Den 22 mars 1967 lurade Sten-Erik Eriksson en åttaårig pojke till ett fallfärdigt ödehus på Lidingö utanför Stockholm – efter att först ha hjälpt sitt offer att pumpa cykeln. Eriksson våldtog och ströp pojken.
Han dömdes för mord och grov otukt med barn och överlämnades till rättspsykiatrisk vård med särskild utskriftsprövning.
Under 50 år var mannen som i medier kallades ”Sveriges farligaste pedofil” inlåst på rättspsykiatriska kliniker som Karsudden i Katrineholm, Sankt Sigfrid i Växjö, Säter i Dalarna och senast i Huddinge. Han gjorde flera rymningsförsök och kämpade in i det sista för att bli fri.
Sten-Erik Erikssons senaste begäran om att bli utskriven avslogs i januari i år. Domstolen bedömde att 85-åringen fortfarande var farlig.
”Risken för återfall hög”
”Risken för återfall i vålds- eller sexualbrott bedöms fortfarande vara hög om vården skulle upphöra. Även under pågående vård är risken fortsatt hög för att han ska bruka våld mot personalen”, enligt det läkarutlåtande som ligger till grund för förvaltningsrättens senaste beslut.
Sten-Erik Eriksson berättade 2014 för Expressens Magnus Hellberg hur det gick till när han mördade pojken.
– Jag sa att jag hade en sommarstuga och han följde med. När vi kom dit gick allt så fort, säger han i intervjun 2014.
Eriksson visade med händerna hur hans ströp pojken med två snören som hängde ned från dennes jacka.
– Jag sa att jag skulle knyta en rosett, men då ströp jag honom i stället. Det gick hastigt. Efteråt gömde jag kroppen i en ihålig trädstam, säger Eriksson och förklarar att mordet var sexuellt betingat.
– Jag skulle inte ha strypt honom. Jag skulle ha låtit honom vara. Det var hastiga impulser.
– Jag tänker inte på det. Det är så länge sedan, säger han.
Led av allvarlig psykisk störning
Sten-Erik Eriksson led av en allvarlig psykisk störning och dömdes därför inte till fängelse utan till sluten rättspsykiatrisk vård. Han beskriver i intervjun 2014 hur han agerade efter mordet.
– Jag gjorde ett paket av mina kläder – jackan, byxorna och tröjan – och grävde ner det vid Värtahamnen för att polisen inte skulle kunna hitta några fingeravtryck. Sedan åkte jag hem till min mamma i Blackeberg och åt påskmiddag. Hon bjöd på inlagd sill, köttullar och kokta ägg, säger han.
Eriksson åkte tillbaka till mordplatsen där han greps.
– Jag minns att jag satt där i solskenet och rökte en cigarett när jag hörde sirener och såg när polisbilen kom. Men jag satt kvar. Jag ville inte springa, säger han.
Försökte rymma flera gånger
Sten-Erik Eriksson försökte rymma flera gånger. 1998 sprang han ifrån två vårdare under en permission från Sankt Sigfrids sjukhus. Han greps i Örnsköldsvik en och en halv månad därefter.
Den 17 augusti 2010 lyckades han rymma i samband med att han besökte en familjegrav i Mariefred tillsammans med två vårdare. Han hade fått tillstånd till en ledsagad utflykt från Sankt Görans sjukhus i Stockholm.
Den 79-årige mördaren lyckades fly från vårdarna. Polisen gick genast ut med rikslarm.
– Vårdarna hade bilen utanför och följde bara med en bit in på kyrkogården. När jag upptäckte det vände jag på klacken, kröp genom en häck och gick snabbt därifrån, säger Eriksson 2014 till Expressens Magnus Hellberg.
– Jag beställde taxi och åkte till närmaste tågstation. Sedan reste jag därifrån med tåget på pensionärsrabatt, säger han.
Eriksson tog tåget till Charlottenberg för att fortsätta till Norge. Men där blev det stopp.
– Jag kom inte längre än till Charlottenberg. Där kom polisen in genom dörren och in i kupén. "Är det Sten-Erik Eriksson?" frågade de, visade upp ett foto och stirrade på mig. Bilden var så tydlig, det var lika bra att erkänna, säger han och förklarar att han planerad flykten ett par månader.
Längtade efter friheten
Eriksson ansökte flera gånger om att bli utskriven och hävdade att han inte var farlig längre - och att han längtade efter friheten.
– Jag skulle vilja ha en egen bostad och tillhöra öppenvården. Jag skulle vilja bo för mig själv i egen lägenhet. Jag längtar efter att äta på restaurang: biff, kokt potatis och brunsås, säger han 2014.
Men läkare och domstolar ansåg in i det sista att mördaren och pedofilen fortfarande var farlig för sin omgivning - och avslog därför hans begäran varje gång.
"Sten Eriksson lider av en allvarlig psykisk störning och har bristande insikt i sin problematik. Risken för återfall i vålds- eller sexualbrott bedöms fortfarande vara hög om vården skulle upphöra. Även under pågående vård är risken fortsatt hög för att han ska bruka våld mot personalen", heter det i läkarutlåtandet i förvaltningsrättens beslut i januari i år.
