Den 21 februari 2006 sitter Stefan Eriksson och en vän i bilen på väg till Malibu för att titta på ett hus.
Trots att han är alkoholpåverkad gasar han upp den exklusiva Ferrari Enzon, värd minst åtta miljoner kronor, till extremt hög hastighet.
Vid tidpunkten har han varit välkänd i Sverige i två och ett halvt decennium, först som ledare för Uppsalamaffian och senare som företagare i upphaussade Gizmondo.
Resan på Pacific Coast Highway ska göra honom världskänd över en natt.
”Ska göra en liten schyst film...”
I dokumentärserien ”Tjock-Steffe” berättar huvudpersonen nu själv om bilfärden.
– Vi bestämmer oss för att vi ska filma färden för vi ska köra lite snabbt. Eftersom det var på morgonen, inga bilar på vägen, så vi ska göra en liten schyst film, säger Stefan Eriksson.
Hastighetsmätaren står, påstår Eriksson i dag, på 350 kilometer i timmen när han tappar kontroll över fordonet. Bilen far av vägen och svensken är övertygad om att han ska dö. Kraschen är ett faktum när bilen kör in i en stolpe som klyver den i två delar.
– Jag kommer in i den här ljusa tunneln. Jag säger hej till min familj. Förlåt så mycket, mina barn. Allting går jättelångsamt, säger han och fortsätter:
– Sen dör allt ut och så blir det svart. Så vaknar jag upp utanför bilen.
Mirakulöst överlever Stefan Eriksson. Enda skadan: en sprucken läpp. Även medpassageraren klarar sig. Redan första dagen kablas bilder från den spektakulära kraschen ut över hela världen.
Ekonomiskt barskrapad
Stefan Eriksson klarade hälsan, men fick betala dyrt på andra plan. Han åtalades på nio punkter rörande bland annat stöld av flera lyxbilar. Efter två år i häkte gick han med på en förlikning. Han släpptes ur fängelset – ekonomiskt barskrapad, efter att ha levt lyxliv under flera år.
Slaget var hårt. Ända sedan början av 80-talet hade Stefan Eriksson varit fixerad vid att tjäna pengar. På den tiden trädde den tidigare plåtslagaren in som ledare för en grupp unga män från Uppsala som bröt ny kriminell mark i Sverige.
Deras specialitet blev indrivningsverksamhet riktad mot företagare. Så småningom blev de allmänt ökända som ”Uppsalamaffian”.
Redan då var Stefan Eriksson prydligt klädd i kostym. Körde sportbil och sportbåt. Spenderade stora pengar på Stockholms inneklubbar.
Så småningom hann lagen ikapp. Ett försök att bluffa till sig 22 miljoner kronor av Bankgirocentralen misslyckades och 1994 dömde Svea hovrätt Eriksson till tio års fängelse, i en rättegång där även flera av hans kumpaner fick långa fängelsestraff.
Uppsalamaffian betraktades som upplöst – men efter avtjänat straff var Eriksson fortfarande lika hungrig efter rikedom.
Gav sig in på spelmarknaden
Han lämnade Sverige bakom sig. Färden gick till Storbritannien och London.
Tillsammans med nya affärskompanjoner blev hans projekt ”Gizmondo” – en idé om en ny handhållen spelkonsol.
Produkten blev en succé – i utvecklingsfasen. Investerare med välfyllda plånböcker lockades till det upphaussade företaget, vars vision var att konkurrera ut Nintendo och Sonys Playstation från marknaden.
På bolaget odlades en kultur där allt handlade om yta. Utanför kontoret fanns en äkta tomahawk-missil uppställd. Inne i lokalerna stod en formel 1-bil, samtidigt som lättklädda kvinnor passade upp gäster.
Investerarnas kapital innebar ekonomisk succé för Stefan Eriksson. Han var vd för ”Gizmondo Europa” och hade en årslön på 24 miljoner kronor, plus bonus och generösa förmåner.
Familjen flyttade in i en herrgård i St Georges Hill utanför London, ett av landets mest välmående områden, med grannar som Tom Jones och Cliff Richard.
– Underbart hus. Jättestort, säger Stefan Eriksson.
Frun: ”Livet var en fest”
Klocksamlingen växte och värderades senare till omkring tio miljoner kronor. Samtidigt växte Erikssons armada av lyxbilar. I dokumentären listar han några av dem:
– Ett antal Ferrari-bilar. Jag hade fem-sex som var rätt unika, och lite andra vanliga Ferrari-bilar. Jag hade en Porsche Carrera GT, otroligt dyr. Och så hade vi några Mercedes-bilar. Just det, några McLaren-bilar också.
Nicole Eriksson säger att oavsett hur framgångsrik maken var, så ville han ha mer.
– Dyrare bilar, större hus. Allting skulle bli större hela tiden. Det fanns inget tak. Livet var en hel fest, kan man säga, säger hon i C More-dokumentären.
Festen fick ett abrupt slut. De orimliga förväntningarna på Gizmondo uppfylldes aldrig och innan bolaget gick i konkurs tvingades Eriksson bort av andra anledningar.
När hans kriminella historik – som dittills varit en hemlighet i Storbritannien – avslöjades av Aftonbladet tvingades Eriksson att lämna toppjobbet.
Eriksson flyttade till USA. Han missade att betala av sina bilar, och tog dessutom olovligen med flera av dem över Atlanten.
Fyra månader efter avslöjandet skedde den våldsamma Ferrari-kraschen på Pacific Coast Highway.
I januari 2008 återvände han till Sverige genom utvisning, efter att ha suttit frihetsberövad i USA i två år.
”Ibland önskar jag att jag dog”
Sedan dess har det gått elva år. Under den tiden har Stefan Eriksson dömts för brott flera gånger i Sverige, däribland narkotikabrott och olaga hot. Han har aldrig nått upp till de ekonomiska höjder han hade innan kraschen i USA.
Tanken har slagit honom:
– Ibland önskar jag att jag dog i den här krocken. Då skulle detta aldrig hänt min familj överhuvudtaget, säger Stefan Eriksson.
Hans hustru Nicole Eriksson, som stått vid hans sida under årens lopp, är av en helt annan åsikt.
– Han vill att vi ska vara ekonomiskt oberoende och då kan han dö. Så tänker han. Och det är ju helt sjukt. För så fungerar inte livet, säger hustrun.
Nicole Eriksson säger också:
– Jag har valt att skaffa familj med den här mannen och jag älskar honom. Många människor har mer problem i äktenskapet än vad vi har, fast att de har ett vanligt liv. Det finns inga som är så sammansvetsade som Stefan, jag och barnen. Vad som än händer är det vi. Vi mot världen. Det har alltid varit och kommer alltid att vara.
