Fem år in i relationen kom första slaget från partnern mot Sandra: ”En örfil inför våra vänner. Efter det bara fortsatte och fortsatte det”. Foto: BrottscentralenFem år in i relationen kom första slaget från partnern mot Sandra: ”En örfil inför våra vänner. Efter det bara fortsatte och fortsatte det”. Foto: Brottscentralen
Fem år in i relationen kom första slaget från partnern mot Sandra: ”En örfil inför våra vänner. Efter det bara fortsatte och fortsatte det”. Foto: Brottscentralen
”Det har varit stryptag, jag har blivit slagen med en stekpanna, han har hotat mig med fälgkors och det ena med det andra. Sparkat och slagit på alla sätt och vis”, berättar Sandra. Foto: Privat”Det har varit stryptag, jag har blivit slagen med en stekpanna, han har hotat mig med fälgkors och det ena med det andra. Sparkat och slagit på alla sätt och vis”, berättar Sandra. Foto: Privat
”Det har varit stryptag, jag har blivit slagen med en stekpanna, han har hotat mig med fälgkors och det ena med det andra. Sparkat och slagit på alla sätt och vis”, berättar Sandra. Foto: Privat
Sandra berättar att hon fruktade för sitt liv: ”Jag är runt 20 år och satt och tänkte på vad som skulle stå i mitt testamente”. Foto: PrivatSandra berättar att hon fruktade för sitt liv: ”Jag är runt 20 år och satt och tänkte på vad som skulle stå i mitt testamente”. Foto: Privat
Sandra berättar att hon fruktade för sitt liv: ”Jag är runt 20 år och satt och tänkte på vad som skulle stå i mitt testamente”. Foto: Privat

Höggravida Sandra svårt misshandlad

Publicerad

Sandra misshandlades svårt av sin partner när hon var höggravid.

Trots att hon berättade om sin situation hos mödravårdscentralen uppmanades hon aldrig att anmäla. 

– Jag är runt 20 år och satt och tänkte på vad som skulle stå i mitt testamente, berättar Sandra.

Sandra, som är i 20-årsåldern, levde med sin förra pojkvän i över fem år. Misshandeln kom successivt och Sandra beskriver hur hon hela tiden manipulerades till att tro att hans slag var hennes fel. 

– Vi hade varit ett par i nästan fem år, sen var det en kväll som det slog slint efter att han varit ute och druckit alkohol. Då kom det första slaget, en örfil inför våra vänner. Efter det bara fortsatte och fortsatte det. Det första slaget trodde jag var det sista men det blev aldrig ett slut på det hela, berättar Sandra. 

Sandras relation är inte ovanlig, av alla misshandelsbrott riktade mot kvinnor under 2017 var 40 procent av förövaren en närstående. Brottsförebyggande rådet uppger i sin rapport om brott i nära relation att statistiken dock är missvisande eftersom att majoriteten av den här typen av brott aldrig anmäls. Man vet försvinnande lite om hur många som egentligen är utsatta.

”Många nära döden-upplevelser”

Sandra beskriver tiden med sin förra partner som plågsam, rädslan för vad som skulle ske om hon lämnade honom fick henne att stanna kvar. 

 

”Jag var höggravid under en period som han slog mig”, säger Sandra. Foto: Privat”Jag var höggravid under en period som han slog mig”, säger Sandra. Foto: Privat
”Jag var höggravid under en period som han slog mig”, säger Sandra. Foto: Privat
”Man blir manipulerad, man tror det är sista gången varenda gång”. Foto: Privat”Man blir manipulerad, man tror det är sista gången varenda gång”. Foto: Privat
”Man blir manipulerad, man tror det är sista gången varenda gång”. Foto: Privat

– Först gången var det ju bara en örfil, sedan efter det har det bara eskalerat. Jag har blivit meddragen i en bil som höggravid och haft många nära döden-upplevelser. Det har varit stryptag, jag har blivit slagen med en stekpanna, han har hotat mig med fälgkors och det ena med det andra. Sparkat och slagit på alla sätt och vis, säger hon.

– Man blir manipulerad, man tror det är sista gången varenda gång. Det kommer inte hända igen. Han visade sådan ånger och bad om förlåtelse. Man fick presenter för det han hade gjort, man förlät honom. Jag kan fortfarande klandra mig själv för saker som jag vet att jag inte kan göra något åt.

