Den 22 september 2011 dömdes Kim Eriksson till döden.
Vid en razzia i den då 30-årige Sundsvallsbons garage hade thailändsk polis hittat ett laboratorium för tillverkning av metamfetamin. Straffet omvandlades dock snabbt till livstid och han placerades senare på det ökända fängelset Bang Kwang, mest känt för kackerlackor, våld och överfulla celler. Han har också suttit på lika ökända anstalten Bambat Phiset.
Men så, för en månad sedan, kom beskedet att Kim Eriksson var på väg hem till Sverige.
De anhöriga hade underrättats att thailändska myndigheter nu gått med på att låta den i dag 37-årige Kim Eriksson avtjäna resten av sitt straff i Sverige.
Men det beslutet kan komma att ändras.
Den svenska regeringen beslutade redan den sjätte juni i år att göra en framställning till Thailand om att överföra Eriksson till Sverige och här avtjäna ett straff motsvarande 18 års fängelse. Överflyttningen godkändes senare också av thailändska myndigheter. Syftet var att ”förbättra förutsättningarna för den dömdes sociala återanpassning”.
Ett brev från justitiedepartementet till Kim Eriksson, daterat den 24 oktober, visar dock att läget har ändrats.
I brevet heter det att ”regeringen kan komma att ompröva sitt beslut”.
Bakgrunden är att Kim Eriksson själv skrev till justitiedepartementet den 3 oktober och då menade att den thailändska domen var ”flagrant orättvis” och att den ”vilar på felaktig grund”.
Justitiedepartementet menar nu därför att verkställigheten av domen i Sverige, om Kim Erikssons uppgifter stämmer, kan hamna i strid med Europakonventionen. Detta eftersom en överflyttning innebär att Sverige godkänner domen.
LÄS MER: Svenskarna som lever i helvetesfängelset
– Vi måste se till att förutsättningar finns för att vi kan verkställa det här beslutet. Det är det som vi ska se över nu. Det går inte svara på frågan om vi kommer att föra över honom nu eller om det kommer att dröja ytterligare tid innan vi hunnit utreda det här klart, säger Sara Friedman på justitiedepartementets enhet för brottmål och internationellt rättsligt samarbete.
Finns något scenario där han inte kommer hem alls?
– Det kan jag inte svara på i nuläget eftersom vi inte rett ut den frågan.
Justitiedepartementet ska nu, under en obestämd tid framåt, granska den thailändska rättsprocessen mot bakgrund av klagomålen som Kim Eriksson lämnat.
– Vi ska utreda frågan här och sen får vi se om det leder till något nytt beslut eller inte. Men finner vi att beslutet ska stå fast, om domen anses korrekt, då sker verkställighet.
Mamman, Åsa Eriksson, säger att Kim Eriksson troligen hade varit i Sverige vid det här laget om det första beslutet legat fast.
Hon är mycket besviken.
– Det är väldigt besvärligt allting. Jag vet ingenting just nu.
Åsa Eriksson, liksom sonen, menar att han är felaktigt dömd.
– Jag är så besviken på svenska myndigheter. De vill inte hjälpa till. De borde hjälpt till från dag ett med rättegången. Då hade det inte blivit så här.
Kim Eriksson har en i dag åttaårig dotter som föddes i samband med att han greps och som han efter domen bara träffat vid enstaka besök.
För Sundsvalls tidning berättade han 2011 om hur han under ett besök såg dotterns första stapplande steg genom en springa i gallret:
– Det tuffaste straffet är vetskapen att det kan ta över tio år tills jag får hålla om och krama om min dotter och fru. Jag kan stå ut med det mesta andra men det smärtar mer än något annat.
När Expressens Mats Larsson mötte Kim Eriksson förra året satt han i Klong Prem-fängelset i Bangkok och berättade om hårda villkor sedan militären tagit över. Istället för säng hade han tre filtar.
– En att ligga på, en att täcka sig med och en fungerar som kudde. Jag har vänt mig till Human Rights Commission i Bangkok för att klaga över förhållandena.
– Det är värre nu än det varit på 25 år. Militären gör vad den vill, de tar ifrån oss allt.
