj.
– Shayan var så fin. Det enda han gjorde här i livet var att sprida kärlek, glädje och respekt, säger mamman Paiker och fortsätter:
– Han var ett år och fyra månader gammal när jag lämnade honom på dagis första gången. Sedan den dagen har jag aldrig, inte en enda gång, fått höra att han varit i bråk eller att han gjort någon illa.
Kvällen den 21 oktober fick Shayan ett sms från sin kusin Dia, 20. Hon hade tråkigt och de två bestämde sig för att åka till ett kafé i Segeltorp för att röka vattenpipa och prata, något de brukade göra.
– Jag hade varit på resa och köpt en kofta och en klocka till honom, som han tog på sig. Han sa att han bara skulle vara borta en stund och vara hemma om någon timme igen, berättar Paiker om sista gången hon såg sin son i livet.
Kusinen: "Trodde det var smällare"
Efter någon timme på kaféet i Segeltorp bestämmer sig kusinerna för att vända hemåt igen. Under den korta promenaden från bilen pratar Shayan om sitt jobb och hur mycket pengar han förväntar sig på löningsdagen.
Kusinerna är försvarslösa när skotten börjar vina mot dem. Kulor sliter hål i Shayans nya kofta och tränger in i hans kropp.
– Jag trodde det var smällare och höll för öronen. Sedan inser jag att Shayan börjar skrika "aj" och håller sig för bröstet. Då förstod jag att det inte var på skoj, berättar Dia.
Hon tar skydd och larmar 112.
– Han ramlade på marken precis framför mig. Han kollade upp och sa "Gud, varför jag?" Det sista jag sa till honom var "Shayan, andas" och han kollade mig i ögonen, säger kusinen.
I samband med händelsen meddelade polisen att Shayan inledningsvis var vaken och talbar under ambulansfärden, men att läget sedan akut försämrades.
Stöttade sin familj
För Dia är kusinens död en stor sorg.
– Han var som min storebror. Han var alltid den som sa till mig vad jag skulle göra, som såg till att jag inte gjorde fel. Han pushade mig att ta körkortet. När jag var arbetslös ett tag kontaktade han massa ställen för att fixa det åt mig. Han var bara så fin, säger hon och fortsätter:
– Han visste allt om mig. Jag visste allt om honom.
Mamman Paiker Gaff beskriver sin son som en mogen och klok person. Hon lärde sig lika mycket av honom som han gjorde av henne. Ett av de sista minnena är från samma dag som han blev mördad.
På förmiddagen åkte de till en möbelbutik efter att en hemleverans av nya sängar inte dykt upp som lovat. Personalen bad Paiker om ursäkt för missen. I bestämd ton svarade hon att om de inte kunde leverera inom en vecka så ville hon inte ha dem överhuvudtaget.
– Efteråt tog Shayan mig åt sidan och sa: "Mamma du måste tänka på hur du pratar med folk. Det där är ingen bra attityd. Varför är du otrevlig mot de här killarna? De gör bara sitt jobb. Jag jobbar som de jobbar – när kunder är otrevliga kan det förstöra hela dagen". Jag förstod vad han menade och lovade att försöka bli lite trevligare.
Shayan – en förebild för sin lillebror
Hon säger att sonen alltid fanns till hands för att hjälpa och stötta – men att han sällan ville få samma hjälp i retur. De dubbla jobben vid sidan av studierna var ett tecken på det.
– Jag förklarade att det var vårt största ansvar att ge honom stöd om han behövde pengar. Att han kunde betala tillbaka till oss när han fick lön, men han sa att han skämdes om han behövde ta pengar från sina föräldrar.
Mordet på Shayan berövade Paiker hennes son. Det berövade också lillebrodern Cara hans enda syskon.
– Han var en jätteförebild för sin lillebror. Han är 14 år, det är känslig ålder. Jag måste orka ta hand om honom nu och uppfostra honom på samma sätt som jag gjorde med Shayan. Men det är inte lätt, säger modern.
– Jag är arg. Arg på allting, till och med på luften. Jag vill ha ett svar på varför det här har hänt. Jag vill att Sverige vaknar till och att något görs mot den här osäkerheten.
Flydde från Saddam Hussein
Familjen har sina rötter i Halabja i irakiska Kurdistan, staden som blev ökänd för massakern 1988. Omkring 5 000 personer dog när Saddam Husseins regim använde kemiska vapen mot den kurdiska civilbefolkningen.
I början av 90-talet, när regionen fortfarande härjades av krig och konflikt, flydde Shayans föräldrar till Sverige i jakten på trygghet. De lärde sig språket, skaffade jobb och kom in i det svenska samhället. Tre år efter ankomsten föddes sonen på Södersjukhuset i Stockholm.
Efter mordet har Paikers bild av Sverige förändrats.
– Det är inte längre samma land som vi flydde till.
Fredagen den 2 november skulle Shayan ha fyllt 23. Nu vill familjen sluta cirkeln genom att hålla begravning på hans födelsedag. Mamman hoppas på stor uppslutning.
– Alla är välkomna. Jag vill att både politiker och massmedia ska vara med för det här är inget vanligt dödsfall. Vi måste alla vara rädda om Sverige och tänka på våra barn, säger modern.