Här syns några av Sandras blåmärken. Foto: PrivatHär syns några av Sandras blåmärken. Foto: Privat
Här syns några av Sandras blåmärken. Foto: Privat
I dag har Sandra lämnat den våldsamma relationen och berättar att hon känner sig starkare. Foto: PrivatI dag har Sandra lämnat den våldsamma relationen och berättar att hon känner sig starkare. Foto: Privat
I dag har Sandra lämnat den våldsamma relationen och berättar att hon känner sig starkare. Foto: Privat

Var du någonsin rädd för ditt liv? 

– Ja. Jag är runt 20 år och satt och tänkte på vad som skulle stå i mitt testamente. 

Sviken av myndigheter

Sandra säger att hon som höggravid gick till mödravårdscentralen där hon bodde och berättade om den misshandel som pågick hemma, men att ingen uppmanade henne att anmäla. 

– Jag var höggravid under en period som han slog mig. Mödravårdscentralen ryckte på axlarna, de kopplade in deras kurator men de uppmuntrade aldrig mig till att anmälda utan det steget tog jag själv några månader senare. 

– Det ställde till det i rättegången, att jag inte hade anmält med en gång då. Men det var aldrig något pushande, ingen myndighet som blev inkopplad, ingen som sa ”Sandra du måste anmäla, det här är allvarligt”. 

Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks, menar att gravida kvinnor befinner sig i en extra utsatt situation eftersom deras barn även riskerar att skadas om de utsätts för våld. Socialstyrelsen är medveten om att gravida är en särkilt utsatt grupp och menar att det därför är av stor vikt att landets mödravårdscentraler larmar vid oro för misshandel och erbjuder hjälp. 

Sandras före detta partner dömdes till sex månaders fängelse och skadestånd på 10 000 kronor för misshandel och olaga hot.Foto: Privat

 

Ingen skyldighet att anmäla 

Trots att gravida kvinnor anses vara en riskgrupp för våld i nära relation finns det ingen anmälningsskyldighet från hälso- och sjukvården om man anar att ett ofött barn eller mamman far illa. 

– Man kan behöva titta på den frågan och utreda den från olika perspektiv. Det finns fortfarande en möjlighet att lämna en orosanmälan till socialtjänsten men det är frivilligt, jag tror att det kanske inte är tillräckligt känt för barnmorskor ute i landet, säger Carina Hällberg, utredare som arbetar med frågor om våld i nära relation på Socialstyrelsen.

 

– Vi vet att det finns brister och att anmälan om oro inte alltid görs så som det skulle behövas vilket både är problematiskt och oacceptabelt, fortsätter hon. 

Carina Hällberg, utredare som arbetar med frågor om våld i nära relation på Socialstyrelsen.Foto: Pressbild

Carina Hällberg uppger att det omfattande problemet nu lett till att man ska tillsätta ett särskilt utvecklingsarbete under året för att närmre titta på hur ofta orosanmälningar görs och vad de sedan leder till. Man ska även titta närmare på landets barnmorskemottagningar för att se hur rutinerna för våld i nära relation ser ut. 

– Är man våldsbenägen så spelar det ingen roll om kvinnan är gravid eller inte. Det händer ju att gärningsmännen hotar med att döda barnet genom att slå kvinnan, det gör att kvinnan skräms upp och anpassar sig mer och mer. Genom att skada mamman så skadar man även barnet så vi ser verkligen inte något dåligt med att det skulle finnas en anmälningsplikt, säger Roks ordförande Zozan Inci.

Roks ordförande Zozan Inci.Foto: Pressbild

”Känner mig starkare”

Sandra lyckades till slut lämna den våldsamma relationen hon befann sig i. Men eftersom hon i dag har ett barn tillsammans med sin förövare tvingas hon fortfarande hålla en kontakt. Och trots en lång och jobbig rättegångsprocess menar Sandra att hon i dag ändå är glad att hon anmälde. 

– Jag har blivit väldigt mycket starkare och jag vet vad som är rätt och fel, säger hon.

Du uppmanar andra att våga anmäla? 

– Ja alla dagar i veckan.  

Idag lever Sandra som ensamstående mamma till en välmående liten dotter och mår betydligt bättre. 

Hennes före detta partner dömdes till sex månaders fängelse och skadestånd på 10 000 kronor för misshandel och olaga hot mot Sandra. 

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Brottscentralen på Facebook, Twitter och Instagram

Till Expressens startsida

Mest läst i dag